Av kapten Andreas Braw, kompanichef
Jag genomförde min grundutbildning i fredens år 2009. Redan då undrade jag varför vi använde våra svindyra Barracuda-nät (IR-signaturdämpande maskeringsnät) för att maskera våra 20-tält, som vi sedan värmde genom eldning där gnistorna sprutade upp från skorstenen. Näten tog en massa tid, men ledde inte till någon egentlig maskering i IR-spektrumet. Jag har sedan dess fascinerats av att detta ”taktiska tältande” fortfarande är utbrett i Försvarsmakten.
Efter officersexamen anställdes jag vid ett jägarförband. Där stannade jag i tre år. Där hade varje soldat ett enmanstält, som egentligen är en slags GoreTex-kondom för att skydda från vid och fukt. Denna pryl, ”Puppan”, har av oklara anledningar någon slags status som jägarmateriel i Försvarsmakten. En puppa av Försvarsmakts-typ kostar runt 1500 kr på den civila marknaden. Och det är något som alla soldater borde ha.
Dubbla verkligheter
Av säkerhetsskäl som främst är kopplade till förarvila (men även av övningstekniska skäl!) tenderar vi att vilja frysa läget under övningar. Då tenderar förbanden att gå i förläggning och i klartext sova. Detta leder till ett utbrett tältande. Nu åker Tält 12 och Tält 20 fram. Dessa förses ofta med en pliktskyldig maskering. Vi lever då i dubbla verkligheter, och det skapar kognitiv dissonans – dessa tält har inget i brigadområdet att göra i skarpt läge då de omedelbart skulle dra till sig indirekt eld, kamikazedrönare och andra otrevligheter. Alltså är de en övningsteknisk lösning på ett verksamhetssäkerhetsproblem (sömn). Samtidigt maskerar vi dem med viss möda, som om vi försöker dölja förläggningen (vilket vi inte kan) för fienden, som naturligtvis också tältar i andra terrängpartier. För soldater och befäl kan det lätt framstå som om tanken är att vi ska fortsätta att tälta oss igenom kriget.
Vad vi däremot gör sällan är att gå i stridsförläggning. Anledningarna till detta är ganska banala. Eftersom vi VET att vi kommer att tälta så har vi inte skaffat rätt prylar för någonting annat. Således har inte ens de mest prylgalna soldaterna köpt egna puppor, hackor eller lättviktspresenningar. Vi har inte heller utbildat eller övat förbanden i hur de ska gräva ner sig i värnsystem eller på annat sätt sprida sig. Och detta trots att Rommel med flera redan under mellankrigstiden pumpade ut detta budskap – om du inte rör dig så behöver du gräva. Eftersom vi inte utsätter oss för dessa problem i våra övningar (alla vet att freds-tälten ändå ska slås upp om 1-3 dygn) så är frågan om sovplats i stridsområdet inte något som ingår i chefernas planering.
Slut på tältandet
I armén har Operation Sankt Göran nu skapat viss ordning i arméns materielbestånd. Vissa förband har nu fått lämna ifrån sig sina tält, eftersom vi genomgått ett paradigmskifte i materieltjänsten. Vi har inte haft materiel till hela krigsorganisationen, vilket lett till att massor av materiel i praktiken bara cirkulerat på GU-kompanier. Nu har materielen krigsplacerats och ska förvaras i mobiliseringsförråd. De mest prioriterade förbanden har fyllts, och bristerna har fokuserats till lägre prioriterade förband. Äntligen!
Jag avundas er som tillhör dessa lägre prioriterade förband. Ni som nu står utan tält. Nu tvingas ni att tänka själva, utveckla metoderna och skaffa ny relevant materiel för era uppgifter. Personligen så längtar jag efter att se krigsförbandsövningar där krigsförbandet tvingats att använda ersättningsmateriel – där plutoner sover utspridda och nergrävda, eller i källarutrymmen och ladugårdar. Det kommer inte att vara bekvämt, men kriget kommer inte heller att vara bekvämt.
Vi behöver sluta med självbedrägerier och ”halvlägen” i övningar. Stridsförläggningar behöver bli normalläge. Och det här tältandet kan vi lägga ner.
