Första gången jag fick order om att ta på mig en basker var på K 3 en kall novemberdag efter att ha genomfört det fruktade baskerprovet. Cirka 30 utmanande timmar med ett tiotal stationer och en längre marschsträcka. Jag minns värken i musklerna och hjärndimman som orsakades av sömnbrist. Jag minns också hur hungrig jag var. Men det som jag minns bäst är stoltheten jag kände när jag fick ta på mig baskern, inte längre var man en rekryt, man hade nämligen förtjänat titeln Livhusar och även rätten att kalla sig själv för soldat.

Jag får inte längre bära den gröna baskern, då jag inte längre tillhör K3. Jag får däremot, bära den ljusbruna Hemvärnsbaskern.

Men jag vill inte. 

Den är bara ett plagg man får ut tillsammans med den övriga utrustningen när man blir krigsplacerad på ett Hemvärnsförband. Man har inte gjort nåt för att förtjäna rätten att bära den. 

En militär basker är ett iögonfallande plagg som i de flesta fall har förtjänats med blod, svett och tårar. Den ska bäras med stolthet och givetvis med ett fint stuk tillsammans med resten av uniformen. 

Hemvärnsbaskern har tilldelats, inte förtjänats. 

Varför? Varför ska hälften av Sveriges försvarsmakt (i personalmängd räknat) bära en basker om de inte har gjort något för att förtjäna den? Varför behöver inte hemvärnssoldater visa att de är dugliga?

Ett baskerprov med tillhörande ceremoni hade varit en positiv förändring för Hemvärnet, som idag av många upplevs som ganska kravlöst. En förbandsanda är svårt att bygga upp i förband som tjänstgör så pass lite som de flesta Hemvärnsförbanden gör, men införandet av ett prövande moment hade förbättrat förbandsandan och yrkesstoltheten i hela Hemvärnet. Alla kommer att veta vad miniminivån är för att få bära baskern. Det kommer att ge vissa inom förbanden nånting att sträva efter och en lägstanivå att förhålla sig till. Ett baskerprov, precis som med alla prövningar, kommer att belysa vilka svagheter som finns både hos individen och inom förbanden. Därefter kommer förbanden att kunna anpassa kompletterande utbildningar och övningar efter baskerprovets utfall. Förbanden kan på sikt blir mer slipade.

Ett baskerprov skall vara fysiskt utmanande, det får göra ont. Om man vill bära uniform och kalla sig själv för hemvärnssoldat är det givetvis rimligt att man som soldat, oavsett befattning kan göra exempelvis följande:

• Marschera 3 mil under viss tidspress med stridssäck och stridsutrustning.
• Skytteprov på skjutbana med automatkarbin eller tilldelat tjänstevapen.
• Åtgärder vid lång rast. 
• Aptering av larmmina. 
• Gräva ett ståvärn på en viss tid. 
• Åtgärder vid CBRN-hot inklusive täthetsprov.
• Vapen ihop/isär på tid. 
• Orientera en viss sträcka individuellt på tid i dagsljus. 

Ovanstående kan med fördel anpassas utifrån soldatens befattning. Hemvärnsspecialister som inte har någon långvarig militär bakgrund eller en fysiskt krävande tjänst kan få mera tid på sig jämfört med t.ex. insats- eller spaningssoldaterna. Alla soldater måste kunna prestera under press. Om några inom förbanden inte vill utsättas för krav är det verkligen rimligt att de ska vara soldater? 

En bra soldat bör välkomna chansen att visa vad man går för under pressade förhållanden. Jag vill i alla fall tro att det finns en enorm vilja hos gemene hemvärnssoldat att utsättas för prövande moment om det uppfyller ett syfte. 

För att Hemvärnet ska bli bättre och locka flera nymuckade soldater, gamla K-anställda och befäl måste kraven börja ställas uppifrån. Ett gemensamt baskerprov vore en bra början.

Alexander Sandercock
Gruppchef, 251 Insatskompaniet