Av generalmajor Jonas Wikman, flygvapenchef

Jag har följt debatten om utbildningskraven i Flygvapnet med stort intresse – och vill börja med att tacka för mycket välskrivna och tänkvärda inlägg (här och här på Militär Debatt, och på taktisk.se) som alla bidrar till utvecklingen. Att vi som organisation kan diskutera våra styrkor och brister öppet är en förutsättning för att utvecklas. 

Just nu pågår ett arbete inom Flygvapnet där vi ska ta ett större eget ansvar för vårt utbildningssystem. Vi ser över helheten – vad utbildningen innehåller, hur den genomförs, och när.

Jag delar grunduppfattningen att utbildningen måste ta sin utgångspunkt i vad den aktuella situationen, organisationen och befattningen faktiskt kräver. Vi har många starka delar i vårt utbildningssystem, men vi har också områden som vi behöver förstärka. Stabstjänst, planering och ledningsförmåga är exempel på sådana områden – kunskap om luft- och rymddomänen och luftmakt är ett annat.

Vår organisation och operativa förutsättningar ser annorlunda ut än exempelvis arméns och marinens. Det innebär inte att vi har lägre krav – men i vissa fall andra. Många av våra officerare får tidigt stort ansvar i sin specifika krigsbefattning, och det ställer krav på utbildning som är verksamhetsnära och anpassad.

Samtidigt måste vår utbildning vara så gemensam som möjligt där det är relevant. Vi behöver ett system som möjliggör rörlighet mellan försvarsgrenarna och som ger våra officerare och specialister likvärdiga förutsättningar för att axla befattningar på gemensam nivå, både nationellt och internationellt.

Det handlar om att skapa balans och till detta bidrar debatten. 

Flygvapnet ska ha ett utbildningssystem som säkerställer kompetens, stärker ansvarstagande och gör oss relevanta i morgondagens insatser. Vi är inte klara – men vi är på rätt väg.