Förord: Kreativitet, irritation, funderingar om framtiden och frustration över samtiden. Det sjuder i Försvarsmakten. En kognitiv dissonans, där vackra ord i kommunikation och högtflygande planer skär sig mot den hårda verkligheten. Självbilden glider isär och upplevs som förljugen. Många kan identifiera problemen, de är egentligen ganska uppenbara om man inte aktivt väljer att blunda. Och ändå blir problemen inte åtgärdade. Organisationen suger in oss, omsluter oss, förändrar oss. I chatten nedan kan vi läsa ganska kärva tankegångar. Måste den äldre generationen som idag leder Försvarsmakten knuffas undan för att vi ska kunna förändras? Kanske. Men vad säger att den yngre generationen skulle lyckas bättre?
/Redaktören
Runt den digitala lägerelden
Robert Ihrfors mycket välskrivna artikel om Försvarsmaktens flykt in i framtiden blev en katalysator för en intressant diskussion som jag även tycker kan vara andra till gagn. En grupp officerare i Försvarsmakten delar intressanta artiklar, tankar och framförallt frustration med varandra. Jag bjuder in dig att överhöra och att ta del av detta, anonymiserat då Försvarsmakten inte är mogen att ha någon som helst öppen diskussion om detta.
Major 1: Det var ord och inga visor i den artikeln.
Kapten 1: Robert for president. Helvete vad träffsäkert.
Kapten 2: Extremt välskrivet. Frågan är, vad ska man göra som yngre officer i detta system där de äldre tjänstemännen motarbetar förändringar eller är intresserade av att mäta ekonomiska mål istället för hur bra vi klarar av våra krigsuppgifter
Major 1: Eller inte släpps fram. Det är ju precis det som hänt mig. En stabschef som suttit i hundra år får förlängt. En batch som säger att allt som sitter i väggarna måste bort. Men som i nästa sekund förlänger en som förankrar precis allt som sitter i väggarna. En stf batch som suttit i en mängd år också. Som dessutom var stabschef innan.
Man kan ju göra en fallstudie på mitt förband. 😂
Kapten 1: Tror det enda sättet att förändra är genom media. De som tror att saker sitter i väggarna verkar inte begripa mycket om ledarskap. Tycker det är ett genomgående tema.
Major 1: Som svar till vad man ska göra:
Syna hela tiden. Låt inte folk göra sina 2-3 år i chefsbefattning utan att tvinga dom fatta de tuffa besluten.
Se vad som behöver göras och driv det.
Syna lojalitetsbegreppet. Att vara lojal, innebär det att vara lojal mot sin närmaste chef eller att vara lojal mot ett förbands krigsförbandsmålsättningar/RVT? Jag hävdar det senare.
Sen måste det göras nyanserat och konstruktivt.
MEN, jag upplever också att en bild byggs upp av att detta inte är möjligt, att man gör sig ovän, att man grusar sin karriär. Det är också något vi måste komma ifrån. För det är många som också gömmer sig bakom detta, man ger inte den jobbiga feedbacken, tar inte konflikten. Det ansvaret finns hos alla. Sen måste det såklart finnas lojalitet till högre chef, men inte blind lojalitet som jag upplever att en del förväntar sig.
Kapten 3: Ja men just det där med karriär är jätteproblematiskt. Jag upplever, to be honest, att de officerare jag möter pratar mer med mig om karriärsdrag än vad som är nyttigt för FM (typ vilka kurser de ska läsa, befattningar efter HOP osv)
Jag gissar fritt att ett problem är att det inte bara handlar om att högre grad = ära, utan att du i princip måste rusa till OF-4 pga lön. Det är liksom med den lönen man kan börja leva ett bekvämt liv, fundera på hus etc.
Tack för delningen av artikeln – jag tycker också att den var väldigt välskriven. Just begreppet ”fly in i framtiden” är magiskt. Det är sjukt intressant- han skrapar lite på ytan. Men vi investerar miljarder i INFRA (dock ej MHS K lol), materiel, konsulter, m.m. För att kunna växa. Men personalen slutar ju ändå så det spelar ju praktiken mindre roll att vi har I13, I21 m.m. Om vi ändå saknar folk för att fullt ut bemanna alla grundutbildningsorganisationer
Kapten 1: Jag upplever ofta att meningsfull förändring blockeras av högre chefer som ofta inte har bra argument för det. Tyvärr tror jag det i mycket är en generationsfråga, där det i vår hierarkiska organisation måste ske förändring uppifrån. Alla initiativ underifrån som blir något, blir ju det för att cheferna högre upp gör verklighet av det.
