Av en kadett
Imorgon, den 23 juni, befordras en ny officerskurs till fänrikar. Nu ska karriären som yrkesofficerare börja. Men många har börjat att fundera på om de ska vända i dörren.
Löner och arbetsvillkor har varit ett omskrivet ämne senaste tiden och det gäller även för oss på Militärhögskolan Karlberg. Vilken befattning och vilken ingångslön man får efter examen är nog det hetaste samtalsämnet i korridorerna och i matsalskön. Att berätta för andra personer vad man tjänar är något som inte alla individer är bekväma med. Men efter tre år av studier och studiesociala evenemang har vi kadetter kommit varandra nära, och nu när anställningen som yrkesofficer står för dörren har många delat med sig av vilken lön och befattning de erbjudits.
Genom att många har varit öppna med vad de erbjudits har det uppkommit både intressanta och frustrerande insikter om Försvarsmaktens personal- och lönepolitik. Efter att ha jämfört sitt eget erbjudande med många andras har många, nu strax innan examen, börjat fundera på att lämna organisationen innan de ens blivit fänrikar. Även om de flesta av oss kommer att ta anställning i Försvarsmakten efter examen, är det allt fler som i sista stund börjat se sig om efter alternativa jobb utanför Försvarsmakten.
Ett splittrat system
Många, snart nyexaminerade fänrikar, får efter examen en ingångslön på 30 000 kr – det lägsta som överhuvudtaget är möjligt enligt Försvarsmaktens anställningsvillkor. Förbandens förklaring till att de ger den lägsta möjliga lönen är att individen saknar tidigare erfarenhet eller kvalifikationer som skulle motivera en högre lön. Att man erbjuds minimilön om man saknar erfarenheter eller kompetenser som är lönegrundande ställer sig ingen emot. Men det uppstår stor frustration när förbanden har olika definitioner och tolkningar på vad som är lönegrundande och inte. Vissa förband menar att det knappt finns något som är lönegrundande om man inte har tjänstgjort som officer tidigare, vilket ingen av oss har.
Många andra förband delar inte den uppfattningen. Där erbjuds, snart nyexaminerade fänrikar, utan tidigare arbetslivserfarenhet inom Försvarsmakten en ingångslön på 35 000 kr. Båda ska tjänstgöra som instruktörer, båda saknar tidigare arbetserfarenhet, och båda ska tillbaka till samma förband som de gjorde värnplikt på. Det skiljer alltså hela 5 000 kr (16,67%) mellan individer som har exakt samma erfarenhet och kompetenser sett till förbandet de ska till och det yrke de snart ska utöva. Samma roll, samma ansvar – men en oerhört stor skillnad i lön.
När erfarenhet blir en nackdel
Tidigare erfarenhet är inte alltid till en fördel om man ser till de som har arbetat inom Försvarsmakten innan de började på Officersprogrammet. Snart nyexaminerade fänrikar som har mellan tre och fem års tjänstgöring som GSS/K bakom sig, är vana att trupputbilda och har goda kunskaper om avancerade system och vapensystem, erbjuds en betydligt lägre ingångslön än de flesta andra nyutexaminerade fänrikarna som saknar denna erfarenhetsbank. Dessa, snart nyexaminerade fänrikar, med flera års erfarenhet erbjuds 32 500 kr medan många utan tidigare erfarenhet erbjuds 36 000 kr. Båda ska tjänstgöra som ställföreträdande plutonchefer. Samma roll, samma ansvar. Däremot är skillnaden mellan dessa två individer att en har erfarenhetsbank att luta sig tillbaka på, vilket kan eller bör medföra att individen kommer att vara mer självgående i arbetet och kan utbilda inom fler områden. Den mer erfarne fänriken är en större tillgång för förbandet och i förlängningen för Försvarsmakten. Trots detta så får den erfarne individen 3 500 kr mindre i månaden. Hur rimmar det med rättvisa? Hur rimmar det med individuell lönesättning?
Orimliga löneskillnader
Situationen blir än mer svårbegriplig när man beaktar att många instruktörer utan tidigare arbetslivserfarenhet ska tjänstgöra som instruktör och kommer att tjäna 3 000 kr mer än den erfarna GSS/K med en stor erfarenhetsbank som ska tjänstgöra som ställföreträdande plutonchef. Instruktören tjänar 35 000 kr och den ställföreträdande plutonchefen med en större erfarenhetsbank tjänar 32 500 kr. Att ha ett större formellt ansvar sett till befattning och en större erfarenhetsbank är en direkt nackdel sett till den lön man får.
