De flesta av oss ser bara en mycket liten del av samhället. Vi ser ytskikten. Vi ser butikshyllorna, kassapersonalen, kundparkeringen och återvinningsstationen. Vi ser förskolan, förskolepersonalen och barnen som går på förskolan. Men under ytskiktet finns ett annat samhälle, ett skuggsamhälle. Det sitter löst ihop med ytskiktet där de flesta av oss lever. Det flödar pengar i båda riktningarna mellan skuggsamhället och majoritetssamhället. Människorna i skuggsamhället bygger majoritetssamhällets hus, städar husen, lagar majoritetssamhällets mat och kör majoritetssamhällets varutransporter.

I boken ”Imperiets barn” undersöker Liza Alexandrova-Zorina, själv född i Leningrad, skuggvärlden som finns helt nära oss, ibland bara några meter bort eller i samma hus som vi bor i. Boken handlar om människor från de länder som tidigare utgjorde Sovjetunionen. Även om dessa tillsammans (och ännu mindre varje nationalitet för sig) inte utgör en särskilt stor invandrargrupp i Sverige så påverkar de oss på olika sätt.

Vi får i boken träffa många av dessa invandrare. Många av dem är här olagligt. I deras värld spelar Sveriges regler ingen större roll. En del har utvisningsbeslut hängande över sig, men stannar kvar i landet genom att hålla sig gömda eller rymma från Migrationsverket. Det är social misär rakt igenom.

Varför är då boken intressant för oss militärer? Jag arbetade under en period med säkerhetsunderrättelsetjänst, och under de insatser vi genomförde kunde vi – helt slumpmässigt – upptäcka fenomen som såg konstiga ut. Människor som inte passade in, beteenden som var avvikande. Det var svårt att förhålla sig till. Vad är det här egentligen? Vad är det vi ser? Arbetet med att förhindra säkerhetshotande verksamhet består till stor del av att identifiera avvikelser från det normala eller rimliga. Men för att kunna göra det så måste man ju veta hur samhället ser ut under ytskikten.

Att ha en stor olaglig befolkning i landet är, tror jag, en grogrund för säkerhetshotande verksamhet. I dolda miljöer frodas extremism och kriminalitet. Alexandrova-Zorina pratar med exempelvis jihadsympatisörer och tjetjenska kriminella – bisarrt nog verkar min egen hemkommun Alvesta ha blivit en bas för just den tjetjenska diasporan i Sverige. Kriminella – ofta med sympatier gentemot politiskt extrema rörelser eller hemlandets diktatorer – utgör en lättillgänglig och billig rekryteringsbas för främmande underrättelsetjänst.

Att bekämpa kriminalitet är inte Försvarsmaktens uppgift. Men du behöver inte vara Lars Wilderäng för att föreställa dig scenarior där en gömd och glömd del av landets invånare kan utgöra ett hot mot landets säkerhet. Där information om vår infrastruktur läcker till främmande makt genom oseriösa byggföretag. Eller där illa behandlade minoriteter, utan någon form av solidaritet mot det samhälle där de uppehåller sig, utnyttjas för att skapa oroligheter och kaos.

Jag lyssnade på boken med en blandning av obehag och vämjelse. Dels: Vi borde inte tillåta att människor behandlas så här i vårt land. Och det är majoritetssamhället som göder detta genom billig städning, köp av sexuella tjänster, köp av droger och köp av billiga tjänster. Dels: Staten måste ha bättre kontroll än så här. Och dels: Den här situationen är potentiellt väldigt farlig.

Den här boken skrämde mig faktiskt på riktigt.

Andreas Braw
Redaktör, Militär Debatt