Av fanjunkare Sebastian Ljungberg

Mitt namn är Sebastian Ljungberg och jag tillträdde befattningen systemföreträdare för närkamp för cirka ett och ett halvt år sedan. Efter att ha tillträtt tjänsten så har det blivit klart för mig att majoriteten av våra medarbetare inte förstår vad närkampen är och varför det ser ut som det gör med vår utbildning. Så därför tänkte jag ta tillfället i akt och informera och reda ut några missförstånd. 

Jag ska börja med att säga att närkamp inte har något eget syfte. Det är och kommer vara så länge jag sitter på denna befattning, ett system i det stora maskineriet vi kallar Försvarsmakten. Vi vinner inte kriget genom att slå folk på käften, men vi kommer att förbättra våra chanser att vinna striderna om våra soldater har rätt inställning och förstår och kan hantera problematiken som uppstår vid närstrid. 

Jag ska börja med att förklara vad närkamp är idag.

Strukturen i systemet

Grundstrukturen är Reglemente närkamp som styr verksamheten samt två handböcker; Handbok utbildning som förklarar hur lektionerna är uppbyggda och till viss del hur dessa ska övas. Handbok teknik, som fördjupar hur själva teknikerna ska genomföras. Systemet som har idag skapades i och med att GMU infördes, därefter så har mina företrädare och jag arbetat med att omforma det så att det är anpassat utifrån dagens försvarsmakt. Men i grunden är det samma tekniker som infördes då.

Utbildningen idag består av utbildningsblock. Närkamp bas på tolv timmar som alla soldater ska genomföra. Närkamp bas styrs i Handbok GSSU 2020 – ”Den värnpliktige ska kunna utföra och avvärja attacker på närstridsavstånd med och utan eldgivning samt anpassa våldsanvändningen till aktuell situation”. 

Därefter så har vi ett antal tilläggsutbildningar fördelade i block som förbanden själva ska kunna anpassa efter vilken förmåga eller befattning soldaten ska ha. Dock finns det just nu styrt vilka tilläggsblock soldaten behöver för att kunna påbörja skyddsvaktsutbildningen. De extra tilläggsutbildningarna för att bli skyddsvakt är just nu ytterligare fem timmar och femtio minuter effektiv tid. Om soldaten också behöver batong så är det tre timmar och trettio minuter. Kraven för att bli skyddsvakt är det fastställs av Försvarsmaktens Underrättelse- & Säkerhetscentrum (UndSäkC), men det är Markstridsskolan (MSS) och systemföreträdaren för närkamp som ansvarar för vilka närkampstekniker som ska användas. Vi har idag ett mycket bra samarbete mellan MSS och UndsäkC och vi för återkommande samtal om hur vi kan stötta varandra så att våra soldater blir så bra som möjligt.  

Alltså måste alla soldater minst ha tolv timmar närkamp. Skyddsvakter utan batong sjutton timmar och femtio minuter. Med batong tjugoen timmar och 20 minuter effektiv träningstid. Sen tillkommer så klart transport, uppstart med mera. Men där är det ju de lokala förutsättningarna som styr. 

Utöver det så har vi tillägg markstrid där soldaten får lära sig att hantera en motståndare i striden i en gruppkontext. Den utbildningen bygger ännu mer på hanteringen av vapen i närkontakt med en motståndare. Det är inte så enkelt att skjuta i trånga utrymmen utan att utsätta sina kamrater för risk. Likt strid på längre avstånd så måste man förhålla sig till skjutvinkar och eldområden. Skillnaden som jag upplever är att det kommer gå mycket snabbare för en motståndare att kunna placera sig på ett sådant sätt att vi inte kan verka. 

Dessa timmar/block skall ses som motsvarande för en vapenutbildning. Soldaten lär sig att skjuta sitt vapen på skjutbanan. Soldaten lär sig tekniker i en kontrollerad miljö. För att bli duktig så bör allt vävas samman i kontexten strid.

Systemet idag har sin grund i Special operations combatives program (SOCP) vilket har anpassats och utvecklats tillsammans med den amerikanska armén under de senaste 14 åren. Sen har vi tagit det och anpassat utifrån de svenska förutsättningarna, såsom exempelvis värnplikt, utbildningstid och det ska funka i både fred som i krig. Systemet är byggt på tre pelare. 

Tekniker som är anpassade utifrån striden och som soldaten skall kunna genomföra i stridsutrustning. Det måste ta så kort tid som möjligt att lära sig. Det måste vara så enkelt men ändå så effektivt att majoriteten av våra soldater kommer kunna lära sig. Utbildningen får inte vara så våldsam att våra soldater skadar sig under utbildningen. Exempel på tekniker kan vara hur vi greppar tag i en motståndare eller hur vi genomför en viss attack för att få bästa effekt. 

