Av kapten Andreas Braw, IB 1

Under våren 2025 genomfördes Operation St Göran i armén. Bakgrunden var att det rådde dålig ordning i krigsorganisationen – krigsplaceringar släpade efter, och ett krigsförbands materiel kunde finnas spridd över hela landet. Armén valde då att prioritera – många av vårens övningar ströks och istället ägnades våren åt att hela armén inventerade, vårdade och reparerade materiel. Och trots att många förband bedrev militär olydnad – man drev igenom bataljonsövningar i tidsperioder som skulle vara övningsfria – så blev operationen en framgång. Krigsorganisationens personallistor sågs över – för många var det första gången som krigsplaceringen blev en angelägenhet för alla. 

Tiden var knapp och formerna för operationen inledningsvis var osäkra. Satsningen på St Göran var också en kraftsamling av alla arméns resurser, vilket nog får ses som unikt. Runt om i riket stod befäl, värnpliktiga, civilanställda och yrkessoldater och räknade, sorterade och lastade materiel. Operationen är inte helt avslutad, och den kommer kanske aldrig att avslutas helt. Mobiliseringsförråd köps och byggs. Ett krigsförband ska snabbt kunna mobiliseras, och det finns fortfarande tidstjuvar som ska elimineras.

Operationen var såklart viktig utifrån sina egna målsättningar – men än viktigare var att vi kraftsamlade armén för ett avgränsat mål. I detta fallet var målet att få ordning på krigsplacerad materiel och personal. Men metoderna från St Göran kan lika gärna användas för andra kraftsamlingar. Och det borde vi verkligen satsa på.

Kraftsamling i ny riktning

Den närmast förestående kraftsamlingen borde vara drönifieringen av armén. Låt oss utforska hur en sådan kraftsamling kan gå till. 

Operationen bedrivs under ett års tid, med olika intensitetsgrad under året. Den utgår ifrån de öar av funktionalitet som finns i området, där några förband är bättre på luftrumssamordning, andra förband har skaffat sig resurser för att utbilda instruktörer och något tredje förband har en välutvecklad simulatortjänst. Dessa förband tilldelas resurser för att utbilda eller utrusta andra förband.

Ett möjligt genomförande

Förberedelser

Innan själva operationen drar igång börjar en stor rekrytering av nyckelpersonal. Fokus läggs på teknisk kompetens, civil erfarenhet samt intresse och fallenhet. Även interna flyttar till nyckelbefattningar omhändertas här, och lägstanivån för vad som ska bemannas fastställs centralt. Exempelvis bör luftrumssamordnare/air liaision officer krävas på samtliga krigsförband, och denne kan mycket väl vara reservofficer. Svenska drönarföretag erbjuds att delta i operationen, antingen som observatörer eller att bidra med plattformar.

Inköp

Även inköp av simulatormateriel (i klartext laptops med handkontroller), billiga övningsdrönare av tillräcklig kvalitet för massutbildning och så vidare drivs igenom centralt. 3D-printers köps in för att snabbt kunna producera reservdelar. Materiel fördelas när operationen sätter igång. Simulatorer där alla sorters soldater kan träna, tävla och samla poäng installeras i alla kaserner. Poängsystemen kommer att bli viktiga senare i operationen. 

Utbildning av stödpersonal

Tidigt under verksamhetsåret utbildas stabsofficerare, såsom verksamhetssäkerhetsofficerare, simulatorofficerare och luftrumssamordnare. Även skjutfältspersonal och teknisk personal (inklusive krigsplacerade värnpliktiga, GSS/T och reservofficerare inom teknisk tjänst) kallas in till utbildning. Detta sker först för att staber och stödfunktioner ska kunna möjliggöra efterföljande steg. Detta är också tillfället där myter och missförstånd kan krossas och informella nätverk byggs.

Utbildning av instruktörer

Därefter utbildas alla typer av befäl som krävs för att varje krigsförband ska kunna bli självförsörjande när det gäller utbildning på existerande och kommande drönarplattformar. Förbanden uppmuntras att skaffa överkapacitet. Det handlas alltså om instruktörer och examinatorer. Dessa ges också möjlighet att certifieras mot förmåga som deras förband inte har idag, såsom bombning med drönare och FPV-plattformar. Även här bör reservofficerare ses som en utvecklingsbar resurs, eftersom yrkesofficerare redan är en övernyttjad resurs i organisationen. Eftersom det i detta skede flygs drönare på samtliga utbildningsförband så koordineras flygningarna med annan verksamhet så att värnpliktig personal utsätts för drönarhot tidigt i sin utbildning. 

Halvhalt

Vi närmar oss nu årsskiftet. Här kommer många av drönarna att ha gått sönder, och en halvhalt görs för att reparera det som går och ersätta det som är bortom räddning. Här bör drönarindustrin erbjudas att presentera sina slutsatser och eventuell produktutveckling som skett parallellt.

Soldatutbildning på bredd

Efter årsskiftet påbörjas äntligen soldatutbildning – nu har förbanden tillräcklig data (nämligen poäng från simulatorerna) för att veta vilka soldater som har talang och intresse för fjärrstyrda system av olika slag. Även GSS/T och RO har kunnat spela i simulatorerna, eftersom det rör sig om civila datorspel som de kan ladda ner till sin hemdator. De med högst poäng prioriteras för befattningsutbildning, oavsett vilken annan befattning de har sedan tidigare. Dessa kommer att få flyga under övningsserien. På detta sätt kommer vi att få en oförutsägbar spridning av både drönare och piloter i organisationen. Vi kommer då att upptäcka nya användningsområden för systemen, vilket ger insteg för vidareutveckling.

Tävlingar

Efter övningsserien har mängder av individer utbildats och tränats med drönare. Det är nu dags för tävlingar – både fysiskt och i simulatorerna. Priser på låt säga 50000 kr ges till rikets bästa piloter i olika deltävlingar. Och dessa kommer givetvis nu att vara högvilt att rekrytera till förbanden. Företagen erbjuds återigen att pitcha sina lösningar och delta i tävlingarna.

Efterarbete och acceleration

Verksamhetsåret är nu slut. Förbanden kommer att ha övat mot drönare under hela året, och mängder av lärdomar är dragna. En utvald liten skara skriver nu reglementen och handböcker, samt reviderar tidigare publikationer. Förbanden rekryterar ny personal. Och för GSS/T och krigsplacerade värnpliktiga är det dags för krigsförbandskurs (KFK) under sommaren. Instruktörerna har fått massor av erfarenhet under året, vilket gör KFK:erna enkla att planera och genomföra.

Inköpta system som inte håller måttet nedgraderas till övningsmateriel eller används som målflyg för antidrönarsystem. Drönarindustrins slutsatser ger underlag för nya upphandlingar och förmågeutveckling.

Sammanfattning

Under året har vi bemannat, byggt upp, utbildat, dragit lärdomar och förändrat gamla synsätt och metoder. Alla i armén kommer att ha utsatts för drönarnas påverkan på ett eller annat sätt. Vi kommer att ha lärt oss massor om att använda lufthavet och att hantera de hot mot oss som uppträder där. Hädanefter kommer det ses som onormalt att hålla en plutonsövning, en befattningsutbildning eller att fältförlägga truppen utan att egna och fientliga drönare tas med i beräkningen. Det är ett startläge, ett ”år noll” i vår resa mot en robotiserad och modern armé. 

Så skulle det kunna gå till. För nu har vi lärt oss att kraftsamla genom St Göran. Och vi vet att vi måste drönifiera armén. 

Fosterlandet

Krigsförbandet

I evighet

Amen