Förord: I Sverige genomförs officersutbildningen av Försvarshögskolan (som är en civil högskola) på uppdrag av Försvarsmakten. Det är en dyr och exklusiv utbildning. Men är den bra? Genom åren har missnöje med utbildningen bubblat upp med jämna mellanrum, och ofta beskylls själva formen – att det är en akademisk utbildning – för de fel och brister som upplevs av kadetter och deras hemförband.

På Militär Debatt har reservofficeren Karl Ydén tidigare argumenterat för att införa en modell liknande det amerikanska utbildningskonceptet ROTC i Sverige. Frågan är: Klarar Försvarshögskolan av att leverera de officerare som Försvarsmakten vill ha, i den mängd som Försvarsmakten behöver?

/Redaktören

---

Nyanser av akademisering

Den grundläggande officersutbildningens akademisering har fått utstå en del kritik sedan sitt införande. Kritiken är i vissa fall berättigad men debatten tenderar ofta att bli polariserad, för eller emot en akademisering. Det finns dock nyanser i akademiseringen som är viktiga att belysa för att förstå att den akademisering vi ser idag inte är det enda alternativet. Denna text argumenterar för att Försvarshögskolans (FHS) tolkning av hur en akademisk officersutbildning ska se ut grundar sig i en alltför snäv syn på vad vetenskaplighet är. Med officersutbildning avses i denna text främst utbildning av Arméns officerare vid Försvarshögskolan.

Bakgrund

2008 övertog FHS ansvaret för officersprogrammet (OP) från Försvarsmakten. Syftet var bland annat att kvalitetssäkra utbildningen och utveckla förmågan till kritiskt tänkande och problemlösning. Akademiseringen skulle stärka officersprofessionen genom att officerens expertis inom sitt område skulle fördjupas. Förmågan att leda krigsförband skulle vara det dominerande kravet på officeren. Utbildningen skulle samtidigt vila på beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund för att balansera professionens praktiska krav med högskoleförordningen (se FM2016-10258:1 Framtidens officersutbildning).

För att få utfärda en akademisk examen krävs tillstånd från Universitetskanslersämbetet (UKÄ) som kvalitetsgranskar högskolor och universitet. UKÄ kan även dra in utgivna tillstånd om de anser att ett lärosäte uppvisar bristande kvalitet. Beslut inom högskola och universitet som rör utbildningen ska även fattas av personer med vetenskaplig kompetens, dvs forskarutbildade (Högskolelag 1992:1434 2. kap 6 §).

För att FHS ska få examinationsrätt på OP måste alltså UKÄ godkänna kvaliteten på utbildningen, vilket bland annat säkras genom vetenskaplig kompetens i utbildnings- och kursledningarna på skolan. En konsekvens av detta har inneburit en glidning avseende utbildningens innehåll och syfte, då makten att påverka utbildningens innehåll skiftat från militär till akademisk kompetens.

Akademisk yrkesutbildning

Akademisk utbildning kan genomföras på många olika sätt. Om man betraktar mängden högskolor och universitet i Sverige så kan en akademisk examen utfärda i teoretiska ämnen som statsvetenskap och freds- och konfliktvetenskap, eller i mer praktiska ämnen som t.ex. lärar-, sjuksköterske- och socionomutbildningar (Högskoleförordningen 1993:100 Bilaga 2). Statsvetenskap är ett tydligt teoretiskt ämne där i stort sett allt bygger på litteraturstudier och abstrakta teoretiska resonemang med mycket få, om ens några, praktiska inslag.

Lärar- och socionomutbildningarna är mer blandade, med en teoretisk bas men också många och omfattande praktiska delar då utbildningarna syftar till att förbereda studenterna för ett praktiskt yrke och profession (se bl.a Högskoleförordningen 1993:100 Bilaga 2). OP ger, i likhet med t.ex. lärar- och socionomutbildningarna, en yrkesexamen.

En akademisk utbildning kan alltså vara både teoretisk och praktisk, även om det inte finns tydliga gränser. En fingervisning om utbildningens upplägg kan man få om man studerar utbildnings- och kursplanernas litteratur. Ju mer litteratur om abstrakta resonemang, desto mer teoretisk utbildning. Litteraturen utgör också en spegling av kursansvarigas syn på vad som är viktigt i utbildningen.

Utbildningsplanen för OP kan framstå som blandad med teoretiska kurser och kurser som benämns som tillämpningskurser. Dessa kurser fokuserar dock mer på taktiska bedömanden och resonemang än truppföring. Detsamma gäller utbildningen i ledarskap. Programmet omfattar också både B- och C-uppsats med vardera tillhörande metodkurs. Den verkligt praktiska delen är den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) under cirka två terminer. Men eftersom få moment på FHS fram till VFU förbereder kadetterna för praktiskt arbete måste mycket av denna tid läggas på grundläggande utbildning.

Uppdragsglidning?

FHS har valt en väg som står ganska långt ifrån de utpräglade professionsutbildningarna och skapar inte tillräckligt goda förutsättningar för att den blivande officeren ska kunna utöva sitt yrke efter examen. Det ursprungliga syftet var att genomföra en akademisk professionsutbildning där den militära expertisen skulle stå i centrum och att leda krigsförband var det dominerande kravet. Men programmets upplägg, den teoretiska litteraturen och frånvaron av relevant yrkesperspektiv har gjort utbildningen teoretisk-filosofiskt dominerad med en statsvetenskaplig och konfliktteoretisk prägel.

Försvarsmakten måste nog ta på sig en del av detta ansvar då kravställningen från början varit diffus och de kravställande officerarnas akademiska erfarenhet alltför begränsad för att kunna argumentera emot akademikerna. 

Men detta är inte ett giltigt skäl till att förkasta professionsutbildning som koncept med hänvisning till att detta inte är tillräckligt fin akademisk utövning. Den vetenskapliga kompetensen hämmar FHS möjligheter att leverera officerare med relevant kunskap eftersom akademin saknar kunskap om yrkets särart och är ovilliga att lyssna på den militära personalens argument. Akademiskt navelskåderi har blivit viktigare än ”kundens” behov. 

Alternativ

Konsekvensen av denna överteoretisering av officersutbildningen är att våra nya fänrikar har massor av teoretisk kunskap men alltför få praktiska färdigheter för att hantera sina arbetsuppgifter efter examen – färdigheter som en yrkesexamen rimligen borde ge dem.

För att skapa en utbildning som bättre förbereder kadetterna för sitt kommande yrke borde utbildningen mer likna andra professionsutbildningar. Detta innebär att FHS måste förändra sig, acceptera professionsforskning och –utbildning som den akademiska disciplin det är, anställa flera vetenskapligt kompetenta med professionsbakgrund och lägga in fler praktiska moment som skapar förutsättningar för yrkeslivet.

Om inte FHS kan uppfylla Försvarsmaktens behov finns det säkerligen andra högskolor och universitet som har bättre förutsättningar ge våra blivande officerare en relevant yrkesutbildning.

Ola Sandberg
Överstelöjtnant och arméofficer
Fd militär lärare FHS