Av kapten John Nisser, Försvarsstaben

Begreppet Multidomänoperationer (MDO) är á la mode. Förespråkare för konceptet utlovar en militärteknisk revolution. Begreppet lanserades av den amerikanska armén 2016 och Nato introducerade MDO i sin högsta doktrin, AJP-01, 2022. Likaså har Försvarsmakten fastställt att vi ska utveckla förmågan till MDO. Men vad är MDO? Kommer konceptet leva upp till förväntningarna? Och vilka möjligheter och utmaningar finns det för att Försvarsmakten ska kunna utöva det?

Vad är MDO?

Trots sina amerikanska rötter har MDO utvecklats till en serie olika koncept. I den här artikeln kommer jag att fokusera på Nato MDO, formellt känt som Alliance Concept for Multi-Domain Operations. Det finns både likheter och skillnader mellan konceptet och andra, såsom amerikanska arméns Multi-Domain Operations, amerikanska flygvapnets Joint All Domain Operations (JADO), britternas nu nedlagda Integrated Operating Concept (IOpC), med mera. Gemensamt bland dessa koncept är idén om integration över domäner. I sin enklaste form betyder det att militära enheter i domänerna mark, sjö, luft, rymd och cyber ska kunna utbyta information med varandra för att på så sätt möjliggöra: 

• Överlägsen situationsförståelse genom delad lägesbild och artificiell intelligens som beslutsstöd.
• Snabbare beslut genom möjligheten att dela data snabbt. 
• Flexibilitet att verka över domäner (ex bekämpa mål på marken från rymden). 

Målbilden för dessa koncept kan sammanfattas som en militär styrka som genomför operationer integrerat i tid och rum, snarare än sekventiellt eller geografiskt separerat. Ett hot, säg ett kvalificerat luftvärnssystem, kanske identifieras av en satellit och försvagas sedan genom en offensiv cyberoperation. Samtidigt sker ett samordnat anfall med långräckviddiga vapensystem från mark-, sjö- och luftburna plattformar samordnat. Verkan bedöms genom en serie förmågor fördelade över olika domäner: satelliter i rymden, signalunderrättelser i cyberdomänen, specialförband på marken, med mera. Hela operationen understödjs av psykologiska operationer utförda av såväl militära som civila aktörer. 

Den grundläggande idén är att skapa effekter genom samtidigt agerande över flera domäner. Det är i grunden samma argument som kombinerade vapen och gemensamma operationer bygger på – genom att presentera motståndaren för kompletterande förmågor skapar man ett svårlöst eller rent av omöjligt militärt problem. På ren svenska ska man överbelasta motståndaren genom att göra mycket samtidigt. 

Jag tycker att den enklaste parallellen man kan göra är till strategispel, i synnerhet i datorspelsvärlden. Där har spelaren oftast överblick och kontroll över alla sina styrkor, oavsett vilken domän de uppträder inom, samt en god lägesuppfattning om motståndaren, terrängen med mera. Det är något liknande Nato ser framför sig – att den militära befälhavaren tack vare MDO har god situationsförståelse och stor flexibilitet i hur den löser sina uppgifter.

När det kommer till skillnader mellan olika MDO-koncept har exempelvis den amerikanska armén ett mer militärt fokus. I motsats framhäver Natos MDO-koncept att militära chefer ska söka samarbete med civila aktörer för stöd med logistik, underrättelseinhämtning, psykologiska operationer med mera. Exempelvis kan en militär chef betala ett civilt satelitföretag för spaning eller verkansbedömning. Den skulle också kunna betala influencers för att sprida budskap som är fördelaktiga för Nato.

Det bästa sedan skivat bröd?

