Av Armékollega

Förord: Bör flygvapnet gå i arméns spår för att få en mer kompetent och krigsduglig officerskår? Signaturen FV-kollega förespråkar i sin artikel en centraliserad kaptensutbildning i flygvapnet. Flygvapenchefen Jonas Wikman öppnar också för förändringar i sin replik. Enmans-tankesmedjan Taktisk å sin sida menar att flygvapnet har helt andra behov än armén. Men vad uppnår egentligen armén med sin kaptenskurs?

---

Är gräset grönare i armén?

FV-kollega skriver om hur arméofficerare går till Flygvapnet (FV) för att slippa genomgå TaK A för att befordras till kapten, och beklagar sig över att FV-officerare som en följd av bristen på formell utbildning till kapten helt enkelt är för dåliga.

Det här problemet, om det är ett problem, handlar inte om att läsa en kaptensutbildning utan om att i strid med det FV-kollega skriver så gäller inte samma krav för alla officerare inom Försvarsmakten. En meteorolog, pilot, stabsofficer och kompanichef kan alla ha samma grad men har diametralt olika krav på sin kompetens och förmåga. Ett stort problem är att Försvarsmakten saknar en faktisk syn på vad grad betecknar.

Grad, individ, och befattning

I mångas ögon är militär grad resultat av utbildningsnivå. Formell utbildningsnivå. Det är också så gradsystemet är uppstolpat, särskilt i armén. Det intressanta är att graden alltså inte speglar ansvarsnivå eller befogenheter eftersom graden är direkt och hårt sammansvetsad med individ och inte befattning. Det leder bland annat till att man tror att graden speglar individens förmåga, när graden egentligen bara speglar vilken formell utbildningsnivå individen har genomfört.

I praktiken matchas alltså inte befattning mot potentiella individers förmågor utan filtreras först mot grad. Det leder inte till rätt person på rätt plats utan något helt annat. De som väljs bort trots lämplighet men fel grad ges incitament att lämna Försvarsmakten när de ser att grad trumfar kompetens och lämplighet. Grad är inte ett mått på individens förmåga i befattning oavsett vad högre chefer, som har sin karriär tack vare systemet, anser.

För arméns del visar kaptensutbildningen TaK A tydligt varför det här inte är ett hållbart system.

Armén utbildar inte rätt genom TaK A

Det är lätt att tro att en formell utbildning är rätt väg att gå för att säkerställa kompetens. Men TaK A är inte en utbildning som kvalitetssäkrar individens kompetens. TaK A ger dig godkänt och befordran i princip oavsett hur dålig du är som officer. G som i genomfört räcker. Och om du inte tror mig kan du jämföra antalet antagna och antalet examinerade på TaK A. Befordran sker i praktiken redan när ditt förband skickar dig på TaK A. Motiveringen till att inte underkänna någon är att om Markstridsskolan skulle göra det, skulle de slösa bort arbetstiden för individerna som går kursen och förbanden skulle inte få en kapten i retur.

Det går alltså inte att lita mer på en armékapten än en flygvapenkapten. För selekteringen sker inte på TaK A utan precis som i flygvapnet på förbandet. Skillnaden är att i flygvapnet befordras individen medan i armén måste individen genomgå nästan ett år av pendling för att ändå inte kvalitetssäkras.

TaK A innehåller stora delar som i praktiken är repetition från Officersprogrammet. Ibland med sämre pedagogisk inramning, ibland bättre. Det är dessvärre inte ett effektivt användande av personalens arbetstid. Och återigen sker ingen selektering så den löjtnant som av produktionsrationella eller rättviseskäl skickas för att omvandlas till kapten kommer befordras, i princip oavsett hur olämplig individen är.

TaK A underminerar alltså hela gradsystemet. HOP har ett motsvarande problem. Det går inte att lita på grad i dagens försvarsmakt, trots att graderna styr hela vår tillvaro.

Orostider och krigsförbandens bästa

Ingen privatperson har undgått att det råder ett stort krig i Europa, även om det inom delar av förvaltningen inte verkar ha så stor påverkan på hur vi faktiskt gör saker ännu, tre år efter utbrottet.

Att säkerställa officerskårens förmåga och livskraft är kanske det viktigaste någon gör för att vi ska kunna försvara oss. Kollegorna på förband går på knäna sedan många år och det har bara blivit värre. Från deras perspektiv verkar ingen på högre ledningsnivåer heller bry sig utan hänvisar till att ”det gick” på deras tid och annat trams som egentligen bara handlar om att de inte är intresserade av att förstå dagens problem. Då kan de heller inte lösas.

Lösningar på kort och lång sikt

Problemet är alltså i grunden vad grad faktiskt innebär i Försvarsmakten och att synen på grad uttrycks genom formella utbildningssteg.

Som i strid är lösningarna enkla men kanske tunga att genomdriva. Åtgärderna är skrivna från kort till längre tidsperspektiv men ger oss en robust syn på grad där man faktiskt kan våga lita på att den som har högre grad också är rätt person för den befattningen.

1.      Skrota allt som kallas kaptensutbildning – lägg den frigjorda arbetstiden på HYB och mentorering.

2.      Omvandla dagens TaK A (motsv) till uppdelade, korta, YBK:er för punktinsatser i utbildning.

3.      Underkänn kurs- och programdeltagare. Svenska medborgares liv är viktigare än att alla officerare ska med uppåt i graderna. Då återfår också gradsystemet legitimitet eftersom det kvalitetssäkras.

4.      Koppla grad till befattning och inte till individ. I praktiken befordras individen till graden som befattningen är, och därmed har graden fått legitimitet eftersom den direkt påvisar hur stort beslutsmandat och ansvarsområde individen i befattningen äger. Vid befattningsbyte kan man alltså gå ner i grad när ansvaret minskar.

Administrativt är förslagen enkla att genomföra. Det svåra är att kulturellt genomföra det i en organisation där individer kopplar sin identitet hårt mot sin grad, vilket är naturligt när grad dikterar dina möjligheter. Men om allt och alla ska göra sitt yttersta för krigsförbanden, och därmed svenska medborgare, är det inte försvarbart att klamra sig fast vid ett system som är märkbart sämre på att inplacera rätt person på rätt plats än alternativet.

Vårt jobb handlar om liv. Det får aldrig handla om något annat.