Av Henrik Hasselström, major i luftvärnet

Inläggets syfte är att visa på luftvärnets förmåga att stödja arméns strid, och lyfta fram vilka krav och behov som behöver uppfyllas för att optimera luftvärnets effekter.  

Det transparenta slagfältet och svenskt luftvärn inom brigaden och divisionen 

Sammanfattning

Det moderna slagfältet blir snabbt mer transparent genom olika sensorer, UAS och rymdbaserad spaning. Konsekvensen är komprimerade bekämpningscykler där upptäckt snabbt möjliggör verkan. För att återta initiativet måste markförband konkurrera i observabilitet: minska egen signatur och aktivt bryta motståndarens sensorkedja. Här är svenskt luftvärn en möjliggörare av manöver. Genom att integrerat med arméns olika luftvärnsförband, och med stöd av Flygvapnets och Marinens sensorer och verkanssystem, kan brigaden skapa tidsbegränsade manöverfönster genom kombinationen av kinetisk effekt (eldrör/robot) och icke-kinetiska medel (störning, vilseledning, emissions- och signaturdisciplin).  

Förmågan till effektivt luftvärn vilar på multiskiktning (VSHORAD–SHORAD–MRAD), gemensam lägesbild för att uppnå principen any sensor, best shooter, samt interoperabilitet över försvarsgrenarna. Detta kräver tydliga bekämpnings- och samordningsregler. Uthållighet – ammunitionsmix, reservdelar och sensorredundans – är avgörande för att hantera mättnadsanfall.

1. Bakgrund: det förändrade och transparenta slagfältet

Det moderna slagfältet präglas av en snabbt ökande transparens: multispektrala sensorer, satellit- och drönarsystem och signalspaning komprimerar tiden från upptäckt till verkan. Billig sensorteknik och massanvändning av UAS – från enkla quadrokoptrar till långräckviddiga system – gör att även lägre förband kan etablera en nära realtidslägesbild (Jójárt, 2024). Det gör att motståndaren snabbare kan omsätta upptäckten till bekämpning, även mot rörliga mål.

Komprimerade besluts-loopar. Den teknologiska utvecklingen förkortar sensorkedjor (find–fix–finish) och ökar betydelsen av distribuerad C2, men också till del robusta och tydliga regler för bekämpning (Lieber & Press, 2017; Fox, 2022).

Konsekvens för manövern. Transparensen driver på så sätt en återkomst av ett slags ställningskrig (skydd, fortifikation, utspridning) men ger också en möjlighet till manövern, som kan skapas genom temporära luckor i motståndarens sensorkedja – ”windows of superiority” – genom att kombinationer av rörlighet, vilseledning och luftvärnseld mot främst ISR (Jójárt, 2024; Gady, 2021).

2. Lärdomar från aktuella krig

Sensorer är sårbara. Motståndarens förmåga avgörs ofta av svagaste länken (upptäckt, identifiering, datalänk, verkan). Att bryta kedjan tidigt – t.ex. mot VR UAS-reläer, datalänkar eller sensornoder – ger större verkan (Oelrich et al., 2024; Lieber & Press, 2017).

Kombinerad verkan och vapen är norm. Motståndaren kombinerar drönare, kryssnings- och ballistiska robotar samt störning och skenmål i samma anfallsvåg för att mätta försvar och maskera sina verkliga mål för angreppet (Gady, 2021; Fox, 2022).

Decentralisering och redundans. Utspritt luftvärn, rörliga eldenheter och sensorer med god terrängframkomlighet, flera sambands och ledningsvägar, men även i förhand planerade handlingsalternativ för luftvärnet ökar överlevnad och effekt. Erfarenheter från Ukraina visar att förband som konsekvent varierar signatur och uppträder rörligt avsevärt fördröjer fiendens bekämpningscykel och minskar egna förluster (Jójárt, 2024; Bondar, 2025).

3. Luftvärnets roller – från passivt skydd till aktiv möjliggörare 

1. Skapa manöverfrihet. Luftvärn kan pressa bort motståndarens ISR-sensorsystem, reducerar CAS/helikopterhot. Samtidigt bidrar detta till sänkt tempo hos motståndarens bekämpningskedja. Detta skapar både tids- och rumsliga fönster för egna manöverförband att kraftsamla (Gady, 2021; Fox, 2022; Lind, 2017).
2. Bryta sensorkedjor. Bekämpa UAS, reläer och datalänkar; störa, dölja, vilseleda; förstöra nyckelnoder i targetingkedjan. Integrerad verkan mot motståndarens ISR för att stödja manövern – se det inte som ett särintresse (Oelrich et al., 2024).
3. Samordna skydd i djupet. Olika former av luftvärn i kombination med rörlighet, fortifikation, utspridning, maskering och signaldisciplin skyddar kritiska objekt och möjliggör egen uthållighet och ledning (Lieber & Press, 2017).
4. Stödja brigadens/divisionens indirekta bekämpning. Genom att nedkämpa eller bekämpa motståndarens ISR och luftburna vapensystem, skapas tid och utrymme för den indirekta elden att bekämpa motståndaren och understödja egna förband. (Finkel, 2018; Lind, 2017; Jonsson, 2021; Milevski, 2024).

