Av Staffan Razavi, reservofficer

Jag har i flera sammanhang hört påståenden om att drönare och drönarhotet markerar en ny era i krigföringen och att dessa system i grunden har förändrat slagfältet i Ukraina. Vid vissa tillfällen har jag även mött argumentet att traditionella förmågor, exempelvis mekaniserade förband skulle ha spelat ut sin roll och inte längre kan verka på samma sätt som före den UAV-dominerade eran.
Det väckte mitt intresse, och jag ville därför förstå varför striden i Ukraina har utvecklats till det låsta scenario vi ser i dag, där drönare ofta framstår som den mest effektiva förmågan längs försvarslinjerna. Detta är några rader som sammanfattar mina iakttagelser. Jag är tacksam för fler perspektiv och inspel i frågan.

Imponerande framgångar

Under sommaren och hösten 2022 uppnådde ukrainska styrkorna betydande operativa framgångar genom rörligt försvar/anfall, decentraliserat ledarskap och snabb utnyttjande av tillfälliga ryska svagheter (ISW 2022; Santelises 2022). Kombinationen av uppdragstaktik, hög anpassningsförmåga och effektivt nyttjande av tid och rum gav Ukraina en tydlig förmåga att diktera stridens tempo och riktning (Zabrodskyi m.fl. 2022). Denna metodik ligger nära västerländsk doktrin för rörlig strid (Reglemente Armé Taktik, 2023).

Rysk taktikanpassning

Efter de initiala förlusterna genomförde Ryssland en grundläggande taktisk och operativ omställning. Fokus flyttades från rörlig strid till ett ”försvar i djupet” (ISW 2022–2023), etablerat metodiskt under vintern 2022–2023, i relativ operativ frihet.

Ryssarna etablerade flera lager av försvarbälten med mineringar, skyttegravar, artilleri, reserver och FPV-zoner skapades ett sammanhängande sensor och eldsystem som effektivt förnekade Ukraina manöverutrymme där fortifikationerna inte var statiska mål utan en del av en aktiv bekämpningskedja (Watling, J. & Reynolds, N. 2023).

Mekaniserade genombrott stoppades redan i fördröjningszonen. Ukraina tvingades övergå till infanteribaserade framryckningar med låg framryckningstakt och risk för höga förluster. Utan luftöverlägsenhet, ammunitionsöverlägsenhet och uthållig artilleriförmåga blir det i praktiken omöjligt att bryta ett välorganiserat försvar i djupet (Watling, J., et al. 2023). Striden gled därför över i utmattningsstrid på ryskt villkor. Den taktikanpassningen syftade primär att begränsa ukrainsk rörlighet och handlingsfrihet!

Detta bekräftar en central princip i markstridsdoktrinen: Handlingsfrihet är inte given, den måste skapas, skyddas och exploateras (Försvarsmakten, 2016; U.S. Department of the Army, 2022).

Försvarssystemet gav Ryssland tre avgörande strategiska effekter:

1. Tid för att mobilisera, anpassa industri och lära av motståndarens metoder (IISS, 2024; Watling & Reynolds, 2023)
2. Tvinga ukrainska styrkor till kostsam frontal strid (Watling et al., 2023).
3. Neutralisering av ukrainska styrkor särskilt manöver- och tempoövertaget (ISW, 2023; NATO, 2023).

Även ukrainska styrkor adapterade ett liknande försvar. Man byggde inte bara skyttegravar, utan ett stridssystem där UND/INFO, SKYDD, ELD, RÖRLIGHET och UTHÅLLIGHET samverkar (IISS, 2024). Under sådan sensortäthet och utan eldöverlägsenhet reduceras manöverkriget till fragmenterade anfall med hög exponering i tid och rum (U.S. Department of the Army, 2022; Försvarsmakten, 2016).

