Lär känna din fiende, del 3: Strid i bebyggelse

”Lär känna din fiende” är en artikelserie som består av utdrag ur intressanta artiklar bland ryska militära publikationer. Seriens syfte är att ge en bild av vad motståndaren tänker och tycker.

Artiklarna är skrivna av motståndaren, för motståndaren. Texterna kan därför återspegla perspektiv som avsevärt skiljer sig från Sveriges och västvärldens och som kan uppfattas som stötande.

Länk till del 2

Kommentar till del 3
Denna artikel inleds med att den ryske författaren slår ett slag för ”krigets objektiva lagar”, samtidigt som han öppet påstår att lagarna glömdes bort vid Rysslands anfall mot ukrainska Mariupol. Bara detta är högintressant läsning. Högintressant är också genomförandeidén för anfall i bebyggelse och de specifika råden om bland annat fältarbeten, förnödenhetsförsörjning och sjukvårdstjänst, i slutet av artikeln.

Att de snart 80-åriga ”lagarna” ges utrymme i artikeln, liksom att både genomförandeidén och råden är relativt basala, vittnar om att rysk strid i bebyggelse (SIB) just nu är förknippad med enkla misstag. Men artikeln vittnar också om att Ryssland lär sig av både sitt eget och Ukrainas sätt att strida. Oavsett hur kriget kommer att sluta kan vi räkna med att rysk SIB-förmåga kommer att utvecklas avsevärt.

Del 3: Strid i bebyggelse – två synsätt på en typ av strid
[Originaltext: A. Kalistratov 2023, s. 28-37 ur Армеискии сборник, nr 6
Översättning: Lukas
Kommentar och redigering: Erik Unogård Maxstad]

Ibland hör man åsikter att den moderna striden inte alls liknar striderna under det stora fosterländska kriget, och att den fronterfarenheten är föråldrad. Sådana bedömningar verkar vara helt felaktiga och oprofessionella. Visst, det kriget var storskaligt och skiljer sig från dagens lokala konflikter, inklusive den speciella militära operationen i Ukraina på flera sätt, som längden av frontlinjen, antalet inblandade trupper och så vidare, för att inte nämna beväpningen – det har ju gått så mycket tid sedan dess!

Men låt oss inte titta tillbaka. Även moderna vapensystem kan inte helt upphäva eller förändra krigets objektiva lagar. Om vi glömmer detta, hamnar vi återigen i samma fälla. Exemplen finns nära till hands. Ta till exempel stormningen av Mariupol, särskilt Azovstal-fabriken. Brister, misstag och fel i planeringen av stormningen av detta och andra befolkade områden bromsade i hög grad stridsoperationernas framsteg, och bristen på adekvat samarbete ledde till betydande förluster.

Låt oss också titta på ett exempel från det stora fosterländska kriget. I slutet av mars 1945 förberedde sig den 65:e armén, som ingick i den 2:a vitryska fronten, för stormningen av centrala delen av staden Gdańsk. Nedan publiceras dokument som utarbetades inför operationen och vittnar om hur den planerades.

Riktlinjer för strid i bebyggelse

Gatustrider karakteriseras av särskild intensitet och uthållighet, komplexiteten ligger i att leda trupperna, eftersom de är uppdelade i flera självständiga strider om enskilda byggnader, kvarter och gator.
De leds vanligtvis av små enheter som måste vara utrustade med alla nödvändiga medel för att vara självständiga. För detta ändamål bildas stormgrupper bestående av infanteri, främst automatkarbinskyttar; pionjärer utrustade med sprängmedel och medel för att öppna passager genom minfält och trådhinder; enskilda artilleripjäser; granatkastare; stridsvagnar eller autonoma system inkluderas också i grupperna.
Stormgruppens huvudsakliga genombrottskraft är artilleri och granatkastare, därför bör man inkludera grovkalibrigt artilleri och tunga granatkastare för indirekt eld och förstöring av fientliga befästningar i enheterna. En ungefärlig sammansättning och vapensystem för stormgrupperna: 15–20 automatkarbinskyttar, två–fyra pionjärer, två 45 mm kanoner, två 120 mm granatkastare, tre 82 mm granatkastare, två 76 mm kanoner (bataljonsartilleri), två–fyra 76 mm divisionsartilleri.

Stormgrupperna bör börja agera efter att ha erövrat defensiva strukturer som byggnader, gator och kvarter i anslutning till stadens utkanter.

