Av Martin Schüler, doktor i arbetsintegrerat lärande (AiL) och officer

Debatten om officersprogrammet är intressant att följa. Men det verkliga problemet ligger på systemnivå. Vi får den utbildning vi har designat, ett ansvar som vilar tungt på både Försvarsmakten och Försvarshögskolan. Syftet med denna text är inte att dyka ner i den pågående debatten (eller skyttegravskriget) om enskilda delar inom officersprogrammet, utan att lyfta fram hur jag skulle vilja designa en utbildning på systemnivå.

Alla professioner går mot en ökad specialisering av sin praktik och kunskap. För att utveckla ny kunskap behövs systematik, vetenskapliga metoder och teorier som bidrar med analytiska perspektiv och kritisk reflektion. Kvalitetssäkringen av kunskapen är central för att skapa en relevant Försvarsmakt. Kan Försvarsmakten utveckla egen, kvalitetssäkrad kunskap utan vetenskapliga metoder? Det verkar osannolikt. Praktisk erfarenhet är alltid viktig, men vad betyder dessa erfarenheter, och kan de implementeras i organisationen? Kunskapsutvecklingen går framåt inom alla områden. En återgång till en intern utbildning skulle sannolikt försvaga kommunikationen och samarbetet med andra länder, särskilt nu när vi är en del av Nato och behöver den som mest.

Den grundläggande frågan: “Vad ska en officer kunna?”

Ett sätt att besvara denna fråga är att utgå från det konkreta arbete som officerare utför, utan att fastna i enskilda sub-områden eller fastna i dragkampen mellan vetenskap och konst. Ska officersutbildningen fokusera på effekterna av arbetet eller på de faktorer som påverkar arbetet?

Utifrån mitt perspektiv handlar det militära arbetet om striden och aktiviteter som hör samman med strid, men inte om fenomenet krig. Centralt är att planera och leda militär personal i situationer med olika grad av osäkerhet, där officeren ska kunna hantera både kollektiva och individuella risker. Detta är den grundläggande kunskapen som en officersutbildning bör omhänderta i kombination med förståelse för krig. Med andra ord bör utbildningen främst inriktas mot de faktorer som påverkar det faktiska militära arbetet.

Praktisk tillämpning och kunskapsmångfald

Denna kunskap är inte lätt att införskaffa. Den kräver både teoretisk och praktisk kunskap för att den skall vara användbar i stunden ”on the fly” i olika sammanhang. Hur ska vi nå dessa kunskaper, och ska alla ha samma? Arbetet inom Försvarsmakten sker i ett kollektivt sammanhang där militär personal arbetar med teknik. Men sammanhanget är olika och situationerna kan vara svåra att förstå. Det vore meningsfullt att kunskapsbasen är diversifierad, alla officerare behöver inte ha exakt samma kunskaper. Den grundläggande logiken att hantera osäkerhet och risker bör vara ett designkriterium oavsett ämne eller område. Ytterligare ett designkriterium skulle kunna vara mänsklig aktivitet och teknik. 

En officersutbildning kan inte vara enbart teoretisk – det skall finnas praktiska inslag. Verksamhetsförlagd utbildning är en typ av utbildningsmetod som är lämplig. Men för att det skall bli meningsfullt behöver det finnas ordentliga befattningar där kadetterna kan göra arbetsuppgifter – riktiga arbetsuppgifter. Fokus är att utveckla kunskap om praktiken med stöd av reflektioner, teorier, handledare och samtal. 

I min avhandling föreslog jag ett nytt ämne, Stridsvetenskap (en utopi). Tanken var att låta det konkreta arbetet få större inflytande i utbildningen, utan att göra utbildningen intern i Försvarsmakten eller ovetenskaplig. Istället skulle utbildningen fokusera på faktorer som påverkar det militära arbetet, likt sjuksköterske- eller lärarutbildning. Det medför att flera olika ämnen blir relevanta och kan berika officersutbildningen. Det finns få utbildningar som har sådana möjligheter som officersutbildningen har när det gäller att utveckla praktiska examinationer. Det finns alla möjligheter i världen att bli Sverigeledande för den typen av examinationer.

Ny utbildning

En framtida officersutbildning skulle kunna kretsa kring fyra olika dokument: stridsplanen, utbildningsplanen, riskanalysen, styrning i vardagen. För att leverera relevant innehåll i dessa dokument behövs både djupa praktiska och teoretiska domänkunskaper. Med fördel skulle examinationerna kunna genomföras praktiskt i samarbete med Försvarsmakten för att skapa lärande examinationer.

Dessa dokument har även relevans för specialistofficersutbildningen. Det vore smakfullt om en specialistofficersutbildning också designades för att specialistofficerare skall kunna bidra med kunskaper till samma dokument. Det skulle också innebära att en validering mellan utbildningarna skulle vara ”teoretiskt” möjlig att genomföra. Naturligtvis skall de olika utbildningarna ha olika kurser men det kan finnas en gemensam inriktning. Det skulle också medföra att de två olika kategorierna utbildas för att komplettera varandra på ett tydligare sätt.

Ny inriktning

Officersutbildningen inriktas mot att utbilda kadetter som kan hantera osäkerhet, kollektiva och individuella risker där fokus ligger på mänsklig aktivitet och teknik. Efter utbildning skall kadetten kunna delta i arbetet med att skapa stridsplaner, utbildningsplaner, riskanalyser och styrningar i vardagen.