Förord: Personaltjänst är ett ämne som sällan hamnar i fokus när Försvarsmaktens förmåga i krig diskuteras. Därför är det extra roligt att vi får ta del av en tredje artikel i ämnet på Militär Debatt. Personaltjänsten är den typen av militär funktion som brukar uppmärksammas först när den INTE fungerar. Det handlar, som familjen Wallenbergs motto lyder, om att ”verka utan att synas”. Men hur ska vi kunna verka om vi inte vet hur vi förväntas agera? Och vem ska man ringa när man inte vet? Förvaltare Martin Wiberg, P 7, efterlyser tydligare metoder och processer.
/Redaktören
En oövad funktion
Lisa tar i sin artikel ”Höjd beredskap i personaltjänsten” upp ämnen som även jag funderat över. Mitt värv som personalofficer är snarlikt det som Lisa beskriver – personaltjänsten i krig får oftast stå tillbaka för de krav som ställs inom fredsadministrationen (sk ”PROD”). Under övningar, både stabsövningar och förbandsövningar, stannar oftast personaltjänsten vid att, på sin höjd, personrapporter upprättas samt att se till den ”skarpa” tjänsten fungerar i form av uppföljning av tillförd och avförd personal.
Vi övar ytterst sällan stridens konsekvenser i ett längre perspektiv än ett stridsmoment. När anfallet är avslutat ”återupplivas” skadad och stupad personal för att kunna fortsätta öva. Tillfångatagen personal återförs till sina förband. Jag menar inte att detta är fel förfarande men det skapar en felaktig bild av hur verkligheten kommer att te sig. Försvarsmaktsövning 23 (Aurora 23) gav mig vissa insikter i detta då övningen var längre och frågor om bla personalersättning och stridsvärde fick ett något annorlunda fokus. Kriget avgjordes inte i ett avgörande slag på övningsfältet utan det spelade kriget fortsatte nöta på förbanden. En annan insikt var att personaltjänsten inte övades, mig veterligen.
Förvaltningslogik mot krigslogik
Kriget i Ukraina har visat på behovet av en fungerande militär förvaltning. Oavsett hur kriget utvecklas måste personal administreras, personalbehovsberäkningar göras och förband återfyllas. Krigsfångar ska interneras, skadade samt stupade omhändertas på värdigt sätt. Jag menar, likt Lisa, att omfattningen på detta inte uppfattas inom Försvarsmakten. Den förvaltningsmässiga personaltjänsten grundad i svensk arbetsrätt tar enligt mig alla resurser i anspråk och förbereder inte Försvarsmakten för höjd beredskap eller krig. Exempel på detta kan synas i de olika tvister Försvarsmakten hamnat i efter olika nationella insatser, exempelvis nyttjandet av insatsdygn. Våra avtal har dock förbättrats de senare åren men visar på en för långsam anpassningsförmåga där personaltjänsten ofta står vid sidan av verksamhetsuppdragen och planeringen. Kraven på uppföljning i personalekonomi är mycket resurskrävande (den ständiga frågan: Hur många är vi?) och tar ytterligare resurser från att förbereda oss för vår huvuduppgift – väpnad strid.
Som stöd för personaltjänsten i krig finns Handbok Personaltjänst Höjd Beredskap (H Pers HB) som utkom 2018. H Pers HB togs fram, som jag förstått, av ett antal ”eldsjälar” som nu antingen är pensionerade eller arbetar med andra uppgifter och ingen direkt utveckling sker mig veterligen. Handboken är i grunden ett bra stöd för krigspersonaltjänsten där mycket är sig likt sedan en längre tid tillbaka. Sedan handboken gavs ut har Försvarsmakten tagit ytterligare steg i förbandsutveckling och H Pers HB tar inte riktigt höjd för de senaste årens utveckling avseende volymer och ledningsnivåer. Det största problemet jag ser med H Pers HB är att den beskriver relativt utförligt vad som ska åstadkommas men beskriver inte hur det ska åstadkommas. ”Vadet” innefattar stora mängder administration och handläggning där samverkan ska ske med andra myndigheter inom Totalförsvaret. I H Pers HB processbeskrivningar slutar processen i något slags ”moln”. Hur ska administrationen ske? Förväntas fältförbanden ha ett ”lokalt HR” med sig i fält? Organisationsutvecklingen av krigsförbanden på lägre nivå tar inte höjd för att det ska ske någon större administration i fält. Problemet jag stött på är att jag inte riktigt vet vem i Försvarsmakten jag ska dryfta dessa frågor med. Är det HR-Centrum, OPL J1 eller den stridskraft jag tillhör? Eller någon annan? Ett annat exempel är hantering krigsfångar där Försvarsmakten styrs av Genève-konventionen. Jag uppfattar att uppdraget bollas mellan olika stridskrafter i Försvarsmakten och ingen riktigt vill ta ansvaret.
Avsaknad av metoder
Håkan tar i sin artikel ”Personaltjänst på blodigt allvar” upp en mängd bra och mycket relevanta frågor och verksamheter som behövs där forum för utbildning och specifika övningar framträder starkt för mig. Håkan tar exemplet om hanteringen av stupade/ döda där den rådande tanken (reglementet är mig veterligen upphävt utan ersättning) är att stupade/ döda ska gravsättas i hemförsamling. Jag håller fullständigt med om orimligheten i detta. Intressant för mig blir att vi inte riktigt vet vad som är beslutat vilket ger utrymme för egna tolkningar – tolkningar som kan innebära friktioner mellan förband och myndigheter i skarpt läge. Om vi ska kunna utbilda måste vi ha en sammanhållen struktur för personaltjänsten under höjd beredskap där både ”vadet” och ”huret” är tydliga nog för att skapa förutsättningar för krigsförbanden. Frågar chefer på olika nivåer ska vi kunna svara tydligt så det inte bara blir forum för diskussion och probleminventering. De psykologiska faktorerna är ytterst viktiga men dessa faktorer utgår från verkligheten. Fungerar inte sjukvårdstjänsten eller om löner och dagersättning uteblir eller är felaktiga påverkar detta individen. Än en gång – psykologiska faktorer är viktiga men vi måste sluta fokusera på ledarskapsteorierna och börja fokusera på att få till stånd en fungerande verklighet.
Jag efterlyser en tydligare rollfördelning mellan HR C, OPL J1, Försvarsgrensstaberna och Militärbaserna ner till krigsförbanden. Dessa enheter är de som jag menar är huvudaktörerna inom personaltjänsten men jag kan ha fel och tar väldigt gärna emot återkoppling med rättelse för jag vill gärna att vi utvecklar personaltjänsten och vill veta vem som jag kan samverka och diskutera med. Jag välkomnar också Håkans förslag om funktionsövning i personaltjänst men återigen – Vem ansvarar för en sådan? HR C, OPL J1 eller någon annan? Vi har en läxa att göra på förbanden också avseende övning i personaltjänst men jag uppfattar att vi saknar svar på avgörande frågor vilka ligger till grund för att vi ska kunna organisera oss ändamålsenligt och öva mot adekvata målsättningar.
Höjer vi beredskapen i Sverige ska vi tillsammans skapa de bästa förutsättningar som möjligt för våra soldater, civila och frivilliga inom Försvarsmakten. Excel-dokument med ”rader” kopplat till ekonomi är då mindre prioriterat men förvaltningen kvarstår, till viss del i annan form, som vi måste bli mycket bättre på att hantera.
Förvaltare Martin Wiberg
Brigadpersonalchef 7. Brigaden
Södra Skånska Regementet
Militär Debatt 