Förord: ”Brigad” är sannolikt ett av de svenska ord vars användning har ökat mest de senaste åren. För närvarande byggs fyra svenska brigader upp. Tre av dessa är mekaniserade, med stridsvagnar och stridsfordon. Den fjärde, Livgardesbrigaden eller IB 1, är en infanteribrigad. Den ska år 2030 bestå av tre motoriserade skyttebataljoner och ett antal funktionsförband. Men hur går uppbyggnaden till? Vilka organisatoriska förändringar krävs för att lyckas bygga brigaden?

Överste Martin Johansson är brigadens chef. Men han är också den högst uppsatta chefen inom det svenska infanteriet. Den väg som nu stakas ut av IB 1 kan bli normerande om våra politiker beslutar att fler infanteribrigader behövs. Det handlar alltså dels om att bygga upp en infanteribrigad, men också om att utforma framtidens svenska infanteri.

---

Överste Martin Johansson, chef IB 1 – hur har ditt första halvår som brigadchef varit?

– Intensivt och utmanande, men samtidigt utvecklande för att sammanfatta i några korta ord. Det finns oerhört mycket som behöver ske och tiden är knapp, men samtidigt är det en mycket stimulerande och viktig uppgift. Det finns ett stort driv och framåtanda samt kompetenta medarbetare på brigaden och vi tar steg i rätt riktning varje vecka. Det känns bra att vara igång och mitt fulla fokus är inställt på att bygga brigad till 2030!

Kan du kort beskriva brigadens krigsorganisation?

– Absolut – just nu består brigaden av en brigadstab och en motoriserad skyttebataljon, tidigare 12. motoriserade skyttebataljonen. Till 2030 utvecklas brigaden med ytterligare två motoriserade skyttebataljoner, brigadlednings-, sambands-, artilleri-, ingenjör- och luftvärnskompani samt en brigadunderhållsbataljon. Bortom 2030 ska vi vara beredda att växa ytterligare med manöverdelar samt fler funktioner och förmågor.

Att ”sätta upp en brigad” låter ju rätt diffust för de flesta. Hur gör man?

– Ja, det är på sitt sätt både diffust och tydligt. Det senare eftersom jag uppfattar att målbilden mot 2030 är väldigt tydlig – vi ska då vara en brigad med hög förmåga att lösa den väpnade strid som vår huvuduppgift består i. Men samtidigt diffus eftersom det inte finns någon färdig manual för hur en brigad ”sätts upp”. Även om det till del kan kännas diffust så är det samtidigt väldigt stimulerande då vi har goda möjligheter att själva vara med och forma brigaden på bästa tänkbara sätt. Inställningen måste vara att det är vi själva som ska göra det och det är också så det måste vara. Det finns ingen som vet bättre än vi själva hur brigaden ska formas och utvecklas. Vi ska göra det genom initiativkraft och positiv rapportering mot högre chef samt genom att hämta kraften ur det som redan finns och fungerar väl inom förbandet.

– Stridsplanen är egentligen ganska enkel – samtidigt som vi fortsätter att konsolidera underifrån i brigaden genom att bygga krigsförband i form av plutoner, kompanier och bataljoner så skapar vi en brigadledningsförmåga. Sedan kan dessa båda utgångspunkter sammanfogas i en fungerande helhet och byggas på med fler funktioner.

När jag var plutonchef på 12. motoriserade skyttebataljonen så skämtade vi om att vi var arméns B-styrka. Hur skulle du beskriva infanteribrigadens roll i armén idag och i framtiden?

– Infanteriet vilar ju på en väldigt lång tradition, men samtidigt är det viktigt att inse att det i dagens armé till del kan betraktas som en ny förmåga. Här har vi en viktig uppgift att aktivt bidra genom att utbilda övriga delar av armén avseende infanteriets förmåga samt hur infanteriet kan och bör nyttjas. Infanteriet har en viktig roll i krigsorganisationen och besitter avgörande förmågor. Den operativa rörligheten samt den höga förmågan till avsutten strid i flera olika terrängtyper är viktiga komponenter inom armén. Detta gäller både som en fristående brigad, men också med infanteribataljoner ingående i de mekaniserade brigaderna.

Infanteriet är bara en av komponenterna i IB 1. Hur involverad är du i uppbyggnaden av brigadens andra förmågor såsom ingenjörer och artilleri?