Princip för att underlätta för individen och så att utbildningen blir så enkelt och kort som möjligt. Och att soldaten ska kunna anpassa sig efter hur kampen utspelar sig. Det kan vara hur man placerar sina ben kopplat emot hur motståndaren är placerad för att skapa ett bättre utgångsläge för sig själva. 

Taktik för att få soldaten att förstå möjligheter och begränsningar i striden/läget/scenariot/ingripandet. Det finns inget syfte att gå in i kamp om man kan använda sina skjutvapen. Det kan vara så grundläggande som placering inom ett stridspar för att skapa skjutläge och undvika att utsätta sin stridparskamrat för risk. Men också hur vi skall förhålla oss och vår placering i närstrid. 

Närkamp är inte kampsport. En av de största skillnaden är miljön. Kampsportens värld är fylld av regler som syftar till att skapa rättvisa förutsättningar mellan två motståndare som skall avgöra vem som är bäst. Vår miljö är ständigt föränderlig. Det kan vara trångt, varmt, kallt, mörkt, ljust, blött osv. Den andra skillnaden är förutsättningarna. I närkamp får man fuska och man är inte bunden till regler för att vinna. Vi måste alltid förutsätta att motståndaren kan vara beväpnad. Det kan finnas fler hot. Vi kan vara flera än motståndaren. Vi slåss för våra liv. Situationen kan börja lugnt men övergå till kamp om liv och död, och förutsättningarna kan också förändras ju längre kampen går. Man skulle kunna säga att närkamp är en väldigt avlägsen släkting till kampsporten. 

Vissa tekniker är desamma eftersom det är det effektivaste sättet. Andra tekniker är bortvalda eftersom våra förutsättningar gör att det är väldigt dumt att använda just den tekniken. För att sammanfatta så består alltså närkampssystemet idag av ett antal lektioner med tekniker som ska lära soldaten att hantera alltifrån lugna personer upp till motståndare som slåss på liv och död. Och systemet är anpassat utifrån vår kontext.

Varför behöver jag öva närkamp? Det händer ju aldrig på övning. 

Vi måste förhålla oss till krigets lagar. Vi får inte skjuta en motståndare som gett upp, men vi kan inte heller förutsätta att motståndaren inte vänder och väljer att ta tillfällen i akt och agera emot oss. Därför behöver vi kunna hantera krigsfången på ett för oss och fången säkert sätt. I dagsläget finns det ingen exakt siffra men min uppfattning är att fångtagning sker återkommande i Rysslands invasionskrig mot Ukraina. 

Mental inställning är också en del av träningen. Många av våra nya soldater har knappt greppat tag om en annan person tidigare. Färre har troligtvis varit i slagsmål eller brottats. Vi behöver förbereda dem på kampen och aggressiviteten redan i fredstid.

I en studie av P. R. Jensen (2014) tillfrågades 1226 amerikanska militärer, från graden menig upp till kapten, om närkamp i stridssituationer. Studien visade att 19 procent hamnat i en eller flera närkampssituationer. I studien framgår det också att majoriteten av närkampssituationen utspelar sig i nära avstånd eller ”klinchavstånd”. På det avståndet så är det mycket svårt för någon annan att skjuta motståndaren utan att riskera att träffa egna kamrater. Då kan man behöva använda andra närkampstekniker som vi utbildar på i utbildningspaketet tillägg markstrid.

Vi väljer inte själv om vi hamnar i närkamp. Om en motståndare kan skjuta oss så kommer den att göra det. Men om situationen uppstår där det inte finns några alternativ och då kommer motståndaren agera utifrån vad som är bäst för dem. 

Eftersom majoriteten av oss idag inte har upplevt skarpa närkampssituationer så är vi inte heller förberedda på hur snabbt och stressigt det kan bli. Ken Murry beskriver i sin bok Training at the speed of life (2006) hur amerikanska poliser sköt för mycket under ingripanden som övergick till eldstrid, men träffade en bråkdel av de avfyrade skotten. Samma poliser träffade majoriteten av alla avfyrade skott på skjutbanan. Åtgärden blev att man anpassade träningen till att bli dubbelsidig med inslag av färgmarkering och la in moment med stress. Resultatet blev att poliserna sköt mindre men träffade mer. Här vill jag också vara tydlig att inom närkampen förespråkar vi också att vi skall använda våra redskap, allt annat är idioti. Men användningen av skjutvapen måste ske på ett för oss säkert sätt. Detta uppnår vi när vi övar realistiskt och integrerar fler friktioner. 

