Av generalmajor Jonas Wikman, flygvapenchef

Detta är en replik till artikeln Säkra telekrigets framtid i Flygvapnet av signaturen ”Mike”.

Jag håller helt med ”Mike” om den stolta tradition och spetskompetens som finns i Flygvapnet när det kommer till telekrig. Det är något vi ska vara stolta över och något som ger oss förutsättningar att hantera dagens och morgondagens operationsmiljö. Men framtida framgång kräver återinvesteringar idag. Dagens kunskapsläge har byggts genom större bredd och mycket hårt arbete och jag har samma uppfattning som ”Mike” – just nu finns det för få telekrigare i Flygvapnet och kunskapen måste spridas bättre på bredden. Men tack vare att vi har så vass spets som någonsin tidigare känner jag tillförsikt. 

Dagens och morgondagens operationsmiljö ställer höga krav på såväl vår offensiva som defensiva telekrigsförmåga. Integrerat luft- och robotförsvar, inkluderat offensivt luftförsvar på djupet, kan inte genomföras utan en relevant telekrigsförmåga. Vårt sammantagna förmågebehov behöver analyseras utifrån samtliga påverkansområden (DOTMLPFI) för att vi fullt ska förstå vilka åtgärder som behöver vidtas. Här har vi inte gjort tillräckligt ännu.

En del av lösningen är troligen ett mer omfattande samarbete. Inom försvarsgrenar, mellan försvarsgrenar och med våra allierade och partners. Våra plattformar är olika, men vi är alla en del av en multinationell och multidomän operation med likartade behov och beroenden i samma elektromagnetiska spektrum. Det kan därför finnas ett behov av ett försvarsmaktsgemensamt, och i någon mån multinationellt, skede för telekrigare. Där kan vi lägga en gemensam grund som möjliggör effektivare specialisering och samtidigt bidrar till att skapa tätare band mellan aktörer.

Som inom flera andra områden har vi behov av att bli fler. Att nyckelpersonal väljer att stanna efter ordinarie pensionsålder kan många gånger vara en bra lösning, ibland den enda. Men vi måste använda kompetensen på rätt sätt så att vi medvetet överför spetskompetensen till nya generationer och inte skjuter upp ett problem. Upplägget för vår utbildnings- och träningsmiljö är därför mycket viktigt.

SOU för MSE bedrivs redan i Luftstridskolans regi och det innebär hög grad av handlingsfrihet att utforma utbildningen efter våra behov. Vi ska använda det till vår fördel och förändra det som behöver förändras. 

”Mike” påtalar även behovet av ökad kunskap och förståelse, på bredd, för telekrig samt att tröskeln behöver sänkas. Jag håller med och det finns anledning att överse innehållet i alla våra utbildningar. Hit hör en översyn av hur kompetensen byggs upp under respektive utbildningssteg och mellan varje steg. Vi eftersträvar att påverka innehållet ytterligare i såväl OP/HOP som SOU/HSOU. Vi planerar bland annat att överta ansvaret för ytterligare SOU (i detta steg LED, LOG, SÄK) för att på så vis kunna anpassa utbildningen bättre till behovet. Förändringen kommer att ta tid och vara ansträngande, men det ger en tydlig möjlighet att genomföra anpassningar för Flygvapnets behov – exempelvis när det gäller telekrigsutbildning. 

Vi behöver ambassadörer för funktionen. Sådana som ”Mike”. Tack för att du tar ansvar, bjuder in till diskussion och tar plats. Flygstaben planerar för en funktionsdag för telekrigare. Det blir ett tillfälle i höst för fortsatt diskussion, kunskapsöverföring och välbehövlig uppmärksamhet för frågan. Vi ses där.