”Lär känna din fiende” är en artikelserie som består av utdrag ur intressanta artiklar bland ryska militära publikationer. Seriens syfte är att ge en bild av vad motståndaren tänker och tycker.

Artiklarna är skrivna av motståndaren, för motståndaren. Texterna kan därför återspegla perspektiv som avsevärt skiljer sig från Sveriges och västvärldens och som kan uppfattas som stötande.

---

Del 1: Samverkan mellan markstridskrafterna och artilleriet
[Originaltext: D. Tsekhanovich, B. Tsekhanovich, A. Levin,* 2023: ”Samverkan mellan markstridskrafterna och artilleriet”, s. 39 ur Армеискии сборник, nr 4
Översättning: Lukas Lahtinen
Redigering och kommentar: Erik Unogård Maxstad]

De ihärdiga striderna mellan ryska och ukrainska styrkor får en att reflektera över artilleriets roll och dess möjligheter i modern stridsföring.

Ryska artilleriets insatser i början av den ”särskilda militära operationen” nådde upp till de krav som fastställts i stridsmanualerna. I striderna mot nationalisterna [Ukraina] möter man dock allt oftare nya, ibland unika, sätt att använda artilleriet. Dessa metoder har uppkommit på grund av de ständigt förändrade förutsättningarna för den väpnade striden.

En analys och sammanställning av dessa nya metoder är nödvändig.

Det bör noteras att den ursprungliga numerära överlägsenheten som Ukraina hade i ”styrka och teknik”, samt deras oöverträffade användning av fjärrstyrda flygplan (UAV:er) även på små enheter som grupper, plutoner och kompanier, har tvingat de ryska styrkorna att fokusera på att öka eldöverlägsenheten och, som en följd av detta – öka artilleriets roll och betydelse i den väpnade striden.

[—]

UAV:er och obemannade system är en del i en komplex beslutsmekanism för befälhavare av markstridsenheter för understöd av artilleri. UAV:er har på kort tid gjort det möjligt att uppnå en eldöverlägsenhet för ryskt artilleri gentemot motståndarens artilleri, och i dagsläget har en betydande operativ-taktisk överlägsenhet uppnåtts på de flesta platser där strid äger rum.

I och med införandet av nya teknologiska lösningar i armén ändras också metoderna för användning av den indirekta elden. Alla dessa metoder ökar på olika sätt det direkta värdet av artillerielden. Men här är det inte själva metoderna som uppmärksammas, utan det övergripande organisatoriska beslutsfattandet – samt den aktiva användningen av UAV:er och andra spaningsenheter.

Det bör noteras att inom de ryska militära styrkorna, när det gäller att organisera underrättelsearbete och indirekt eld, kan ett särskilt behov identifieras – behovet av att forma strukturer kring brukandet av underrättelsekällor och inkallandet av indirekt eld.

Ett exempel på förhållandet mellan spaning och indirekt eld är striderna i staden Artemovsk [Bachmut] i december 2022. För att stödja ”stormgruppernas” operationer i staden brukades flera UAV:er. En för spaning utanför stadens gränser – i syfte att upptäcka fiendens artilleripositioner och möjliga sätt att överföra sina reservstyrkor; den andra sökte efter fiendens ”fällor” och dennes förstärkningar på gatorna som angränsar till attackobjektet; den tredje följde själva gruppen, övervakade situationen nära den.

Det fanns många sätt att strukturera upp arbetet i dessa förhållanden, men de flesta reducerades till följande: UAV-operatören som upptäckte objektet överförde dess koordinater till gruppchefen som kallade in indirekt eld på platsen, varav operatören fortsatte att utföra sina uppgifter. I alla dessa fall kvarstod beslutet om att beskjuta målet till befälhavaren. Vår analys visar att denna typ av samverkan mellan infanteri och artilleri genomförs ganska ofta under den ”särskilda militära operationen”.

Att integrera modern spanings- och eldstridskapacitet i ett enda styrningssystem – en spanings-/eldstruktur – kommer att öka autonomi i taktiska grupper och minska tiden för att förbereda artillerienheter för eldgivning, samtidigt som träffsäkerheten ökar.

[—]

Behovet av omstrukturering i ledningssystemet för artillerienheter uppstod på grund av behovet att avsevärt minska tiden för att träffa upptäckta mål. Följaktligen skulle det vara mer rationellt. Att vägen för sådana beslut gick från den gemensamma befälhavaren [Joint Commander] direkt till eldledningspunkten i batteriet, utan att passera artilleriets styrorgan.

Vår analys av den ”särskilda militära operationen” under de senaste månaderna har tydligt visat att det har skett väsentliga förändringar i tillvägagångssätten för att lösa uppgifter i den gemensamma striden mellan markstridsenheter och artilleriet.

De dominerande verktygen för att implementera dessa slutsatser är:

1. Specialiseringen av operatörer [UAV, ledning m.m.] och spaningsförband inom de väpnade styrkorna.
2. Implementering av modern militär utrustning och vapen inom Ryska federationens väpnade styrkor.

---

* D. Tsekhanovich är överste (reservofficer), B. Tsekhanovich är överstelöjtnant (pensionerad) och A. Levin är överste (reservofficer) och docent.

Kommentar
Rysslands svar på Ukrainas överlägsenhet i teknik och UAV-användning har alltså blivit ökat fokus på eldöverlägsenhet. För svenska Försvarsmakten, som åtminstone tillsammans med andra är lika tekniskt överlägsen, är detta anmärkningsvärt – även om vi redan innan kriget lärt oss att räkna med omfattande rysk indirekt eld.

Annars är mest slående vilken betydelse för bekämpning och spaning som Rysslands egen UAV-användning tillskrivs, samtidigt som Ukrainas dito erkänns som ”oöverträffad”. Att Ukraina använder UAV både skickligt och innovativt är sannolikt redan välkänt i Sverige men att även Ryssland gör anspråk på framgångsrik användning är nytt för åtminstone undertecknad.

Utan att värdera sanningshalten i ovannämnda anspråk konstaterar jag att UAV-användningen på båda sidorna av kriget förblir central i analysen av detsamma. Med andra ord: UAV-kapprustningen har bara börjat.

Länk till del 2