Av Kapten X

Den svenska försvarsmakten tänker gärna i termer av dagar, veckor, månader och år. Om man gör ett rimligt och planeringstekniskt sunt antagande och utgår från att ett anfall mot Sverige kommer överraskande är det dock timmar och i vissa lägen minuter som räknas.

Ett anfall mot Sverige torde i första hand syfta till att så fort som möjligt skapa ett samhällssammanbrott – samma samhällssammanbrott som Ryssland hoppades skapa i Ukraina på högst ett par dygn. Att i nuläget skapa ett samhällssammanbrott i Sverige framstår tyvärr inte som en svår uppgift. Stockholm är nyckeln och Arlanda är en viktig ingång till Stockholm. Ett övertagande av regeringskansliet och Sveriges Radio ger stora fördelar. Genom att angripa några vitala punkter kan infrastrukturen snabbt göras ineffektiv.

PLÖTSLIGT RÄKNAS MINUTERNA

Fram- eller motgång för ett kuppanfall mot Sverige kommer att bero på minuter. I förväg infiltrerad personal kan göra mycket, men inte tillräckligt mycket. Det första angreppet på Arlanda blir avgörande. Om anfallaren kan sätta sig i besittning av Arlanda kommer han att kunna genomföra en snabb styrkeuppbyggnad med flyg. En jämförelse mellan den sovjetiska invasionen i Afghanistan 1979 och Rysslands invasion av Ukraina 2022 ger en klar indikation på vikten av flygplatser. Till och med en modest invasionsstyrka blir svår att hantera, särskilt om infiltrerade förband har tagit över Regeringskansliet och Sveriges Radio. Antalet mynningar och robotar som kan riktas mot en anfallare inom minuter från det att ett angrepp har inletts blir alltså en kritisk faktor. Att hålla stående trupp på alla viktiga platser blir inte minst ekonomiskt orimligt. Den naturliga lösningen är driftvärn. Människor som befinner sig på en viss plats ska ständigt vara beredda att försvara densamma. Detta kräver vapen, utbildning och övning – men är ett kostnadseffektivt sätt att få en fredsbevarande effekt. Driftvärn behöver organiseras inom alla organisationer som är väsentliga för försvaret av Sverige.

ORGANISERING AV DRIFTVÄRN

För att ett driftvärn ska bli effektivt måste alla som arbetar i en viss organisation vara delaktiga i verksamheten. Försvaret får av ett flertal skäl, bland annat moraliska, inte vara en angelägenhet för några få. De som av olika anledningar inte kan bära vapen ges andra uppgifter som bevakning, sjukvård, underhåll m.m. De som över huvud taget inte vill bidra till organisationens försvar bör erbjudas arbetsuppgifter i någon för försvaret mindre väsentlig organisation. Chefen för organisationen måste vara högsta chef för driftvärnet. Vilja och lämplighet för denna uppgift bör beaktas vid chefstillsättning – en chef måste fungera i ”alla väder”. Beväpningen bör vara automatkarbiner, kulsprutepistoler, handgranater och granatgevär. Naturligtvis är också några bärbara luftvärnsrobotar av godo. Vapen och ammunition måste lagras lokalt, med hänsyn till att vapnen kan behövas snabbt och oväntat. Alla medarbetare bör få två dagars grundutbildning, som främst syftar till bekantskap med vapnet.

Chefer på olika nivåer bör få extra utbildning för att kunna axla ett lägre ledarskap i försvaret. Granatgeväret och eventuella luftvärnsrobotar kräver en frivillig extrautbildning. Denna grundutbildning behöver följas upp med en dags repetitionsutbildning per år. Utbildningsorganisationen kan byggas upp utan dröjsmål, om inte annat så med pensionerade reservare, och i stort sett genast påbörja sin verksamhet. Organisationens slutliga utformning kan få växa fram med tiden. Det viktiga är att en angripare genast möts av beväpnade människor. Tid är i detta ammanhang viktigare än kvalitet. Mycket av händelseutvecklingen kommer att styras av de initiativ som driftvärnet kan ta under de kritiska minuterna.

PLANER

Respektive driftvärn behöver snabbt utarbeta en plan för hur man vid varje given tid på dygnet ska kunna stå emot ett överraskande anfall av lätt utrustade angripare – med djup i försvaret. Planerna behöver också inkludera hur man ska förneka en angripare möjligheten att använda anläggningen, vilket är extra viktigt vid flygfält och hamnar. Driftvärnen bör löpande finslipa sin försvarstaktik och säkerställa att alla medarbetare är medvetna om sin roll i denna taktik. I planerna bör också ingå vilka händelser som utlöser beredskapshöjningar eller full mobilisering av driftvärnet. En driftsvärnsinspektör kan med fördel utses för att följa upp verksamheten samt ta
fram utbildningsmaterial m.m. Driftvärnen kan få många positiva bieffekter. Att delta i ett gemensamt försvar är solidaritet i praktiken, vilket de flesta mår mentalt bra av. Bara att engagera sig i ett gemensamt icke-kommersiellt/idealistiskt mål känns ofta tillfredsställande. Driftvärnen kan också öka intresset för fysisk träning.

AVSLUTNING

Svensk förmåga att stå emot ett kuppanfall är naturligtvis central. Att Natoförband skulle reagera inom timmar efter ett angrepp på Sverige är optimistiskt. Även om de skulle agera direkt är frågan hur mycket de kan påverka händelseutvecklingen. Om en angripare lyckas ta kontroll över Sverige och utropa sin egen regering är mycket förlorat. Det kommer då att bli både politiskt och militärt svårt för Nato att bistå Sverige. De som inte vill se denna väsentliga höjning av svensk försvarskapacitet kommer sannolikt att vara mycket kreativa när de förklarar varför ovanstående tankar är omöjliga att genomföra. Man ska dock alltid hålla i minnet att det inte finns några objektiva skäl för att vi inte ska kunna etablera en omfattande driftvärnsorganisation, men att det finns många goda skäl som talar för en sådan. Man kan också tänka sig variabler i ovanstående beskrivningar – men grunderna består.

Om kuppanfallet kommer är det ”boots on the ground” som räknas, inom minuter eller timmar.