Av kapten Andreas Braw, IB 1

Kollegan Kapten i Armén skriver förtjänstfullt om de luckor som finns i svensk förbandsutveckling. Jag kommer i denna artikel ge förslag kring hur detta dödläge kan brytas. Bland annat kommer jag att redogöra IB 1:s stridslaboratorium som sjösätts i dagarna. 

Det fullskaliga kriget i Ukraina har rasat i fyra år. Och krig tenderar att leda till stora militärtekniska och taktiska framsteg för de stridande parterna. I synnerhet detta krig. För många truppofficerare och soldater är det tydligt att vi har svårt att följa med i utvecklingen. Det bör också vara uppenbart att det är exceptionellt farligt att hamna på efterkälken. Problemet är att Försvarsmakten är byggd för långsam förändring. Den är utformad för kontroll, seghet och riskminimering. Materielplanen är tolv år lång, och många utvecklingsprojekt siktar mot 2050. Samtidigt accelererar utvecklingen i kriget i Ukraina.Teknik som används rutinmässigt i Ukraina betraktas fortfarande som experimentell hos oss.

I detta läge är det lätt att bli passiv. Att vänta på centrala beslut och ny materiel. Att hålla fast vid det gamla. Jag tror att det är farligt. Istället behöver alla agera här och nu med det vi har. 

En av de lägst hängande frukterna är signaturanpassning för överlevnad på det transparenta slagfältet. Initiativ för att få bort soldatens termiska signatur kan nämligen tas av enskild soldat. Termiska filtar, vanliga paraplyer, små presenningar och liggunderlag. Faktum är att du som GSS/K, GSS/T, värnpliktig eller hemvärnssoldat kan göra stor skillnad för några hundralappar. Det kan rädda ditt liv i kriget. Men det förutsätter att du tar initiativ, söker kunskap och testar dig fram innan kriget. Görs det på gruppnivå så är det bättre. Gör ni det på plutons- och kompaninivå så är det toppen. Vänta inte på att centrala funktioner ska utbilda er eller tilldela utrustning. Det kommer inte att hända på många år. För en befälhavare är underlåtenhet att handla farligare än misstag i val av medel. Det gäller på alla nivåer, från general till korpral.

OODA-loopen

OODA-loopen (Observe, Orient, Decide, Act) beskriver hur snabba beslutsprocesser avgör strid. Enligt upphovsmannen John Boyd vinner den pilot som genomför sin beslutsloop snabbast. Vi behöver jobba med OODA-loopen i vår dagliga verksamhet för att fatta beslut och agera om vi inte ska hamna efter. Den som använder OODA-loopen bäst (och snabbast) vinner. Den som hamnar efter riskerar sina soldaters liv.

I Nato (och sedan flera år även i Sverige) talas det om Lessons Learned (LL). Det finns ett kompetenscentrum för LL (JALLC) i Portugal. Det finns en handbok. Det finns alla möjliga LL-kurser i Nato-länder, däribland Sverige. Det finns ett särskilt centrum i Polen (JATEC) som analyserar och delger erfarenheter från Ukraina. Och ändå förändras nästan ingenting. Våra förband, vår taktik och vår materiel har utvecklats förvånansvärt lite under 10- och 20-talet. Och detta trots att mängder av kunskap skapas och flödar in i organisationen. Ofta är analyserna – t ex från OPL J7 – bra, men ingen ansats görs för att implementera erfarenheterna.

Varje år genomförs mängder av övningar i Försvarsmakten. Dessa utvärderas, ofta med sömnbrist och pressat tidsschema som extra krydda. Utvärderingarna glöms sedan bort, och året därpå gör vi samma saker igen. Det är inte acceptabelt. Men dessa utvärderingar kan bli en nyckel för en fungerande erfarenhetshantering – om vi börjar utvärdera i syfte att lära oss. 

För att erfarenhetshantering ska fungera krävs att beslut fattas på lägsta effektiva nivå.

En svensk beslutsprocess som har motsvarande steg som OODA-loopen är FISÅ. Förkortningen står för Fakta, Innebörd, Slutsats, Åtgärd. Ofta används FISÅ i planering och uppföljning av övningar. Men medan OODA är något som sker på sekunder – teorin baseras trots allt på luftdueller i Korea – så kan FISÅ stolpas upp i ett Excelark. Det är ett enkelt sätt att strukturera information och fatta beslut. Och kanske är det något så enkelt som krävs för att vi ska få fart på den lokala förbandsutvecklingen. Det bygger dock på att det finns mekanismer för att omhänderta och implementera lärdomar. 

