Med rådande tillväxtbehov och rapporterade kapacitetsproblem i det militära utbildningssystemet vore det motiverat att överväga den utbildningsstruktur som tillämpas i bl a USA. Modellen är att erbjuda officersutbildning där militära inslag integreras med universitetsstudier, och dessutom ökar i intensitet under sommarloven mellan läsåren. Denna text vill i korthet skissa hur en motsvarande svensk modell skulle kunna utformas.
Dagens KTH är arvtagare till Högre artilleriläroverket på Marieberg. De militära ingenjörerna kom först, därav kommer titeln ”civilingenjör” för övriga ingenjörer. De p g a teknikutvecklingen ökade kunskapskraven var drivande då Europas stormakter i slutet av 1700-talet grundade militära skolor – och 1802 hjälpte Frankrike det unga USA att skapa en ingenjörsskola i West Point. Teknik och taktik är eviga och sammanflätade militära konstanter: ”To know tactics, know technology”.
Givet militärens historiska roll i statens framväxt är det knappast förvånande att det i stor utsträckning är kunskaper och metoder med militärt ursprung som idag förmedlas i kurser både på civilingenjörs- och civilekonomutbildningar. Projektledningstekniker, majoriteten av ledarskapsteorier, beslutsfattandemodeller, strategianalys, operationsanalys m fl kvantitativa metoder är några axplock, ofta vuxna ur de amerikanska satsningar som gjordes under Andra världskriget resp Kalla kriget. En genomsnittlig ingenjörsutbildning (3- eller 5-årig) har således stor relevans förutom att den även skall ge förmåga i metodisk problemlösning även vid helt nya utmaningar.
Sverige sticker ut
I Försvarsmakten har en säreget upprättad demarkationslinje gjort att praktiskt taget all universitetsutbildning betraktas som militärt irrelevant. Så är inte alls fallet i t ex USA, Frankrike, Storbritannien eller Tyskland. Officerare i dessa länder studerar och avlägger civila examina i en rad olika ämnen, helt inom ramen för den militära kompetensförsörjningen.
Hur skulle då t ex en högskoleingenjörsutbildning fungera som officersutbildning? Att organisera officersutbildning på det sätt som här avses, motsvarar hur grundläggande officersutbildning bedrivs vid den amerikanska militärens egna lärosäten (arméns West Point, flottans Annapolis respektive flygvapnets Colorado Springs). Där läser kadetter in en examen i ett civilt ämne och genomgår samtidigt militära utbildningsmoment. På examensdagen får de både akademisk ämnesexamen och officersexamen. På motsvarande sätt skulle ingenjörsstudenter på t ex Chalmers, Kungliga Tekniska Högskolan, Linköping och Lunds tekniska högskola under terminerna kunna läsa kurser i t ex säkerhetspolitik och taktik (i takt anpassad mot övriga kurser) för att under längre lov kunna genomgå mer intensiv utbildning, inklusive övningar, vid funktionsskolor.
Den amerikanska modellen
Modellen är i USA i stort densamma vid militära lärosäten som vid ett stort antal civila universitet. Civilt kallas modellen ”ROTC” (Reserve Officers’ Training Corps”) men den är (trots namnet) inte en reservofficersutbildning, utan ett sätt att kvalificera sig för anställning antingen som yrkesofficer eller som reservofficer. I US Army står ROTC varje år för långt över hälften av de nya yrkesofficerarna. Bland dem som innehaft USA:s högsta militära befattning (chairman of the Joint Chief och Staffs) finns generalerna Mark Milley, Colin Powell och Hugh Shelton som fått sin grundläggande officersutbildning genom ROTC.
De senaste åren har den svenska armén gästats av flera amerikanska officerare. Bland annat besökte HIMARS-officerare samt ställföreträdande armékårschef general Broadwater Arméns Stabsövning 2022 i Enköping. Alla dessa officerare i den delegationen hade fått officersutbildning via ROTC, deras examina var inom områden som statsvetenskap, fysiologi och informatik. Utöver akademisk examen så genomgår amerikanska arméofficerare militära kurser liknande YBK samt nivåhöjande skolsteg, som ofta är kortare än i Sverige och inte syftar till akademiska poäng eller examina.
