Lisa Mobrand tar i sin artikel Höjd beredskap i personaltjänsten upp frågan om våra personalfunktioner egentligen är beredda på de påfrestningar som ett fullskaligt krig skulle skapa. Då dessa tankegångar är av ytterst stor vikt så kommer jag här att utveckla dem lite från mitt perspektiv som förbandsförvaltare på förbandet Marinbasen. Ett förband som i sin tur sätter upp två krigsförband nämligen 1. marina basbataljonen och Marin militärbas Karlskrona.

Mitt perspektiv kommer att vara hur mina tankegångar är för att arbeta med det psykiska stridsvärdet för dessa förband. 

Ska vi strida effektivt så krävs det flera psykologiska faktorer. Stridandet ska kännas rättfärdigt för individen. Individen ska lita på sin grupp och vice versa. Individen ska ha förtroende för högre chef etc. De faktorerna hanteras genom ledarskap, övningar och att göra skarpa insatser tillsammans vilket svetsar samman gruppen. Här är det dock oerhört viktigt att individerna i gruppen vid krigets början har en tydlig moralisk kompass inom sig och att man har diskuterat igenom saker som att hur man påverkas av att verka med döden som följeslagare. Hur man kan agera enligt krigets lagar när motståndaren begår övergrepp med flera exempel. Krig är död och vi måste tillåta oss att ha existentiella diskussioner oavsett vilken livsåskådning man har.

Här är våra militärpastorer ett bra verktyg. Det handlar inte om att man ska skaffa sig en religiös tro utan att man behöver stöd i den inre och yttre diskussion som kommer när man står inför en situation som på ett så konkret sätt kan avsluta ens liv. Här anser jag att det viktigaste är att stärka cheferna på de lägsta nivåerna. Gruppchefer – hit räknar jag även båtchefer – plutonchefer, fartygschefer och civila arbetsledare och sektionschefer. Min tanke här är att genomföra någon form av regelbundna forum för respektive kategori där man får utbildning i dessa frågor och en chans att prata av sig med chefer i samma situation. Viktigt är att bygga detta underifrån för det är på den nivån som kommer att få hantera den direkta striden.

Ser vi sedan runt om individen och gruppen ser vi ett antal ytterligare faktorer som kommer att påverka vårt psykiska stridsvärde. Vad händer med min familj? Min partner kanske också är krigsplacerad? Kommunerna har ansvar för barnomsorg och skola i kris och krig, men litar vi på att de kommer att lösa ut detta? Hur ska vi hantera våra husdjur? Vilka sjukvårdsresurser finns det om jag blir sårad? Kan jag lita på att bli omhändertagen? Sjukvårdstjänsten är oerhört viktig och här är jag glad för att vi återinför de marina sjukhuskompanierna igen i basbataljonerna. Dessa i kombination med fler stridsjukvårdare och transportresurser kommer att skapa bättre psykiskt stridsvärde.

Hur kommunicerar vi med vår familj om vi inte kan eller får använda mobila lösningar? Här kommer vi för militärbasens räkning testa att få igång ett slags rudimentär fältpost för de egna enheterna inom militärbasen. Hur hanterar vi våra döda? Ska vi följa reglementet genom att skyffla runt dem på en massa uppsamlingsplatser för att sedan få hem dem till hemorten? Detta är högst tveksamt anser jag, både ur värdighetsaspekten, behovet av kyltransport och att binda transportresurser för att transportera de som redan är stupade. De döda ska enligt mig begravas på närmaste begravningsplats så fort som möjligt. Notera här att vi på varje begravningsplats behöver tre olika gravområden. Ett för egen personal, ett för allierad och ett för fienden. Jag anser inte att det är lämpligt att blanda stupade. När vi får stupade måste vi ha metoder och resurser för att meddela dödsbud, genomföra begravning och hjälpa människorna omkring den avlidne/avlidna att hantera sorgen på ett sådant sätt att de överlevande snarast kan bli stridsdugliga igen.

Personalorganisationen ska hantera egen anställd personal (både kontinuerligt och tidvis tjänstgörande) frivilligpersona, mobiliserad personal, krigsfrivilliga, stupade och avlidna. Ska detta lyckas så måste vi enligt Mobrands artikel börja öva våra personalfunktioner ordentligt. I mitt huvud finns tankar på att genomföra en funktionsövning personaltjänst där alla dessa områden berörs och man tvingas läsa reglementen och orderverk för att komma framåt inom personaltjänsten. Vi har krishanteringsövningar men de utspelar sig i fredstid. Vi behöver öva vad vi gör när det är mobilisering och krig och vi behöver börja inom egen organisation men tämligen snart även ta in regioner, kyrka, frivilligorganisationer och kommun som stöd personaltjänsten i för att vi skall stå så starkt rustade som möjligt.

Flottiljförvaltare Håkan Lindberg

Förbandsförvaltare Marinbasen