Det mest fördelaktiga är att först ta kontroll över en flankerande position och sedan hela stadens utkanter. Attack och erövring av utkanterna bör stödjas av kraftig artillerield, både [oobserverad] och med stöd från observationsplatser.
I bebyggda områden skapar stormgrupper vanligtvis en rutt genom att använda nedhållande eld och granater med stöd från indirekt eld och stridsvagnar; [stormtrupperna] undviker att röra sig längs raka gator och framrycker istället genom trädgårdar, bakgårdar och bräscher i murar.
Stormgrupperna blockerar och eliminerar fienden främst i hörnhus, korsningar och där fienden sätter upp särskilt starkt motstånd.

Stormgrupper agerar på följande sätt: Skyttar och pionjärer, med understöd av kraftig artilleri- och granatkastareld, öppnar eld genom fönster, källare och vindar, passerar genom innergårdar, förstörda byggnader och andra framryckningsvägar för att närma sig den fientliga positionen från sidan eller bakifrån.

Pionjärerna placerar sprängmedelslådor [bräschladdningar] vid väggar och spränger dem för att öppna vägar för skyttarna in i byggnaden. Stormgruppens framryckning stöds av kontinuerlig spaning framåt och på flankerna. Det är inte tillåtet att tränga in i ett hus med hela gruppen på en gång. En del av skyttarna måste alltid förbli vid ingången redo att varna för eventuella motattacker från fienden. I de fall där fiendens motstånd är särskilt starkt används indirekt eld, som förstör husen och eliminerar de fiendegrupper som har gömt sig där. När man tar kontroll över en gata, ett kvarter eller ett hus får man inte dröja kvar, koncentrera sig på ett ställe eller tillåta att fienden etablerar sig där. Istället bör man snabbt inta närliggande objekt.

Omständigheter för en lyckad strid

Vid genomförande av gatustrider bör prioriteringen vara att erövra hörnhusen i första hand, från vilka fienden kan öppna eld i flera riktningar. Genom att ta kontroll över hörnhusen blir det enklare att erövra de övriga byggnaderna i kvarteret. Granater blir särskilt värdefulla i gatustrider. Därför bör varje soldat ha flera handgranater för att kasta in i fönster och källare i byggnaderna. Mod, beslutsamhet och initiativ från alla stridande och underordnade befäl är avgörande för framgång i gatustrider. Vid genomförande av gatustrider bör man alltid vara förberedd på plötslig fientlig eldgivning och ha extra eldmedel i reserv tillgängliga.
Man bör alltid vara beredd på stridskontakt, särskilt från gränder och stora byggnadsdörrar; upptagna byggnader bör noggrant inspekteras och befästas. I stort sett bör en offensiv i staden organiseras så att den möjliggör isolering av enskilda fientliga motståndsfickor med målet att förstöra och bryta ner fiendens gruppering i delar.
För att befästa erövrade kvarter bör mineringar och barrikader användas. Fientliga försvarsstrukturer som inte planeras användas i vår försvarslinje bör förstöras.
För maskering och för att dölja egna handlingar kan handrökgranater och rökfacklor vara mycket användbara för stormgrupper och individuella soldater.
Glöm inte hotet som fiendens pansarvärnsvapen utgör för våra stridsvagnar, särskilt från fiendens pansarvärnsvapnen kända som ”faustniks” [rysk benämning för bärbara pansarvärnsvapen, som härstammar från tyska ”panzerfaust”]. För att skydda stridsvagnarna och stridsfordonen bör flera automatkarbinskyttar följa bakom varje ekipage i syfte att ta striden med fientliga pansarförstöringspatruller. Dessutom bör motståndarens pansarvärnsvapen och erövrade ”faust”-granater användas för att bekämpa fiendens egna pansarfordon och artilleri.
Fortsätt alltid vara vaksam, eftersom fienden kommer att använda alla medel för att skada våra trupper. Undvik att bli distraherad av erövrade föremål, drycker och frestande saker. De kan vara förgiftade eller minerade.
Var särskilt försiktig vid möten med civilbefolkningen, eftersom det kan finnas förklädda och beväpnade fascister bland dem.