Dubbla möjligheter
Med yngre generationers förändrade preferenser är det orealistiskt att förvänta sig att normalbilden för huvuddelen av våra yrkesofficerare är ett helt yrkesliv i Försvarsmakten. Sannolikt väljer en del lämpliga befälsvärnpliktiga bort officersbanan, trots att de är intresserade, för att de inte vill investera tre studieår i Officersprogrammet. Om en möjlighet att ta officersexamen parallellt med universitetsstudier erbjuds, skulle detta säkert attrahera en andel av dessa – i synnerhet om lämpliga ekonomiska incitament skapas.
Med en sådan modell skulle militära utbildningsavdelningar kunna inrättas i t ex Stockholm/Uppsala, Göteborg, Malmö/Lund, Linköping och Luleå. Under terminerna skulle den militära studieaktiviteten vara mindre intensiv, med t ex 1-2 teoripass per vecka, och praktisk övning var tredje helg. Under loven skulle kadetterna genomgå mer intensiva utbildningsskeden på respektive funktionsskola, där tonvikten primärt skulle vara hands-on och moment i fält, snarare än ännu fler akademiska lektionssalskurser.
Det är, för att återvända till tekniktemat, värt att notera att 70-90% av de ämnesexamina som kadetter på de tre amerikanska militära lärosätena (West Point, Annapolis, Colorado Springs) kan välja mellan är inom teknik eller naturvetenskap. Skulle en svensk ROTC-modell tillföras dagens svenska system skulle rekrytering i delvis nya studentgrupper sannolikt underlättas och då skulle även officerskåren tillföras ett välkommet tillskott av teknisk kompetens.
Karl Ydén
Reservofficer och universitetslektor
Militär Debatt 
Intressant idé som funnits i många år på vissa militära skolor. De kapacitetsproblem du nämner i början av inlägget snarare ökar än minskar när ytterligare kadetter ska ges utbildning även på helgerna, under semesterperioden och 1-2 ggr mitt i veckan. Det är inte lokaler och övningsterräng som är flaskhalsen idag, det är personalbristen och den minskar inte genom att tillföra kursverksamhet på det som idag är ledig tid.
Jätte intressanta tankar och ideer om implementering. Tycker det är intressant att i andra tidsskrifter såsom i officerstidningen fokuserar man ofta på att folk måste specifikt ha en krgsvetenskaps examen för att bli dugliga officerare.
Tycker också att de kommentarerna som tas upp är legitima angående vart när och hur man ska utbilda officerare. Ett alternativ hade kunnat vara att vissa moment hade kunnat ske på distans via dator, eller genom tillgång till lokala regementes övningar. Kanske kan man då klara av vissa moment inom SOFU eller ROU. istället för att gå ut med en full officersexamen, och bara ha en snabbare process inom ROU och SOFU. Kanske man kan använda AROU upplägget där endast sommrarna används men teori görs på distans och därmed kan man bli färdig med ROU tidigare?
Eftersom jag själv valde bort OP och valde att gå på civilt universitet men fortfarande vill fortsätta inom FM tror jag att sådana här upplägg kan formeras på många sätt och bidra med att folk fortsätter inom FM eller kan tänka sig att fortsätta.
Jag förstår inte riktigt hajpen över att kunna validera en civil akademisk examen till att sedan kunna ta en genväg och bli officer på ett tidsuttag långt ifrån det tidsuttag vi har på utbildningen idag.
All denna utbildning motiveras ofta. Och jag upplever själv, ca 6 år in i yrket att nästan alla kurser träffat rätt. Det pratas ofta om att det borde finnas en adminkurs för att kadetterna inte ska behöva bli helt luftlandsatta första åren. Detta motiveras bort, förutom att det möjligen är svårt att akademisera, genom att något annat då måste tas bort. Som ju är så viktigt?
Jag ska uppriktigt säga att jag ogillar SOFU, där vilken kandidatutbildning som helst kvalificerar en person till att gå en kraftigt förkortad officersutbildning. Jag köper inte att ”de går samma utbildning förutom skrivdelarna”.