Frågan är – fungerar MDO som annonserat? Kommer konceptet leda till multi domain dominance som utlovat? Svaret är troligen både ja och nej. Den som studerar historia gör klokt i att avfärda löften om hur snabba lösningar kommer orsaka militärtekniska revolutioner. Det är många fortfarande verksamma i Försvarsmakten som minns det tidiga 2000-talets Nätverksbaserat Försvar (NBF), dess löften om ett flexibelt insatsförsvar och slutliga fall på grund av abstrakta principer som var svåröversatta till handling. Men trots misslyckanden såsom NBF, och många liknande koncept genom tiderna, så är militärtekniska revolutioner ett återkommande inslag i krigföringen, och koncept spelar en stor roll i denna förändring. NBF levde inte upp till förväntningarna, men var starkt bidragande till moderniseringen av Försvarsmakten. Tittar vi till en av de största militära framgångarna i modern tid – koalitionens seger över Irak 1991, så var den amerikanska militärmakten, dess teknik och operativa metoder, summan av konceptutveckling som hade pågått sedan 1960-talet. Långräckviddiga vapensystem, luftburen ledning, realtidsunderrättelser, smygteknik, precisionsvapen, global navigering och positionering med mera, var alla framtagna för ett krig mot Sovjetunionen och sorterade under koncept såsom AirLand Battle, Follow-On Forces Attack, Battlefield Air Interdiction, med mera. 

Min bedömning är att MDO troligen inte kommer att leva upp till de mest optimistiska framställningarna. Såsom konceptet är beskrivet presenteras en utopi där inte bara länders försvarsgrenar har gemensamma ledningssystem, utan hela alliansen har det och Nato kan dela information sömlöst. Vidare beskriver MDO en radikal förändring i vår syn på sekretess, från need to know till need to share, vilket i praktiken innebär att länder delar ytterst känslig information med varandra. MDO förutsätter också en extremt välutbildad officerskår inom Nato, kapabel till att inte bara planera och genomföra verksamhet i egen domän, utan med god förståelse för övriga domäner. Listan på de högt ställda ambitionerna kan göras lång. Såldes tror jag inte att det är realistiskt att MDO, såsom det är presenterat idag, är något varken Försvarsmakten eller Nato kommer leva upp till i närtid. 

Samtidigt är min bedömning att utvecklingen av MDO inom Nato, tillsammans med verksamheter för att implementera konceptet hos Natos medlemsländer, stärker alliansens militära förmåga. Även om man inte når den högt ställda ambitionen i konceptet så utvecklas Natos lägesuppfattning och ledningsförmåga via MDO. Trots att officerare sätter sin egen stridskraft först, hjälper MDO alliansens personal att tänka domänöverskridande. 

Det pågående kriget i Ukraina visar på många saker; både förändring och kontinuitet. MDO är ett koncept som försöker ta tillvara på styrkor i västvärlden, i synnerhet vår teknologi, vårt mänskliga kapital och våra demokratiska värderingar (de senare bedöms översättas till självtänkande och initiativtagande personal). Kärnan i MDO är synen på operationsmiljön som komplex. Genom att implementera konceptet ökar Natos medlemsländer troligen sin förmåga att hantera morgondagens konflikter genom en bredare syn på hur militära operationer genomförs och de domänöverskridande samordningsbehov som finns. 

Försvarsmakten och MDO 

Hur står Försvarsmakten rustat för MDO? Överbefälhavaren angav i sitt beslut i stort i Försvarsmaktens Strategiska Plan 2025 (FSP25) att Försvarsmakten ska utveckla förmåga till både ledning och genomförande multidomäna operationer. Förmåga till MDO står också inskrivet i den liggande genomförandeplanen (FMPG25). Med denna bakgrund är det alltså inte en fråga om huruvida Försvarsmakten ska genomföra MDO, utan hur. 

Här är Försvarsmakten unikt positionerade. Vår officerskår är redan från den grundläggande officersutbildningen fostrade i en försvarsmaktsgemensam utbildning och rivaliteten mellan våra Försvarsgrenar är relativt låg jämfört med andra nationer. Sverige är också ett teknikvänligt land och Försvarsmaktens personal kan antas ha en relativt hög teknisk kompetens. Slutligen är även den generella utbildningsnivån i Sverige hög, vilket också torde gynna ett koncept som MDO, vilket ställer stora krav på personalens utbildning. 