Köp, köp, köp
Till dig som är anställd soldat: Du bestämmer själv vilka förutsättningar du har för att vara torr och varm. Staten borde ha försett dig med ett enmanstält och en ”tarp” (en liten lättviktspressenning) men nu är det som det är. Ett enmanstält kostar 1000-2000 kr och det ÄR värt det. En tarp kostar 200-1000 kr. Dessutom är det guld värt om du är intresserad av friluftsliv eller jakt. Låt dig inte begränsas av att du saknar billiga grejer.
Avslutningsvis: Ni som fortsatt har Tält 12, Tält 20 och andra liknande tält i förbandet kan såklart fortsätta att nyttja dem. Tältförläggning fyller fortfarande en rent fredsmässig funktion, i det att truppen kan förläggas i övningsterrängen. Sannolikt kommer tälten också att nyttjas under mobilisering av många förband. Men när ni tältar, var då extremt tydliga med att det rör sig om en rent fredsmässig förläggning med låg ambitionsnivå. Sluta låtsas med något ”taktiskt scenario” med maskeringsnät, och lägg ingen tid på att drilla upprättandet. Låt tälten stå uppställda under veckan så att ni kan öva på det viktiga istället.
Militär Debatt 
Utmärkt inlägg! Det finns 100-tals filmer från Ukraina som styrker dina påståenden.
Stämmer, vi på KJ 1983-84, fixade oftast ett enkelt Bivack, eller satte ihop våra dukar till en kåta. Man ville ju bara skydda sig mot regnet. Problemet är ju elden! Bra att det nu finns bättre lösningar!
Komp övningen på anställda kompaniet. Upp ned upp ned upp ned, gick för långsamt tyckte fj så gjorde det en gång till.
Tält? Nätterna spenderade i tält är lätträknade.
/Hv Und
Återanskaffa knäppetält och KLAS!
Halva HV KFÖ går åt att resa/riva dessa jävla tält.
När det görs en riktig hotbildsanalys så finns ingen plats för tält-det hör till historien. Det måste grävas (varje enhet behöver egen grävare) alt stålcontainrar+sandsäckar (dessa kan ju iofs också grävas ner) samt lastväxlare. Vi kan/skall använda byggnader med källare eller tjocka väggar-vi måste i fredstid bygga SK10-16 som byggdes förr av vissa förband och vpl-kategorier (https://digitaltmuseum.se/021018304066/sodermanlands-regemente-truppbefastningar-sk-10-valv )-detta var en normal del av deras värnplikt, uppe i Övre Norrland byggdes massor, en hel del gnagare som vräktes i vissa när de togs i bruk, men förvånansvärt lite egentligen. Dessa ritningar med mtrl måste åter börja användas återigen. De ger ingen långsiktig komfort, men är ett fortifikatoriskt skydd.
Detta jag beskriver är svårare än tält-framförallt mentalt svårt för vissa som gärna säger att ”tält är svårt”, men kopplat till hotbilden som finns av idag ett nödvändigt steg för att kunna verka under den hotbild som finns idag samt ha en långsiktig uthållighet på förbanden-krig är ett maraton, med inslag av spurter.
Vi skulle kunna använda tält om vi hade 100%-igt LV-skydd för varje enhet mot alla upptänkliga lufthot som kan angripa oss-hur troligt är det?
Vi har en litet antal soldater och att inte beakta skyddsbehovet för dem och prioritera detta är resursslöseri, gränsande till kriminellt.
Helt rätt.
I den grundläggande utbildningen av befäl, oavsett kattegori, måste ett avsnitt vara olika former av ”fältbefästningar” i praktiken.
Under lång tid, var det ett moment som ingick i utbildningen på Karlberg för de som skulle utnämnas till löjtnanter och anställas i FM efter utnämningen.
En utb/övning som genomfördes i Älvdalen och populärt gick under namnet Grävdalen bland kadetter. Syftet var då att lära sig hur man bygger stridställning och skydd för grupp/pluton(motståndsnäste)/kompani(motståndsområde) och insikt i hur planera och gruppera större förband för hindra fiendens fortsatta anfall genom olika åtgärder.
Dvs det vi ser idag som både Ukraina och Ryssland har tillämpat och utvecklat under mer än 3 år, anpassat till aktuell terräng.
Givetvis fanns inte det drönarhot som idag, men tex de stridsvärn vi byggde, skulle högst sannolikt, utan någon större modfiering säkerligen kunna anpassas till den nya verkligheten.