1. De är inte med på alla övningar som skolan arrangerar. Den f.ö. kanske viktigaste delen för de första åren i FM.
2. Det finns även andra kurser som de inte läser (verkar ha varierat vilka kurser de går från år till år?)
3. Även skrivdelarna behandlar krigsvetenskapliga ämnen, vilket i sin tur fördjupar kadetten inom sitt yrkesområde.
Att hitta sätt att skapa en bredd bland oss officerare är välkommet, men helst inte genom att urholka värdet av vår utbildning.
Jag vill minnas hur lärare på Karlberg pratade om ”professionen” och att det var så viktigt med akademisering. Man jämförde sig med andra akademiska yrken som läkare, jurister mf.l.
Varför tror ni dessa yrken inte kan validera in vilka utbildningar som helst?
Det vi akut behöver komma till bukt med är personalförsörjningen. Jag har under åren haft ett tiotal yoff-kollegor som valt att sluta p.g.a. lön och arbetsmiljö. Det vore smakfullt om vi kunde börja skära i den löken istället….
En lösning motsvarande ROTC skulle säkerställa att alla kadetter, oavsett om de redan är akademiker eller inte, får delta i de övningar samt läsa de kurser som behövs för att kunna påbörja tjänstgöring som fk.
Att vissa individer (oavsett om de läst OP eller SOFU) kan vara i behov av mer stöd i vissa aspekter under sina första år, är varken något nytt eller avvikande – det är normen.
Personligen anser jag att FM borde införa en gemensam FOK/plutonsbefälskurs som alla blivande OP, SOU, SOFU och ROU-kadetter samt blivande OR4-5 måste gå – innefattandes TU, truppföring och försvarsmaktskunskap. Då kan vi tala om gemensam grund i trebefälssystemet.
Slutligen tycker jag att det är beklagligt med detta akademikerförakt: hur kan det vara dåligt att få in individer med mer studie- och livserfarenhet till professionen? En konflikt i vårt närområde påvisar tydligt vikten av pluralism i en modern försvarsmakt. Vill vi verkligen bygga en officerskår som bara består av individer som kommit in på OP direkt efter GU?
Nyttan av de civila kunskaperna kommer inte visa sig under individens fänriksår. Men med en bra urvalsprocess kan FM få in personer som dels kan täcka kompetensluckor på skolor, staber och i funktioner som vi aldrig skulle kunna täcka annars. Ett antal av dessa kommer också visa sig vara synnerligen väl lämpade som chefer. Sådant märks först efter några år, precis som för OP-fänrikar. Så funkar det i alla länder.
Den svenska officersutbildningen som den varit utformad på 70, 80 och 90 tal har producerat väl skickade förbandschefer i jämförelse med de länder som nämns i debattartikeln. Den kraftfulla akademiska kantring som skett de senaste decennierna är omvittnat inte helt av goda. Basala färdigheter som truppföring i fält av kompani och bataljon, trupputbildning med inslag av förbandsutbildning med skarp ammunition och taktisk och operativt tänkande har förpassats till det bakre rummet vilket är högst olyckligt. Vi behöver komma tillbaka till att producera kloka, hårdföra, initiativrika officerare med hög förmåga att leda kompanier och bataljoner under kärva fältförhållanden. Inte teoretiska skolbänksprodukter som med tjocka läsglasögon inte är vana att uppträda i den oförlåtande stridsmiljö som de är satta att leda förband inom. Mj/YO
Som svar på frågan om en officer kan utbildas på ett tekniskt universitet så anser jag en officer kan komma från i princip vilket universitet eller högskola som helst. Sen bör den blivande officeren få en relevant utbildning avskalad från det som ej behövs för att ta en fil kand samt allt det som av tradition lever kvar som ”måsten” eller ”nice”. Men dessvärre tror jag FM är för feg att släppa taget och få in mer fritänkande individer i myndigheten.
De studenterna måste i så fall genomföra en kvalificerad officersutbildning i ledarskap, taktik genomförd i försvarsmakten, det kan inte bedrivas genom universitets försorg då de saknar denna kompetens. Krav på truppföring med godkänd förmåga skall vara ett krav för att uppnå examen.