– Som krigsförbandschef utgör jag till del kravställare avseende uppbyggnaden av brigadens funktioner och typförband. Därmed finns en mycket god möjlighet att utifrån brigadens huvuduppgifter och försvarsplaneringen påverka hur brigaden organiseras och utvecklas. Även om många av funktionsförbanden kommer produceras på annan plats så är det viktigt att de direkt blir en del av brigaden för att skapa förutsättningar för en ändamålsenlig samövning mot huvuduppgiften.

Även om brigadens luftvärn, artilleri och ingenjörer utbildas först om några år så behöver ju din personal i brigadstaben, dina skyttebataljoner och inte minst du själv träna med dessa resurser. Hur gör ni det? 

– Det sker bland annat genom ett gott samarbete med de övriga svenska brigaderna. Där vi har möjlighet till samövning samt att ingå med officerare i deras staber. Jag själv tillsammans med en stabsofficer ur IB 1 ingick exempelvis i MekB 19 under övningen Nordic Response förra året, vilket ökade vår förmåga och gav viktiga lärdomar för etableringen av IB 1. I förmågeskapandet utgör vi även en del av 1. Divisionen för att skapa förståelse för stridens förande två nivåer upp. Inom ramen för detta har vi även haft och kommer fortsatt få möjligheten att skicka personal för att ingå i övningar med våra allierade, varvid exempelvis utbyte med den amerikanska och finska armén utgör en viktig förmågebyggande komponent.

Livet i förbandet

Försvarsslakten 1996 till 2004 innebar att infanteriet som truppslag nästan avskaffades i Sverige. Vad har de gett för konsekvenser för infanteriet?

– Framför allt har det fått konsekvensen att det taktiska och operativa nyttjandet av infanteriet inte övats och utvecklats i ett större sammanhang under en ganska lång period. Detsamma gäller många andra truppslag och vapengrenar som varit väldigt minimalistiska under en längre period. Det positiva är dock att det behölls en liten kärna som för infanteriet bestod av 12. motoriserade skyttebataljonen vid Livgardet som kunde vidmakthålla den stridstekniska och lägre taktiska förmågan.

Klockan tickar ganska snabbt nu, och ÖB har kommenderat ”Gå på, marsch!” till hela Försvarsmakten. Tempot ska öka och interna hinder röjas bort. Hur märker man den omställningen på IB1? 

– Det sker mycket, samtidigt och på flera nivåer vilket är fullt nödvändigt. Vi ska inom armén parallellt tillväxa med fyra brigader, en stridsgrupp samt en division och därtill hörande funktionsförband. Inom brigaden måste vi tillåta oss att samtidigt som plutoner, kompanier och bataljoner produceras och samövas även utveckla brigadledning och funktioner.

– Svårigheten i detta är främst att den personella tillväxten tar mer tid än vad som är önskvärt. Vi måste därför hitta nya vägar framåt för att möjliggöra tillväxten. Administrativt krångel, som ÖB uttryckt det, är en viktig del att bekämpa för att möjliggöra tillväxten. Det finns inget Alexanderhugg som löser allt över en natt, utan vi behöver alla i det dagliga arbetet identifiera och försöka påverka detta administrativa krångel.

– För mig är det två områden som vi särskilt behöver påverka genom att förenkla och ge mandat i linjen; rationalitet i grundutbildningen där fordonsutbildningen utgör ett särskilt fokus samt förenklingar inom personaltjänsten avseende rekrytering, anställning och säkerhetsprövning.

Som överste så påverkar du också vilka i kommande generationer som kommer kunna bli brigadchefer. Vilka personliga egenskaper tycker du är viktigast för en infanteriofficer?

– En förmåga att se möjligheter, agera och ta initiativ genom positiv rapportering även då beslutsunderlaget är bristfälligt är för mig alltid personliga egenskaper som är viktiga. Detta i kombination med en hög systemförståelse och flexibilitet för att kunna utveckla eget agerande utifrån stridens dynamik och den tekniska utvecklingen. Detta är förvisso egenskaper som varit viktiga även historiskt, men som kommer vara än viktigare i den snabba utveckling vi nu står inför. I slutändan handlar det om ett driv och förmåga att utveckla infanteriet in i framtiden genom att omsätta teknikutvecklingen till en ökad effekt i den avsuttna striden.