Riktlinjer från befälhavaren för 65:e armén angående artilleristöd för stormgrupperna
(Ur direktivet från befälhavaren av arméns artilleriförband den 26 mars 1945)

Under förberedelse- och stormningsfasen av staden bör rekognoscering av fiendens vapensystem organiseras noggrant, nyttja alla typer av spaning. Kom ihåg att de flesta mål kommer att förstöras av indirekt eld, och för att eliminera de starkaste målen kommer de grovkalibriga artillerisystemen användas. Därför måste målets position fastställas med högsta noggrannhet.

Observationsplatserna bör placeras så nära spaningsmålet som möjligt.

Spaningsgrupperna ska inte tilldelas sektorer för spaning utan konkreta objekt som spaningsmål.

Alla artilleriofficerare oavsett grad bör utföra rekognoscering.

Bataljons-, regements- och divisionsartilleri, liksom en del förstärkningsartilleri, bör användas för direkt stöd för stormgrupperna.

Granatkastare i alla kalibrar bör användas brett i stridssammansättningen av stormgrupperna för att bekämpa närliggande mål som kräver skott med hög projektilbana.

För bataljonen bör följande antal vapensystem tillhandahållas: sex–åtta 45 mm kanoner; nio 82 mm granatkastare; fyra 120 mm granatkastare; två 76 mm kanoner (bataljonsartilleri); två 76 mm divisionsartilleri.

Dessutom bör infanteribataljoner och infanteridivisioner ha artilleri i grövre kalibrar för att förstöra och eliminera befästa mål.

Inför stormningen bör befälet över artilleriet som verkar som en del av stormgrupperna decentraliseras helt. Batterichefer (divisionschefer) bör samverka med befälhavare för de kompanier (bataljoner) som de efterföljer.

Centraliserad kontroll bör endast bibehållas för de enheter och underenheter som utför uppgifter från maskerade/skyddade positioner. Huvuduppgifterna för artilleri på maskerade/skyddade positioner bör vara:

Bekämpning av fiendens artilleri och granatkastare;
Säkring av flankerna för stormgrupper och övriga trupper;
Koncentrering av eld på fiendens försvarsställningar och motståndsnoder för att stödja stormgrupperna och för att avvisa eventuella motattacker;
Undertryckande och eliminering av fiendens reserver.

Säkerställ nära kommunikation och samband mellan artilleriet på maskerade/skyddade platser och stormgrupperna i staden. I sammansättningen av stormgrupperna bör det finnas eldledare (underställda battericheferna) som ger dem stöd med att rikta in elden.

I takt med att gatustriderna utvecklas bör särskild uppmärksamhet ägnas åt organisationen av ledning och samband. Säkerställ att hela officerståget upp till bataljonsbefäl har tillgång till stadens plan med krypterade och kodade områden.

En av de tidigaste militära teoretikerna, den kinesiske befälhavaren Sun Tzu (600-talet f.Kr.), skrev mycket klokt i sin bok Krigskonst: ”… Om du känner din fiende och känner dig själv, kan du strida hundra gånger utan att vara i fara…” Därför måste vi ha en god förståelse för potentiella fienders syn på alla aspekter av krigskonsten. Därför föreslås läsaren att bekanta sig med en kort sammanfattning av huvudprinciperna i den aktuella ”Fickhandbok för stadens försvarare”, utgiven av Ukrainas väpnade styrkor (ZSU) i mars 2022, med några tillägg från författaren till artikeln baserade på en auktoritativ källa och rättningar av felaktiga översättningsmoment.

Författaren till handboken, John Spencer, är en forskare, skribent, krigsveteran, erkänd expert och rådgivare inom strid i bebyggelse. Han tjänstgjorde i över 25 år i USA:s armé, inklusive två missioner i Irak med fokus på strid i urban terräng.

Allmänna råd från en specialist på västlig militär förmåga, om förberedelse och genomförande av strid i bebyggelse

