Av Andreas Braw, redaktör för Militär Debatt

Sebastian Merlöv är inte den typiske yrkessoldaten. Han är äldre än de flesta, är fritidspolitiker och egenföretagare. Nu vill han och hans partners slå sig in på försvarsmarknaden med en startup inom drönartillverkning, Sweden Dynamics. Men den svenska och europeiska marknaden domineras av stora koncerner, enorma kontrakt, små vinstmarginaler och etablerad teknologi. Så hur ska det gå?

Sebastian, berätta om dig själv och din militära bakgrund!

– Jag genomförde värnplikt 92/93 på K3 i Karlsborg på det som då hette MP-skvadron där huvuduppdraget var att “uppspåra och nedkämpa” sabotageförband där jag var delad kursetta det året. Jag hade en tanke på att då bli officer men det var hård konkurrens om de få platser som erbjöds så jag hamnade på systemvetenskapliga programmet i Lunds universitet. Efter andra året hoppade jag och en studentkompis av och startade vårt första IT-företag i en källare i centrala Malmö. Detta karriärval gick väldigt bra men det saknades något. Så när möjligheten med tidvis anställning på K3 och 32. underrättelsebataljon dök upp 2012 så tog jag den. Jag har inte ångrat det en enda dag (men varje gång vid infil nattetid med LK100) och inte missat ett enda övningstillfälle. Där är jag idag ställföreträdande patrullchef. Och det är där jag träffade hälften av grundarteamet.

Du har ju partners också. Vilka är de?

. Vi är totalt sex personer som hjälps åt på olika sätt. Eftersom vi än så länge inte har hunnit se över säk-rutiner m.m. så får jag vara representant och vi låter övriga vara något anonyma. Men idén kommer från början tre av oss i samma pluton där de andra två bla har erfarenhet från FMV och försvarsindustrin. Vi har fått med ytterligare två ingenjörer som jobbar inom försvarsindustrin och en produkt- och UX-designer som idag jobbar på ett ledande konsumentproduktföretag. Jag har varit med och startat ett antal företag genom åren och det är få gånger man haft ett sådant gediget team som bör vara relativt unikt sammansatt för uppgiften.

Vad är det ni försöker skapa för produkter?

– Vi har sedan säkert 2014 pratat inom plutonen att “nu skulle det vara bra med en drönare” och efterhand som kriget i Ukraina visade på olika typer av drönares betydelser så bestämde vi oss under hösten på att göra allvar i saken att utveckla en serie drönare. Med den första drönarmodellen utgår vi från att förstärka patrullens, gruppens och plutonens förmåga utifrån såväl sensorförmåga som bekämpningsförmåga.

– På samma sätt som tex kulsprutor, granatgevär eller radiosystem så ökar drönare fundamentalt förmågan på den nivån. Det innebär att produkten måste vara kostnadseffektiv men också optimerad för uppdraget. Prisnivån måste ligga så att den möjliggör något i närheten av Ukrainas produktion av 3,2 miljoner drönare per år. 

– Försvaret har ju själv sagt att det krävs en miljon drönare i krig. Då måste pris per drönare ner dramatiskt jämfört med de civila alternativ som finns ute på marknaden idag. Och beroendet från Kina måste bort. Vår första modell är redan nu 80% med komponenter från EU. 

– Men i produktkonceptet ligger också att tex svenska försvaret inte ska vara beroende av försvarsindustrins egen produktion. På samma sätt som man under Covid hade olika företag som hjälpte till att ställa om produktion är en del av kärnkonceptet att krigsplacera produktionen bland civila “vanliga” tillverkande företag. Sweden Dynamics ansvarar för att ständigt uppdatera de olika modellerna och att Sverige eller något annat Nato-land ska kunna ställa om sin drönarproduktion på 1-3 månader och inte två år som för Ukraina.

Varför vill ni ge er in på den erkänt svåra europeiska försvarsmarknaden? Vill man ha säkrare utdelning i affärer med staten så är det väl HVB-hem och privat hemtjänst som man ska satsa på?