Du kommer ju egentligen från de mekaniserade förbanden. Vad tycker du kännetecknar förbandsandan på IB 1 och attityden i infanteriet?

– Det finns en oerhörd stolthet inom infanteriet och en hög vilja från all personal att vara med och utveckla förbandet in i framtiden. Jag upplever förbandet som förändringsbenäget med en hög mottaglighet för nya system, vilket är positivt och visar sig väldigt tydligt då vi nu är under införande av ett flertal nya materielsystem; Pansarterrängbil 300, Terrängbil 24, Automatkarbin 24, UAV 06, Granatgevär 18 och Robot 58 för att nämna några. Dessa införanden sker snabbt och kräver en särskild attityd, präglad av förändringsvilja och initiativförmåga, för att det ska bli bra. Den attityden tycker jag finns på förbandet och kommer vara viktig för att lyckas med uppgiften. 

– Förbandsandan präglas av ett stort engagemang med medarbetare som bryr sig om varandra och identiteten samt stoltheten att tillhöra infanteriet är väldigt stark. Denna stolthet och identitet ska vi fortsätta utveckla, men med en ännu tydligare koppling till krigsförbanden och den helhet som brigaden ska verka i. 

Utveckling

Som brigadchef så leder du också utvecklingen av infanteriet i Sverige. Utvecklingen av både stridsteknik, taktik och utrustning går väldigt fort i omvärlden. Hur stimulerar och premierar du innovation i ditt truppslag?

– Genom att motivera personalen att ta initiativ och utnyttja alla de möjligheter som finns att bidra till utvecklingen av brigaden och infanteriet. Min förhoppning är att detta skapar en känsla av delaktighet och möjlighet att påverka, och att det ger positiva synergieffekter för vår utveckling.

– Jag ser dagligen goda exempel på detta och kommer fortsätta nyttja den inneboende kraft som finns i organisationen. Framöver är min tanke att införa utmärkelser för särskilt framstående insatser inom ramen för brigadens utveckling, exempelvis i form av ett innovationspris eller liknande.

De andra truppslagen får nu inspektörer. Vem kommer att bli infanteriinspektör? Är det en viktig befattning, och i så fall varför?

– Jag anser att inspektörerna i grunden har en viktig roll för att under arméchefen och genom god dialog med divisionschef och brigadchefer vara drivande i utvecklingen inom de olika truppslagen och tjänstegrenarna. Det är viktigt att detta sker med ett helhetstänk så att funktionerna inte utvecklas och optimeras var för sig utan att det sker i ett system av system, utgående från divisionen och brigadernas strid.

– Optimalt för att åstadkomma detta tror jag hade varit inspektörer direkt under arméchefen som inte samtidigt är regementschefer eller krigsförbandschefer. Men utifrån tillgängliga personella resurser inser jag att det i nuläget är svårt att åstadkomma. Dagens lösning där exempelvis artilleriinspektören tillika är chef A8 är en tillräckligt bra konstellation. Av samma anledning ser jag i nuläget inget direkt behov av att införa en infanteriinspektör. Som chef för infanteribrigaden har jag redan tillräckliga möjligheter att påverka infanteriets utveckling.   

Något som ofta antas utmärka gardesinfanteriet är kompetensen i strid i bebyggelse. Hur vårdas och utvecklas den kompetensen?

– Detta är något som vi till del behöver återta under kommande år. Först och främst ska vi tydligare definiera egen huvuduppgift. För mig är det inte Stockholms innerstad vi ska se framför oss, utan snarare bebyggelse och betäckt terräng i utkanten samt infallsportar som vi bäst ska kunna behärska. Men vi behöver öva mer i bebyggelse och jag ser att brigaden ska vara ledande inom armén avseende strid i urban miljö.

– Under året har vi påbörjat ett utbyte med finska armén som bland annat möjliggör ett kompetens- och erfarenhetsutbyte inom urban krigföring. Vi har även genomfört fältövning i stadsmiljö samt genomför del av pågående bataljonsövningar i bebyggelse. Men vi behöver öka dessa inslag ytterligare så att det blir en naturlig del i brigadens verksamhet från enskild soldat till brigadledning. 

De officerare som vi utvecklar idag kommer att vara de som leder förbanden om tio år. Vilka kompetenser i officerskåren tror du kommer att öka i vikt fram till 2035? 

