Av fänrik Filip Gustavsson, Marinbasen

Artikeln är tidigare publicerad i Tidskrift i sjöväsendet (TiS), som ges ut av Kungl. Örlogsmannasällskapet.

Introduktion

Att symboler som utbildningstecken eller huvudbonader ofta skapar diskussioner kan inte ha undgått många. Det verkar minst sagt finnas en delad syn på dessa symboler, vilket blev tydligt när fanjunkare ”von Henriot” i sin insändare till Militär Debatt tryckte på dessa små detaljers stora värde och önskade att Högkvarteret skulle göra det lättare för förband att ta fram utbildningstecken som personalen kunde bära med stolthet. Exempelvis genom att ta fram tydliga riktlinjer för estetik och släppa ner ansvaret till enhetschefen. 

Detta möttes i tidningen Försvarets Forum av Förvaltare Laestadius som menade att den mycket invecklade och byråkratiska processen är fullt nödvändig för att säkerställa exempelvis att de heraldiska reglerna följs, korrekt typsnitt används, motivet har en upphovsman och håller korrekt sed. 

Inte minst ska det passera förbi Försvarsmaktens enda heraldiska konstnär och ett helt traditionsråd innan det kanske, men sannolikt inte, godkänns. Utdelningen sker i bästa fall något år senare vilket vittnar om en process som inte bara är byråkratisk utan även långdragen. Detta får mig att tro att Högkvarteret helt har tappat förståelsen för den inneboende makt dessa små symboler besitter. Fokus borde istället ligga på hur vi kan använda dem som ett effektivt verktyg för att skapa stolthet, gemenskap samt öka attraktionen och därmed påverkan på rekrytering, inte de byråkratiska detaljerna. Vad menar jag då med att symboler har makt?

Hatten och bågen

Jag ska förtydliga med två exempel. I de flesta fallen behöver soldaten uppfylla vissa krav för att bli tilldelad symbolen, exempelvis som Säkerhetskompani Sjö och deras bassäkhatt eller K3 med deras jägarbåge. I juni 2018 genomfördes “hattprovet” vilket egentligen är en utbildningskontroll med syfte att kontrollera soldaternas fysiska och psykiska status. Efter genomfört prov med godkänt resultat har soldaterna rätten att bära kompaniets unika huvudbonad vilket symboliserar en milstolpe i utbildningen. Provet 2018 genomfördes precis som det gjorts i många år, men bakgrundsfaktorer som värme och bristande planering skapade svåra förhållanden för aspiranterna. Under ett moment, 10 km löpning, blev utfallet att fyra soldater hamnade på sjukhus för kvalificerad vård samt att ytterligare en handfull soldater som fick vårdas lokalt vid regementet. 

Den officiella utredningen som gjordes konstaterade flera bidragande faktor till händelseförloppet men en särskild faktor var hur deltagarna ”undertryckt eller ignorerat kroppens varningssignaler”. Trots värmen och smärtan hade deltagarna gjort allt för att klara provet och därmed bli värdiga kompaniets utbildningstecken. 

Liknande observationer gjordes samma år under jägarprovet i Karlsborg där aspiranter pressade sig själva förbi den absoluta gränsen och fick permanenta skador – vilket i detta fall varierade från medvetslöshet till andningsuppehåll. Men vad är det då med en liten tygbit, en symbol, som får soldater att pressa sig så långt bortom sina gränser? Är det resultatet av en invecklad byråkratisk process och konstnärens goda smak? Knappast.

Resan till Frankrike

Efter att läst om de två fallen kunde jag inte släppa tanken – att soldater i fredstid medvetet och bokstavligen går sönder för lite tyg – får en att undra varför dessa symboler värderas så högt. Under sista terminen på Officersprogrammet fick jag möjligheten att skriva examensarbetet på en militärbas i norra Frankrike och valde att undersöka detta närmare – hur kan burna militära symbolers värde och effekter förstås utifrån sammanhållning, motivation och professionalism?

Även om det finns gott om debattartiklar som grundar sig främst på personliga erfarenheter eller åsikter saknas forskning. Ibland förs diskussionen till esprit de corps (förbandsanda) vilket är problematiskt eftersom begreppet syftar till en högre organisationsnivå medan soldaters sammanhållning traditionellt sett är som starkast på en lägre nivå såsom gruppen, plutonen eller kompaniet. Symbolernas faktiska effekter eller användningsområde är därför ganska oklara förutom att tala om var någon arbetar.

För att förstå kulturen och värderingarna bygger därför uppsatsen på intervjuer av både kadetter, specialistofficerare och officerare inom det franska försvaret med bakgrunder och erfarenhet tydligt varierande från special- och bergsjägarförband till logistikförband. Den franska försvarsmakten delar dessutom många likheter med vår egen organisation, från uppbyggnad till uniformssystem där utbildningstecken ofta ges efter specifika kurser eller utbildningar. Därför borde även samma fenomen som observerats i Sverige rimligtvis även finnas i Frankrike.

Slutsatser 

Allting värt att ha är värt att kämpa för

En av de första slutsatserna var hur symboler som behövde förtjänas genom en prövning starkt påverkade dess värde positivt. Särskilt prövningar som genomfördes i grupp hade även en god effekt när det kom till att skapa sammanhållning. Anthony King menar att sammanhållning mellan soldater är en produkt av gemensam träning och övning snarare än att de faktiskt tycker om varandra, vilket går i linje med studiens observationer. 

Under motsvarande baskerprov i Frankrike sågs symbolen som slutmålet och längs vägen utvecklades sammanhållningen. Längs denna väg och särskilt under mer prövande omständigheter gavs också soldater och officerare möjligheten att bedöma varandras kompetens vilket i sin tur skapade förtroende, i linje med Kings forskning. Samtidigt upptäckte psykologerna Aronson & Mills redan tidigt det som skulle stödjas av fler forskare längre fram; en som grupp utsätts för lidande skapar sammanhållning.

”You remember the guys next to you in the jungle but not the ones you drank beer with here in the pantry. During hard times, you really get to know the other guys.”

– Officer ur franska bergsjägarna

Symboler som förtjänades genom individuella prövningar, exempelvis bergsöverlevnad eller fallskärmskurser, betraktades generellt som ett bevis på styrka eller en ”quality check”. Ofta ökade också stoltheten hos individerna när det var mer krävande utbildningar där alla inte lyckades. Symbolen representerade då att individen faktiskt bevisat sin styrka eller kompetens genom att bära den.

“I think if you have it, like the Commando patch, it tells somtehing to the others as well like..  you can put your mind to it and get things done”

– Sergeant ur signal- och ledningstruppen

Inkludering och förlorat värde

Under intervjuerna blev det även tydligt att det upplevda värdet på symbolerna kunde förändras. Varje gång soldater ansåg att värdet av symbolen hade sjunkit fanns det även alltid en uppfattning om att kraven för att förtjäna symbolen hade sänkts eller tagits bort. Bruno Frey som undersökt utmärkelser inom den civila världen kallar detta för principen om mottagarens värdighet; för att en utmärkelse ska bibehålla sin sociala status måste den delas ut på samma villkor varje gång. När det inte gjordes eller symbolerna kravlöst gavs till individen, sjönk värdet.

”We have a special beret, and it used to be only the operators that had one, but now everybody in the regiment is given one. Most of the time, you’ll only see us with it in our pocket. If everybody gets one, it doesn’t really make much sense.” 

– Fransk specialförbandsoperatör

”We had to work for it, as a platoon, and for some guys it was really hard […] when I heard they were just giving them to the new guys, but they didn’t have to do the climb it made many frustrated […] and kind of de-valued the tart (beret) for me.”

– Kadett ur franska bergsjägarna

Värdet i ögonen på kamraterna

I de flesta fall resulterade symbolerna i en upplevd ökad social status, respekt och tillit från omgivningen. Dessa åsikter var starkare när en främmande individ presenterades för dem och symbolerna tjänade som ett slags sätt att kategorisera individer. Hertz som forskat kring uniformens utveckling menade att dess viktigaste funktion inte är kamouflaget – det är att förvandla flera individer till en uniform massa. När alla ser likadana ut blir plötsligt de små detaljerna på vår uniform ett av få sätt individen kan utmärka sig på. Även Frey stödjer detta och menar att utmärkelserna blir viktigare för vår sociala status desto mer homogen miljö vi befinner oss i. 

”You can see what someone has achieved in their career through the symbols on their parade uniform, so you quickly get an idea about the individual. You know that some awards are not given for free.”

– Kapten ur franska främlingslegionen

Symbolerna var därför ofta associerade till förutfattade meningar eller stereotyper. Exempelvis kunde förbandets rykte projiceras ner på individen som bar det, i både positiv och negativ bemärkelse. Antingen upprätthålla förbandets rykte eller motbevisa det – få var opåverkade. 

Det är skillnad på folk och folk

Symbolerna fyller även en viktig funktion när det kommer till att skapa en gruppidentitet eftersom den gör det möjligt för oss att skilja mellan medlemmar och icke-medlemmar, även om det är inom samma enhet. I studien blev det tydligt att individerna som behövde bevisa sitt värde innan de får blir en del av gruppen ökade stoltheten och känslan av sammanhållning när dessa senare blev fullvärdiga medlemmar och tilldelas symbolen som ett tecken på detta.

”When we stood up there on the mountain with the officers, who could be really hard on us, but they actually smiled and said ‘good job’ while giving me the beret, it was like being welcomed into the family.”

– Kadett ur franska bergsjägarna

Att använda symboler för att visa på individens resa från nykomling till fullvärdig medlem återfinns inte minst i Sverige där Ångström undersökte ritualer inom Arméns jägarbataljon. Han noterade hur den gröna baskern som förr var en del av uniformssystemet som tilldelades alla, senare i stället knöts samman med olika prövningar och endast fick bäras när dessa var avklarade, vilket gav baskern en social status. Den blev ett kvitto för omgivningen att individen hade förtjänat sin plats och numera var en fullblodad jägarsoldat.

When they wear the white kepi on their heads, that is when they become legionnaires. It is a sacred symbol and represents the four gruesome months of training. Before that, they’re nothing.”

– Kapten ur franska främlingslegionen

Hellre segla in i döden, än sjunka i skam

När det kommer till att förstå varför soldater pressade sig så hårt för en simpel symbol var det i särklass vanligaste svaret som förekom under intervjuerna knutet till skam. Rädslan för att misslyckas under prövningen, svika gruppen och därmed bli utfryst var vanligt förekommande bland respondenterna, främst de yngre. King menar att denna skam fyller en funktion eftersom den hindrar oss från att göra felaktiga val som bryter mot gruppnormerna samtidigt som den motiverar soldater framåt genom svårigheter. Att svika gruppen, vara feg eller inkompetent möter inte gruppens krav vilket därmed resulterar i att individen och ibland hela enheten får ett dåligt rykte. I värsta fall leder det till att personen blir utfryst från gruppen. Till skillnad från i den civila världen kan soldater eller officerare inte byta sociala kretsar lika lätt och rykten är svåra att bli av med vilket gör det till en reell social konsekvens.

”Sometimes I think the opinion of other guys forces you to surpass your limits, you don’t want to let them down.”

– Kadett ur franska bergsjägarna 

Avslutande ord

Att symboler är mer än bara tyg och metall blir tydligt när dessa tillskrivs ett värde och en kultur uppstår kring dem. Symbolerna kan bidra till att skapa sammanhållning inom mindre enheter, dels genom prövningen i vilken de måste förtjänas, dels den kompetens de representerar. När dessa symboler kopplas till krav och behöver förtjänas blir de inte minst ett kvitto på individens kompetens eller styrka men också ett av få sätt individen kan utmärka sig för omgivning med hänsyn till uniformen. Inte minst kan symbolerna utgöra ett gemensamt mål för gruppen och tydligt visa att individen är en medlem i gruppen vilket stärker stoltheten, gruppidentiteten och sammanhållningen. 

Den andra sidan av myntet är skammen, utanförskapet och rädslan. Skammen av att misslyckas, rädslan för omgivningens åsikter när man inte klarar kraven som ställs och utanförskapet när platsen i flocken inte förtjänas. Det återkommande temat låter negativt, men denna drivkraft är effektiv och som King uttryckte det ”shame in the eyes of our brothers is a powerful motivator.”

Symbolens värde kan i sin tur kokas ner till två faktorer – svårigheten att få den och distinktionen den skapar. Svårigheten att få den innebär inte minst vilken prövning individen behöver genomgå för att mottaga den och distinktionen den skapar syftar på den sociala status som är förknippad med symbolen. Fenomenet observerades som starkast bland de yngre och på en lägre nivå i organisationen och verkar tunnas ut ju högre upp i organisationen man kommer. Det är möjligt att mental och fysisk styrka är högre värderade på en lägre nivå medans det högre upp i organisationen snarare är viktigare med värden såsom intellektuell spänst, kunskap och förmågan att se helheten. Kanske kan detta förklara skillnaden i uppfattning hos Högkvarteret med sitt traditionsråd jämfört med kompanifanjunkaren? 

Intressant nog såg studien ingen koppling mellan upplevt värde och hur anrik eller gammal symbolen var, lika så huruvida den var reglementerad eller inte. Om en symbol officiellt togs bort dök nya inofficiella upp. Vad som faktiskt påverkade värdet var exempelvis om gruppen uppfattade att kraven för tilldelningen blivit lättare eller om dessa helt saknas. Även i de fallen där enheter sänker kraven för att fler ska inkluderas, så skapar detta ofta en direkt motsatt effekt på sammanhållningen inom enheten och deras symbol. Högstatusgrupper behöver helt enkelt exkludera, för om alla ska få vara med är ingen speciell. 

Sverige och Frankrike är relativt lika varandra och därför borde vi ta med dessa slutsatser till vår egen organisation. Det är inte bara en tygbit – det är ett bevis på att individen är kompetent, besitter fysisk och psykisk styrka, ingjuter förtroende och inte minst motiverar den genom både piska och morot med belöningen att bli accepterad i kollektivet och utanförskap som straff. Att inse vikten av utbildningstecken och förstå hur de påverkar individens samspel med kollektivet blir därför mycket viktigt.

Jag tror inte att fler utbildningstecken löser alla våra problem, inte heller tror jag att traditionsrådets uppfattning om vad som är värdefullt alltid sammanfaller med soldatens. Högkvarteret måste förstå och respektera de förslag som växer fram genom förbanden, förbanden i sin tur måste förstå hur värdet kring symbolerna skapas. Vi bör inte heller glömma hur K4 tog hem jägarbågen efter utbyten med US Army Rangers eller amfibieofficeren som tyckte att en viking var ett lämpligt utbildningstecken – alla olovligen använda tills Högkvarteret till slut erkände dessa som officiella. 

En slutlig invändning från Högkvarteret är att dessa tygmärken kostar pengar, särskilt i stora mängder. Jag vill hävda motsatsen, det är antagligen det billigaste ledarskapsverktyget plutonchefen har för att svetsa samman sin pluton och skapa samhörighet. Om jag frågar den värnpliktige som precis genomfört sitt livs tuffaste strapats “Vill du ha din basker eller 20 kronor?” kommer antagligen få att välja det monetära alternativet. Människor tenderar att välja utmärkelser före exempelvis en motsvarande högre lön, vilket gör medaljer så lämpligt för myndigheter med begränsade ekonomiska tillgångar.

I linje med kompanifanjunkaren föreslår jag därför att estetik fastställs, beslutsmandatet släpps ner och om det är en kostnadsfråga – låt förbanden själva bekosta dessa särskilda tecken. Det vi behöver fokusera på är dess effekt och potential som verktyg för att öka vår förmåga. För att underskatta tygbitarnas betydelse är direkt oansvarigt.

---

Referenser 

Amfibieregementet. (2018). Rapport undersökning av olycka värmeslag i samband med utbildningskontroll i Göteborg den 13 juni 2018. Försvarsmakten. 

Angstrom, J. (2017). Transformation into nature: Swedish Army Ranger rites of passage. i P. Haldén, & P. Jackson, Transforming Warriors (ss. 145–162). Routledge. 

Aronson, E., & Mills, J. (1959). The effect of severity of initiation on liking for a group. The Journal of Abnormal and Social Psychology, 12(2), ss. 177-181. 

Frey, S. B. (2006). Giving and Receiving Awards. Perspectives on Psychological Science, 

1(4), ss. 377–388.

Försvarsmakten. (2022). Därför kräver tjänstetecken byråkrati. Försvarsmaktens Forum, 3/2022. s. 63.

Gustavsson, F. (2023). Worn symbols and their role in the military – a study of their effects and perceived value in the French army. Försvarshögskolan.

https://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?aq2=%5B%5B%5D%5D&c=1&af=%5B%5D&searchType=SIMPLE&sortOrder2=title_sort_asc&query=Worn+symbols+and+their+role+in+the+military&language=sv&pid=diva2%3A1765976&aq=%5B%5B%5D%5D&sf=all&aqe=%5B%5D&sortOrder=author_sort_asc&onlyFullText=false&noOfRows=50&dswid=6352

Hertz, C. (2006). The uniform: As material, as symbol, as negotiated object. Journal of 

Hooiser Folklore Society, 31(1), ss. 43–57.

Henriksen, T. (12 februari 2022). Utbildningstecken – en fråga om liv och död. Militär debatt.

Utbildningstecken – en fråga om liv och död!

Iodice, E. (2022) Lessons from History: The Astonishing Rise to Leadership and Power of 

Napoleon Bonaparte, The Journal of Values-Based Leadership, 15(1). ss. 1–22. 

King, A. (2013). The combat soldier: Infantry Tactics and Cohesion in the twentieth and twenty-first centuries. Oxford university press. 

King, A. (Ed.). (2015). Frontline: Combat and Cohesion in Twenty-First Century . Oxford University Press. 

Livregementets Husarer. (2018). Utredningsrapport avseende överhettningsolycka KARLSBORG 30MAJ18. Försvarsmakten.