Förord: Akademiseringen av Försvarsmaktens officersutbildning förde med sig en våg av mer eller mindre försök att teoretisera utbildning. Plötsligt kunde en gruppbefälsutbildning innehålla komplicerade ledarskapsteorier. Teoretiserandet trängde sig in nästan överallt, och ofta med teorier som saknar evidens. Teorier ses helt enkelt som någonting fint, medan praktik framstår som enkelt och primitivt. En förklaring till detta skulle kunna vara att utbildare och chefer helt enkelt inte behärskar professionen i praktiken. Vi är inte ensamma i detta – stora delar av den offentliga sektorn och näringslivet håller på så här. Helbrägdagörare, väckelsepredikanter och karismatiska amatörer kan lätt tjäna sig en hacka på detta sug efter teorier – även om teorierna har ungefär samma evidens som stjärntydning eller spådom.
I bästa fall utgör personlighetstesterna (som DISC och Myers-Briggs) bara ett slöseri med pengar. I värsta fall används dessa tester som underlag i rekryteringsprocesser, vilket tycks förekomma i offentlig sektor – om det förekommer i Försvarsmakten så bör det snarast avbrytas.
Christian Dahlström presenterar här ett utdrag av sin granskning av DISC-modellen, en modell som blivit mycket populär. Vidare läsning av granskningen finns här.
/Redaktören
Det är i år tio år sedan den omåttligt populära boken ”Omgiven av idioter” gavs ut på svenska. Numera har den översatts till över 40 språk, vilket gjort författaren Thomas Erikson rik och berömd. I boken säljer Erikson in den så kallade DISC-modellen, en indelning av jordens alla människor i fyra färger som sägs reflektera deras personlighet: röd, grön, blå och gul.
Bokens genomslag i Sverige kan knappast överskattas. Plötsligt fanns den i var och varannan människas hem, Erikson föreläste över hela landet och fick i rollen som expert berätta om modellen i alla stora mediekanaler, arbetsplatser började genomföra tester på sina anställda och bygga arbetsgrupper efter personalens färger. Psykologer började också rapportera att klienter ville lämna sina partners på grund av att de var ”gula” eller ”blåa”, och barn kom hem från skolan och hade blivit färgtestade av skolkuratorer.
Försäljningsframgångarna kan förmodligen förklaras av det vetenskapliga skimmer boken marknadsförts med, som gav såväl oinsatta som akademiker uppfattningen att boken hade en vetenskaplig grund. Erikson själv kallade sig ”beteendevetare”, eller ”behavioral scientist” när boken såldes in utomlands. På bokens baksida stod ”Via den vetenskapliga bakgrunden (…) ger den (boken) ett konkret hjälpmedel att förstå de viktigaste skillnaderna mellan olika kommunikationsstilar.” KTH använde boken på en personalkonferens, Erikson själv föreläste på Lunds universitets studentafton och fick utbilda poliser på Polishögskolan.
Men säg den lycka som varar. Hysterin tilldrog sig också intresse från mer skeptiskt lagda personer. Magasinet Filter och föreningen Vetenskap och Folkbildning avslöjade nämligen att Erikson inte alls var beteendevetare. Faktum är att han saknade högskolepoäng inte bara i beteendevetenskap, utan i något ämne överhuvudtaget.
Nu kan man förstås tillskansa sig kunskaper även på egen hand, men någon autodidakt beteendevetare var Erikson inte heller. Hade han varit det hade han nämligen förstått att även modellen han torgförde helt saknar vetenskaplig grund. Den bygger på en snart hundra år gammal teori som saknade belägg redan då, när den skapades av den spekulative och okonventionelle psykologen William Moulton Marston (mer känd som serietecknaren som skapade ”Wonder Woman”).
2019 gjorde jag själv en granskning av Erikson och de här färglärorna. Förutom att jag då upptäckte att han anlitats av Polishögskolan, visade det sig att DISC-modellen användes även i utbildningen av läkare i fyra regioner. Regionerna utsågs därefter till ”Årets förvillare” av Vetenskap och Folkbildning och alla stora mediekanaler rapporterade om granskningen, där även Filters granskning och en liknande kartläggning av Dagens Nyheter hade fått genomslag innan min.
Dessutom, och än mer förvånande, upptäckte jag att Försvarsmakten hade anlitat retorikern Elaine Eksvärd för att föreläsa om en snarlik och lika ovetenskaplig modell, där man istället delar in folk i ”HavsBlå, SkogsGrön, SolGul eller EldRöd färgenergi”. Förutom att Fjärde sjöstridsflottiljen hade anlitat henne för en föreläsning, där även militärer från Amfibieregementet närvarade, hade Ledningsregementet i Enköping köpt in inte mindre än tre föreläsningar av Elaine, till en kostnad av totalt 208 750 kronor.
I en uppföljning av den här granskningen i min podcast Sinnessjukt, som publicerades i dagarna, undersökte jag ett annat tips som fick mig att häpna. Trots all uppmärksamhet som den här humbug-modellen fått, visade det sig nämligen att Länsstyrelsen Västerbotten sedan 2021 har utbildat flera av sina högsta chefer i DISC-modellen – inte minst säkerhetschefen och den biträdande beredskapschefen. Innan de flugits till Stockholm och Göteborg för att gå utbildningen, hade cheferna fått göra DISC-tester för att förbereda sig. Deras DISC-profiler uppmanades de sedan laminera och bära med sig. Kostnaden för bara kursen var 21 125 kronor styck (till det tillkommer resekostnader, hotell och chefernas löner under kursdagarna).
Länsstyrelsen är ytterst ansvarig för det civila försvaret i Sverige, och ska i händelse av krig tillsammans med Försvarsmakten samordna det civila och militära försvaret. Att både Försvarsmakten och Länsstyrelsen har köpt in utbildningar i två helt ovetenskapliga personlighetsteorier kan inte bara tolkas som en oförsiktighet med skattemedel (som exempelvis hade kunnat skickas till Ukraina eller lagts på upprustning av försvaret), utan också en brist på professionalism.
Hur utbrett det här är kan jag inte svara på, men bara häromdagen skrev kapten (tillika redaktör för denna tidskrift) Andreas Braw på Twitter/X att personlighetstester som DISC och den jungianska motsvarigheten Myers-Briggs (även den ovetenskaplig) används i officersutbildningar. Braw menar att han hört ”liknande utsagor från snart sagt alla Försvarsmaktens skolor”, vilket låter minst sagt alarmerande.
I ett säkerhetspolitiskt läge som det idag behöver alla resurser vägas på guldvåg. Beteendevetenskaplig och psykologisk kompetens måste vila på vetenskaplig grund, inte på psykologisk humbug. Ryssarnas Maskirovka kan inte gärna besvaras med varken havsblå, skogsgrön, solgul eller eldröd färgenergi.
Christian Dahlström,
Frilansjournalist och civilekonom
Militär Debatt 