För att erfarenhetshantering ska fungera krävs att beslut fattas på lägsta effektiva nivå. Det krävs också kommunikation i alla riktningar. Lokala lösningar är helt nödvändiga, men de måste också spridas horisontellt och vertikalt så att de kan kopieras av andra. Problem som inte kan lösas på lägre nivå måste skickas uppåt tills de träffar den nivå där de kan lösas, och även där måste beslutsviljan vara stark. Detta är för övrigt är en tung anledning till att Militär Debatt existerar. 

En möjlig modell 

Det pågår just nu, medvetet eller omedvetet, flera försök att snabbt skapa, analysera och implementera erfarenheter. Flygbasjägarnas experimentövning GERI är en dubbelsidig övning där båda sidorna tillåts ta in ny teknik, testa nya metoder och vara helt utanför boxen för att vinna. P 7:s experimenterande med ledningssystem innehåller ett stort mått av erfarenhetshantering, där soldater och officerare skapar nya lösningar på veckobasis. Flygvapnets experimentkontor samarbetar med universitet och högskolor för att snabbt hitta lösningar på militära problem.

På IB 1 sjösätts inom kort ett stridslaboratorium (IB 1 STRILAB, länk till projektet här). Under första året kommer labbet att vara öppet under sommarsemestern, som ett proof of concept. Där kommer ett tjugotal av brigadens GSS/T finna tekniska lösningar på förbandets problem. Brigaden har nästan 500 GSS/T idag, varav ett hundratal är ingenjörsstudenter. Därtill finns jurister, ekonomer och andra kompetenser.

Utvärderingar som identifierar tekniska utvecklingsbehov renderar i ett uppdrag åt stridslaboratoriet. En del av projekten kommer att nå implementeringsstadiet redan under semestern, medan en del idéer antingen kommer slängas i papperskorgen eller bli längre utvecklingsprojekt med ytterligare iterationer som del av erfarenhetshanteringen.

IB 1-modellen är inte en lösning på ett tekniskt problem, utan en lösning på ett organisatoriskt problem.

På sikt skulle ett sådant militärtekniskt laboratorium kunna kompletteras med en stridsteknisk utvecklingspluton som under semestern experimenterar och testar ny stridsteknik tillsammans med nya tekniska prylar. När experimentperioden är över görs ändringar i stående order och utbildningsanvisningar, varefter de implementeras under kommande års grund- och repetitionsutbildning. Utvalda tekniska lösningar köps in från hyllan, byggs på plats av soldaterna eller installeras. På fem veckor kan vi alltså ta fram billig termisk maskering genom experiment och tester i fält, och implementera detta redan under hösten. Det är i sammanhanget en väldigt snabb OODA-loop.

En sådan modell möjliggör ett strukturerat sätt att omhänderta egna och andras erfarenheter. Men det kräver en insats från hela förbandet att identifiera problem och föreslå lösningar. Det ställer krav på kvalitet i utvärderingar, och helst bör det finnas relevant mjukvara för att kvantifiera utvärderingarna. Det ställer krav på att stående order och lokala utbildningsanvisningar uppdateras och följs. IB 1-modellen är inte en lösning på ett tekniskt problem, utan en lösning på ett organisatoriskt problem.

Vad kan du göra?

Du och dina kamrater är framtiden. Ni är utvecklingen. Ni har redan många av de verktyg som ni behöver. Ofta så anar ni redan vad ni skulle kunna göra – men vågar ni det? Får ni det? I en organisation där många befäl fortfarande ser det som radikalt att köpa en värmejacka som får plats i stridssäcken kan det vara obekvämt att ta initiativ som ändrar gruppens och plutonens utseende och uppträdande. Likväl måste ni göra det – för vad är alternativet? Ni måste ta befälet över er själva. Detsamma gäller plutonen, kompaniet, bataljonen och brigaden. Kanske behöver ni ett laboratorium – men i avsaknad av ett sådant så är det ni själva som är laboratoriet. 

Även om erfarenhetshanteringen lokalt är bristande så kan du, dina kamrater, din pluton och ditt kompani utveckla er själva. Men då måste ni ha ögon och öron öppna mot omvärlden, ta era uppgifter på allvar och ta vara på era utvärderingar. Bara då kan vi utvecklas. 

Kulturrevolutionen kommer. Och det är du som är kulturrevolutionen.