Av major Marcus Karlin, Luftstridsskolan och kapten John Nisser, Försvarshögskolan

Syftet med den här artikeln är att bidra till stärkt svensk försvarsförmåga genom att belysa lönens betydelse för att rekrytera och behålla rätt kompetens i Försvarsmakten. Vi menar att lönenivåerna, särskilt i relation till utbildningskrav, tillgänglighet och rörlighet, är en avgörande faktor för en uppfylld officerskår. Artikeln jämför svenska yrkesofficerares löner med motsvarande grupper i Norden för att ge underlag i vad vi uppfattar som en ödesfråga för Försvarsmakten: lönesättningen av militär personal.

Artikeln bygger vidare på vår tidigare text Sist in, sämst betalt (Karlin och Nisser, 2025), där vi lyfte skillnader gentemot våra nordiska grannar, med särskilt fokus på Norges ersättningssystem vid utlandsstationering. Efter berättigad kritik om äldre data har vi tagit oss friheten att göra en egen uppdaterad löneanalys med data från 2020 till 2023. Försvarsmakten har lyft senare års lönesatsningar som något lyckat (Försvarsmakten blogg, 2025), och i senaste Försvarets Forum (Försvarsmakten 2025, artikeln ligger som illustration i denna artikel på Militär Debatt) pekar man på att lönerna är goda – särskilt vid internationell insats. 

Militär lönestatistik i Norden

Hur står sig egentligen den svenska yrkesofficeren i jämförelse idag? Den frågan söker vi besvara här, med ny statistik från de nordiska statistikmyndigheterna. 

Innan vi tittar utåt mot våra nordiska grannar börjar vi i Sverige. Under perioden 2020–2023 ökade lönerna för specialistofficerare med cirka 11 %, medan officerare fick en ökning på knappt 7 % (Statistiska Centralbyrån; 2025b; 2025c). Samtidigt steg inflationen med drygt 20 %, vilket innebär att reallönerna minskat för båda grupper – mest för officerare (Statistiska Centralbyrån; 2025a).

De streckade linjerna i figur 1 visar vilken lönenivå som hade krävts enbart för att kompensera för inflationen under perioden.

Med en bild av den svenska löneutvecklingen på plats, vänder vi nu blicken mot våra nordiska grannländer.

Vi jämför medianlöner i stället för medellöner, eftersom medianen ger en mer rättvis bild – mindre påverkad av extremt höga löner eller tillägg (Danmarks Statistik, 2025; Tilastokeskus, 2025; Statistiska Centralbyrån; 2025b; Statistisk Sentralbyrå, 2025). För att jämföra länder på lika villkor har lönerna justerats för prisnivåer enligt Eurostats PPP-index, så att alla siffror speglar faktisk köpkraft i svensk prisnivå (Eurostat, 2025). Det innebär att vi kan jämföra vad en lön faktiskt är värd i praktiken – oavsett om den tjänas i Oslo, Köpenhamn, Helsingfors eller Stockholm. Formeln vi använder av beskrivs nedan, följt av tabeller och figurer som redogör för justerade löner per land och år för både officerare och specialistofficerare. 

År 2023 hade norska och danska officerare cirka 45 % högre köpkraft än sina svenska kollegor, medan Finland låg 22 % högre. Skillnaderna har varit stabila under hela perioden 2020–2023, med svenska löner 24–46 % lägre än i Norge och Danmark varje år.

För specialistofficerare är skillnaderna ännu större. År 2023 hade norska specialistofficerare en köpkraftsjusterad lön som var 64 % högre än den svenska. I Danmark var lönen cirka 29 % högre.

Även om prisnivåerna är högre i vissa grannländer, förklarar det inte de stora skillnaderna i köpkraft – särskilt efter justering enligt Eurostats data. Trots senare lönesatsningar har svenska löner fortsatt väsentligt lägre köpkraft. Danmark och Finland visar en viss nedgång 2022–2023, sannolikt på grund av inflation, medan Norge stod emot bättre – troligen tack vare starkare ekonomi och riktade lönesatsningar. Eftersom alla löner justerats till svensk prisnivå, jämförs bara relativ köpkraft, inte förändringar inom Sverige över tid. Det står dock klart att svenska löner har tappat i värde med cirka 20 % under perioden.

Lönepolitik utan riktning?

Att svenska officerare har lägre köpkraft än sina nordiska kollegor beror sannolikt på flera faktorer. En central förklaring är att Sverige har ett centraliserat och trögrörligt lönesystem. Trots retorik om individuell lönesättning är chefernas faktiska utrymme att påverka löner ofta begränsat. Vid befordran eller byte av befattning tycks det vara praxis att placera individen i det lägre spannet för befattningen, och retroaktiva justeringar är svåra att genomföra utanför ordinarie RALS-processer.

Då Försvarsmaktens lägstalöner har höjts genom åren utan samma krav på motsvarande reformer i den allmänna lönestrukturen har lönerna tryckts samman där många faktiska och imaginära ledningsnivåer ska få plats mellan exempelvis Chef OrgE (oftast en överste) och en plutonchef. 

Andra myndigheters lönepolitik

En jämförelse med Polismyndigheten är talande. Efter problem med bemanning och löner har regeringen från 2022 och framåt årligen avsatt 400 miljoner kronor specifikt för höjda löner och ökad attraktivitet i polisyrket – något som återkommer årligen i Polismyndighetens regleringsbrev:

“Minst 400 000 000 kr ska användas för höjda löner och annan ersättning i syfte att stärka polisyrkets attraktivitet” (Regeringen, 2025).