– Det är en mix av att vi inte kan sitta på händerna och titta på när inget händer, men också en känsla av att kunna vara med och bidra. På samma sätt som några av oss är tidvis anställda på K3 och verkligen inte gör det för pengarna så är drivkraften att vi vill vara med att substantiellt bidra till Sveriges ökade försvarsförmåga. Vi har bara räknat på utvecklingskostnader och inte ens brytt oss om hur en budget skulle kunna se ut om 1, 2 eller 5 år. Just nu är det helt irrelevant. Det är 2-3 år innan vi kan stå inför en skarp konflikt där vi själva, kollegor och vänner kan bli indragna med livet som insats. Efter att ha bevakat marknaden sedan 2023 och inga tydliga skalbara drönar-alternativ uppenbarat sig så tog vi initiativet. Du vet ”Uraktlåtenhet att handla ligger en chef mer till last än fel vid val av medel” [militärt talesätt som finns uppsatt på emaljsköldar i korridorerna på K3] osv. 

Ni är inte direkt ensamma om att försöka utveckla och sälja drönare till Europas arméer. Jag kan nog nämna tio svenska företag som gör liknande saker. Varför tror du att ni kommer lyckas?

– Vi har en rätt unik sammansättning i teamet vilket jag tror gör att vi på ett snabbare och bättre sätt når fram till en produkt och en förmåga som är relevant för det svenska försvaret och andra Nato-länder. I dialog med initierade personer i branschen så är vi unika utifrån ett antal områden men exakt vad det är vill jag helst inte gå in på här. Primärt för att inte grannen i öster ska få koll på hur vi tänker.

Vad ser ni för militärt behov som inte tillgodoses i nuläget, och som era farkoster ska vara svaret på?

– Initialt med fokus på bottom-up från patrull till pluton där vi i kommande modeller kommer stötta upp till bataljons förmåga kring inhämtning och bekämpning. I början med fokus på att tex öka grupps och plutons förmåga att kunna öka sin sensortäckning och inhämtning och samtidigt med samma modeller bekämpa det man identifierat. Dels minskar det soldaternas risk för exponering både i inhämtning och bekämpning men det gör också att man kan vidareutveckla olika taktiska möjligheter. Drönarna ska alltså fungera lika integrerat som en kulspruta eller ett granatgevär.

– Men om man tänker ett steg längre till taktikutveckling med tex 3D-pansarvänsstrid där drönare både inhämtar, eldleder och bekämpar integrerat med övriga förmågor? Då får man en ytterligare “force-multiplier” som utifrån de rapporter jag tagit del av från Ukraina är relativt outforskade, då huvuddelen av de ukrainska förbanden har svårt att bedriva manöverkrigföring från bataljon och uppåt.

Vilka vinster ser du för dig och dina kollegor i att ni har militär bakgrund och aktivt tjänstgör i Försvarsmakten?

– Utifrån de inledande produkterna vi fokuserar på så har vi ju full koll på användandet. Vad fungerar när det är kallt, regnigt och mörkt. Hur får man med sig drönaren enkelt, hur ska handhavandet vara för att det ska fungera i fält, utifrån vilka typ av uppdrag som man löser idag kommer man nyttja produkterna och hur ska det gå till. OODA-loopen utifrån ett produktutvecklingsperspektiv ökar dramatiskt i tempo.

Det finns stora innovationsfonder både i EU, Sverige och Nato. Dessa är dock svåra att få ta del av. Vad kan du säga om det?

– En av de viktigaste reflektionerna vi har är att många av dem har utlysning en eller två gånger per år. Det kommer ju inte fungera om det är krig om två eller tre år. Där har man gamla processer och utvärderingskriterier som inte är applicerbara nu. Pengar har skjutits till ordentligt men processerna behöver hänga med. Det borde vara löpande ansökningar. Sen finns det till exempel kriterier för startup-acceleratorer där man redan ska ha försäljning. Men om man vinner kontrakt med en försvarsmakt så behöver man ju inget stöd. I så fall skulle man sälja civilt först. Några andra program har som tvångs-kriterier att det ska vara samverkan mellan olika länder. Jag förstår tanken, men antingen ska man fokusera på att satsa på projekt som ger ökad försvarsförmåga så trovärdigt och optimerat som möjligt, eller inte alls. Almi har fortfarande inte uppdaterat sina kriterier kring att de inte får investera eller stötta försvarsindustri. Samtidigt så finns det också positiva initiativ. Men det kräver lite navigering för att hitta fram! 

