Förord: Nyligen publicerade Militär Debatt en anvisning för hur du själv kan tillverka övningsattrapper för sårpackning. Okänd Soldat tjänstgör frivilligt som stridssjukvårdare och instruktör i Ukraina men bristen på bra övningsmateriel är ett faktum. Han har därför tillsammans med en man från Nederländerna skapat en grupp med privatpersoner som gjuter sårattrapper i sina hem för att sedan skicka dem till Ukraina. I denna intervju får vi insikt i vikten av att kunna packa ett sår och varför det är minst lika viktigt med gedigen övningsmateriel. Evans, utbildad gruppsjukvårdare på Livgardet ger oss också en kortare recension av en hemmagjord sårattrapp.

/Jimmy Nilsson, skribent på Militär Debatt

---

Okänd Soldat, du har tjänstgjort som instruktör och sjukvårdare sedan det storskaliga krigets första månader. Hur kan utbildningsnivån inom stridssjukvård förbättras i Ukraina för att rädda fler liv?

Inom västerländsk militär traumamedicin, TCCC, är sårpackning med hemostatisk gasväv, en väv som trycks in i såret och hämmar blödning, en av grundstenarna och det näst viktigaste en soldat kan lära sig för att rädda livet på sina kamrater efter avsnörande förband, tourniqueter. Trots det finns det en otroligt låg utbildningsnivå inom sårpackning i Ukraina och många försök jag ser här är närmast verkanslösa.

En helt verkanslös sårpackning. I stället för att förhindra blödningen så stänger den in blödningen och döljer den.

Sårpackning är en av sakerna som jag oftast ombeds att utbilda i. Det är komplicerat, svårt att lära sig utan en bra instruktör och kräver specialiserad övningsmateriel. I början saknade jag det och fick improvisera det med hjälp av grisfläsk, utrustning för intravenös injektion, eltejp och en petflaska. Det var bättre än inget men utbildningen lämnade mycket att önska. 

Improviserade attrapper som tillverkats på fronten.

Hur kommer det sig att ni inte anskaffat övningsmateriel utformat efter det ändamålet?

Med mina donatorers hjälp kunde jag beställa övningsmateriel från USA till en kostnad av över 27000 kronor, nog för att utbilda en pluton samtidigt. Det finns dock många plutoner i Ukraina och vi når inte ens en bråkdel av dem. En plan utformades där vi vill utbilda instruktörer på förband som sedan kan utbilda sina kamrater själva. Tyvärr så är övningsmaterielen och dess frakt från USA för dyr för det.

Utbildning på fronten med inköpta attrapper för sårpackning.

Hur ska ni lösa det problemet ? Det blir som sagt väldigt dyrt om man vill nå ett så ambitiöst mål.

Jag blev tipsad om en nederländsk privatperson som tillverkar attrapper hemma för ukrainsk användning, så jag tog kontakt med honom, bad om hjälp på Twitter och skapade en arbetsgrupp för projektet. Nu kan vi tillverka attrapper för mindre av en fjärdedel av kostnaden och utan frakt-och importkostnader, som instruktörer kan ta med sig från vår kurs för att utbilda sina kamrater med hjälp av våra tekniker och vår utbildningsmetodik. Vi kan snart nå tusentals soldater i stället för hundratals, och rädda fler liv än vad jag någonsin hade kunnat göra med min ambulans.

Tack Okänd Soldat!

Recension av en hemmagjord sårattrapp

Niklas Evans, kan du berätta lite om din bakgrund inom stridssjukvård?

Jag är utbildad gruppsjukvårdare från värnplikt. Då min primära tjänst var ställföreträdande gruppchef på en granatkastarpluton övades det tyvärr inte lika mycket som jag skulle önska efter att befattningsutbildningen tagit slut.

Hur mycket har du och dina kollegor haft chansen att öva på sårattrapper som är tilldelade av Försvarsmakten?

Under utbildningen började vi öva på hemmagjorda attrapper. Allt ifrån typ ett sönderklippt liggunderlag som har tejpats runt till att vi tamponerade i skademarkörernas fickor som typ hade en slang med blod tillförsel för att simulera kroppskontakt.

Hur upplevde du de hemmagjutna sårattrapperna som ska skickas till Ukraina?

Tamponeringattrapperna var långt över förväntan. Vid första intryck såg de väldigt billiga och verkligen hemmagjorda ut. Men redan vid första användningen ansåg jag att man verkligen utmanades för att hålla trycket för att stoppa det simulerade blodflödet. Något som var ganska enkelt på de andra som jag testat. Då jag inte tamponerat skarpt kan jag endast spekulera men jag skulle anta att det är generellt ganska svårt att hitta och bibehålla det tryck som krävs för att faktiskt hjälpa den skadade. Vidare anser jag att konstruktionen är extremt bra. Allt ifrån att materialet inte spricker till att slangen inte spricker. När jag testade attrapperna använde jag en del våld i syfte att försöka ha sönder dem. De höll. Jag slet och drog på sätt som aldrig skulle förekomma under övningsmoment.

Ett par negativa punkter. Materialet är för hårt anser jag. Sårkanalen expanderar inte så som man skulle kunna tycka att mänsklig vävnad gör. Utöver det är de alldeles för kantiga. Jag skulle vilja ha någon manick där man kan sätta fast det på ett ben så kan man ha en person agerar som en faktiskt person hade gjorde i ett skarpt läge. Jag ledde idag ett övningsmoment där skademarkören fick hålla attrappen på höften och sen när tamponeringen var klar så tog vi bort den och dauerlinda sattes på. Antingen om man gör den mycket tunnare och mer som en backe så att den lite mer ”naturligt” följer kroppens kontur. Eller om man bara slätar ut kanterna så att det inte bara är en kloss.

Tack Evans!

Är du intresserad av att gjuta sårattrapper för Ukrainas räkning? I en tidigare intervju beskriver Anders Lindberg exakt hur du gör egna som sedan kan förmedlas via Blågula Bilen till Ukraina.
Länk till den artikeln hittar ni: här.

Jimmy Nilsson
Skribent, Militär Debatt