Själv blev jag oväntat snabbt efter examen, krigsbataljonchef för en Foskyttebataljon nästan direkt efter kaptenskursen (TSR hette det då). Inte pg.a. av framstående insatser, utan pga att den batchef jag blev ställföreträdare åt, tog ett betydligt bättre betalt civilt arbetet. Bristen på befäl, var om möjligt större än idag, då efter 70 talets kullar/avgångar.
Prioriterad uppgift var att vara huvudansvarig med bataljonen + en mängd hemvärn, enheter ur FV och ett fartyg ur KA! ansvara för skyddet av ett av de viktigare skyddsobjekten i FM med ett antal viktiga sidobjekt.
Man kan väl säga att gjord krigsplaneringen, inte var anpassade till den då gällande hotbilden. I första läget Spetsnäsor och andra enheter. Då funkade det inte med den klassiska grupperingar med motsåndsnäste som var det som var på pappret. Istället blev det ett antal gruppmotståndsnästen med 360° skyttmöjlighter, minus det sektor där de andra nästen låg.
En lösning som vi bedömde skulle bli mycket flexubel, tvinga fienden slå ut minst tv av nästen, för att kunna ta sig fram mot de olika skyddsobjekten. Något tassande på tå skulle inte funger. Runt om patrullslingor med bl.a. hundar.
Lösningen bedömdes också fungera i ett senare skede, om vanliga infanteri/LL förband skulle dyka upp. Något som låg i farans rikting, även om objektet var skadat utslaget. Terängen var kanaliserande på flera sätt, om fienden vill framrycka den vägen, vilket var sannolikt, då terrängen även skulle vara kanaliseras för Brigaderna som var planerade för anfall mot den högst sannolikt då LL fienden några mil från objektet.
Inte trodde jag, att jag som ung jägarofficer, utbildad och övade för jägarstrid i Norrrlands terräng, då krigsplacerad som plutonchef när och ”vid” Finsk gränsen, några år senare, skulle vara vara C Foskyttebat med ett av de prioriterade skyddsobjkekten en bra bit in i sverige, som ansvar. Få nytta av de egna då rudimentär kunskaper i befästnings och fältarbete, för en styrka på ~ 2 000 soldater. Till hur uppgiften löstes vad gällde fältarbete, var även ingenjörs/fältarbetskolleger jag lärde känna på löjtnatskursen på karlberg till stor hjälp.
Var nära att lösningen med gruppmotståndsnästen kommit in i det fältarbetensreglemente som låg för slutbearbetning. Ansvarig redaktör var en av kurserna från Karlberg. Vi tar det igen nästa utgåva sa han.
Sedan utbröt världsfreden och uppdatera reglementen, för ett krig som #politikerna beslutat aldrig skulle hända, det var inte aktuellt…..
Ps
Grundlösningen minimotståndsnäste. Ett T där det var täckningen var som ett mindre T över det utgrävda. 3 till 8 soldater. Taggtråd motsv. runt om. Skottfält ~360°. Splitterluckor som skulle snabbt kunde dras ner för öppningarna i skyddet. Kompletering med tex fårnät över mininästet skulle säkert kunna stoppa många av dagens drönare. Maskeringsnät på fårnätet, i alla fall försvåra upptäckt/identifikation. Inte svårt bygga ett antal skenminimotståndsnästen.
Jag har under många år ifrågasatt tältandet i skogen. Vi ska ju inte längre försvara varje kvadratmeter utan infrastruktur och samhällsfunktioner (inom HV iaf) – varför ska vi då göra halvmesyren och tälta i skogen?
”I skarpt läge förläggs vi i närliggande källare osv” men varför då inte öva på hur man löser samband, postlistor osv när man inte ligger i rätt tårtbit i tältet eller ksp’n alltid står till höger om tältöppningen?
Derta är en av de stora anledningarna till att jag stod ut ett år i hemvärnet, Jag anmälde mig efter Rysslands atack mot Ukraina efter många år ute i det civila livet. Jag muckade 1993 och trodde att militären kommit längre än till 20 tält. Efter ett år I hemvärnet stod jag inte ut längre med den verklighetsfrånvända bilden av att öva mer på att resa tält med rödglödgad kamin än att öva fakrisk försvar och strid. Ineffektivt har blivit en allt för stor allergi efter många år I olika ledande roller hos hårt konkurrentutsatta företag, så jag håller helt med, sluta tälta.