Min drömvärld är försvarspolitiker som kan något om försvarsmakten och rör om ordentligt i generals- och överstegrytan. Framförallt baserat på förd personalpolitik.
Det låter naivt, och jag har länge dragit mig för att argumentera för det, men jag tror att högre löner som matchar upplevd arbetsinsats och effekt skulle göra otroligt mycket för att folk skulle inte bara stanna i yrket, utan också kunna leva mer bekvämt i vardagen, så man kan och orkar leverera på hög nivå under en hel karriär.
Jag har märkt det själv att när lön/prestation inte står i paritet och arbetsgivaren inte köper ens tid för mer pengar så anpassas prestationen så lönen motsvarar insatsen. Hur ska man annars hålla ett helt yrkesliv?
Jag är övertygad om att det samma händer bland chefer.
”jag har märkt det själv” – boomerspeak, wow. Jag måste till ett bygdeförband.
Kapten 3: Haha Som newspeak fast värre
Kapten 1: Mycket!
Kapten 3: Men intressant @Major 1 med ditt förband som någon sorts fallstudie också. Känner ju samma här – våra chefer sitter bara. Händer liksom ingenting.
Kapten 1: Ansvarsglädjen verkar avta i takt med grad.
Kapten 2:
En reflektion från mig från texten och från HOP är detta citat (från texten):
“Önskan av att vara till lags fördummar kloka människor genom att man slutar att tänka själv och i stället ägnar sig åt att passivt följa ledare utan att ifrågasätta.”
Jag tycker att det saknas personligt mod hos många officerare, särskilt på högre nivå.. Man ifrågasätter inte.
Det finns säkert mod att ta fienden i brottningsgrepp, missförstå mig rätt, men finns det mod att ifrågasätta när det är fel. För det blir ju obekvämt.
Kapten 3: Om man inte vågar att ”ifrågasätta” sin chefs beslut, när karriären står på spel, hur ska man kunna våga gå i strid med inte bara sitt utan också andras liv som insats?
Varför skulle man, någonsin, följa eller lyda en så integritetslös chef?
Major 1: Angående modet.
Helt enig. Jag vet eftersom jag har gjort det en del. Jag känner igen mig i att bli ”ensam” och sedd som ett problem. ”Viljan att vara till lags utraderar till slut all form av integritet. För politikerna betyder det att man går miste om – eller om man så önskar kan undvika – tjänstemän som utmanar.”
Detta gäller ju även vår organisation, sannolikt alla organisationer.
Det är också det jag menar med att vi alla har ett ansvar. Upplever att folk gömmer sig bakom outtalade sanningar som ”man får inte göra fel” ”välja sina strider” ”det är inte högt i tak” när det i själva verket är en konflikträdsla eller rädsla för vad konsekvenserna blir som är hindret.
Sen finns det väl tyvärr exempel när folk har gjort fel och straffats för det. Eller har placerats i frysbox, fått mindre stimulerande arbetsuppgifter m.m. Men det får inte avskräcka. Här behövs modet och förmågan att ifrågasätta företeelser med saklig argumentation och informationsöverläge.
”Men sanningen är väl den att förnyelse vitaliserar. Alla som jobbat under en chef vet att sex år är en lång tid för ett chefsförordnande. Och nio år är ännu längre. Inom Regeringskansliet finns chefer som suttit på samma chefsposition i tjugo år. Att konsekvent förlänga förordnanden skapar inte stabilitet utan bara personliga osunda beroenden. Risken för ett tjänstemannavälde utan krav på ansvarstagande blir överhängande i ett system som bygger på att både politiker och tjänstemän regelbundet byts ut på sina positioner. ”
Det är talande även för vår organisation.
Efterord: Helgens intervju med generallöjtnant Claesson var uppskattad av många. Men samtidigt som våra – av allt att döma, kloka – generaler jobbar för att förändra vår sega organisation, gror otåligheten i officersleden. Syns det hela vägen från Lidingövägen? Hörs det? I en hierarkisk organisation finns det åtskilliga filter mellan de olika nivåerna. Det är naturligt. Saker filtreras bort av tidsbrist, eller för att problem inte ses som tillräckligt viktiga. Eller – och det är ett mer skrämmande alternativ – för att saker inte ”ska se dåliga ut”. Det leder till att problem inte uppmärksammas, diskuteras eller åtgärdas.
Så här kan det låta utan filter. Jag vet att det skrivs insiktsfulla saker i hundratals gruppchattar inom Försvarsmakten. Kanske är det fler som vill lyfta undan filtret och låta okända kollegor och chefer ta del av innehållet?
/Redaktören
Militär Debatt 