Det finns många små företag där soldater tillverkar produkter för militär användning. Ofta stannar de dock vid att vara enskilda firmor eller halvtidssysslor. Vad behöver göras för att vi ska se fler små firmor i försvarssektorn växa och bli medelstora företag på sikt?

– Det är inte en helt enkel fråga. Jag tror att det delvis beror på produkt och tjänst. Men det är lite svårt utifrån de upphandlingsregler som gäller att t ex först som litet företag kanske sälja in en produkt som ett regemente själv köper in testar och som sen kan växa inom organisationen när produkten har bevisat sin förträfflighet. I princip ska allt gå via FMV. Och då innebär ju reglerna att t ex förbanden ska kravställa något som FMV sen upphandlar. Hur ska ett förband kunna kravställa något man inte känner till eller har provat? Det är i all välmening och god förvaltning som den typen av process är på plats men vi vet ju från många projekt (läs Prio) att det är svårt som officer att tänka ut alla krav. På samma sätt som om en säljchef jag säljer Microsofts CRM-system  till (i min andra firma) skulle kunna ha koll på alla specifikationer han eller hon har nytta av? Här borde det finnas en pott för varje regemente att kunna köpa in och testa olika produkter eller lösningar för att sen kunna kravställa. Och att den som sålt in inte då blir diskvalificerad i en upphandling.

Du har ju också sett insidan av Försvarsmakten. Det är ju dels väldigt dynamiskt i hur vi löser uppgifter men också stundtals stelt och fyrkantigt när det gäller just prylar. Är det möjligt att förändra tror du?

– Hade du frågat sommaren 2022 så hade jag inte varit så säker. Men på det sätt som nuvarande ÖB är beredd att sätta sin heder i pant på att skottfältsröja adminstrativa hinder etc så är det en bra start. Det är också positivt att kulturen ändrats. När jag köpte egen väst typ 2014 så var det en del fnysande. Men när vi fixade till hela gruppen förra året så tyckte alla det var ett bra initiativ. Dvs det viktigaste är att vi blir farligare för en motståndare. Men kanske vi förutom uppdragstaktiken i fält som är central där skulle kunna införa “Uppdragstyrd Förvaltning” som kunde varit något som ÖB på allvar kunde infört kring materiel men även andra delar som skapar friktion och hinder.

En sak som tål att funderas på är de små och medelstora teknikföretag som gärna vill tillverka militära produkter, men som saknar egen militär kompetens. Ofta vet de ju inte vad som krävs av en militär produkt! Hur kan vi hjälpa dem att utveckla rätt produkter för slagfältet?

– Allra bäst är ju då att ta in militär kompetens som rådgivare i den typen av projekt. Och att denna typ av kompetens får vara med i utvecklingen hands-on. Ge förslag för hur det kan användas och även få testa det. Men det viktiga då är att man tänker (jag vet alla hatar det) agilt. Dvs att man jobbar med flera iterationer i att ta fram produkten eller lösningen. Inte att man lägger månader på specifikationer och sen en vattenfallsmodell på det. Den senare motsvarar rysk krigstaktik och den vet vi hur bra den är. Så jobba agilt tillsammans med små snabba förbättringar. Man kan då också kapa en lösning tidigt som man märker inte är lönt att utveckla vidare.

De stora försvarsföretagen utvecklar fantastiska produkter. Men de är ofta så komplicerade och avancerade att de blir orimligt dyra. Hur arbetar ni för att hålla priserna nere?

– Här har vi tre punkter som vi utgår ifrån.

1. Rätt kompetens optimerat för uppgiften. Att man både är patrullchef i en jägargrupp och systemingenjör och då vet exakt hur en produkt ska utvecklas kapar tusentals utvecklingstimmar bara där. 
2. Utgå från målbilden som sen sätter förutsättningarna nedåt. En drönarmodell för såväl spaning och bekämpning som inte får kosta mer än 10 000 kronor per styck och ska kunna massproduceras i händelse av krig. Istället för att börja titta på “Den ska ha X min i batteritid”, “Ska ha ha sådan optik” etc . Tänk ett smörgåsbord. Om man bestämmer sig för att äta sig mätt på effektivaste sätt så blir det sannolikt snabbast och billigast. Men allt najs-to-have ryker och alla olika varianter på användarscenarios kommer inte att täckas in. 
3. Vår produktionsmodell hämtar samma princip som IKEAs tillverkning av tex Billy-bokhyllor. Man räknar transparent exakt på kostnad för varje komponent och vad det tar att tillverka och ger den tillverkande enheten en mindre vinst mot en förutbestämd upphandlad kapacitet. 