Är denna lönesättning individuell? Eller är det främst vilket förband som man ska till som utgör den individuella delen av lönesättningen? Förbandens egna lönemålbilder skiljer sig enormt och det finns ingen stringens i vad förbanden anser är lönegrundande och inte. Detta förhållningssätt underminerar förtroendet för organisationens personalhantering och skapar en splittrad organisation där unga officerare, som egentligen vill bidra och göra skillnad, istället ser sig om efter alternativ eftersom det är svårt att motivera sig att stanna kvar.
”Löneutvecklingen blir bättre med åren”
Den högsta lönen som erbjuds till några av de snart nyexaminerade fänrikarna är 40 000 kr. Denna lön kommer några individer att få då de börjar att tjänstgöra som plutonchef, där majoriteten av dem kommer direkt från värnplikten och således inte har någon tidigare erfarenhet. Hur många år behöver individerna med en ingångslön på 30 000 kr arbeta innan de når en lön på 40 000 kr? Många officerare som arbetat mellan fem och sju år, varav en majoritet av tiden som plutonchef, tjänar mindre än dessa nyexaminerade fänrikar som enbart genomfört grundutbildning innan Officersprogrammet. Är det rimligt att jämföra och motivera att en nyexaminerad fänrik utan någon tidigare erfarenhet tjänar (eller rättare sagt tjänade, eftersom även deras lön ökat med åren) lika mycket som en erfaren plutonchef med över fem års tjänstgöring bakom sig? Många förbands lönemålbild för kompanichefer ligger mellan 42 000–45 000kr. Är det rimligt att vissa förbands nyexaminerade fänrikar utan tidigare erfarenhet erbjuds en lön strax under vad andra förbands kompanichefer tjänar?
Förbandens HR-personal menar att ”din ingångslön första året spelar ingen jättestor roll, löneutvecklingen blir bättre med åren”. Detta är en klen tröst när man vet att valet av förband är den största anledningen till att man för alltid kommer att tjäna betydligt mycket mindre än andra officerare med mycket mindre erfarenhet, kompetenser, eller ansvar sett till befattningen på grund av det förbandet man ska till. Är det då konstigt att folk väljer att lämna organisationen?
”Byt till förband som betalar bättre då, vi har inga problem att rekrytera personal” är argumentet från många förbandschefer. Är det så vi vill ha det? Att personalen byter förband, inte för att det är där man vill arbeta, utan för att det andra förbandet betalar bättre.? Om ett förbandsbyte medför en löneökning på över 25% så är det till slut svårt att motivera sig att stanna kvar för att man tycker det är kul, för det är trots allt ett jobb. Eller, vill vi ha personal som stannar kvar länge inom förbandet vilket medför att förbandet håller en högre kvalité eftersom det inte behöver rekryteras och utbildas lika mycket ny personal varje år?
Strategiska mål – taktiska felbeslut
Vi kadetter har under tre års tid varit på oräkneliga föreläsningar där chefer och officerare inom Försvarsmakten flertalet gånger under deras anförande har tryckt på hur viktiga vi blivande officerare är för Försvarsmaktens tillväxt. Det är tydligt att det kommer att krävas att många fler utbildas till officerare för att växtvärken av tillväxten inte ska bli övermäktig när antalet kadetter som påbörjar Officersprogrammet ökar och ökar för varje år. Men när vi nu har fått vårt första riktiga bemötande av förbanden så är det svårt att göra den kopplingen mellan förbandens agerande och högre chefers budskap.
Politikerna har äntligen skjutit till resurser. Det talas om expansion samtidigt som nyanställda möts av minimilöner och bristande uppskattning. En grundförutsättning för tillväxten är att människor stannar kvar i organisationen. Och det är där som det brister. De taktiska besluten som fattas på regements- och flottiljnivå vad gäller löner underminerar de strategiska ambitioner som kommuniceras centralt. Det kommer inte att vara möjligt att expandera om nya officerare ständigt lockas med det lägsta möjliga löneerbjudandet, då kommer de att söka sig någon annanstans.