– En teknisk systemförståelse och förmågan att omsätta denna förståelse i stridstekniskt och taktiskt nyttjande. Vidare kommer den adaptiva förmågan att bli allt viktigare, både genom att snabbt kunna införa nya system i krigsförbandet, men också genom att utveckla egen taktik och stridsteknik utifrån dragna slutsatser på stridsfältet.

– Till detta bidrar akademiseringen av vår officersutbildning på ett positivt sätt. Jag upplever att dagens officerare har en betydligt högre förståelse för helheten och förmåga att kritiskt granska och därmed vara delaktiga i utvecklingen än vad jag själv hade när jag blev officer 1999. Samtidigt behöver hantverket också kunna hanteras och därav finns ett behov av att utveckla officersutbildningen så att det blir en bättre mix av akademiska studier och praktisk tillämpning. 

Hur tror du att vi kan agera idag för att bygga upp de kompetenserna inom officerskåren?

– Samtidigt som vi handleder våra yngre kollegor behöver vi också ge dem möjligheten att tidigt ta ett ansvar i såväl egen som förbandets utveckling. Vi behöver också tydliggöra specialistofficerens roll i krigsförbandet. För mig är en viktig del för brigadförvaltare, bataljonsförvaltare och kompanifanjunkare att just kunna utveckla utbildningen och snabbt kunna implementera stridstekniska förändringar som harmoniserar med taktikutvecklingen som drivs av de taktiska officerarna.

– Detta behöver också bli en naturlig del i vår övningsverksamhet genom ett större ansvar för truppförande chefer att utvärdera egen verksamhet snarare än att det i huvudsak ska ske av förbandsinstruktörer. På så sätt kan vi bli resurseffektiva samtidigt som vi ökar vår egen kompetens och driver utvecklingen framåt. 

Jag antar att du följer infanteriets utveckling i Ukraina. Vilka är dina viktigaste lärdomar från det ukrainska slagfältet, och hur omhändertar ni den utvecklingen?

– En av de viktigaste lärdomarna är just det jag varit inne på avseende behovet av en adaptiv förmåga till taktikutveckling utifrån slagfältets dynamik och teknikutvecklingen. Vidare är så klart nyttjandet av drönare och innebörden av det högtransparenta slagfältet viktiga att dra taktiska slutsatser utifrån. Jag ser inte att det i grunden förändrar hur infanteriet bör organiseras, däremot ger det nya möjligheter och vissa begränsningar. Det behöver vi omhänderta i vår utveckling.

Vilka nya tekniska system tror du att vi kommer se i infanteribrigaden år 2030?

– Som tidigare nämnts är det flera nya tekniska system under införande i brigaden. Med nya fordon i form av exempelvis Pansarterrängbil 300 och Terrängbil 24 i kombination med nya vapensystem och sensorer såsom eldhandvapen, Robot 58, Granatgevär 18 samt drönare så skapar det en slagkraftig kärna av brigaden med god rörlighet och eldkraft.

– Det viktiga nu är att omhänderta detta i stridstekniken och den taktiska utvecklingen för att tillsammans med etableringen av brigadens funktioner i form av artilleri, luftvärn, ingenjörer, och underhållsförband bygga en fungerande brigad. Jag uppfattar att teknikutvecklingen idag relaterat kampen mellan medel och motmedel är mycket fokuserad kring just medel – rörlighet och eldkraft. 

– Men sannolikt kommer motmedel också att utvecklas snabbt under kommande år och därmed kunna öka skyddsförmågan. Exempelvis genom tillförsel av system för C-UAS, motmedel mot drönare. Ett område som jag också tror kommer se en stor och snabb utveckling mot 2030 är ledningssystem med AI-stöd. Här finns redan system på marknaden som automatiserat kan sammanfoga sensordata till en integrerad lägesbild och både skapa bra beslutsunderlag och korta tiden till verkan. 

Något som många läsare är intresserade av är just drönare. Hur ligger brigaden till i användandet av drönare? När blir flygande system en naturlig del av vanliga plutons- och kompaniövningar?

– Vi har börjat öva med drönare nu och min ambition är att det från nästa utbildningsår ska ingå som en naturlig del i all förbandsträning inom brigaden. Det är heller ingen utopi att så ska ske, utan jag uppfattar att det är i balans med arméns vilja och anskaffnings- samt införandeplan. 

