Av major Karl Johan Larsson, Livgardesbrigaden

Jag har varit reservofficer i 28 år och har under de åren upplevt både höga berg och djupa dalar i relationen med Försvarsmakten. Under dessa år har jag haft ett antal olika krigsbefattningar från pluton till brigadstab då jag har tjänstgjort mycket, men även under perioder fått veta att jag inte behövs i Försvarsmakten och därmed saknat krigsförbandstillhörighet och krigsplacering. Jag har vid många tillfällen suttit hemma i det civila mörkret och undrat vad Försvarsmakten håller på med, men även under flera år tjänstgjort kontinuerligt som personalchef på bataljonsnivå och försökt bemästra myndighetens personaladministrativa byråkrati. De olika perspektiven berikar och skapar förståelse.

Med den erfarenhet jag har så vill jag dela med mig av goda exempel och beskriva hur jag anser att relationen mellan Försvarsmakten och reservofficeren ska fungera. Jag har förmånen att vara en del av ett krigsförband som högt värdesätter och prioriterar sina reservofficerare, och jag delar gärna med mig av våra goda erfarenheter och vill lämna konkreta förslag på en enkel och robust hantering av reservofficerare.

Jag har min bakgrund i infanteriet och pansartrupperna, men med kortare utflykter till Utlandsstyrkan och Hemvärnet. Mina resonemang passar därmed bäst i en armékontext, men kan säkert till stor del överföras till andra försvarsgrenar och stridskrafter.

Reservofficerssystemet i manöverförbanden

För den som är tillräckligt gammal för att ha upplevt 1990-talet kan man nu utbrista: ”äntligen känner jag igen mig”. En bataljon i våra brigader bemannas enligt Arméorganisation 25 av ungefär lika många yrkes- som reservofficerare. På ett skyttekompani (alternativt stridsvagns- eller pansarskyttekompani) är kompanichefen yrkesofficer, ställföreträdaren reservofficer, kompanifanjunkaren yrkesofficer och plutoncheferna är i allmänhet jämnt fördelade mellan yrkes- och reservofficerare. Det är snarlik bemanning, förutom kompanifanjunkare, som när jag själv var nybliven fänrik och chef 2. Skyttepluton (BQ) vid 1. Skyttebataljon ingående i IB 4. En skillnad mot 1990-talet är att dagens bataljonsstaber är betydligt större, men liksom förr innehåller de ungefär lika många yrkes- som reservofficerare.

Typiska befattningar i krigsorganisationen för en nybliven reservofficer är plutonchef eller stabsofficer i bataljonsstab. Reservofficerare OF1 (fänrik eller löjtnant) är främst chefer för skytte-, pvrb- och granatkastarplutoner. I bataljonsstab är de främst bekämpnings-, stridslednings-, und-, ledningssystem- och logistikbefäl.  Som OF2 (kapten) tjänstgör du som ställföreträdande kompanichef eller stabsofficer i bataljons- eller brigadstab. Som OF3 (major) kan du tjänstgöra i brigadstab eller annan högre stab, t ex divisionsstab eller militärregionstab.

Precis som i dåtiden krävs det en strukturerad personalplanering för att reservofficeren ska vara rätt person på rätt plats vid rätt tillfälle. Att detta sker är ett gemensamt ansvar som delas av arbetsgivare och arbetstagare.

Nutiden är dock mer komplicerad än dåtiden, då Armén ännu inte har ett robust system för FOMS (förbandsomsättning). Vi ska dessutom utöka vår organisation samtidigt som det robusta systemet för FOMS skapas. Angenäma bekymmer, men utmanande. I dåtiden var FOMS något stabilt som hade fungerat på ett likartat sätt i decennier. Reservofficerens framtida karriär och befattning kunde stakas ut långt i förväg på ett sätt som inte är möjligt idag.

Jag vill också hävda att dagens materiel, främst sensorer och ledningssystem, kräver mer av all personal avseende tid och utbildning. Du kan inte leva på gamla meriter, utan måste hänga med i utvecklingen och upprätthålla systemkunskap men även personlig färdighet.