Typ samma historia som min. Muckade -92, och gick med i ett insatsförband i hemvärnet efter Rysslands attack mot Ukraina och fick sen ägna något års övningar till att resa och riva tält och annat mer eller mindre meningslöst. Blev sen krigsplacerad via mitt civila arbete och lämnade med varm hand tältandet till andra.
Typ samma för mig. Muckade -93, och gick med i ett insatsförband i hemvärnet efter Rysslands attack mot Ukraina och fick sen ägna övningar till att resa och riva tält och annat mer eller mindre meningslöst. Tält med kamin kan vara bra för att torka fuktiga/blöta persedlar, men det är oerhört förlegat med dessa kolosser till 20-tält som vi sett i Ukraina. Jag förstod det som att mitt kompani tältade för sakens skull, det finns tält och då skall vi tälta.
som många påpekar här så är modellen med tält helt utdaterad idag och kan inte på något sätt försvaras om man befinner sig under fientlig attack. Den enda anledningen idag för att använda tält är helt ekonomisk då det är billigt och finns på lager, men helt förkastligt att lägga övningstid på för ett eventuellt skarpt läge.
På tal om gnistregn från vedkaminen.Det borde finnas gnistskydd i skorstenen. Elda med klenved av gran Det finns gott om torra grenar i skogen. Mvh Tveitor.
Det här är en debattartikel och jag är tacksam för att vi kan debattera saker öppet. Men jag slås av allt konstant gnäll i kommentarer som rör allt som FM gör. Ni som gnäller i kommentarerna på avsaknad av materiel, etc.. Kan ni ta en stund och visa tacksamhet över hur otacksamma ni har möjlighet att vara i vårt fantastiska land? Kan ni uppskatta att ni kan gnälla över petitesser?
Om ni behöver perfekta förutsättningar för att kunna lösa er uppgift är ni kanske inte rätt person på rätt plats. Så ändra mentalitet och bestäm er för att bli rätt person för jobbet, eller fortsätt vara fel person men sluta iaf gnälla.
Mvh Anders, 22HvBat, 222 komp.
Grymt bra inlägg! Skicka till officerstidningen! Har tänkt på detta länge varför man tältar i någon form i närheten av en krigszon. Svenska försvaret är byggt och tränat för fred inte krig, tror det börjar gå upp för fler och fler.
I stort bra inlägg men jag upplever att många lever i någon form av svartvit värld. Jag delar uppfattningen helt att tält 12/20 är något som borde stå på museum, men det finns prylar mellan dem och att sova under en presenning. Patrulltältet är huvudalternativet för många förband, kan maskeras helt mot IR med ett Barracudanät (även uppvärmt, testat) och ger avsevärt mycket bättre återhämtning än att sova i värnet. Tar minuter att upprätta och går att bära på packningen. Går snabbt att gräva ner för skyddet.
Piggt med debatten men försök nyansera lite mer än att bara ”tälta i skogen” eller ”sova i kriget”. Det lär vara rätt segt månad tre på liggunderlag under en tarp 🙂
Stridsförläggning är att föredra när förbandet är ca 40km från fronten eller närmare (standardvärde pga fiendens taktiska förmåga, en underrättelsebedömning på div/brig kan ändra detta avstånd). Detta ska övas flera gånger per år och på åtminstone mekaniserade förband i Sverige så görs det. Längre bak från fronten utanför fiendens artilleriporté bör tält användas för att återhämta stridsvärde, genom bättre sömn, torkmöjligheter mm. Dessa tält ska maskeras och ljud och ljusdisciplin upprätthållas för att försvåra för fienden att upptäcka och identifiera våra förband. Om möjligt ska kvarter (byggnader) användas men även i kvarter kan tält användas för att lättare värma upp sovutrymmet.
Under övningar är det lämpligt med tältförläggning när det inte övas stridsdygn för att förbandet ska ha bättre förutsättningar att ta åt sig av utbildning och erfarenheter. Det är lämpligt att även då maskera tälten för att öva detta momentet. Vid tidsbrist kan det vara ok att slå upp en helt fredsmässig förläggning.
Helt rätt skrivet men nu gäller det att även kunna gömma sig mot thermiska sökande drönare. Hur o vad kan användas.
Muckade 82 från K4! Under utbildningen fick vi se flygfoton tagna från Viggen, där man väldigt tydligt såg grupper under rörelse och även baser med tält med hjälp av deras värmekameror! Det var nu 43 år sen! Fundera på hur kameratekniken har utvecklats sen dess 😉