Vilka förändringar driver du och din brigadstab gentemot era högre chefer? Vilka förmågor strävar ni efter att införa på brigaden, nu och fram till 2030?

– Som jag tidigare varit inne på så ser jag att de materielsystem som nu är under införande eller planerade ger goda förutsättningar att skapa en slagkraftig brigad till 2030. Det viktiga nu är snarare att se till att omhänderta detta på bästa sätt för att skapa en fungerande brigad med kombinerade vapen där de olika systemen kan fungera i en helhet och ge synergieffekter i striden. 

– Förutom införandet av nya materiel- och vapensystem i de motoriserade skyttebataljonerna är ju även exempelvis nytt brigadluftvärn och nya broläggare andra system som tillsammans med de övriga funktionerna ska integreras i brigaden. Det vi heller inte får tappa bort i denna diskussion är behovet av robusta lednings- och underhållsförband som krävs för samordning och uthållighet. Vi kan införa hur många bra system som helst, men utan fungerande ledning och logistik blir den samlade förmågan ändå begränsad. 

Vi pratar om att vi måste börja göra olika saker. Men det är kanske lika viktigt att sluta göra saker. Vad av det gamla behöver vi kapa bort för att ha tid och kraft att göra det nya?

– Jag anser att det finns ett behov av att överse vår verksamhet i flera olika perspektiv. Vi behöver minska och förenkla administrationen genom att ge större mandat, förenkla processer samt att stödfunktioner hamnar närmare kärnverksamheten i krigsförbanden. 

– Vidare behöver vi utveckla grundutbildningen med fokus att utbilda mot krigsbefattning. Vår grundutbildning håller mycket hög kvalitet, men har under många år fokuserat på att skapa väldigt dugliga enskilda soldater som ska kunna nyttjas i ett tillfälligt sammansatt förband inom ramen för internationella insatser. Del av det ska självklart behållas och är fortfarande relevant, men vi behöver tidigare börja öva i förband och sätta fokus på krigsförbandens behov och den förmåga som enskild behöver för att lösa sin huvuduppgift. 

– Avslutningsvis behöver vi leda mer genom uppdragstaktik. Det vill säga att fördela uppgifter och mandat och lägga mindre tid på att detaljstyra och återrapportera. I detta ingår också att krigsförbandschefer ges ett större ansvar och mandat för utveckling av eget krigsförband. Mer truppförande chefer än förbandsinstruktörer medger att fler krigsförband kan övas och utvecklas.

Officersutbildningen är en ganska formativ del av karriären. Finns det något du skulle vilja förändra i den utbildning som genomförs på SOU, ROU och OP för att bättre tillgodose infanteriets behov?

– Som jag varit inne på tror jag inte vägen framåt är att motarbeta den akademisering som införts i vår officersutbildning. Vi bör snarare försöka hitta en bra balans mellan akademiska studier och hantverket. Jag tror också att brigad- och divisionstaktik behöver utgöra en större del av officersutbildningen. Min uppfattning är att vi varit duktiga på att utbilda på pluton, kompani och bataljon samt operativ nivå, men behöver återta förmågan på den högre taktiska nivån.

Är detta något som du tror kommer att fastna i hjärnorna på de yngre officerarna, eller kan det blir för abstrakt för dem?

– Jag menar inte att allt ska ske under den grundläggande officersutbildningen. Det behöver differentieras på olika nivåer i vårt utbildningssystem. Men rent generellt ser jag en lucka just avseende den högre taktiska nivån som behöver omhändertas.

– Även om vi behöver anpassa det efter målgruppen anser jag att det finns en vinning i att tidigt introducera brigad- och divisionstaktik i utbildningen för att skapa en större helhetsförståelse för den kontext enskild funktion eller förband verkar i. Som exempel genomförde jag själv en utbildningsdag i brigads strid med Kadettskolan under föregående utbildningsår. Syftet då var inte att de ska bli experter på brigadtaktik, utan att skapa en förståelse för hur en brigad är organiserad och strider, dvs den kontext de ska verka i inom ramen för egen krigsuppgift.  

Hur tror du att brigadens plutoner, kompanier och bataljoner kommer att skilja sig år 2035 jämfört med hur de ser ut idag?