Många små teknikföretag drivs av en genuin passion för produkten. Att då aktivt välja att tillverka en lite sämre produkt för ett lägre pris kan vara svårt. Vad tycker du själv är ett rimligt pris för en drönare som är ”tillräckligt bra”?

– Det finns ju en mängd olika drönartyper som har olika uppgifter. Så det ska vara pris efter uppgift. Om man ska lösa en spaningsuppgift med en drönarmodell som kostar 100 000 kronor eller mer så ska den verkligen kunna köra 24/7 och felfritt i alla lägen. Prisnivån ska benchmarkas mot t ex en DJI som kostar 5-15000 kronor. Jag tycker att Sweden Dynamics kan göra mer nytta om alla infanteri-patruller har fri tillgång till drönare som “gör jobbet” än att det ska vara så pass dyra och “fina” produkter att man inte vågar använda dem i alla lägen och därmed tappar effektiviteten eller att de är begränsade till specifika “drönar-förband”. En drönare som löser en enkel spaningsuppgift  borde ligga kring 10 000 kronor och alla delar bör vara tillverkade i EU.

Ett annat problem med många prylar på marknaden är att de är komplicerade att hantera. Samtidigt ska en krigsplacerad värnpliktig kunna använda tekniken efter en kort repetitionsutbildning. Hur jobbar ni för att handhavandet ska bli intuitivt?

– I vårt team har vi erfarenheten i att saker ska fungera i alla lägen utifrån väder, vind och trötthet. Då kan också designen bli gränssättande utifrån allt smart “lull-lull”. Upplevelsen ska vara densamma som att alla enkelt kan skjuta ett pansarskott eller aptera en mina. Förutom militär kompetens i vårt team har vi en person som varit med och tagit fram både fysisk och gränssnitts-design med produkter som idag säljs på världsmarknaden. 

Avindustrialiseringen av Europa skapar problem nu. Vi kan inte hänga upp tillverkningen på kinesisk produktion eller kinesiska komponenter. Ja, eller amerikanska komponenter för den delen. Blir det ”made in Europe” eller ”made in Sweden”?

– Det blir Made in Sweden sourced within Europe till 98%. Vår produkt blir en del av åter-industrialiseringen där inte bara försvarsindustrin kan växa utan där vi i vår modell inkluderar lokala tillverkande företag.

Utan att förringa ert företag så ligger den ukrainska försvarsindustrin långt före. Idag köper de ukrainska förbanden alla drönare som tillverkas där. Om det blir vapenvila i Ukraina så kommer marknaden i EU plötsligt få tillgång till världens mest innovativa försvarsföretag när Ukrainas exportförbud hävs. Kommer ni att klara av att konkurrera med de ukrainska tillverkarna?

– Sweden Dynamics finns bara till för att lösa ett behov som inte löses idag. Denna drönarkapacitet måste vara etablerad inom två år i det svenska försvaret. I den uppmarschen av förmåga kommer troligen inte de ukrainska företagen kunna hjälpa till. I år ska de klara av att producera 3,2 miljoner drönare när de går på full fart. Sverige bedömer att man minst måste ha en miljon drönare under ett krig. Då har vi Baltikum, Finland, Norge, Danmark som också behöver drönare både nu och i händelse av krig som då kan vara 2-3 år bort. Det finns ett stort behov framåt. En bransch mår bra av flera aktörer med hälsosam konkurrens. Klarar man inte konkurrensen får man avsluta sin verksamhet.

Det finns förmodligen hundratals soldater som funderar på att starta ett företag för att tillverka militära produkter. Men det är många som inte vågar. Vad vill du sända till dem?

