Av kapten Andreas Braw

Då och då nämns begreppet “flygtimmar” när Flygvapnets verksamhet avhandlas. Det är ett viktigt mått då Flygvapnets utveckling bedöms. Flygvapnet “producerar” flygtid, och sjunkande flygtid ses som något oroväckande som tarvar åtgärder. Detta gör att den flygande delen av Flygvapnet utvecklar en extremt hög personlig färdighet i sina respektive befattningar. Även en kapten eller major flyger väldigt ofta, antingen i det faktiska flygplanet eller i simulator. Allt i piloternas arbete handlar om flygning. Detta gör att även stödfunktioner såsom fälthållningspersonal, mekaniker och flygstridsledare tvingas tjänstgöra i sin krigsbefattning. 

”Flygtid” i armén

Hur ser det då ut i armén? Ja, det enkla svaret är att det ser olika ut i armén och att ingen mäter. Detta togs upp i Max Villmans utmärkta intervju med arméchef Johnny Lindfors. Beroende på vilket förband vi tittar på så tjänstgör personalen i snitt olika mycket i sin krigsbefattning. Och här vill jag göra en distinktion – även om min fredsbefattning och min krigsbefattning är samma befattning, så kan jag knappast påstå att jag “gått i krigsbefattning” som kompanichef i 2,5 år. Nej, istället har jag ägnat mig åt min fredsbefattning som till stor del går ut på personaltjänst och administration. Det är detta som kommer att ligga till grund för den prestationsbedömning som min chef sätter på mig en gång om året. Anledningen till att min krigsbefattning spelar så liten roll är att vi har övat ihop alldeles för lite. Vi känner varandra som byråkrater och trivs ihop i vår administrativa vardag – men vi känner inte varandra som krigare, där är vi främlingar för varandra.

Vilken tid ingår då i min krigsbefattning?

Den mest uppenbara tjänstgöringen i krigsbefattning är när jag fysiskt leder mitt krigsförband som pluton-, kompani-, bataljon- eller brigadchef. Detsamma gäller stabsmedlemmar när dessa övas i sina krigsuppgifter. I lednings- och kaderövningar så har hela eller stora delar av förbandets ersatts av simulerade rörelser på stridsfältet eller att enbart truppbefälet rör sig på stridsfältet utan trupp. Dessa övningar ingår också i den tid som investeras i krigsbefattningen. För staber så ingår även de planerings- och bedömande-övningar som ofta genomförs internt i staben.

Ingår då trupputbildning i krigsbefattningen? Nej, såvida jag inte är krigsplacerad som lärare eller instruktör. Att vara lärare eller instruktör kan förvisso vara gynnsamt för krigsbefattningen, men det ÄR inte krigsbefattningen. På samma sätt kan det vara nyttigt att träna på gym, men det är inte tid som kan tillgodoräknas i krigsbefattningen.

En gråzon är utbildningar där jag själv är elev. Om kopplingen mellan utbildningen och krigsbefattningen är väldigt tydlig så menar jag att det bör räknas. Om du alltså har krigsbefattning i en stab så bör utbildning i stabstjänst kunna räknas som tid i krigsbefattning, även om det inte är helt glasklart.

En annan gråzon är färdighetsträning, exempel när vi skjuter på skjutbanan eller övar isolerade moment såsom omhändertagande av skadad. Detta är, menar jag, isolerade (men extremt viktiga) moment och räknas således inte till min krigsbefattning. De bör ingå i en annan tidskvot som kort och gott skulle kunna heta ”personlig färdighetsträning”.

Investering av tid

Så – med ovanstående avgränsning: Fråga dig själv eller dina underställda hur mycket tid ni har investerat i era krigsbefattningar det gångna året. Det är i många fall ganska enkelt att räkna ut. Jämför sedan siffrorna sinsemellan. Finns det en skillnad mellan era siffror? Varför? Och hur mycket tid VILL ni lägga i era krigsbefattningar? Hur kan ni åstadkomma sådana övningstillfällen? Och vilka andra uppgifter och aktiviteter är ni beredda att prioritera bort? Bör ni ha en målbild för hur mycket tid som ska investeras i krigsbefattningen per år?

Det är krig i Europa och framtiden är extremt osäker. Att lägga tiden i våra krigsbefattningar är en god investering. Men vi bör också överväga om det inte är dags att mäta tiden, och att sätta upp målbilder, antingen centralt eller lokalt, för hur mycket tid vi ska investera i krigsbefattningarna. Precis som piloterna gör. Det skulle göra att annat fick prioriteras bort, och att vi tvingas lära känna varandra som krigare. Det skulle också medföra en tydlighet mot fredsorganisationen, att den militära personalen faktiskt SKA tjänstgöra som krigare och inte fylla varje dag till brädden med byråkrati.

När den tydligheten finns, när vi börjar hantera våra krigsuppgifter som om det vore flygtid i Flygvapnet, så kommer andra uppgifter att få mindre tid – och då behöver organisationen hitta mindre tidskrävande processer för att klara tidsbristen. Men det första tiden som vi ”låser” och inte kompromissar med, det borde vara tid i krigsbefattning.