Av Robin Pettersson, Försvarsstaben

Sedan en tid tillbaka så har det varit känt vilka uppgifter som ställs, och bedömt skulle komma att ställas, på Sverige inom NATOs försvarsplanering. Jag ser idag inte kopplingen mellan dessa förmågemål och hur vår organisation är uppbyggd.

Det är möjligt att jag har för dålig förståelse och inte ser dessa kopplingar och att de finns där någonstans, och om så är fallet så hade det varit önskvärt att det blev tydligare vilka stabsnivåer och vilka krigsförband som ska realisera vilka förmågemål. 

De Capability Targets (CT) och Minimum Operation Requirements (MOR) som nu finns beskrivna och överenskomna och som träffar landet Sverige behöver omhändertas och implementeras för att alliansens försvarsplaner ska fungera, vi behöver göra vår bit för att dessa planer ska hålla ihop. Dessa CT och MOR kan brytas ner till olika uppgifter för att realisera allt vad gäller försörjning av förnödenheter (inkl materiel) och utbildning av personal, men jag uppfattar inte att vår organisation är uppbyggd för att omhänderta detta på ett bra sätt idag. Kanske beror det på att det saknas förståelse eller en ovilja till förändring, och att det är enklare att ”göra som vi alltid gjort” och som alla redan känner till och förstår. Jag själv är absolut inte ett proffs på hur NATOs logik och metodik är uppbyggd, men jag är väl medveten om att det finns individer som har en mycket hög förståelse och kunskap inom dessa områden. Det svåra ligger nog till stor del i hur denna kunskap ska kunna överföras så att fler får samma förståelse. Hur ska dessa något abstrakta målsättningar översättas till mer invand ”militäriska” så att alla förstår vad vi ska göra? På något sätt behöver dessa CT och MOR omhändertas i vår struktur för behovsättning så att vi som ska täcka behoven kan göra det.

Då jag själv främst är aktiv inom försvarslogistik så ser jag de CT och MOR som mest naturligt borde falla inom det området. Mycket av det beskriver möjligheten till att kunna ta emot och transitera förband från andra länder, för att de ska kunna fortsätta sin framryckning eller i vissa fall baseras i Sverige. Det finns tydligt beskrivet i NATOs överenskomna CT och MOR och därtill tillhörande dokumentation vilka volymer och kapaciteter som ska finnas och kunna upprätthållas, så behoven finns redan beskrivna till stor del. Det oklara är vem som ska realisera vilka förmågor och hur.

Vi vet idag ganska väl vad vi förväntas lösa inom våra delar i Re-enforcement and Sustainment Network (RSN), men hur dessa ska realiseras är för mig fortfarande oklart. Vilka delar ska lösas av Försvarsmakten kontra Totalförsvaret i övrigt? Har någon sådan fördelning gjorts eller förväntas Försvarsmakten genomföra alla förmågemål själva? Ska det i så fall lösas med militära förband eller ska Försvarsmakten köpa tjänster på marknaden? Det finns många frågeställningar som skulle vara bra om de klarlagdes, så att vi som ska vara del i att skapa dessa förmågor vet vad vi ska anskaffa och utbilda mot. Man kan välja att bygga vårt logistiknätverk enligt något av dessa alternativ eller med en blandning av lösningar, men det behöver vara kristallklart vad som ska gälla för respektive ”noder” i detta nätverk.

I strukturutredningen, Strukturåtgärder inom lednings-, logistik- och utbildnings-/HR-området (FM2025-4293:3) så återfinns en uppgift att ta fram ett nytt logistikkoncept som möter strukturutredningens beslutade förändringar, inte ett logistikkoncept som möter Sveriges logistiska åtaganden i alliansens CT och MOR. Det utredningen beskriver är främst att flytta runt redan befintliga entiteter i organisationen, men beskriver inte tydligt vad som bedöms kunna uppnås för förbättring genom att göra denna omorganisation. Som jag skrev i min tidigare artikel så kommer förmodligen inte mycket förändras i sak om arbetsmetoder och interna regler lämnas oförändrade. Då spelar det nog mindre roll vem som är ”husse” för vilka entiteter. Ett ledord har varit ökad rådighet, och det kan det bli för just den försvarsgren eller stridskraft som får resurser till sig, men hur blir det då med rådigheten för de andra försvarsgrenarna och stridskrafterna? Detta gäller i synnerhet de försvarsmaktsgemensamma resurserna som har åtaganden mot Försvarsmakten i sin helhet. Om man ändå avser omorganisera så borde man passa på att bryta isär befintlig struktur ytterligare, för att därefter sätta samman organisationen utifrån våra uppgifter inom NATO-strukturen istället. En utförlig artikel i ämnet är skriven av lektor Per Skoglund vid Försvarshögskolan där detta fördjupas ytterligare och rekommenderas för läsning.

Min uppfattning är att vår krigsorganisation består av olika krigsförband som har byggts upp och utformats med utgångspunkt i ett nationellt territoriellt försvar i kombination med ett arv av förband som var framtagna för specifika uppgifter inom de internationella insatser Sverige medverkat i historiskt. Man kan välja att lösa ställda uppgifter inom NATO som uppkomna med tillfälligt sammansatta förband ur vår krigsorganisation till del, att man plockar olika delar ut befintliga krigsförband som behövs för att få efterfrågad förmåga. Denna metod kan vi använda vid planerade övningar på enskilda platser för att lösa uppgiften, men vi plockar då samtidigt bort resurser som egentligen är dimensionerade mot någon annan uppgift. Många av förmågorna ställer krav på korta tidsförhållanden och måste i så fall lösas med stående förband då mobiliseringstider inte medger att ha förband gripbara inom dessa tidsförhållanden. Det blir också minst sagt utmanande med hänsyn till volymerna och flödet av förnödenheter och personal som ska hanteras löpande över tid med denna metod.

Påverkan på det enskilda krigsförbandet kommer kanske inte vara särskilt stor vid en förändring kring detta, det är inte frågan om ifall framryckningen ska göras växelvis eller ansatsvis vid sammanstöt, utan det har mer att göra med i vilket sammanhang de verkar i. Är de en delmängd i att realisera en CT eller är de något annat som går mot en annan uppgift? Vi har som land krav på oss att kunna hävda territoriellt försvar intill dess att förstärkningar från alliansen kan ansluta vid artikel 5, men har vi råd med att bygga två parallella krigsorganisationer, en som dimensioneras för territoriellt försvar ensamma och en där vi är en del i en försvarsallians? Nu upplever jag att vi utgår från vår krigsorganisation för nationellt försvar och löser uppkomna uppgifter inom ramen för NATO med delar ur dessa förband som sätts i en ny, tillfällig struktur för den givna situationen. Ett annat sätt är att vända på perspektivet, att vi bygger en krigsorganisation utgående från NATOs struktur och uppgifter, och med den även kunna genomföra nationellt försvar. Då skulle staberna och förbanden i organisationen vara rätt organiserade från början då väl stödet från allierade anländer.