Resultat och effekt

De låsta positionerna, med en ”kill zone” på 1–3 mil mellan sidorna, skapade ett behov av långräckviddiga vapensystem för att kunna påverka motståndaren utan att exponera egna förband (IISS, 2024; NATO, 2023). När sådana system väl tillfördes Ukraina, var de begränsade både i antal och i tillgång på ammunition (IISS, 2024). Därtill kom motståndarens förmåga att störa eller slå ut dessa system genom elektronisk krigföring och bekämpning (Watling & Reynolds, 2023; ISW, 2023).

Mot denna bakgrund framstår Ukrainas omfattande användning av drönare som ett medvetet och rationellt val. Inhemskt producerade UAV-system kan tillverkas billigt, snabbt ersättas och användas i stora volymer. De ger möjlighet att tillfoga verkan, upprätthålla tryck mot motståndaren samtidigt hantera den pågående ekonomiska krisen och ” War of attrition”.

Jag anser att endast ett fåtal stater kan föra krig enligt amerikansk modell med kostsamma avancerade vapensystem och obegränsad logistik. Därför använder Ukraina drönare, inte av doktrinärt val, utan av operativ nödvändighet. Det är försvar i djupet, sensortätheten och bristen på luft och elddominans som förändrat förutsättningarna. Och det är en realitet även vi måste förhålla oss till.

Avslutande reflektioner

• I Ukrainas kontext, det är inte drönaren i sig som “ersätter” manöverkriget, utan kombinationen av sensortäthet, eldkedjor, försvar i djupet som gör klassisk manöver svår. Drönare blir då den mest kostnadseffektiva “förlängningen” av sensorer och eld.
• Handlingsfrihet måste skapas. Det betyder i praktiken, i den mån man har förmåga, ska man planera och bygga förmågor som bryter motståndarens sensor–eld–rörlighet-kedja och inte bara försöka “ta terräng”. Prioritera att minska sensortätheten och eldkedjans effektivitet.
• Förneka motståndare att bygga ett försvar i djupet. Att undvika utmattningsfällan handlar ofta om att skapa dilemman för motståndaren (tvinga omprioritering, dränera reserver, störa återhämtning och ledning) så att systemet tappar sammanhållning över tid.
• Utan luft och elddominans samt uthållig ammunition/logistik tenderar anfall mot ett välbyggt djupförsvar att glida över i utmattningsstrid med låg framryckningstakt och höga förluster.
• Befästa försvarslinjer tenderar att bli politiska realiteter, förhandlingskort i krigets politiska slutspel och grund för möjliga framtida landsgränser.

---

Källor 

Institute for the Study of the War (ISW) (2022). Russian Offensive Campaign Assessment, 7 September 2022. Washington, DC: ISW.

Santelises, A. (2022). The Ukrainian Kharkiv Counter-Offensive and Information Operations. 

Zabrodskyi, M., Watling, J., Danylyuk, O. & Reynolds, N. (2022). Preliminary Lessons in Conventional Warfighting from Russia’s Invasion of Ukraine: February–July 2022. London: RUSI.

Reglemente Armé Taktik (R AR TAKTIK) version 2.0, Juli 2023

ISW (2022–2023). Russian Offensive Campaign Assessment (flera rapporter, särskilt dec 2022–apr 2023).

Watling, J. & Reynolds, N. (2023). Meatgrinder: Russian Tactics in the Second Year of Its Invasion of Ukraine. RUSI.

Watling, J., et al. (2023). Stormbreak: Fighting Through Russian Defences in Ukraine 2023. RUSI

Försvarsmakten (2016). Markstridsdoktrin. Stockholm: Försvarsmakten.

U.S. Department of the Army (2022). FM 3-0 Operations. Washington, DC: Headquarters, Department of the Army.

International Institute for Strategic Studies (IISS) (2024). The Military Balance 2024. London: International Institute for Strategic Studies.

Institute for the Study of War (ISW) (2023). Russian Offensive Campaign Assessment. Washington, DC: Institute for the Study of War.

NATO (2023). Artillery, Attrition and the Ukrainian Battlefield. NATO Review. Bryssel: NATO.