Kontroll stryper kreativiteten

Av kadett Lukas Holm, Militärhögskolan Karlberg

Militär hierarki och disciplin är en förutsättning för organiserat storskaligt våldsutövande. Men i en tid av snabb teknikutveckling och taktisk anpassning är det avgörande att Försvarsmakten är en lärande organisation där officerare ansvarar för att leda och utveckla professionen vilket alltför rigida strukturer riskerar att hämma.

Vår motståndare utvecklar sin förmåga till krigföring och drar lärdomar varje dag, vilket är den verklighet vi behöver förhålla oss till. Med hänsyn till de fredsmässiga regelverk och interna bestämmelser som formar vår egen organisation är det svårt att dra någon annan slutsats än att vår anpassningsförmåga riskerar att släpa efter om vi inte aktivt bygger en kultur som premierar lärande och utveckling.

*Tidens relativitet i filmen Interstellar.*

Tröghetens pris

I forskningsartikeln “Criticism and Knowledge Ideals in Military Organizations” (2025) visar Jan Ångström att västerländska militärmakter ofta präglas av trögrörlighet och byråkrati, vilket i sin tur bidrar till svag innovationskraft. I stället för att förbereda sig för framtida konflikter, som med stor sannolikhet kommer att skilja sig från tidigare krig, tenderar dessa organisationer att planera och organisera sig baserat på erfarenheter av det förra. Här finns det även historiska exempel, som Frankrikes utdaterade idéer om statiskt försvar under inledningen av andra världskriget. Ångströms forskning visar att man utan ett medvetet fokus på flexibilitet och nytänkande riskerar att fastna i gamla mönster, en klar nackdel i framtida krig.

Optimala förutsättningar

Dagens konflikter är otroligt väldokumenterade och med några få knapptryckningar kan man få tillgång till både stridsnära videomaterial och soldaters egna reflektioner kring hur de anpassar allt ifrån stridsteknik till personlig utrustning och eldhandvapen till rådande förutsättningar. I kombination med officiella rapporter och relevant forskning skapar detta mycket goda förutsättningar för officerare i Försvarsmakten att själva utveckla sitt krigsförbands förmåga att verka i den framtida operationsmiljön, med alla dess krav.

Problemet ligger i avsaknaden av reellt handlingsutrymme för officeren. Oavsett om det gäller materielanskaffning eller möjligheten att öva med ny materiel har Försvarsmakten i stor utsträckning lagt krokben för sig själv genom centraliserade processer, med omfattande regelverk och en utpräglad kontrollkultur. Resultatet blir att ansvar fördelas nedåt i organisationen medan faktiska befogenheter stannar kvar högt upp. Så trots alla möjligheter för utveckling på lägre taktisk nivå så blir det i praktiken omöjligt.

Tröghetens följdeffekter

Drönare är ett tydligt exempel. Redan tidigt Ukrainakrigetvisade de sig förekomma i en aldrig tidigare skådad omfattning för både spaning och bekämpning. Trots detta används eller övas det inte med drönarsystem under svenska officersutbildningen år 2025. Förklaringen ligger varken i tekniska begränsningar eller kostnadsfrågor, utan i bristande tilldelning och avsaknad av beslut om användning. Trots att motsvarande drönare kan köpas i valfri elektronikbutik i Sverige och att grundläggande flygkompetens kan erhållas genom korta, lättillgängliga utbildningar på internet. I praktiken är det således Försvarsmaktens interna bestämmelser och beslutsprocesser som hindrar oss från att träna för morgondagens konflikt.

När regelverk och beslutsprocesser hindrar förbandsutveckling och praktiskt lärande riskerar det att göra oss långsammare än den motståndare vi ytterst ska möta. I ett säkerhetspolitiskt läge präglat av snabb militär anpassning är detta inte bara ineffektivt, utan direkt farligt. Försvarsmakten behöver förenkla för officeren, oavsett om det är en pluton-, skvadron- eller regementschef, att med professionellt omdöme ta de beslut som krävs för att bättre förbereda sitt förband och öka dess krigsduglighet.

Kontroll och kreativitet

När kontroll och regeluppfyllelse ges företräde framför professionellt omdöme riskerar organisationen inte bara att bli långsam, utan också att kväva den motivation och kreativitet som krävs för anpassning, likt Ångströms forskning identifierat. Just detta samband har länge uppmärksammats inom organisationsforskningen.

Det innebär att det som för många är vedertagna sanningar, vilka återfinns i våra reglementen och handböcker, måste kunna ifrågasättas samt stridsteknik löpande omprövas. Ångström visar att utan en kultur som aktivt uppmuntrar legitim kritik riskerar militära organisationer att låsa fast sig i gamla mönster. Kritik kan således bli ett verktyg för utveckling snarare än ett hot mot ordning och disciplin. I vissa fall kommer detta att krocka och skava med verkligheten, i hur vi klär oss, strider och kommunicerar, men också i hur officerare kollegialt förhåller sig till varandra. En allt för hög grad av formalitet och hierarki i vardagliga interaktioner kan hämma kreativitet och motivation, eftersom individer då blir mindre benägna att ifrågasätta etablerade metoder eller dela idéer som avviker från normerna.

*Små kontroll- och säkerhetsåtgärder kan leda till stora fördröjningar.*

Vad behöver vi göra nu?

Men det är lätt att förväxla fredstidens lärande med krigstidens genomförande. Hierarki och disciplin är nödvändiga i strid, men just därför måste organisationen i fredstid skapa utrymme för kritisk prövning, och utveckling på låg nivå utan att göra avkall på säkerheten. Det är i fred som vi har råd att ifrågasätta, pröva och testa, för att slippa improvisera i krig. Exempelvis genom att som chef eller lärare, oavsett nivå, lägga ned mer tid på att hitta den bästa materielen för sitt krigsförband än att kritisera anställda soldater för att de köper sin egen utrustning.

Sammanfattningsvis är militär hierarki en förutsättning för organiserad våldsutövning, men det kan begränsa oss i förberedelserna för att möta framtidens krig. I en säkerhetspolitisk miljö präglad av snabb teknikutveckling och ständig taktikanpassning är Försvarsmaktens förmåga att lära, ifrågasätta och förändra avgörande. Forskning, bland annat av Jan Ångström, visar att västerländska militärorganisationer riskerar att bli trögrörliga när kontroll och regeluppfyllelse tillåts ta överhanden. Slutsatsen är att Försvarsmakten i fredstid måste förenkla regelverk, stärka officerens professionella handlingsutrymme och bygga en kultur där kritik och lärande ses som förutsättningar för utveckling och krigsduglighet, inte som hot mot disciplin.

Referenser

Försvarsmakten, Vår militära profession (2016).

Ångström, J. ‘Criticism and Knowledge Ideals in Military Organizations’, Scandinavian Journal of Military Studies, vol. 8, nr 1 (2025), s. 380–393, doi.org/10.31374/sjms.378.