Av Andreas Braw, kompanichef

Förord: Efter lite mer än två år som kompanichef och ansvarig för min bataljons tidvis tjänstgörande soldater (GSS/T) börjar det bli dags att sammanfatta hur mitt kompani har lyckats – och misslyckats – med att bygga användbara, kompetenta och aktiva kompanier och plutoner. Detta för att fler förband ska kunna lyckas. Men först måste vi reda vad GSS/T är och varför vi behöver mängder av dessa relativt billiga yrkessoldater i Försvarsmakten. 

---

Varför GSS/T?

Försvarsmakten har alltid brottats med balansen mellan volym och tillgänglighet. Denna balans är svår, vilket innebär att vi ofta tappar balansen. Vi behöver ju nämligen en ordentlig styrka som är tillgänglig för skarp tjänst, men samtidigt behöver vi en stor och stryktålig krigsorganisation. Jag kommer i den här artikeln enbart att behandla arméns personal och personalbehov, även om viss korrelation finns med flygvapnet och marinen.

Soldater i tre personalkategorier

De mest tillgängliga personalkategorierna är yrkesofficerare och kontinuerligt tjänstgörande soldater (GSS/K). De är tillgängliga över tiden, och kan avtalsmässigt göras gripbara när som helst till en extra kostnad. Dessa är också de överlägset dyraste personalkategorierna, men för de flesta normalt funtade människor inom Försvarsmakten är det tydligt att varken den dagliga driften eller rikets grundberedskap kommer att lösas utan dem. 

Den största personalkategorin är värnpliktiga (GSS/P). Med dessa kan vi bygga upp vår krigsvolym relativt snabbt och billigt, men personalen har en extremt låg tillgänglighet när de har hemförlovats. Hur väloljat mobiliseringsmaskineriet än är (och det behöver oljas MYCKET) så kräver mobiliseringen ett politiskt beslut. Även beredskapstjänstgöring för värnpliktiga kan förekomma, det var t ex så Sverige löste sin beredskap under andra världskriget. Dessa beslut tenderar dock att fattas när kriget är ett faktum. Ukrainas värnpliktiga förband är ett bra exempel – idag utgör de lejonparten av de ukrainska väpnade styrkorna vid fronten, men när den ukrainska staten hotades av kollaps vid den fullskaliga invasionen 2022 var de inte mobiliserade. Utan en stor mängd yrkessoldater hade kriget kunnat vara slut innan mobiliseringen hade genomförts. Som dåvarande ukrainska försvarschefen Zaluzjnyj uttryckte saken: Krig inleds med yrkessoldater men avslutas av revisorer och lärare. 

Ett mellanting mellan dessa två kategorier (hög ekonomisk kostnad/hög tillgänglighet mot lägre kostnad/mycket lägre tillgänglighet) är då GSS/T, vars anställningsform liknar reservofficerarnas (RO) men är mindre kostsamt för Försvarsmakten än RO. GSS/T är, enkelt uttryckt, yrkessoldater som frivilligt tjänstgör under kortare eller längre perioder utifrån Försvarsmaktens behov.

Tillräcklig tillgänglighet

Det viktiga med GSS/T är egentligen inte deras kompetens, den nivån som uppnås under grundutbildningen är acceptabel även om det krävs återkommande övning och träning för att upprätthålla den kompetensen. Men det viktiga är tillgängligheten. Med GSS/T kan vi skapa krigsförband upp till bataljons storlek som kan vidmakthållas till relativt låg kostnad och som kan aktiveras i befarade skymningslägen. Vi kan på så sätt fördubbla eller tredubbla mängden omedelbart tillgänglig personal i armén. 

Tillgängligheten kan också användas i vardagen. Försvarsmakten och dess militärregioner bemannar ständigt olika beredskapsstyrkor för olika ändamål. Dessa belastar normalt våra GSS/K, då dessa har högst tillgänglighet. Men med tanke hur lättplanerad och förutsägbar grundberedskapen är så skulle GSS/T-förband kunna överta en stor del av arbetet för att inte binda upp vår GSS/K. Mitt kompani har exempelvis kunnat lösa tio veckors sammanhängande beredskap genom att plutonerna har avlöst varandra. 

Sammanfattningsvis

GSS/T tillåter sammanfattningsvis en substantiell beredskapshöjning utan politiska beslut eller politiska konsekvenser. Istället blir det då militära beslut och ekonomiska konsekvenser. Till en relativt låg kostnad kan vi aktivera professionella och – i bästa fall – färdigmobiliserade förband i god tid innan de första bomberna faller över Sverige.