Samtidigt lider vi av framför allt en stor begränsning – gemensam ledning, det vill säga möjligheten att utbyta information såväl inom Försvarsmakten som med Nato. Denna gemensamma ledning behöver klara av sensordata, bekämpningsdata, positionering, rapportering med mera. Ledningssystemet måste möjliggöra överföring av uppgifter som klassats som hemliga. I dagsläget finns det brister i interoperabilitet, alltså förmågan hos system att sömlöst utbyta data med varandra. Trots beslut redan 2015 att ledningssystem ska följa de gränssnitt som finns angivna i Natos Federated Mission Network, utvecklar och anskaffar Försvarsmakten ledningssystem som saknar förmåga till gemensam ledning över försvarsgrenar och med Nato. 

Vidare, trots försvarsgrensöverskridande utbildning lider vi fortfarande av en syn där domäner är sammankopplade med stridskrafter. Det mesta som flyger tillhör flygvapnet också vidare. Men i framtiden kommer vi i allt högre grad behöva tänka i termer av domäner och därefter över vilka system som ska utföra vilka aktiviteter för att nå önskade effekter. Här borde vi undersöka tanken på att återinföra en generalstabskår, eller åtminstone något system som främjar officerare inom operationskonst och strategi, snarare än taktik. 

Vår sista utmaning är vad jag uppfattar som en brist på centraliserad ledning av förmågeutveckling. Att införa MDO kräver toppstyrning där försvarsgrenar och stridskrafter behöver inordna sig under gemensamma koncept, gränssnitt eller standarder. Detta ställer stora krav på den operativa och strategiska nivån att samordna utvecklingen av Försvarsmakten så att försvarsgrenarna och stridskrafternas unika kompetenser och behov tillvaratas, samtidigt som gränssättande krav för gemensam förmåga, såsom ledning enligt FMN, beordras och följs upp. 

Avslutning

Tills vidare är MDO Natos inriktande koncept för hur alliansen ska genomföra militära operationer och Försvarsmakten har åtagit sig att utveckla sin förmåga att leda och genomföra multidomäna operationer. Även om MDO inte bör ses som lösningen på alla militära problem kommer troligtvis förmågeutveckling i linje med konceptet att leda till en ökad militär förmåga – både krigsavhållande och krigsutkämpande. Min bedömning är att vår största fysiska utmaning är tillgången till ett gemensamt ledningssystem. Konceptuellt är min bedömning av vår största utmaning är att få officerare att tänka i termer av domäner och effekter, snarare än försvarsgrenar, plattformar och vapensystem. Jag menar att Försvarsmakten borde framför allt bör prioritera: 

1. Kunskapsuppbyggnad – få officerare att lära sig storheterna i MDO. 
2. Inrikta utvecklingen – säkerställ att utvecklingen mot MDO sker samordnat där så krävs genom order. 
3. Fostra domänöverskridande kompetens – uppmuntra officerare att lära sig om alla domäner. 

---

Referenser och fördjupning: 

Försvarsmakten. 2024. Försvarsmaktens Strategiska Plan 2025: Bilaga 1, Överbefälhavarens beslut i stort och Försvarsmaktens uppdrag. URL:  https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/2-om-forsvarsmakten/dokument/strategiska-styrdokument/forsvarsmaktens-strategiska-plan—bilaga-1.pdf 

Försvarsmakten. 2024. Försvarsmaktens Strategiska Plan 2025: Bilaga 2, Riktlinjer och plan 2025–2035. URL: https://www.forsvarsmakten.se/siteassets/2-om-forsvarsmakten/dokument/strategiska-styrdokument/forsvarsmaktens-strategiska-plan-bilaga-2.pdf 

Nato. 2023. MDO in NATO explained. URL: https://www.act.nato.int/article/mdo-in-nato-explained/ 

Nato. 2025. Multi-Domain Operations. URL: https://www.act.nato.int/activities/multi-domain-operations/ 

Villman, Max. 2025. Krigsforskaren: Så Fungerar Försvarets Nya Stridssätt. URL: https://www.youtube.com/watch?v=VXWeF151FwE&t=5188s