Av kapten Andreas Braw, kompanichef på infanteribrigaden.

Ja, Försvarsmaktens personaldirektör har redan fått pudla. Två gånger. Och mycket har redan sagts i frågan om hur Försvarsmakten och dess anställda (i synnerhet dess anställda officerare) har helt olika bild av löneläget. Den handgranat som jag avser kasta in i diskussionen är följande: Försvarsmaktens personaldirektör, eller den som skriver hennes texter, har ägnat sig åt ohederlig bokföring. De artiklar som publicerades i Försvarets Forum präglas av oärligt användande av statistik. Detta är ett ovärdigt beteende. Och munnen talar det som hjärtat är fyllt av.

I Försvarets Forum lägger Försvarsmakten en del av sina kort på spelbordet. Budskapet är att lönerna är bra, och att löneutvecklingen i Försvarsmakten är mycket bättre än i övriga staten. För att bevisa detta har man räkneexempel och grafer. Lönetilläggen räknas in, vilket i sig är problematiskt – lönetilläggen är ju en ersättning för arbete utanför ordinarie arbetstid och ofta under fältförhållanden. Dessutom ersätter en del av lönetilläggen kostnader som arbetstagaren antas ha. Dessa står för en ganska stor del av den påstådda löneökningen för den militära personalen.

Trixande med statistiken

Jämförelseperioden som Försvarsstabens HR-avdelning använder i Försvarets Forum är 2020 och 2024. Det är en intressant period. Låt oss jämföra start- och slutpunkten där!

2020: Pandemitillstånd råder i hela världen. Övningsverksamheten i Försvarsmakten är extremt begränsad. Sjukskrivningarna blir enorma då snuva innebär att du inte får vistas på arbetet. Ekonomin är så ansträngd att övertid enbart får beslutas av bataljonchefer i delar av Försvarsmakten. Lönenivåerna har varit stagnerade under en tid. Det pågår inget krig i Europa. Många soldater och officerare lever på släta löner. Tjänsteresor är begränsade till ett minimum. Många distansarbetar.

2024: Rysslands anfallskrig och övergrepp mot Ukraina fortsätter. Personal ur Försvarsmakten stöttar med utbildningsinsatser både i Sverige och utomlands. Personalen som genomför INTERFLEX i England jobbar i sexveckorsskift på raka FM-dygn. Övningsskulden som uppstod under pandemin ska tas igen. Det övas, övas och övas ännu mer. Den ordinarie arbetstiden räcker inte till när hela Försvarsmakten ska rustas upp samtidigt. Chefer på alla nivåer jobbar övertid med en hög frekvens. Personal kommenderas till andra orter i allt större utsträckning, med traktamente och restidsersättning. Fler soldater och officerare utbildas, vilket leder till skiftgång ner på plutonsnivå. Skarpa insatser har ökat i frekvens, vilket leder till att många yrkesofficerare och GSS/K lever ett turnéliv i sina kronfordon. 

Personaldirektören och FST HR tar alltså siffrorna helt ur sin kontext, och använder dem sedan för att bevisa att lönerna har blivit bättre. Som om arbetsbelastningen som leder till att den totala löneutbetalningen stiger är en oviktig faktor. Eftersom det inte står något annat så kan vi misstänka att även ersättningar för egna omkostnader, såsom traktamenten och milersättning, ingår i deras uträkning. De hävdar också att löneökningen för militärer slår övriga statsanställda. Och det stämmer såklart, eftersom övriga statsanställda inte har förändrat sin arbetsbelastning på samma sätt under samma period. På Riksantikvarieämbetet har inte mängden dagar då man jobbar dygnet runt förändrats under perioden. Riksantikvarieämbetet förbereder sig inte för ett existentiellt krig för nationens fortlevnad.

Inflationen under perioden som FST HR valt att använda låg på totalt 25,05%. Detta på grund av skenande energipriser, råvarubrist, störningar i världshandeln med mera. Det är inte FST HR:s fel att vi har inflation. Men att helt förbigå den lilla detaljen när man talar om lön blir befängt. 