– Rent organisatoriskt kommer det nog se liknande ut som idag, med skillnaden att bataljonerna reduceras något i funktioner eftersom de nu ingår i en brigad snarare än att de ska kunna agera som fristående bataljoner. Den större skillnaden kommer sannolikt vara hur förbanden nyttjas där jag tror att en större bredd av uppgifter kommer behöva lösas och därav behöver det finnas en inneboende flexibilitet i förbanden. Relaterat till förmågan att verka i urban miljö behöver vi även överse antalet skyttesoldater, grupper, plutoner och kompanier ingående i de motoriserade skyttebataljonerna.

Personalen

Svenska brigader är en mix av alla arméns personalkategorier – yrkesofficerare, reservofficerare, värnpliktiga, GSS/K och GSS/T. Kan du enkelt beskriva vad respektive personalkategori tillför till din brigad?

– Värnpliktiga (GSS/P) utgör huvuddelen av personalen ingående i brigaden. Förutom att bidra i befattning i krigsförbandet utgör den kategorin även basen för rekrytering till övriga kategorier samt bidrar till en god folkförankring. GSS/K och GSS/T medger att del av brigaden innehar en högre förmåga och är direkt gripbar för beredskap och insatser. Yrkesofficerare bidrar till att utveckla och vidmakthålla krigsförbanden, bland annat genom grund- och repetitionsutbildning samt genom övningsverksamhet. Reservofficerare innehar en avgörande roll i krigsförbanden för att komplettera yrkesofficerare som chefer och stabsofficerare i krigsförbanden, men utgör även en bra resurs för att kunna nyttja vid genomförande av beredskap och insatser.

Vad är den just nu största begränsningen i att växa personellt?

– Att det tar tid att utbilda en officer och att rekryteringsprocessen inte är ändamålsenlig. Det vi behöver göra för att lyckas med den personella tillväxten är dels att fördela mandat och förenkla processen avseende rekrytering, bland annat innefattande säkerhetsprövning. Det tror jag är fullt möjligt utan att göra avkall på säkerhetsskyddet. Men vi kommer även behöva ge våra yngre kollegor ett större ansvar och i vissa fall kliva snabbare upp en nivå i organisationen jämfört med vad som tidigare varit normen.

Brigadens överlägset största personalkategori är krigsplacerade värnpliktiga. Har du några tankar kring hur kontakten med och tjänstgöringen för de krigsplacerade värnpliktiga vid brigaden kommer att se ut?

– Krigsförbandschefer behöver ha kontroll på och kontinuerlig kontakt med egen personal. Det går inte att lägga över det ansvaret på en personalfunktion eller tro att brigad- eller bataljonschefer kan ha koll på all personal ingående i förbandet. Kompani- och plutonchefer utgör den nivån varifrån den regelbundna kontakten med sin krigsplacerade personal behöver ske. Det bidrar dessutom till en bra förbandsanda och möjliggör en ändamålsenlig repetitionsutbildning. 

Hur ofta kommer en krigsplacerad värnpliktig soldat på brigaden att repetitionsutbildas eller -övas?

– Utgående från en förbandsomsättningstakt på åtta år så kommer en krigsplacerad värnpliktig efter grundutbildningen som minst genomföra en krigsförbandsövning (KFÖ). Beroende på befattning tillkommer sedan ett antal särskilda övningar för befäl (SÖB) och/eller krigsförbandskurser (KFK) eller särskilda övningar förband (SÖF). De senare repetitionsutbildningarna nyttjas framför allt för att omutbilda på ny materiel eller repetitionsutbilda på mer kvalificerad materiel.

Hur ser personalberäkningen ut fram till 2030? Hur många soldater behöver ni utbilda, hur många av dessa behöver ni anställa och hur många kommer ni behöva skicka på officersutbildningar?

– Vi behöver utbilda ca 350-450 värnpliktiga årligen, lite beroende på hur stor del av brigaden som kan fyllas upp genom repetitionsutbildning och vad som behöver nyutbildas. Av dessa krigsplaceras ca 65% som GSS/P medan ca 25% tar anställning som GSS/K eller GSS/T och ca 10% går direkt mot yrkes- eller reservofficersutbildning.

Något som vi ägnat förvånansvärt mycket uppmärksamhet åt på brigaden är reservofficerarna. Kan du beskriva hur brigaden arbetar med sina reservofficerare?