Försvarsmaktens regleringsbrev däremot fokuserar huvudsakligen på materiel, infrastruktur och Nato-åtaganden. Det finns få, om några, öronmärkta satsningar på personal. Samtidigt betonar Försvarsmaktens egen perspektivstudie behovet av ökad personalvolym för att möta de växande och mer komplexa uppgifterna (Försvarsmakten, 2022). Men vilka faktorer som ska bidra till detta, utöver pliktbaserade lösningar, är oklart. Begrepp som lön och ersättning nämns inte.

Resultatet är tydligt: mellan 2014 och 2024 har antalet yrkesofficerare endast ökat med 8 %, trots en rad geopolitiska kriser, krig i vårt närområde och växande försvarsuppgifter (Försvarsmakten, 2014; 2024). Detta visar att ansvarskänsla och plikt inte räcker för att bemanna en modern försvarsmakt. Försvarsmaktsledningen behöver, likt Polismyndigheten, vara tydlig gentemot regering och riksdag – att långsiktig personaluppbyggnad kräver riktade, ekonomiska satsningar på löner och villkor.

Om inte nu – när?

Trots upprepade lönesatsningar visar statistiken att Sverige fortfarande ligger efter sina nordiska grannar – och gapet består. Vidare har eventuella lönesatsningar redan ätits upp av inflationen. Det är missvisande att framställa lönerna som goda utan att beakta hur ersättning för exempelvis stabstjänst i Nato hanteras, eller att inkludera rörliga tillägg som sällan speglar faktisk vardag. När personalen upplever sig underkompenserad för sitt ansvar är det inte kommunikationen som ska korrigeras – utan verkligheten.

Det handlar inte längre om marginella avvikelser, utan om ett systemfel. Balansen mellan ansvar och ersättning är rubbad. Vill vi ha ett modernt och hållbart försvar, måste lönen motsvara kraven på yrkesofficeren – inte bara i ord, utan i praktiken.

Vi stöttar överbefälhavarens paroll allt för krigsförbanden. Men krigsförbanden behöver personal – främst yrkesofficerare. Och för att locka och behålla dessa krävs att en anställning i Försvarsmakten framstår som ett ekonomiskt rimligt val. Det handlar inte om att vara löneledande, utan att en karriär som yrkesofficer inte kan vara en ekonomisk förlustaffär.

Vi avslutar med att ge fem konkreta rekommendationer för vägen framåt:

• Inför riktade lönesatsningar i Försvarsmaktens regleringsbrev – i likhet med Polismyndighetens öronmärkta medel för att öka yrkets attraktivitet.
  
• Reformera lönestrukturen så att ansvar, befordran och kompetens tydligare speglas i lön – även utanför RALS-processen.
  
• Ge chefer ökat mandat att påverka lönesättning utöver befordran eller byte av befattning.
  
• Tydliggör löne- och ersättningsfrågan i styrdokument, och även i långsiktig inriktning.
  
• Följ upp och jämför köpkraftsjusterade löner internationellt regelbundet – med transparent publicering, som del av personalförsörjningsstrategin.

---

Referenser: 

Danmarks Statistik. (2025). Statistikbanken: Medianlöner 2020-2023 för militär personal. URL: https://www.statistikbanken.dk/statbank5a/default.asp?w=1920 (hämtad 2025-05-10). 

Eurostat. (2025). Comparative Price Levels. URL: https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/tec00120/default/table?lang=en&category=t_prc.t_prc_ppp (hämtad 2025-05-10). 

Försvarsmakten. (2014). Försvarsmaktens Årsredovisning 2014 bilaga 2, Försvarsmakten: Stockholm 2014. 

Försvarsmakten. (2022) Slutredovisning Försvarsmaktens perspektivstudie: Ett starkare försvar för en utmanande framtid. Försvarsmakten: Stockholm. 

Försvarsmakten. (2024). Försvarsmaktens Årsredovisning 2024 bilaga 1,2 och 5, Försvarsmakten: Stockholm. 

Försvarsmakten. (2025). Lönelyft. Försvarets Forum, 2025(2), 42-44. 

Försvarsmakten Blogg. (2025). Personaldirektören svarar i debatten om löner. 17 April 2025. URL: https://blogg.forsvarsmakten.se/kommentar/2025/04/17/personaldirektoren-svarar-i-debatten-om-loner/ (hämtad 2025-04-30).

Karlin, Marcus och John Nisser. (2025). Sist in, sämst betalt. Militär Debatt. 15 april 2015. URL: https://militardebatt.com/2025/04/15/sist-in-samst-betalt/ (hämtad 2025-05-10). 

Tilastokeskus. (2025). StatFin: Yrkesofficerare, Underofficerare. URL: https://pxdata.stat.fi/PxWeb/pxweb/sv/StatFin/ (hämtad 2025-05-10). 

Regeringen. (2022). Regleringsbrev för budgetåret 2022 avseende Polismyndigheten. URL: https://www.esv.se/statsliggaren/regleringsbrev/?RBID=23152 (hämtad 2025-05-10).

Statistiska Centralbyrån. (2025a). Prisomräknaren. URL: https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/prisomraknaren/ (hämtad 2025-05-12). 

Statistiska Centralbyrån. (2025b). Lönestatistik: officerare. URL: https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/lonesok/Search?lon=officerare (hämtad 2025-05-10). 

Statistiska Centralbyrån. (2025c). Lönestatistik: poliser. URL: https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/lonesok/Search?lon=officerare (hämtad 2025-05-10). 

Statistisk Sentralbyrå. (2025). Statistikkbanken: Lønn. URL: https://www.ssb.no/statbank/list/lonnansatt (hämtad 2025-05-12).