Grundlönernas utveckling

Avslutningsvis kan vi göra en snabb jämförelse av grundlöner, eftersom det är ett mycket mindre volatilt mått än det som FST HR använder. Inflationen sedan år 2014 har varit 33,27%. År 2014 anställdes jag som fänrik på vad jag tror var lägstalönen för officerare i Försvarsmakten då – 21500 kr. I dagens penningvärde motsvarar det 28654 kr. Lägsta riktvärdet för anställda officerare vid mitt förband är idag 30000 kr. Det innebär att det har skett en höjning utöver inflationen på 1566 kr, vilket innebär att instegslönen för nyexaminerade fänrikar har ökat med totalt 5% på 11 år. Om det är ett ”lönelyft” kan vi överlåta till personaldirektören att avgöra.

Samma år tjänade en kompanichef ca 35000 kr i grundlön, vilket motsvarar 46289 kr idag – alltså är riktlönen för kompanichefer på mitt förband (45000 kr idag) lägre än vad den var år 2014 sett till reallön.

I Försvarets Forum skriver FST HR att Försvarsmakten har valt att under ”ett antal år” lägga sig över märket i lönerevideringen. Det vi ska minnas är dock att Försvarsmakten under ett antal år låg under märket i lönerevideringen. Och att lönerna från början låg på en extremt låg nivå. 

Vad ska vi med lönen till?

FST HR verkar vara av åsikten att lön enbart är en kostnad. Och det är väl så de är uppfostrade att tänka. Man skulle också kunna se lön som ett verktyg för att få tillräckligt bra personal i tillräckligt stor mängd för att åstadkomma det som Försvarsmakten är ålagd att göra. Vill man ha en armé, en marin och ett flygvapen så får man snällt betala för det. Vill man dessutom han en bättre försvarsmakt så kostar det mer. Vi investerar otroliga summor i att utbilda vår personal, och de blir riktigt duktiga också. Men om vi sedan inte anstränger oss för att behålla personalen så går investeringen förlorad. Lönekostnaden är således ett sätt att skydda en investering som redan är gjord – ungefär som att du tecknar ett serviceavtal om du precis har köpt en Maserati.

HR-människor brukar återkomma till att Försvarsmakten inte ska vara löneledande. Det är en styrning för hela staten, men med formuleringen att staten inte ”över tid” ska vara löneledande. Det innebär för det första alltså att vi KAN vara löneledande under perioder. Det innebär för det andra absolut inte att vi ska sträva efter att vara sämst.

Och när det gäller just personal med militär kompetens så framstår det ju som komiskt att vi inte ska vara löneledande. Andra myndigheter som inte bedriver väpnad strid rekryterar ofta officerare med just lönen som tyngsta faktor. Jobba mindre, tjäna mer, slipp den fysiska belastningen, ta gärna en tjänstebil också, slipp att bli kommenderad till Skövde eller Enköping. De har ingen nytta av vår militära kompetens (som ju är vår viktigaste kompetens) men betalar tiotusentals kronor mer i månaden för militärers allmänna duglighet.

Att pudla eller förändras

Personaldirektören har redan pudlat två gånger. ”Det blev lite fel i kommunikationen”. Men munnen talar det som hjärtat är fyllt av. Detta är uppenbarligen den verklighetsbild som råder på FST HR. Det är ovärdigt. Och med den attityden så kommer ansvariga individer på FST HR aldrig att kunna få ordning på löneläget eller personaltjänsten i Försvarsmakten. Alla fattar att FST HR inte bestämmer allt och att ekonomin är begränsad. Men försök ALDRIG att lura personalen på det här sättet igen.

Gnugga på ute i verksamheten nu. Alla vet att vi inte gör det här för lönen ändå. Försvarsmakten ska byggas stark, robust och mäktig. Drönarna, stridsfordonen och de nya flygplanen är redan på väg. Våra unga befäl och soldater har en otrolig kapacitet. Riket, våra allierade och världsordningen ska försvaras, och det är vi som ska göra det.