Av kapten Andreas Braw, IB 1

Den här artikeln avhandlar ett litet, litet ämne som jag funderat på under en lång tid. Och jag önskar att jag hade skrivit den för flera år sen – skrivandet samlar och ger struktur till tankarna. Kanske hade jag då varit en lite, lite bättre övningsledare för mina soldater de senaste åren. Så om du är ett ungt befäl som ofta återkommer till en tanke – börja skriv och låt din tanke utvecklas.

Under mina år i Försvarsmakten har jag deltagit i otaliga övningar och utbildningsmoment. Dessa inleds normalt med en övningsgenomgång. Här brukar instruktören bland annat redogöra mål, syfte och eventuella krav som utgör ett ramverk för övningen. 

Målet anger vad eleverna eller de som deltar i lektionen, utbildningspasset eller övningen ska klara av att göra efter att verksamheten har genomförts. Detta är ganska lätt att formulera, och ofta har instruktören eller övningsledaren fått detta serverat av sin överordnade – ibland står det rentav i en handbok eller fastställd utbildningsplan. De flesta instruktörer klarar av att formulera mål för verksamheten på ett sätt som är begripligt för truppen. Därför kommer jag inte att fördjupa mig ytterligare i detta.

Krav är inte något som är obligatoriskt att använda i all utbildning. Krav utgör statut för när målen är uppnådda, eller åtminstone indikationer på när detta har skett. Sluga instruktörer vet dessutom att kraven kan förändras längs vägen. När de första kraven är uppnådda lägger man till nya krav för att stegra övningens svårighetsgrad. Målstolparna kan också flyttas på andra sätt – exempelvis genom att den skadade som man ska genomföra ett omhändertagande av börjar vrida sig i plågor under omhändertagandet när eleven visat att den är förmögen att hantera en skadad som ligger helt stilla. Även om kravställning är lite lurigt, så lämnar jag åt andra att bryta i denna problematik.

Syfte – varför då?

Det som jag istället vill fördjupa mig i är de syften som vi anger för vår övnings- och utbildningsverksamhet. För här uppvisar vi ofta en häpnadsväckande fantasilöshet, eller bristande förståelse. Ja, eller så är det helt enkelt svårt att formulera syften. Det blir ofta högtravande och svårbegripligt, utan att tillföra särskilt mycket till verksamheten.

Syftet ska svara på varför den aktuella verksamheten genomförs. Och det kan vara svårt att förklara för truppen på ett sätt som är begripligt. Det är då lätt att man börjar använda tjusiga formuleringar som inte betyder något alls eller som inte som truppen inte kan relatera till. Sådana formuleringar kan låta så här:

”Syftet är att gruppen ska få en grundläggande förståelse för försvar av grupperingsplats”.

”Syftet är att gruppen ska kunna… (här upprepas övningsmålsättningarna fast med lite andra ord)”

”Syftet är att gruppen ska förstå det som övningen omfattar”.

Just ”grundläggande förståelse” återkommer väldigt ofta, och det kan ju inte vara syftet med särskilt många övningar egentligen. 

Ett tydligare alternativ

Men hur kan då syftet bli en relevant, levande och stöttande del av övningsplaneringen? Jag tror att vi i många fall – i synnerhet isolerad momentövning såsom strid från stridsställning – skulle få ut mer av att ersätta syftet med en kontext – det vill säga, i vilka situationer och under vilka omständigheter är det viktigt att soldaten/gruppen/plutonen har den kunskap eller färdighet som övningen omfattar? Vilken annan verksamhet är beroende av att vi kan detta? Med en målande beskrivning av miljön eller situationen där förmågan ska komma till nytta blir både planeringen och genomförandet av verksamheten mer logiskt.

Detta, att måla kontexter eller typsituationer, är något som vi historiskt varit duktiga på. Läser vi t ex i äldre versioner av SoldF (1965 års version är ett mästerverk) så målas färgstarka och levande berättelser där du och dina färdigheter sätts på prov.

Exempel

Låt oss anta att vi har en reperationspluton som ska genomföra stridsutbildning med skarp ammunition (SUSA) där grupperna strider från stridsställningar. Målsättningen skulle vara att grupperna ska kunna rekognosera stridsställningar enligt 8F och föröva försvar från dessa, samt med kort om tid kunna besätta och försvara stridsställningarna mot avsutten personal och enstaka pansarfordon. Men vad skulle syftet med detta vara? Här finns en uppenbar risk att vi börjar kräkas pretentiösa floskler över värnpliktiga mekaniker!

Istället menar jag alltså att vi bör ersätta syftet med en kontext. Kontexten skulle då kunna vara följande: ”Plutonen grupperar i regel X kilometer från skyttekompanierna under fördröjningsstrid. Att göra plutonen marschfärdig tar Y timmar. Om fienden bryter igenom ett av skyttekompanierna så kan de nå reperationsplutonen med stridsfordon inom Z minuter från genombrottet. Plutonens försvar genomförs genom upprepade eldöverfall med delar av plutonen så att övriga delar ska hinna omgruppera till en säker plats med den viktigaste materielen.”

Kontexten ger alltså plutonen en förklaring till övningens upplägg och gör det tydligt i vilket sammanhang förmågan ska användas. I kontexten kan vi också inom övningsplaneringen identifiera lämpliga krav för övningen. I detta fall så kan det t ex vara lämpligt att tiden (Z) som anges också utgör den tid som inom övningen ges från att truppen får order om stridsberedskap 1 till dess att första stridskontakten sker. Rimligtvis så bör detta också framgå av plutonens stående order.

Avslutning

Tillämpade övningar tillsammans med omvärldsbevakning skapar underlag för stående order, och stående order bör sedan betraktas som en övningsbank för vilka plutons- och kompanispecifika moment som bör drillas. Men för att det vi gör ska bli begripligt när det övas isolerat så måste kontexten vara tydlig.

Jag föreslår inte att vi ska skriva om våra handböcker. Men om du som övningsledare tycker att det är svårt att formulera ett begripligt syfte så tycker jag att du kan välja att beskriva kontexten som kunskapen eller färdigheten ska användas i istället. Meningen med din övningsplanering är nämligen inte att du ska imponera på omgivningen med din språkliga förmåga, utan att du ska bygga en relevant övning som förbättrar enhetens militära förmåga.