Luftvärn är alltså en möjliggörare av manöver, inte enbart ett skydd. Förband som integrerar luftvärnets sensorer och verkanssystem, inte bara som ett förband för skydd, utan för verkan kommer få fler möjligheter för de egna förbanden och därmed kunna skapa ett högre tempo (Terriff, 2006; Finkel, 2018). För bästa effekt behöver luftvärnets strid bättre integreras med andra delar av brigaden och divisionen, det som kan bekämpas på marken behöver inte bekämpas i luften. Oavsett om striden förs defensivt eller offensivt kommer nyttjandet av det egna luftvärnet var avgörande för egen framgång. För framgång behöver samtligt luftvärn samordnas så långt det är möjligt, samt samordnas med andra resurser och inte strida ensamt.

4. Integrerad effekt: “Any sensor, best shooter”

Gemensam lägesbild (C2). Sensordata behöver kunna flöda mellan trupplv och brigad/division-luftvärnsförbanden, och kombineras med flyget- och marinens sensorer. Gemensamt ledningsstödssystem (Federerad mission network), prioritering av målval och förhandsplanerade roller behövs för att realisera ”any sensor, best shooter” (Fox, 2022; Lind, 2017). Denna data behöver också kunna flöda mellan oss och våra allierade.

Multiskiktat luftvärn. Från soldatens vapen och fordonets automatkanon (VSHORAD/SHORAD) till brigadens/divisionens kvalificerade system. Varje nivå har en definierad uppgift: bas-/objektskydd, eskort, fönsterskapande, verkan mot-ISR. Dessa olika system behöver länkas  genom gemensam C2 och gemensamma regler för verkan (Milevski, 2024; Jonsson, 2021). Genom att presentera olika hot tvingas motståndaren avdela större resurser för att uppnå effekt.

Kinetiskt + icke-kinetiskt. Eldrör/robot luftvärn integrerade med störning, maskering och vilseledning skapar friktioner hos motståndarens. Målet är att kinetiken ska utnyttja det uppkomna läget. Detta skapar dilemman hos motståndaren (Oelrich et al., 2024; Lieber & Press, 2017).

Bekämpningsregler och vapenval. Tydliga prioriteringar, identifikationskriterier och förhandsplanerade verkanområden – minskar risken för vådabekämpning och att någon motståndare kan komma igenom och verka (Finkel, 2018; Fox, 2022).

Samband och överlevnad. Flera olika sambandssystem (radio, kabel, länk) signaldisciplin, snabb redundans, men även välövade förmåga att hantera degraderade ledningsnivåer är centrala för att säkerställa eget sensorförmåga och lägesbild (Gady, 2021; Bondar, 2025).

5. Svensk kontext och arv. 

Systemportföljen i armén består, eller kommer inom kort att bestå av:

• Trupp- och bataljonsluftvärn: från automatkarbiner och fordonens automatkanoner till  luftvärnskanonvagnar och inom kort även MANPADS
• Brigadluftvärn: kvalificerade sensorer och verkanssystem, kan nå hoten som verkar från höga höjder och kan bekämpa svåra mål som glidbomber och kryssningsrobotar.
• Divisionsluftvärn (planerat): nyttjas av divisionens bakre områden, kritisk logistik och nyckelförband, kan förstärka brigadernas luftvärn. Snarlik förmåga som brigadluftvärnet.
• Armégemensamma luftvärnsförband: Förband som ingår i Sverige och NATO:s integrerade luft och missilförsvar. Kan hantera alla hot från luften inklusive ballistiska robotar.

Systemportföljen med luftvärn i armén ökar snabbt, dock finns en kraftig övervikt mot system som kräver att målet ses optiskt eller avger en IR-signatur för att kunna bekämpas. Detta ger svagheter i väder med dålig optisk sikt.

Gemensam integration. Luftvärnets nuvarande bataljoner är redan nu en del av integrerat luft- och missilförsvar tillsammans med Flygvapnet. Denna integration avseende identifiering, samordning och insats behöver fortsätta för arméns luftvärn, för att tillsammans kunna skapa planerade manöverfönster (Milevski, 2024; Jonsson, 2021; Lind, 2017). På samma sätt behöver integrationen inom armén fortsätta, nya luftvärnssystem behöver integreras så långt som möjligt, även ett MANPAD-system får större verkan om det ses som ett system och inte p-skott.

Logistik och uthållighet. Ammunitionsmix med vapensystem med olika målsökarsystem, omladdningsrutiner, förhandslagring, snabb rörlighet mellan eldställningar och sensorredundans är avgörande för att hantera mättnadsanfall och långa anfallsvågor (Finkel, 2018; Gady, 2021), detta är något som fortsatt behöver utvecklas.