Om vi på allvar menar att vi ska bygga ett robust och kompetent försvar måste vi börja med att ta hand om människorna i organisationen. Försvarsmaktens framtid avgörs inte i högtidstal, utan i hur ni väljer att möta oss. Det börjar med respekt, inte bara i ord utan också i handling. Och för oss börjar det med något så grundläggande som en rättvis lön.
Om ingenting händer inom kort så kommer Försvarsmakten behöva omfallsplanera eftersom tillväxten inte är genomförbar då personalen förvinner. Väljer ni att lyssna, agera, och lägga grunden för en hållbar tillväxt? Eller kommer ni stå och se på när personalen lämnar?
Valet är ert.
Militär Debatt 
blir lite äpplen och bin, diskussionen borde grunda sig i tjänstgöringsort och stad. För tjänstgöring i Stockholmsregionen behövs en högre lön erfodras kontra Boden alt revingehed.
Varför?
För aatt det är dyrare att leva/köpa boende etc i Stockholm.
I den civila världen är det vanligt att man har ett stockholmstillägg just pga detta.
Det är ett rimligt argument i sig. Däremot stämmer det inte överens med verkligheten då dessa regementen oftast erbjuder minimilön till sina personal med argumentet som tas upp i texten, att det är lätt att rekrytera dit pga sig geografiska läge och det är lätt att rekrytera någon som är villig att jobba för minimilön. Regementen och flottiljer vid större städer ligger generellt lägre i lönenivåer
Ja boende är dyrare i Stockholm generellt sätt. Men där kan kan medarbetaren kliva rakt ut och har alla bekvämligheter runt hörnet. För dom anställda som har långt till närmaste sjukhus, köpcentrum, flygplats, vårdcentral, tågförbindelse nöjesutbud etc. ska deras merkostnader nonchaleras?
det är väl mer lön i Boden för att hantera bemanning och konkurrens från gruvindustrin
Tycker ganska mycket i denna artikel är felaktigt eller missförstått. Det är sjukt oklart vad alla dessa rapade löner faktiskt innebär. Känns som kadetterna här blandar KRO och GRO ganska friskt, även vad olika förband har för syn på exempelvis kompanichef. Är det en kompanichef i KRO på ett P kompani vars ansvar är krigslistor eller fredplutonchef för ett komplex pluton på 7-8 instruktörer.
Sedan att man skulle RALSa upp lönen från instruktör till kompanichef och inte omplaceras tyder på en mycket dålig insyn i hur FM faktiskt tillämpar individuell lönesättning.
Nej det blandas inte mellan KRO och GRO i texten. Det är endast löner från GRO, det man får betalt för, som texten tar upp.
Nej det är inte dålig insyn i FM lönesättning, det är efter att ha pratat med många officerare ute på förbanden och sett förbandens lönemålbilder. Många förbands kompanichefer i GRO som arbetat i 10 år som officer, har en lön som är densamma som en nyexaminerad fänrik som kommer direkt från värnplikten innan de började officersprogrqmmet pga olika förbands lönemålbilder. När kompanichefen började på ett förband där de erbjuds minimilönen vid examen och lönerna för varje befattningsbyte endast medger en löneökning på 500-1000kr per befattning, tar det ungefär 10 år innan de kommer upp till den lön andra officerare erbjuds vid examen.
Det är inget nytt heller. Kullen som tog examen 2014 hade löner på 21500-30000 kr, där vissa markstridsförband låg lägst. Och det var inte pga skillnader i skicklighet och ansvar. Välkommet att detta uppmärksammas.
//Braw
Du blir lönesatt för varje gång du byter befattning, det bör vara extremt ovanligt med KC löner på nyexade fk.
Jag känner inte alls igen mig i den bild som beskrivs här utan tyder mest på hörsägen och enskilda individer. Vilka förband ger 35 för en instruktör och 32 för en stf Pc?
Ett förband ger 35 för en instruktör. Ett annat förband ger 32 till en stf PC. Det är inte samma förband.
Du har rätt till/ska ha ett lönesamtal med din chef mot din nya befattning och den löneboxen.
Men lönesättande chef behöver förhålla sig till förbandets lönemålbild. När vissa förband erbjuder lönemålbildens minimilön, vilket råkar vara Försvarsmaktens minimilön för befattningen, får instruktörer 30 000kr och kompanichef 41 000kr vid det förbandet. Andra förband ger nyexaminerade plutonchefer 40 000kr vilket gör att nyexaminerade fänrikar tjänar (nästan) lika mycket som erfarna officerare i befattning som kompanichef.