Reservofficerens ansvar

Att vara reservofficer ställer höga krav på individen. Du ska över tid säkerställa professionell balans mellan ditt civila liv och Försvarsmakten. Den typiska reservofficeren är välutbildad, har ett civilt arbete med stort ansvar och är attraktiv på arbetsmarknaden. Samtidigt ska du som krigsman kunna leda soldater i strid, tjänstgöra som stabsofficer och vid behov verka i en roll som trupputbildare. Balansen mellan civilt och militärt liv är inte alltid lätt att uppnå, och den varierar garanterat över tid beroende på olika faser i privat- och arbetsliv.

För att vara en duglig krigsman måste du investera i kunskaper och färdigheter som gör att du kan hantera krigets krav. Fienden tar ingen hänsyn till att den svenska plutonchefen är yrkes- eller reservofficer. Du måste vara tillräckligt bra för att vi ska vinna nästa krig, och för det krävs regelbunden träning som du måste avsätta tid för.

För att bli bra och investera din tid i Försvarsmakten måste du vara motiverad. Din tjänstgöring ska vara högt upp på din privata agenda, och inget du endast gör om du får tid över. Jag brukar exemplifiera det på följande sätt när jag träffat rekryter och informerat om vad det innebär att vara reservofficer: ”När dina kamrater från gymnasiet är klara med sina civila studier, har du nominellt minst tre år kvar innan du har uppnått samma sak. För du har gjort militär grundutbildning, genomfört reservofficersutbildning och tjänstgjort minst ett år efter utbildningen för att befästa dina militär kunskaper. Du måste vilja investera i dig själv, både civilt och militärt, och välja glädjen i det. Du kanske också behöver ta ett sabbatsår mitt i studierna, för att tjänstgöra i ditt krigsförband och kunna vara befordringsbar. Då har du investerat fyra år mer än dina civila kamrater.”

Men det är inte bara unga reservofficerare som behöver avsätta tid för sin militära träning, det gäller även oss som är äldre. Även om reservofficeren var en duglig plutonchef eller stabsofficer i karriärens början, så måste det avsättas tid för kompetensutveckling som tar dig vidare när det är dags att lämna plutons- och kompaninivån. Det kräver också att du avsätter tid utöver regelbundna övningar. Ett flertal månader, ett halvår eller en ännu längre period om så krävs. Fienden tog ingen hänsyn när du var plutonchef, och kommer inte heller visa hänsyn när du är stabsofficer i brigadstaben eller högre stab. Det ska vara naturligt att tjänstgöra längre perioder även när du är 40-50 år eller äldre.

Försvarsmaktens ansvar

Arbetsgivare måste säkerställa att de tar sitt formella arbetsgivaransvar. Det måste vara tydligt, enkelt och hållbart över tid.

Reservofficerare ska ha en chef precis som alla andra anställda i Försvarsmakten. Chefen är inte en anonym handläggare i regementsstaben. Chefen är samma person som leder dig i krig, i de flesta fall din bataljonchef eller direkt underställd chef till denne. Chefen ansvarar för regelbunden information, planerar din tjänstgöring och ansvarar för att årliga medarbetarsamtal genomförs.

Chefen understöds av administrativa resurser. Den administrativa resursen säkerställer att reservofficeren på ett smidigt sätt kan beställa resor, boende, ta ut materiel och efter tjänstgöringen få rätt ersättning i rätt tid.

Chefen understöds även av HR. Jag anser att det är bra om det finns en särskilt utsedd RO-handläggare vid förbandets personalsektion, men den rollen är ett stöd till cheferna. Den får inte under några omständigheter ersätta chefens roll. RO-handläggare säkerställer att samtliga reservofficerare har rätt lön och revideras årligen i RALS-processen. Handläggaren ska även samverka med andra förband i Försvarsmakten för att vid behov kunna omplacera reservofficeren till andra förband. Nivåhöjande utbildning, hantering av anställningsavtal mm. är också arbetsuppgifter som hanteras av RO-handläggaren.

Att aktivt erbjuda möjligheter till frivillig placering vid annat förband är något som Försvarsmakten sällan mäktat med, men det är något där HR-funktionen i Försvarsmakten kan bidra med på ett värdefullt sätt. Försvarsmakten måste bli en modern arbetsgivare, där chefer och HR arbetar tillsammans och försöker finna lösningar för att behålla sin personal med krigsförbandens bästa för ögonen. Idag är det väldigt svårt för en reservofficer att veta vilka möjligheter som finns på andra förband. Lösningen kan inte vara att varenda vakant tjänst ska finnas som annons på Försvarsmaktens webbsida då detta är extremt resurskrävande för alla inblandade. 

