Av major Fredrik Ruuda

Denna artikel syftar till att synliggöra min upplevelse av att Försvarsmakten inte värderar reell kompetens. Jag skriver detta för att bidra till det som är min förståelse av det ÖB benämner som ”ansvarsglädje” och ”det goda samtalet”. Min vilja är att Sverige ska få den bästa tillgängliga krigsorganisationen och med de mest kompetenta personerna för jobbet.

Jag är troligtvis en falsk reservofficer.

För den som av en händelse har följt mina försök att som reservofficer bli befordrad från major till överstelöjtnant så kan det framstå som blott en jakt på en titel, mer guld på axlarna eller något annat som skulle få mitt CV att se bättre ut. Så är inte fallet. Jag försöker bara att få den militära grad som är kopplad till de krigsbefattningar som jag haft sedan år 2018, och då även den lönenivå som tillhör graden. Men nu är jag inte reservofficer från början, utan spenderade de första tio åren som yrkesofficer med en officersutbildning inom Försvarsmaktens regi och utan högskolepoäng eller akademisk examen. Det betyder att de drygt 3,5 år av heltidsstudier som jag genomförde för att bli yrkesofficer inte syns som vare sig högskolepoäng eller akademisk examen. Detta är knappast unikt för mig utan representerar samtliga yrkesofficerare inom armén som tagit officersexamen före år 2008, inklusive vår överbefälhavare, arméchef och nuvarande regementschefer.

Om jag istället för mina tio år som yrkesofficer valt att bli reservofficer från start så hade jag haft sammanlagt 1 års reservofficersutbildning. Därefter hade det varit mina civila studier för mitt yrkesliv som tillkommit, troligtvis universitetsstudier för att nå en examen som rustat mig för mitt arbetsliv. I reservofficerssystemet så är det därför så att befordran förutsätter att det finns en akademisk examen, ett kvitto på vidareutbildning, som ofta även kopplas till den inriktning som reservofficeren har i högre militära grader. Exempelvis så är läkarexamen betydande för reservofficerare som placeras som stabsläkare, juristexamen avgörande för stabsjurister.

Mitt problem är att jag slutade som yrkesofficer och anställdes som reservofficer, utan en akademisk examen. Med andra ord så skulle man kunna säga att jag inte har den kompetens som förväntas av en riktig reservofficer; examensbeviset från en valfri akademisk utbildning.

Varför vill krigsorganisationen ha mig på dessa befattningarna?

Året 2018 placerades jag på befattningen som ställföreträdande bataljonchef för en mekaniserad bataljon, idag benämnd pansarbataljon. Befattningen var nivå OF4, det vill säga att den var avsedd för den kompetensnivå som omfattar graden överstelöjtnant. Jag hade då, liksom nu, graden major men ansågs som kvalificerad för jobbet. Efter ett och ett halvt år hade jag genomfört flera övningar i min befattning, inklusive en så kallad krigsförbandsövning (KFÖ), med godkänt resultat. 

Rond 1

Eftersom lönenivåerna inom Försvarsmakten styrs av graden så bad jag om att få befordras till den grad som tillhörde min befattning. Här blev det tvärstopp. Relativt snabbt kunde det identifieras att jag saknade akademisk examen, särskilt på avancerad nivå, då det var kravet för befordran. Att det finns en paragraf i Försvarsmaktens egna bestämmelser för befordran som ger möjlighet till avsteg vid särskilda skäl ansågs inte relevant. Det fungerade utmärkt ur Försvarsmaktens perspektiv att behålla mig i grad major på befattning OF4. Historien som följde i denna frågan är lång och förtjänar en egen beskrivning, dock inte i denna artikel. Det hela slutade med att jag blev ledsen, uppgiven och våren 2023 sade upp mig från min anställning som reservofficer.

Rond 2

Under våren 2024 så kontaktades jag av två olika förband med erbjudanden om återanställning som reservofficer. Motiven var att min kompetens var efterfrågad och att jag skulle passa bra in i dessa förband. Det ena erbjudandet var att få bli chef för en kommande pansarbataljon och det andra erbjudandet var att få bli operationschef på en kommande brigad. Det intressanta med båda dessa erbjudandena var att befattningarna var OF4, det vill säga lämpliga för någon med rätt bakgrund och graden överstelöjtnant. Efter lång betänketid, och lätt tilltufsad efter den tidigare processen, så tackade jag ja till det ena alternativet och återanställdes som reservofficer.

Min slutsats är att jag har den kompetens som är efterfrågad för befattningarna, trots att jag inte har en valfri akademisk examen på avancerad nivå.

Jag vet inte om jag har råd att köpa nästa grad.

Så var det dags igen, ett möte med Försvarsmaktens formalistiska och rosaskimrande syn på reservofficerens akademiska examen.

Rond 3

Efter återanställningen i ännu en krigsbefattning i nivå OF4 så valde regementschefen att begära att Försvarsmaktens personaldirektör skulle befordra mig, med stöd av avstegsmöjligheten och med grund i min reella kompetens. I underlaget beskrevs att jag, förutom de genomförda 3,5 år militär nivåhöjande skola som yrkesofficer, även på min fritid hade studerat på universitet och hade 182 högskolepoäng. Med andra ord så kan man beskriva det som att jag har genomfört motsvarande 6,5 år heltidsstudier, dock utan en formell akademisk examen. Nyligen mottog jag förhandsbeskedet från försvarsstabens behandling och det är ett avslag på regementschefens hemställan. Motivet är att jag saknar akademisk examen på avancerad nivå.

Nu kan ni säkert undra varför jag inte har någon akademisk examen om jag ändå har dessa högskolepoäng. Det hela är mycket enkelt; i mitt civila liv finns inget som kräver en akademisk examen! Jag har bara studerat de kurser som varit relevanta för min yrkesutövning, formell examen har inte behövts.

Rond 4

Jag var inte helt oförberedd på försvarsstabens avslag kring detta utan hade en reservplan. Sedan september månad 2024 så studerar jag halvfart på universitet inom ett magisterprogram. Utbildningen är så kallad uppdragsutbildning, vilket innebär att min civila arbetsgivare kan betala utbildningen. Vad är då problemet? Jo, företaget är mitt eget aktiebolag där jag själv drar in pengarna genom konsultuppdrag.  Då jag läser halvtid så kan jag inte jobba heltid, och även tjänstgöra som några veckor per år som reservofficer, det klarar vare sig jag eller min familj. Därför så har jag fått ta ”tjänstledigt” för mina studier om cirka 200 timmar per termin, totalt cirka 800 timmar på de två årens studier.

Kostanden för min utbildning är därför totalt cirka 1,5 miljoner kronor under två år. Och vad var målet med utbildningen? Jo, att få en civil akademisk examen på avancerad nivå så att Försvarsmakten kan befordra mig till den grad som min krigsbefattning förväntas inneha.

Jag vet inte hur överbefälhavare Claesson tänker kring det här, men det känns inte helt självklart att jag ska betala 1,5 miljoner ur egen ficka bara för att få min nästa grad. Hur är det tänkt?