Av Andreas Braw, kompanichef

Förord: Efter lite mer än två år som kompanichef och ansvarig för min bataljons tidvis tjänstgörande soldater (GSS/T) börjar det bli dags att sammanfatta hur mitt kompani har lyckats – och misslyckats – med att bygga användbara, kompetenta och aktiva kompanier och plutoner. Detta för att fler ska kunna lyckas. I en tidigare artikel har jag försökt förklara vad GSS/T tillför till krigsorganisationen. I denna artikel kommer jag att fokusera på pengar, och hur krigsförbandet kan beräkna hur mycket lönemedel som kommer att förbrukas.

Budgetering

Hittills har jag och mitt kompani (som i praktiken består av tio plutoner som tillhör fyra olika krigskompanier – på lång sikt så ska alla kompanierna vara fyllda) lyckats förbruka mer än de budgeterade lönemedlen varje år. Anledningen till detta är att vi i Försvarsmakten anpassar verksamheten efter budgetmedel och inte tvärtom. I vårt fall var jag fram till nyligen lyckligt omedveten om processen, men eftersom vi lär oss systemet medan vi bygger så har vi även tvingats lära oss att räkna. Det önskvärda vore såklart att under budgetprocessen hämta in information för att kunna fatta medvetna beslut. 

I regementets budget används begreppet årsarbetskrafter. Det innebär förenklat mängden arbetade timmar som uppgår till en heltidsanställning. Försvarsmakten räknar med att 1600 timmar är en årsarbetskraft. Kostnaden för lön, sociala avgifter, pension etc beräknas vara ungefär 500000 kr. 

Förenklad multiplikation – hitta rätt faktor

Jag har därför räknat fram en faktor – 0,14 – att multiplicera antalet soldater med. Genom denna enkla formel kan alltså krigsförbandet äska om en rimlig mängd årsarbetskrafter för att vidmakthålla och nyttja förbandet. Detta är viktigt i synnerhet nu när bemanningen i krigsförbanden ökar. Har man exempelvis 300 GSS/T så räknar man enkelt ut att 300 X 0,14 = 42. 

Men vad innebär faktorn 0,14 då för den enskilda soldaten? För att komma fram till faktorn har jag räknat med erfarenhetsvärdet för hur vi har byggt upp vårt förband. Vi har lyckats bygga upp ganska välfungerande plutoner med god förbandsanda som för varje år kommer att bli lite vassare. Tack vare ett högt engagemang kan vi använda dessa soldater till det mesta, inklusive beredskap och funktionsspecifikt arbete – våra mekaniker används t ex för att reparera förbandets fordon.

En rimlig nivå som fungerar för våra soldater är:

• Två helger per år med skytteträning, kompetensprov i skytte, fystester och kompletterande soldatutbildning. 32 timmar per helg.

• Två övningsveckor med pluton eller kompani. En övningsvecka hos oss bedrivs på arbetstid eftersom kostnaden för lönetillägg (s k FM-dygn) är ganska hög. Detta gör att vi på sju dagar förbrukar 80 timmar arbetstid. Efter att övningsveckan avslutas är soldaten ”nollad” arbetstidsmässigt i en vecka. Under den nollade veckan kan personalen stå i beredskap. 

Således genererar varje GSS/T 224 (80+80+32+32) timmar arbetstid. Som jag tidigare nämnt är en årsarbetskraft 1600 timmar. 224/1600 = 0,14. Den ekonomiska kostnaden per soldat blir då 500000 X 0,14 = 70000. 

0,14 är alltså den faktorn jag har räknat fram på mitt kompani, men beroende på förbandets behov kan denna faktor bli högre. Att underskrida 0,14 är dock inget jag rekommenderar. Snarare borde en faktor på 0,2 vara lämplig för många förband. Med en faktor på 0,2 möjliggör förbandet exempelvis att ytterligare befattningsutbildning kan bedrivas, och att soldaterna kan inkluderas i större övningar. Vill man dessutom använda GSS/T för regional beredskap (RBS) så är det enkelt att beräkna och budgetera. 

Use it or lose it

Militära förband bygger precis som alla andra organisationer – fotbollslag, kyrkokörer eller hembygdsföreningar – på social sammanhållning, känsla av mening och ömsesidigt engagemang. I vår kontext är svaret på alla dessa djupt mänskliga behov att bedriva normal militär verksamhet. 

Utan återkommande, förutsägbar och meningsfull militär verksamhet kommer ingen av våra militära personalkategorier att fungera på ett adekvat sätt. Men för GSS/T blir det extra tydligt. Använd personalen, eller förlora den. Då blir det inget lättillgängligt krigsförband med kort mobiliseringstid, ingen avlastning för det övriga förbandet, ingen flock av problemlösare, inget av det positiva. Om du inte använder din personal så kommer du att förlora den. 

Är det värt kostnaden?

En legitim fråga är nu om det verkligen är värt kostnaden – i vårt fall 65000-70000 kr per år – för varje soldat, enbart räknat i lönekostnader. Detta är en fråga som vi måste ställa kring allt vi gör i Försvarsmakten. I mitt fall så anser jag att det är en rimlig kostnad, annars hade jag inte valt att arbeta med den här personalkategorin. Jag ser det som en kostnad för att skydda och vidareutveckla en redan gjord investering – varje individ har redan genomfört en grundutbildning som vi investerat över en miljon för. På grund av överintaget av värnpliktiga till grundutbildning så roteras en värnpliktig ut ur sitt krigsförband efter bara några år – men våra GSS/T bibehålls och utvecklas inom samma krigsförband. Jämfört med kostnaden att grundutbilda nya soldater för dessa befattningar så anser jag att kostnaden för att avlöna en soldat på deltid är tämligen låg.

Avslutningsvis så vet jag att frågan om kostnaden jämfört med Hemvärnet kommer att ställas. Jag har inte tvingats räkna på kostnaden för en hemvärnssoldat, och jag anser inte att det råder något motsatsförhållande mellan personalkategorierna. Jag kan dock konstatera att många av mina soldater sannolikt skulle erhålla en högre summa i ersättning med Hemvärnets SGI-system än om de får en normal soldatlön vid tjänstgöring. Det kan också vara lämpligt att påpeka att Hemvärnet lyder under särskilda lagar och regler precis eftersom de inte är en del av den reguljära armén.

I kommande artiklar så kommer vi fortsätta att utforska personalkategorin GSS/T. Den som är nyfiken på något särskilt kring personalkategorin får mer än gärna höra av sig till militardebatt[at]gmail.com.