Av Styrelseledamot

Fördord: Lön- och avtalsfrågor har varit stora diskussionsämnen i och kring Försvarsmakten de senaste veckorna. Förtroendet för arbetsgivaren i personalfrågor är en av Försvarsmaktens mest avgörande framtidsfrågor. Men vad innebär det egentligen att vara fackligt aktiv inom myndigheten? I denna replik delar en styrelseledamot sina erfarenheter – och formulerar en central fråga för framtiden.

---

Jag skriver sällan anonymt. Öppenhet är en viktig princip för mig. Men i detta fall väljer jag att avstå från namn – inte för att dölja mina åsikter, utan för att rikta fokus mot sakfrågan snarare än individer. Den som känner sig träffad kanske också har något att reflektera över.

Författaren till “Förtroendekris i försvaret – Militär Debatt” ska ha en eloge för att belysa ett ofta förbisett perspektiv: Officersförbundets roll i personalpolitiken. Det är både modigt, fräscht och välkommet. Kritiken brukar annars nästan uteslutande riktas mot arbetsgivaren. 

Här vill jag ge ett svar – inte i egenskap av representant för hela Officersförbundet, utan som aktiv styrelseledamot i en av våra lokala officersföreningar.

Förtroendet börjar i vardagen

Jag engagerade mig i föreningsarbetet för att förstå mer, påverka mer – och kunna hjälpa mina kollegor, inklusive mina chefer. Vi sitter ofta med samma utmaningar och vill i grunden samma sak: att organisationen ska fungera bättre.

En fråga som ofta återkommer, och som också nämns i debattartikeln, är ”Vad får jag egentligen för pengarna?” – en berättigad fråga som sträcker sig långt mycket längre och djupare än “bara” lönekuvertet.

Fackligt arbete sker parallellt med det ordinarie uppdraget. De flesta av oss som är aktiva fackligt gör det utan särskilt avsatt tid för det fackliga arbetet. Visst deltar vi i möten och utbildningar under arbetstid, men det löpande arbetet – förberedelser, rådgivning, medlemsdialog – sker vid sidan av våra befattningar.

Ett axplock av vad vi gör konkret.

• Vi svarar på frågor om avtal, arbetstid och villkor till de som söker upp oss istället för närmsta chef och HR.
• Vi stöttar medlemmar som känner sig felbehandlade.
• Vi bistår chefer i frågor som rör planering, tolkning av regelverk och i vissa fall personalärenden.
• Vi förbereder oss för samtliga möten, genom att läsa in oss på avtal, prata med medlemmar som berörs mm.
• Vi tar fram förslag till lönemålbilder, driver medlemsutbildningar och sitter i utskott inom egen styrelse.
• Vi stödjer arbetstagaren och arbetsgivaren i rehabärenden.

Det är inte marginellt – det är centralt för att verksamheten ska hålla ihop i vardagen.

Det organisatoriska minnet

En insikt som slagit mig allt tydligare är hur ofta vi i officersföreningarna fungerar som det organisatoriska minnet i personalfrågor. Chefer och HR-personal byts medan föreningens representanter oftast består under en längre tid, även vid befattningsbyten.

När jag kollar ur mitt lokala föreningsperspektiv tycker jag många gånger vi gör personalavdelningens jobb. Det är mer än sällan vi kommer bättre förberedda till möten och med ett personalperspektiv som innefattar erfarenheter som yrkesofficer eller GSS/K.

Vi argumenterar ofta för vårt deltagande på diverse möten, vissa möten är vi fast kallade på, andra har vi argumenterat för att få vara med på. En utmaning är att det inte är helt ovanligt att arbetsgivaren glömmer kalla ATO (arbetstagarorganisationer, dvs fackförbund, reds.anm) till möten eller informera i god tid om vad som skall diskuteras, i vissa fall försöker även arbetsgivaren få ATO att inte längre delta på vissa möten. 

När detta händer upplever jag att arbetsgivaren inte tar ATO seriöst utan ser det mer som ett problem och hinder för att fatta snabba beslut. Problemen och hindren kan till exempel vara att behöva ta arbetstagarens perspektiv i åtanke, eller faktiskt följa de regelverk arbetsgivaren själv har satt upp.

”Vad får jag för pengarna?” – igen

Du får mer än du kanske inser.

Du får en betydligt bättre arbetsplats än om föreningarna inte funnits, du får någon som vidtar åtgärder innan det blir försent, du får en väg in till arbetsgivaren med ett organisatoriskt minne som gör oss effektivare och ser till så att färre saker faller mellan stolarna. Du får en arbetsplats där någon bevakar dina villkor och företräder dig innan konflikter behöver uppstå. Du får tillgång till erfarenhet, kontinuitet och ett kollektivt minne. Du får en röst in till arbetsgivaren som är förankrad i vardagen och arbetstagarens verklighet.

Men det är inte vi som får fatta besluten, det är arbetsgivaren.

Exempel på fall vi “räddar upp” eller i vissa fall helt avvärjer, under diverse möten innan besluten tas, hade krävt en egen artikel. I många fall kan det vara så att du som individ aldrig ens märker av det arbete som fackföreningarna genomför just för att vi har gjort vårt jobb.

Frågan vi måste ställa

Den här texten är inte ett försvarstal. Den är en uppmaning till reflektion – både för oss fackligt engagerade och för arbetsgivaren. Vi behöver formulera rätt frågor om vi vill komma vidare. 

Arbetsgivaren bör ställa sig följande fråga.

Vad behöver göras för att återuppbygga personalens förtroende för arbetsgivaren i personalfrågor?

Officersföreningarna behöver ställa sig följande fråga.

Vad kan vi göra för att öka arbetsgivarens och medlemmarnas förtroende för den kompetens vi besitter och det arbete vi utför?

Det är inte lätta frågor – men det är en nödvändig början.

Slutligen

Jag är verkligen glad över att artikeln jag responderar på tar upp Officersförbundets roll inom myndigheten. Jag önskar att vi kan börja debattera detta ämne ännu mer kopplat till de lokala föreningarna. 

Jag vill höra medlemmarnas syn på vilket ansvar medlemmen har av att delta i sin lokala fackförening och vilka förväntningar medlemmen kan och bör ha på de förtroendevalda som deltar i styrelsen. 

Jag vill höra arbetsgivarens syn på vilka utmaningar och styrkor som finns med att arbeta med ATO. 

Jag kommer läsa de artiklar som kommer upp och självklart reflektera över dem och ta med in i vårt styrelsearbete.

Följande artikel är även den tänkvärd Problematiskt när det inte går att få ihop en styrelse – Officersförbundet