– Rekrytering och vidmakthållande av såväl reservofficerare som GSS/T är något som fungerat mycket bra vid tidigare 12. motoriserade skyttebataljonen, vilket vi nu utvecklar vidare och växlar upp i brigaden. Även detta arbete behöver centreras till och utgå från krigsförbanden. Genom en tydlighet i krigsplacering och en nära dialog med krigsförbandschefer kan tjänstgöring för reservofficerare och GSS/T planeras med god framförhållning och medge vidmakthållande och utveckling i både befattning och förband.

Reservofficerarna gör också en sorts ”karriär” parallellt med yrkesofficerarna. Hur kommer den karriären att se ut i brigaden?

– Brigaden innebär även för våra reservofficerare en möjlighet till tydligare karriärplanering. Här finns både goda möjligheter och ett stort behov av att kunna utvecklas rent allmänt som chef och stabsofficer eller mer specifikt inom en funktion. För att tillvarata denna möjlighet behöver vi säkerställa att en långsiktig personalplanering samt därtill nödvändig kompetensutveckling även sker för våra reservofficerare.

Ponera att jag är kadett som precis har påbörjat SOU, ROU eller OP. Varför ska jag söka mig mot infanteribrigaden?

– För att vi har en mycket stimulerande och utvecklande resa framför oss. Gillar du att utmana dig själv, har en vilja att utvecklas och ta ett stort ansvar för egen och ditt krigsförbands utveckling är infanteriet ett utmärkt val. Att ingå i en brigad ger dessutom goda möjligheter att nå en långsiktig utveckling som officer på olika nivåer och inom olika funktioner.

– Vidare vill jag hävda att infanteribrigaden är den perfekta kombinationen om du gillar både den fysiska utmaning som avsutten strid innebär och den tekniska integrationen av kvalificerade fordons- och vapensystem.

Avslutande frågor

Vilken är din mest stridsvärdeshöjande åtgärd för brigaden sen den startades?

– Stridsvärde definierar ett förbands förmåga att lösa sin huvuduppgift. Det viktigaste jag gjort för att öka förbandets förmåga är att prioritera krigsplacering av personal samt att krigsförbandschefer ges tid åt krigsförbandet; dvs att få ordning på egen personal, materiel och försvarsplanering för att därefter kunna öva på ett ändamålsenligt sätt med rätt personal och materiel mot egen huvuduppgift. Vi har mycket kvar att utveckla för att fullt ut nå dit, men vi är på rätt väg.

Vilket är ditt favoritvapensystem på brigaden?

– Även för infanteribrigaden så är det kombinationen av olika vapensystem som ger en hög effekt och förmåga. Men måste jag ändå välja ett så säger jag Robot 58 då det genom möjligheten till verkan bortom det visuella synfältet (Beyond Line Of Sight) bidrar med en till del ny förmåga och därmed skapar nya taktiska möjligheter för brigaden. 

Om du fick tillföra ett tekniskt system till brigaden, vilket skulle du välja?

– Ett enkelt och robust ledningsstödsystem för kommunikation inom brigaden samt med integrerad AI-funktionalitet som sammanfogar sensorer till en direkt gripbar och aktuell lägesbild.

Vill du ha 5,56 eller 7,62 i brigadens eldhandvapen?

– 5,56. Den lägre vikten, möjligheten att få med mer ammunition samt smidigheten i exempelvis bebyggelse och vid korta stridsavstånd överväger för mig nackdelarna med något sämre penetration och räckvidd. Det finns andra vapensystem inom förbandet som kompletterar eldhandvapnet genom ökad penetration och räckvidd. 

Vilken rysk förmåga tycker du att vi underskattar mest i Sverige?

– Förmågan att genomföra bekämpning på djupet, vilket för oss bör leda till slutsatser avseende exempelvis behovet av egenskydd och motmedel, spridning, maskering, vilseledning och skenmål samt gruppering och organisering av ledningsplatser och logistikresurser.

Vilken bok tycker du att alla rikets infanterister borde läsa?

– ”On Infantry” är en klassiker som alla infanterister bör läsa för en djupare förståelse för infanteriets historia och utveckling. Reflektera gärna över hur du tror att nästa kapitel i den boken skulle formuleras, dvs vad som kännetecknar infanteriets utveckling idag och de kommande 20 åren.