I de aktuella exemplen är försvar den starkaste formen av strid, eftersom försvararen har möjlighet att noggrant studera terrängen, förbereda eldområden och hinderstrukturer samt förstärka sina positioner. Stadsområdet bör vara förberett så att det förnekar fienden tillgång till viktiga objekt, fördröjer eller stoppar hans framryckning. Och bör ge oss möjlighet att plötsligt kunna angripa, och tvinga in honom i fällor eller bakhåll.
Sluta aldrig förbättra ditt försvar, även under pågående strid. Du måste göra varje gata till en köttkvarn för fienden, där angriparna ”matar” sina soldater in i döden.
Genom att bygga hinder och barrikader får du fienden att gå dit du vill, inte dit han vill. Blockera alla gator, gränder, dörrar och fönster. Förvandla staden till en befästning som tvingar fienden att hamna i förberedda fällor.
Eftersträva att använda betong, grus, sten och tegelsten för dina hinder och befästningar. Inte trä och sandsäckar. Bygg försvarspositioner längs stadens huvudstråk och undvik byggnader med stora glasytor eller trä som kan brytas ned eller brinna. Se till att förbereda tillbakaryckningsvägar (till exempel öppningar i intilliggande byggnader).
Kamouflera dig noggrant, särskilt från spaningsdrönare och patrullrobotar. Förflytta dig inomhus och mellan byggnader under presenningar eller tygskärmar, samt genom dolda framryckningsvägar. Maskera dig själv med vadsomhelst, försök göra dig osynlig från gatorna eller insyn ovanifrån: T.ex. presenningar för fordon, lakan, filtar, mattor, gardiner, draperier, plast och rullar med tyg från butiker eller skrädderier.
Använd alla underjordiska strukturer som finns att tillgå. Om ingen är under dig, börja gräva skydd, tunnlar, kommunikationsgångar och evakueringsvägar om byggnaden förstörs.
Överraskning – är allt. Fienden kan inte se igenom betong. Du bestämmer när och var du ska öppna eld. Fienden är mycket rädd för prickskyttar i staden. Låt fienden tro att det finns en prickskytt i varje fönster.

I staden är det optimalt att agera i grupper om tre–fem soldater, en förutsättning är säker kommunikation med chefen. Öva samarbetet inom gruppen till perfektion.
Öppna alltid eld från skyddade och väl maskerade positioner. Oavsett om du kastar något eller skjuter, gör det alltid inifrån byggnaderna, från höga eller låga våningar, bakom en hög med grus, tegelstenar, byggnadsfragment eller genom att ”dyka upp från underjorden”.
Ha alltid färdiga tillbakaryckningsvägar efter öppnande av eld. Skapa öppningar i väggar, golv och tak så att du kan röra dig fritt mellan rum och byggnader när fiendens granater börjar falla eller när fienden är alltför nära. Placera ut förnödenheter på olika platser i förväg: såsom ammunition, granater, raketgranater, vatten, medicin, etc.
Var uppmärksam och låt inte fienden överraska dig. Fienden kommer ständigt att försöka närma sig dig i smyg. Låt aldrig mer än 2/3 av ditt team sova samtidigt.
Ta ständigt initiativet och stör fienden dygnet runt så att de måste reagera på ”de tusen nålarnas stick”.
Drick vatten. Du kan inte strida om du är död. Du kan överleva hela en–tre dagar utan vatten och tre veckor utan mat. Rena alltid vattnet (koka det, tillsätt klortabletter eller jod).
Tvätta händerna innan du äter. Sjukdomar kan döda dig snabbare än fiendens kulor. När du äter och dricker, se till att toaletten är mer än 100 meter bort. Låt inte flugor och kackerlackor komma åt din mat.
Du måste alltid följa krigets lagar. Bär alltid förbandsmärken för att identifiera dig som en stridande. Oavsett fiendens taktik måste du följa internationella regler om krigföring, inklusive behandlingen av fångar.

Generella råd för förberedelse och genomförande av offensiv i urban terräng

För att genomföra en offensiv i staden krävs betydligt fler resurser och manskap än på fältet. År 2016 tog det över 100 000 stridande nio månader att erövra den förstörda irakiska staden Mosul, som försvarades av 5 000–10 000 ISIS-kämpar.
Stadsbebyggelse minskar fiendens fördelar avseende spaning och observation, och minskar effektiviteten av fjärrvapensystem genom att tvinga båda sidor att strida nära varandra.
Försvararen har övertaget när det gäller observation och överraskningsmoment, således blir angriparen tvungen att avmaskera sig och [göra sig] sårbar under förflyttning. Försvararens största taktiska fördel är möjligheten att förbli gömd inom och under byggnader. Därför är det nödvändigt att ha spaning, pionjärtrupper med sprängmedel, eldkastare och tungt artilleri som kan förstöra byggnader med indirekt eld.
Många byggnader fungerar i praktiken som befästa bunkrar. Städer är fulla av konstruktioner som är idealiska för militära försvarsändamål. Stora industribyggnader är ofta konstruerade med tjocka väggar och är därför svåra att penetrera. De är så starka i betongkonstruktionen att de nästan är ogenomträngliga för många typer av vapen. Därför är det lämpligt att förstöra dem med indirekt eld eller att spränga dem med ingenjörstrupper före och under en stormning.