Jag förstår att det inte är samma förband, men vilket förband ger FK utan erfarenhet 5000kr över lägst(i praktik ingångslön om man inte har relevant erfarenhet) samma med vilka förband anställer Stf PlutCh på en lön av 32 500?
Att lägsta lönen för plutonchefer är 40 000 ungefär 250701 beror på att FM har gjort en satsning.
Men alla dessa påståenden blir väldigt hörsägen. Lönemålbilderna torde vara fastställda i Vidar, för det blir ganska svårt att argumentera för eller mot om en instruktör bör få 32 eller 35 utan att veta förband, inriktning och erfarenhet.
Att vissa förband erbjuder plutonchefer 40 000kr är inte för att FM gjort satsningar, det är för att förbanden har gjort satsningar. Det gäller vissa förband men långt ifrån alla. Lönemålbilder för plutonchefer på många förband ligger fortsatt runt 33 000-34 000kr. Vilket också är vad många officerare erbjuds efter tre års tjänstgöring när de kliver in på befattningen plutonchef.
I fallet med instruktörer och ställföreträdande plutonchefer utgör bland annat P7 och K3 två motpoler. P7 anställer många instruktörer på 35 000kr. Vissa tidigare GSS/K, vissa har endast genomgått grundutbildning. K3 anställer ställföreträdande plutonchefer på 32 500kr. Alla tidigare GSS/K. Instruktören tjänar 2 500kr mer än ställföreträdande plutonchefen.
I19 ställföreträdande plutonchefer på 36 000kr. Endast genomgått grundutbildning. Jämför man K3 och I19 skiljer det 3 500kr för samma befattning.
K3, AMF1 och Livgardet anställer instruktörer på 30 000kr, vissa får hela 30 500kr. Jämför man dessa mot P7 så skiljer det 5 000kr.
Många förband nyttjar FM lönestrukturs minimigräns för sin egen lönemålbild (eller lägger på typ 500kr) och erbjuder nästan uteslutande minsta lönen, även vid befattningsbyte. Ser man till lönestrukturen och löneutvecklingen för en typisk officers går det att räkna ut att de kommer ta ungefär 5 år för komma upp i lönen för nyanställda instruktörer på andra förband erbjuds vid examen, även om man genomför befattningsbyten varje, eller vartannat år.
Det verkar märkligt att man så stort skiljer på samma befattningar. Men att olika befattningar ger olika lön är inte så konstigt.
Du får dock alltid en helt ny lön vid befattningsbyten, så då handlar det om att förbanden behöver hänga med i löner.
Jag upplever att det finns förband som både jobbar med lönmålbilder och individuella löner.
Har dessa förband inga fackförbund?
Sen är det tyvärr så att en FK som varit K inte direkt behöver ha överförbara kvalifikationer för en högre lön än 30-31k.
Här blir man ju nyfiken, vilka förband är det som pungar ut 35-40k för en helt färska fänrik som bara har en värnplikt i bagaget?
P7 erbjuder 35 000kr till instruktörer. I19 erbjuder 36 000kr till ställföreträdande plutonchef och 38 000kr till plutonchef. T2 erbjuder 40 000kr till plutonchefer. Ingen av dessa har tjänstgjort tidigare, alla gick direkt från grundutbildningen till officersprogrammet
Kan relatera från egen erfarenhet. Vid min kurs examen 2014(219kursen) var spannet från 20500 kronor, till flygförarnas 36kkr före flygförartillägg.
Vi hade kadetter som läst samma subinriktning och utbildning, på samma vfu skola, exempelvis ledning med helt olika ingångslöner. Detta oaktat tidigare erfarenhet. Var din befattning ledningsplutonchef inom exempelvis flygvapnet fick du en rejält högre lön.
Några reflektioner från ett ganska kort militärt yrkesliv av just denna artikels anledning;
Jag kan förstå att det upplevs omotiverade löneskillnader, och ursäkta min ”det var sämre förr”-take, men några av siffrorna i artikeln är ju fantastiska. 40kkr i grundlön efter en treårig utbildning med dagersättning utan studielån? Läkare har idag, efter en 5,5 årig utbildning, ofta med mellan 6-24månaders vikariat därefter, under sin allmäntjänstgöring en lägre lön.