Ju sämre vi är på att slåss, desto mer våld måste vi använda för att hantera situationen. 

Varför instruktörsbehörighet?

”Erforderlig kompetens” [det vill säga att förbandet avgör vem som är tillräckligt kompetent för att hålla en viss utbildning, utan formell instruktörsutbildning, reds.anm.] är ett sätt att underlätta för förbanden. Med det så ställs det krav att någon skall bedöma vad erforderlig kompetens är och vem som har det, så att inte kvalitén på utbildningen nedgår. Oftast faller det på chefen för organisationsenheten (OrgE), exempelvis regementschefen. Har OrgE-chefen erforderlig kompetens att bedöma att en officer eller specialistofficer har erforderlig kompetens i närkamp, en utbildning som hen troligtvis genomförde för många år sen eller inte alls? Därtill en utbildning som har förändrats mycket genom åren? Ja, ni förstår problematiken.

För att underlätta inom närkampsspåret så finns det då examinatorer som har till uppgift att leverera en utbildning som uppnår våra nuvarande lägsta krav. Utbildningen är lång men den säkerställer att individen har rätt förståelse och kunskap för att stötta chefen.  På så sätt kan vi kvalitetssäkra utbildningen men också ge förbanden möjlighet att utbilda sina egna instruktörer utifrån fastställda handböcker. Det är ett sätt att ta ansvar för kvaliteten på utbildningen och ett sätt att undvika skador.

Närkampen har tidigare varit präglad av skador. Detta har vi arbetat mycket med för att se till så våra soldater inte skadar sig i onödan. Eftersom Försvarsmakten generellt inte är van att utbilda på kamp och våra elever ibland har svårt att förstå vilken nivå av kamp de ska lägga sig på så behöver vi utbildad personal som är instruktörer. Vi behöver också instruktörer som utbildar på rätt saker eftersom det lätt blir kampsport och inte närkamp. Vår tid är ovärderlig och vi får inte slösa på den. 

Varför har instruktören en tidsställd behörighet?

Idag är det brist på examinatorer vilket innebär att instruktörerna ute på förbandet är själva och den generella instruktören håller inte så mycket utbildning. Då har vi prioriterat att ha behörighet för att hjälpa instruktören att göra rätt. Detta är dock något vi hela tiden diskuterar och eventuellt på sikt kan förändra. 

Framtiden

Målet är att ta bort krav så att det blir enklare för förbanden att utbilda. Men eftersom vi som ett kollektiv inte är vana att integrera närkamp så blir det en förhöjd risk. Vi kan jämföra det med stridsutbildning med skarp ammunition. I många andra länder så är det en mycket komplicerad process. I Sverige gör vi det väldigt tidigt med våra värnpliktiga och det är en naturlig del av utbildningen för oss. Jag tror att det är för att vi är vana att öva det som blir det säkert. Alltså måste det ske ett arbete innan vi kan släppa på vissa krav. 

Men vi kan göra samma med närkampen. Integrera små moment som soldaterna måste hantera så att vi får duktiga soldater som är flexibla i striden. Jag vill fortsätta med att vara tydlig att närkampen är en liten del av striden men det är fortfarande en del. Det är lite som att inte integrera sjukvård. Övar man verkligen strid då? Det är allt för många som tror att öva stridsgrupperingsformer är att öva strid. 

Det jag arbetar med just nu på MSS är att se över stödet till våra instruktörer så att det blir enklare. Se över regelverket kopplat till reglementet. Se över instruktörsutbildningar om det går att förenkla men bibehålla samma kvalité på instruktören. Se över brukarutbildningen och se om vi kan anpassa lektionerna så att eleven lär sig snabbare och bättre. Integrera närkamp i strid så att soldaten och officeraren faktiskt förstår kontexten och problematiken så att vi kan förbättra våra överlevnadschanser. 

Det du kan göra på förbandet är att läs Reglemente närkamp. Pröva att integrera friktioner i striden som kommer att uppstå så som motståndare som inte soldaten får skjuta. Kontakta mig eller examinatorn på ditt förband med feedback om du upplever att något behövs förbättras.

Sebastian Ljungberg

Fanjunkare

Systemföreträdare närkamp

Utbildningsavdelningen Markstridsskolan

---

Källhänvisningar:

Jensen, Peter, R (2014). Hand-to-Hand Combat and the Use of Combatives Skills: An Analysis of United States Army Post Combat Surveys from 2004-2008.

Murray, K. R. (2006) Training at the speed of life. Gotha: Armiger Publications, Inc.