Angripande styrkor måste använda tung beväpning och sprängämnen för att tränga in i byggnader. De huvudsakliga moderna metoderna för att attackera stadsbefästningar innebär att förstöra dem eller ”förbereda” strukturerna med hjälp av sprängämnen och sedan skicka infanteriet för att inta och rensa dem om det behövs.
Försvararen bevarar en relativ frihet att manövrera i stadsmiljön. De kan förbereda terrängen för att underlätta förflyttning till de områden som striden kräver. De kan förena stridsställningarna med passager genom byggnader och under dem. De kan skapa hinder för att locka angripare i fällor på grund av begränsade alternativa vägar i den trånga stadsmiljön. Därför bör angripande styrkor inkludera enheter för att riva barrikader och andra hinder, för att inte följa dit fienden leder dem; samt enheter för att förstöra underjordiska strukturer och kommunikationsvägar, samt eldunderstöd för att öppna passager inuti byggnader.

Etapper av en offensiv mot en stad

Det första steget i en offensiv kommer att vara att bombardera alla kända försvarspositioner (upptäckta byggnader/platser eller de som kan ses från luften) med målet att förstöra försvarsstrukturer och demoralisera försvararna. Under denna fas måste försvararna göra allt de kan för att dölja sina positioner och överleva. Det är viktigt att känna till fiendens evakueringvägar och gångstråk till förberedda positioner.

I nästa steg, när angriparna närmar sig staden, kommer kraftigt bombardemang att riktas mot hela staden i hopp om att försvararna ska ge upp. Detta kan pågå i flera dagar, och under denna tid är skydd och gömställen avgörande för försvararnas överlevnad och bevarande av vapen och förnödenheter. Försvararna måste också vara medvetna om hur nära fienden är, medan angriparna måste vara redo att omedelbart utnyttja resultaten av individuella eldöverfall från diversionsförband eller underrättelsegrupper.

Nästa fas av offensiven mot staden kommer att innefatta intensiv artilleri- och stridsvagnseld med direkt eller indirekt inriktning, detta sker när huvudstyrkorna närmar sig stadens utkanter och försöker tränga in i dem. Detta är en farlig tidpunkt eftersom försvararna måste kämpa och överleva samtidigt. De kan ”krama” fienden, vilket gör att de kan komma så nära att de inte längre kan använda sitt flyg eller artilleri av rädsla för att träffa sina egna soldater. Ruinerna som är resultatet av tidigare faser ”förstärker” försvarspositionerna men kräver ytterligare förberedelser för försvaret.

Några specifika råd

Om förnödenheter. Strid i bebyggelse kräver fyra gånger mer ammunition för respektive sida jämfört med strid i plan terräng. Försvararen behöver, förutom vanliga pansarvärnsvapen, mycket ammunition, granater, stridsvagnsminor, truppminor, drönare, vatten, mediciner och förbandsmateriel, hållbara livsmedel och bränsle (för matlagning, transportfordon och generatorer).

Vid brist på pansarvärnsvapen är det nödvändigt att i förväg förbereda många flaskor med brännbar blandning [molotov cocktails]. Den bästa metoden är att kasta dem från fönster ovanför stridsfordon eller transportfordon ned mot fienden. Transportfordon utan beväpning är mest sårbara ovanifrån, men om de är bepansrade, välj de mest sårbara delarna. Angriparen måste tänka på att förstärka skyddet för det övre området på fordonen.

Om barrikader. I bebyggelse används både vanliga ingenjörshinder och improviserade hinder av tillgängliga resurser. De mest effektiva är vägspärrar som blockerar gatorna. Om tid och möjlighet saknas, är det mer fördelaktigt att spränga en hög byggnad nära vägen, som med sina ruiner blockerar gatan, men detta kommer oundvikligen att kräva förstärkning av svaga punkter senare.

