Erik Gutiérrez-Aranda, militärhistoriker och kommunikationsrådgivare

Förord: Officersutbildningarnas utformning och innehåll är ett återkommande tema på Militär Debatt. Huvudämnet för Officersprogrammet (OP) är krigsvetenskap, men vid Försvarshögskolan (FHS) som ansvarar för utbildningen bedrivs forskning och utbildning i flera andra ämnen – bland annat militärhistoria. Har militärhistoria ett tillräckligt stort utrymme i officersutbildningen idag? Och vad kan ämnet bidra med i utbildningen?

---

Historiens upprepningar

Karl Marx skrev att ”historien upprepar sig, först som tragedi, sedan som fars”. Det är ett citat som varnar för vår tendens att ignorera historiens lärdomar. Men i dagens svenska officersutbildning betraktas militärhistoria ofta som ett trevligt komplement snarare än en central del av den strategiska skolningen. Detta är ett allvarligt misstag. Utan en gedigen förståelse för tidigare konflikter och militära beslut riskerar vi att skicka ut officerare utan de verktyg som krävs för att analysera och navigera i nutidens och framtidens komplexa krigsmiljöer. För svenska officerare är detta inte bara en fråga om akademisk bildning, utan en fråga om liv och död. Att nedprioritera militärhistoria inom officersutbildningen riskerar att förvandla framtida tragedier till farsartade misstag på slagfältet.

Wehrmachts fall: en varningsklocka om militär stagnation

Den tyska krigsmakten Wehrmachts uppgång och fall under andra världskriget visar riskerna med att sluta vara en lärande organisation. Inledningsvis var Wehrmacht överlägsen, tack vare blixtkrigets hastighet och teknologiska framsteg, vilket ledde till tidiga segrar. Men deras momentum blev kortvarigt. När kriget utvecklades till utnötningsstrider på östfronten stagnerade Wehrmacht i gamla mönster, oförmögen att förändras och anpassa sig till en ny krigssituation.

Detta är inte bara en historisk fotnot – det är en tydlig varning. Varje militär styrka som förlitar sig på tidigare framgångar utan att ständigt reflektera och utveckla sina strategier är dömd att misslyckas. I den tyska arméns fall handlade det inte om brist på disciplin eller teknologiska resurser, utan om bristen på insikt och inlärningsförmåga. Om våra officerare saknar den utbildning i militärhistoria som krävs för att dra liknande lärdomar riskerar vi att upprepa dessa misstag, både taktiskt och strategiskt.

Militärhistoria: den osynliga grunden för krigets förståelse

Militärhistoria är inte enbart en kronologisk skildring av slag och fältherrar. Det är en disciplin som hjälper oss förstå de bredare samband och dynamiker som styr krig. På Försvarshögskolan täcker ämnet många epoker, från tidiga militära operationer till dagens säkerhetspolitiska landskap, och omfattar analyser av allt från teknologiska framsteg till kulturella och sociala faktorer som påverkar krigföringen.

Trots detta djupa perspektiv förblir militärhistoria en marginaliserad del av officersutbildningen. Officersprogrammet, en treårig utbildning som leder till officersexamen, har ingen obligatorisk undervisning i militärhistoria. På det Högre officersprogrammet finns en obligatorisk kurs om 4,5 högskolepoäng som behandlar officersyrkets historia, tillsammans med några valbara kurser inom ämnet. Även om Försvarshögskolans nyligen inrättade forskarutbildning i ämnet är ett välkommet tillskott, är det långt ifrån tillräckligt. Militärhistoria måste integreras djupare för att förbereda officerarna för framtidens konflikter.

Den mänskliga faktorn: krigets oförutsägbarhet i en teknologisk värld

Teknologiska framsteg har revolutionerat moderna krig. Från drönare till AI-driven krigsföring är de tekniska möjligheterna många. Men historien lär oss att krig inte kan reduceras till en fråga om teknik. Kriget i Afghanistan är ett smärtsamt exempel. Trots USA:s teknologiska överlägsenhet lyckades man inte besegra talibanerna. Efter två decennier av strider lämnade de landet utan att ha uppnått sina strategiska mål. Tekniken, hur sofistikerad den än är, kan inte övervinna den mänskliga faktorn – moral, uthållighet och anpassningsförmåga.

Friktion är en konstant del av krig. Oavsett hur avancerad teknologin blir kvarstår den kaotiska miljön där osäkerheter och oförutsedda händelser råder. AI kan förbättra precisionen och effektivisera vissa aspekter av striden, men det kan inte eliminera de mänskliga faktorer som skapar osäkerhet – som fiendens anpassning, strategiska misstag och den moraliska dimensionen. Krig är en mänsklig aktivitet, och teknologin kan inte optimera bort krigets inneboende friktion.

Det är just därför militärhistoria blir så viktig. Genom att studera krigets dynamik får vi insikt i de krafter som formar varje konflikt. Teknologi kan öka precisionen, men kan aldrig eliminera de osäkerheter och det kaos som präglar krigets realiteter. Detta är något varje officer måste förstå. Krig handlar inte bara om vapen eller strategi, utan om människor – och deras förmåga att anpassa sig i osäkra och föränderliga miljöer.

Kritiskt tänkande: att utveckla strategisk skärpa genom historiens lärdomar

Militärhistoria erbjuder också en ovärderlig möjlighet att utveckla kritiskt tänkande. Genom att analysera tidigare strategiska beslut och deras konsekvenser kan officerare lära sig att utvärdera sina egna beslut och anpassa sina strategier till olika förhållanden. Hur lyckades brittiska styrkor under Falklandskriget övervinna logistiska utmaningar på avlägsna slagfält? Hur kunde den vietnamesiska gerillan underminera en teknologiskt överlägsen motståndare under Vietnamkriget? Och hur kunde finska styrkor framgångsrikt försvara sig mot Sovjetunionens invasion under Vinterkriget, trots numerärt och materiellt underläge?

Genom att reflektera över dessa frågor, och sätta dem i ett större historiskt sammanhang, kan våra officerare lära sig att tänka strategiskt på lång sikt – något som moderna konflikter kräver.

Historien som karta för framtiden

Militärhistoria är inte en förlegad kvarleva från forna tider, utan ett avgörande verktyg för att förstå och förbereda sig för framtidens konflikter. Den är lika viktig som stridsteknik och taktik och måste behandlas som en självklar del av svenska officersutbildningar. Att så inte är fallet idag är en farlig lucka i vårt försvar. Försvarshögskolans nya forskarutbildning i ämnet är ett steg i rätt riktning, men det är inte tillräckligt. För att kunna möta framtidens utmaningar måste våra officerare ha en djupare förståelse för hur historiska händelser, militära kulturer och strategiska misstag har format dagens konflikter.

Karl Marx varnade oss för att historien upprepar sig – och om vi inte lär oss av den är vi dömda att falla in i samma fällor om och om igen. Genom att integrera militärhistoria som en central del av officersutbildningen kan vi se till att framtidens svenska officerare är utrustade med den kunskap och det kritiska tänkande som krävs, inte bara för att undvika framtida tragedier, utan för att förhindra att de utvecklas till farsartade upprepningar.