6. Principer för effekt med luftvärn 

• Multiskiktat skydd, olika system, olika räckvidd, olika målsökare (VSHORAD–SHORAD–MRAD).
• Sensor- och ledningsintegration (“any sensor, best shooter”).
• Kombinera kinetik med störning, vilseledning och signaldiciplin.
• Rörlighet, utspridning och fortifikation som standard, inte undantag.
• Förhandsplanerade insatsregler och vapenallokering. Öva degraderade ledningsnivåer.
• Gemensamma lägesbilder och procedurer inom Försvarsmakten och Alliansen.

7. Rekommenderade prioriteringar 

1. Samordna alla luftvärnsresurser, skapa en gemensam ”C2-ryggrad” från lägsta trupp-lv nivå upp till divisionsnivån med standardiserade dataformat och tydlig ledning (Fox, 2022; Finkel, 2018). Luftvärnsstriden kräver som all strid samordning, och koordinering mellan olika system och funktioner för att bli framgångsrik.
2. Öva “fönsterskapande”: En åtgärd för att skapa manöverfönster inför brigadens kraftsamling, där olika system samverkar, t.ex. luftvärn och bekämpning.  (Lind, 2017; Milevski, 2024). Analysera hur länge manöverfönstret kan vara ”öppet”, och vilka hot det klarar av, vilka övriga funktioner i brigaden och divisionen kan stödja detta?
3. Öka icke-kinetiska effekter som störning, vilseledning, maskering och signaldisciplin och integrera dem i luftvärnsstriden (Lieber & Press, 2017; Gady, 2021).
4. Uthållighet: Säkerställ tillräcklig mängd verkanssystem, med olika målsökarsystem och säkra ammunitionstillgången för att hantera långvariga och omfattande anfall från luften (Gady, 2021).
5. Interoperabilitet: genom gemensamma gränssnitt och återkommande övning med Flygvapnet (CAP/AI) och Marinen (gemensamt luftförsvar i gränslandet mellan sjö/land) (Milevski, 2024; Jonsson, 2021), höjs förmågan till luftförsvar. Luftförsvar är en av de verksamheter som behöver genomföras som gemensam operation för att få bästa effekt.
6. Ledningsstödsystem spritt på bredden. Sprid luftlägesbilden till så många plattformar som möjligt och försök samordna bekämpning av luftmål. Luftvärnssystem utan lägesuppfattning har sämre verkan (Lind, 2017; Terriff, 2006), och riskerar att vådabekämpa egna flygande plattformar. 
7. Öva strid mot luftmål: regelbundet på alla nivåer – mot olika hot. Öva olika omfalls-procedurer och strid vid degraderad ledning. (Fox, 2022; Finkel, 2018). Utvärdera, och uppdatera rutiner och orderverk. (Terriff, 2006; Finkel, 2018).

Sammanfattningsvis hoppas jag att den här artikeln gett mer kunskap om luftvärnsstrid, och att den kan utgöra en grund för en fortsatt debatt om luftvärnsförmågan, avseende alltifrån stridsteknik och taktik till materielanskaffning.

---

Referenser 

Bondar, A. (2025). Ukraine’s war reshaping maneuver warfare doctrine. Journal of Strategic Studies. (Early online/kommande).

Finkel, M. (2018). On flexibility: Recovery from technological and doctrinal surprise in battle – revisited. Defense & Security Analysis.

Fox, A. C. (2022). Manoeuvre is dead? Understanding the conditions and components of warfighting. The RUSI Journal, 166(6–7), 10–18. https://doi.org/10.1080/03071847.2022.2058601

Gady, F.-S. (2021). Manoeuvre versus attrition in US military operations. Survival, 63(4), 131–148. https://doi.org/10.1080/00396338.2021.1956195

Jójárt, K. (2024). The war against Ukraine through the prism of Russian military thought: The return of positional warfare? Journal of Strategic Studies. https://doi.org/10.1080/01402390.2024.2414079

Jonsson, O. (2021). Russian military thought and the manoeuvre warfare debate. Journal of Slavic Military Studies.

Lieber, K. A., & Press, D. G. (2017). The new era of counterforce: Technological change and the future of nuclear deterrence. International Security, 41(4), 9–49. https://doi.org/10.1162/ISEC_a_00273

Lind, W. S. (2017). The changing face of maneuver warfare. Parameters.

Milevski, L. (2024). Manoeuvre warfare in the Baltic: Political imperatives and tactical conditions. The RUSI Journal, 169(6), 78–86. https://doi.org/10.1080/03071847.2024.2407534

Oelrich, I., van Hooft, P., & Biddle, S. (2024). Anti-satellite warfare, proliferated satellites, and the future of space-based military surveillance. Journal of Strategic Studies. https://doi.org/10.1080/01402390.2024.2379398

Terriff, T. (2006). “Innovate or die”: Organizational culture and the origins of maneuver warfare in the United States Marine Corps. Journal of Strategic Studies, 29(3), 475–503. https://doi.org/10.1080/01402390600765892