Blockera varje gata, gränd, trottoar, dörr och fönster på första våningen med bussar, fordon, betong, trä, skräp, ja vadsomhelst. Blockera sedan platser där höga byggnader finns på båda sidorna av gatan. Använd stadsmaterial, det är starkast och ger bästa skyddet. För att blockera fiendens framryckning används effektivast vägspärrar av betongblock och stålbarrikader. Betongblocken bör placeras så att fiendens stridsfordon är tvungna att köra runt dem och att deras sidor blir sårbara för pansarvärn.

Föga förvånande är taggtrådsspärrar, särskilt de av typen ”concertina”, mycket effektiva i stadsmiljö. Förstärkta med truppminor och inom eldområdet för kulsprutor, begränsar de kraftigt infanteriets rörelse, vilka äger huvudrollen vid strid i bebyggelse.

Gällande olika typer av minspärrar är riktbara fordonsminor och riktade splitterminor de mest effektiva[…]

Om du har tid och resurser för fältarbeten, gräv vallgravar för stridsvagnar och placera barriärer runt de mest täta delarna av staden, särskilt vid ingångar som är viktiga för dig. Målet är att öka antalet stadshinder samt att blockera farliga passager.

Blockera alla gator. Fördröj fordon så att du kan skjuta på dem eller kasta granater och brännbara blandningar ned på dem. Du bör vara inomhus fram till attackögonblicket, och efter anfallet bör du byta position. Kom ihåg att alla hinder endast är effektiva när de täcks av elden.

Om att öppna eld. Tänk igenom noga varifrån du ska skjuta. Välj stridsställningar på upphöjda platser längsmed långa gator, skjut och fly. Locka in motståndaren i eldöverfall. Sikta på fönster och dörrar på obepansrade fordon eller oskyddade soldater. Prickskyttar – är bland de mest effektiva i gatustrider.

Det finns ingen anledning för försvararen att vara synlig för fienden från himlen eller från gatan. Låt inte pipan på vapnet sticka utanför fönsterkarmen. Håll dig så långt borta från fönstren som möjligt och skjut inifrån rummen för att minska din synlighet. Förbered dig i förväg genom att sikta in dig på utgångspunkterna för målangivning och mät avståndet till dem.

För att säkerställa en cirkulär försvarslinje och förbättra möjligheten till eldgivning används bräscher i de yttre väggarna på byggnaderna för att röra sig igenom. För att göra öppningar i väggarna, använd speciella verktyg eller sprängämnen. Det är bäst att skapa öppningar för att skjuta i liggande ställning och ta position något bort från dem.

Förresten, tveka inte att skapa det nödvändiga antalet stora bräscher i byggnadernas väggar för att kunna manövrera, både som försvarare och som angripare. Öppningarna möjliggör rörelse och angrepp från både in- och utvändiga positioner.
Om du har tid, skapa improviserade skyttegravar eller täckta bunkrar för att placera vapensystem i. De bör ha ett tak (helst i betong) och vara dolda från ovan.

Stora vapensystem kan demonteras och monteras på övre våningar i byggnader eller på tak för att säkerställa ett brett skjutfält och ökad skyddsnivå för gruppen.
Det mest effektiva sättet att besegra fienden i staden är att skapa eldfickor. För detta måste du:

Identifiera alla möjliga framryckningsvägar för fienden.
Förutse hans avsikter.
Bestämma platserna för eldfickorna.
Sätta upp hinder för att styra fiendens framryckning i rätt riktning.
Bestämma platser för stridsställningarna, ledning och lydnadsförhållanden samt tillbakaryckningsvägar.
Träna truppen i att dolt inta stridsställningarna och dra sig tillbaka.

Om militärmedicin. Ingen vet hur länge staden ska försvaras, det är därför nödvändigt att skapa stora förråd av mediciner, framförallt förband, antiseptika och smärtstillande medel. De bör placeras på flera relativt skyddade platser. I förväg måste du välja, förstärka och märka ut utrymmen för att placera sårade och skadade, samt förbereda framryckningsvägar till platsen. Vid behov måste tillräckligt antal improviserade bårar tillverkas av tillgängliga material.

För att göra bårar av filtar och pinnar, följ dessa steg:

Bred ut filten och placera en pinne längs mitten, vik sedan filten över pinnen.
Placera den andra pinnen över mitten av den hopvikta filten.
Vik den fria änden av filten över den andra pinnen och rulla upp den på den första eller säkra den på valfritt sätt.

Improviserade bårar av skjortor (jackor) och pinnar: