Försvarsmaktens fundament bygger på de personer som varje dag går till sin tjänstgöringsplats – beredda att tjäna och i yttersta fall dö för sitt land. Jag är övertygad om att en stor bidragande orsak till detta är den stolthet som de allra flesta av oss känner; att ta på sig uniformen och veta att man tjänar ett högre syfte. Det är floskler vi alla hört och uttryckt, men många av oss känner sig trots det mycket stolta över sitt yrkesval. Stoltheten har byggts upp av utmaningar och prövningar som vi tillsammans ställts inför och klarat. Denna stolthet har inte minst förstärkts av våra starka traditioner och arv.

Försvarsmakten tillhör nog en relativt unik skara, som förvaltar historia och traditioner på ett så utpräglat sätt. Traditioner som byggts upp under lång tid, som bidrar till det vi kallar förbandsanda. Vad förbandsanda är, finns det många olika svar på, beroende på vem man frågar.

Men jag tror de flesta skulle hålla med om att förbandsanda bland annat innefattar saker som kompetens, disciplin, kamratskap, värdegrund och stolthet.

Detta är förmågor som jag vill påstå kan avgöra vem som vinner striden. Eller för att uttrycka det mer extremt: Vem som lever och vem som dör.

I Försvarsmakten finns det idag 19 fastställda utbildningstecken enligt Unibest. Av dessa är sex stycken avsedda för jägar- och specialförband.

Övriga tecken sträcker sig från amfibiesoldat till tolk. Det är alltså väldigt många tjänstegrenar som saknar utbildningstecken. Vilka kriterier som reglerar vilka tjänstegrenar som ska föräras med ett utbildningstecken är för mig okänt, jag har ej heller hittat denna information. 

Så vad är då syftet med utbildningstecken?

Det framgår inte i Unibest, men jag gissar att syftet är att visa kompetens men framförallt för att stärka känslan av tillhörighet och förbandsanda.
 

Jag uppfattar att det är en enormt byråkratisk process att lyckas ta fram ett ”godkänt” utbildningstecken/linjetecken. Mitt förband har provat flertalet gånger. Motiven till att vi ej får det godkänt – så som jag har fått det berättat för mig – handlar om att det inte är utformat enligt heraldikens riktlinjer samt andra byråkratiska och principiella skäl.

Det handlar alltså om ett märke av tyg. Och lite kardborre. 

Eftersom jag själv förespråkar ordning och reda förstår jag självklart att det rimligtvis måste finnas någon form av statuter och riktlinjer för hur ett utbildningstecken/linjetecken ska vara utformat och hur det ska tilldelas.
Men vi måste sluta sätta käppar i hjulet för oss själva och istället uppmuntra alla initiativ som stärker vår förbandsanda och således vår förmåga! 

Detta är ytterst viktigt med tanke på det tillväxtskede vi nu står inför.

Jag anser därför att Försvarsmakten måste se över den byråkrati som finns kring framtagande av utbildningstecken och utbildningslinjetecken. 

Mitt förslag är enkelt:

• Fastställ riktlinjer för estetik, typsnitt m.m.
• Släpp ner ansvaret och bemyndiga C OrgE att godkänna utbildningstecken/linjetecken utifrån ovan fastställda riktlinjer.

Jag vill avsluta med ett enkelt men tänkvärt citat från en legend som tjänstgjorde drygt 40 år i Försvarsmakten:

”Det är de där smågrejerna som gjort att man varit kvar i firman så länge…”

/Von Henriot

Kompanifanjunkare i Armén