Försvarsmakten måste ta klivet in i 2000-talet och börja använda Internet och betrakta det världsomspännande datanätverket som en möjlighet, inte ett hot. Använd Teams, Zoom eller liknande verktyg för att på ett enkelt och resurseffektivt sätt samla och sprida information till personalen. Använda sociala media som Instagram och Facebook för att dela information. Det är enkelt och inte farligt. Skapa gemensamma arbetsytor där reservofficeren på ett enkelt sätt kommer åt reglementen, handböcker och mallar. Synliggör vilka behov av reservofficerare som finns på andra förband och i andra försvarsgrenar. Allting går att lösa digitalt om viljan finns.

Vägen framåt

För att vi ska lyckas med Försvarsmaktens tillväxt, och omhänderta tjänstvilliga och dugliga medarbetare så måste det ageras snabbt. Ungefär hälften av Försvarsmaktens reservofficerare går i pension inom 10 år, men många av de äldre kan bidra på ett värdefullt sätt bidra under några kritiska år då vi parallellt ska utöka organisationen, integreras i Nato samt upprätthålla och helst höja vår krigsduglighet. Men det kräver att arbetsgivaren agerar, och det med kraft och i ett högt tempo. Det är inte rimligt att vi i dagens läge har flera tusen reservofficerare utan tjänstgöringsplan, samtidigt som förbandsmassan växer. De som vill och kan tjänstgöra måste göra det.

Reservofficerare som saknar tjänstgöringsplan måste informeras, inventeras och slutligen placeras. Och då måste arbetsgivaren ta ansvar för att det erbjuds placering i hela Försvarsmakten. En reservofficer som är 50+ och inte tjänstgjort på länge kanske inte har rätt kompetens för någon befattning i regementets brigad, men passar ypperligt i en befattning i en militärregionsstab i samma landsända. Det är detta en HR-funktion ska arbeta med, se till att rätt person finns på rätt plats. Men då måste man lyfta blicken utanför stängslet som omsluter det egna regementet. Sluta arbeta enligt stuprörsprincipen, samverka med sidoförband.

Reservofficerare med tjänstgöringsplan måste personalplaneras för längre tidsperioder. Det är svårt att realisera femårsplaner, men chef och medarbetare måste arbeta mot målbilder.

Vad har löjtnanten för befattning om 3-5 år? Kapten och stf kompanichef är ett rimligt alternativ. Men då behöver du fortbilda dig och tjänstgöra ca. ett år för att gå i befattning och befästa dina kunskaper. Eller ska du utvecklas mot brigadstaben? Underrättelsetjänst verkar intressant, och då är det lämpligt att du går kurs och går i befattning under minst ett halvår. Fungerar det med dina studier eller civila arbete? Ja, det gör det om reservofficeren är motiverad och får tid att planera. Man blir motiverad av att bli uppmärksammad av sina chefer och möjligheten att tjänstgöra i sin krigsbefattning.

Den typen av elementär personalplanering som jag försöker beskriva var i dåtiden självklar och genomfördes av krigsförbandschefen i dialog med reservofficeren. Nu måste dagens krigsförbandschefer ges möjlighet att ta samma ansvar, och det är något som Försvarsmakten i dagsläget inte är van vid. Jag upplevde själv ett glapp mellan 1998 och 2016 då jag som reservofficer inte hade någon möjlighet att göra en rimlig plan flera år framåt. Nu är det 2024, och alldeles för många reservofficerare har fortfarande inte någon plan för framtiden.

Avslutningsvis vill jag uppmana alla reservofficerare att agera aktivt, både på kort och lång sikt. Var konstruktiva och hjälp er arbetsgivare att lägga bemanningspusslet. Lägg gamla synder och frustration åt sidan, vi har inte tid med sånt nu. Försvarsmaktens agerande har i tidsperioder varit hädiskt, men det kan vi inte lägga energi på nu. Gjort är gjort. 

Det kan inte uteslutas att vi befinner oss i krig inom ett fåtal år, och ingenting är viktigare än att våra krigsförband bemannas av personal som har förmågan att vinna detta krig. Vi reservofficerare är en vital del av krigsförbanden och vi behövs mer än någonsin.