– På samma sätt som jag ovan föreslog att civila entreprenörer skulle slå sig ihop med militärt anställda så tror jag att man ska söka samarbete med de som kan driva företag eller har liknande lösningar fast civilt. Då får man väldigt sunda korsbefruktningar och “health-checks” kring alltifrån vilka produkter man tar fram, ekonomi kopplat till dem m.m. Man bör om man kan gärna vara två till sex personer som hjälps åt inledningsvis när man startar nya företag. Och att göra det parallellt med det andra jobbet inledningsvis.

Du hoppade av universitetet för att starta ditt första företag, samtidigt som du hade en militär karriär som backup-plan. Vilka råd har du till militärer som står inför liknande val mellan tryggheten inom försvaret och osäkerheten i att starta eget företag?

– Eftersom neddragningarna blev så tydliga från 1993 och framåt så såg en militär karriär då på den tiden mycket mer osäker ut än att jobba civilt. Den enda möjligheten var också att bli officer och inte vara anställd soldat. Men ifall det skulle vara utifrån dagens förutsättningar så skulle jag ge det råd som jag gör till alla som frågar mig om att starta företag. Gör det stegvis. Nyttja din fritid att testa din idé i mindre format. Se om det finns intresse för det. Ibland för att nå framgång så blir det 3-5 idéer som utvecklas innan man hittar rätt. Och att bestämma sig för vad företaget ska leda till. En “livsstil” där man är nöjd med att tjäna hyggligt med pengar och få göra något man tycker om – eller handlar det om att bygga något större? Det senare kräver en helt annan risk och ett sug från marknaden. Att t ex starta drönarföretag med den typen av modeller som Sweden Dynamics fokuserar på för fem år sedan hade varit dödfött. Typ.

Hur kan militärer med ideer påbörja att ta första steget från ide till minimal viable product (MVP) inifrån Försvarsmakten? Vilka initiativ eller resurser inom ekosystemet för försvarsinnovation har ni haft nytta av som du vill rekommendera till andra? Vi har ju t ex Campus Totalförsvar (Lund), DIANA (NATO), dual-use inkubator på LEAD, osv.

– Än så länge har vi endast hunnit nyttja FMV och Almi som bollplank. Vi har varit lite i kontakt med Ideon och LTH men än så länge har vi inte sökt anslag eller deltagande i olika program. Den inledande finansieringen, nätverk m.m. står grundarteamet för initialt men vi har påbörjat kontakter och förbereder en del ansökningar just nu. Avgörande som jag ser det är utlysningsperioderna. Missar man ett tillfälle kan det i vissa fall ta ett  halvår eller ett år innan nästa chans. Ibland finns det också väldigt specifika kriterier som jag som drivit företag hyggligt framgångsrikt i 30 år är väldigt frågande kring varför man begränsar så. Får jag frågan till hösten kan svaret bli mer konkret.

Hur kan Försvarsmakten och aktörer för försvarsinnovation bidra att skapa en mer strukturerad kanal där soldater aktivt kan lämna feedback eller föreslå och experimentera med innovativa produkter från startups?

– Allt styrs av resurser. Pengar och tid. Det borde för varje regemente ligga en post i den årliga budgeten kring innovation. Jag läste en artikel från War on The Rocks att förbanden borde få mer medel i USA “längst ut” för att själv styra vad man vill testa utifrån de behov man ser i den dagliga verksamheten. Då kan man dels avsätta tid och pengar för regementets egna anställda att utveckla eget eller ta in något som man sen innoverar kring. Eller om ett företag likt Sweden Dynamics knackar på dörren och frågar om man vill testa så kan det finnas tid och pengar att gemensamt utveckla. Sen ersätter det i sig inte FMV:s roll men det kan också vara en källa för FMV att skapa sig en tydligare bild kring behov som uttrycks ute på regementena.   

När tror du att vi får se drönare från Sweden Dynamics i svenska militära förband?

– Vi hoppas kunna få möjlighet att testköra hos några förband i sommar eller tidig höst. Här får man gärna söka kontakt om man vill vara med och ge feedback och testa. För att vi ska vara redo inför en framtida konflikt måste de börja rulla ut på förband innan nästa sommar senast.

Sista frågan: När får vi se era drönare testas skarpt i Ukraina?

– Vårt mål är att påbörja fälttester i relevanta miljöer under andra halvåret 2025. Vi har redan etablerat kontakt där det finns relationer för att kunna genomföra tester i Ukraina. Men det måste ske i nära samverkan med användarna på plats.