Personalen är inte din egendom

Av anonym skribent

Försvarsmakten riskerar att tappa ovärderlig erfarenhet. Inte för att uppgiften är för svår, utan för att ledarskapet brister.

Släpp Excel-arket – börja leda människor

Försvarsmakten är inte ett antal rader i ett kalkylblad. Vi är människor, med kunskaper, erfarenheter och drivkrafter som är avgörande för att Sverige ska kunna försvaras. Ändå växer en kultur där för många chefer främst ser till sina egna måltal och statistik på bekostnad av personalens långsiktiga utveckling och motivation.

En organisation som växer snabbt måste inte bara fylla platser, den måste också bygga en kultur där människor vill stanna.

Excel-arket kan tala om hur många vi har, men aldrig hur mycket de är värda. Det kan visa antalet vakanta tjänster, men aldrig kostnaden i tappad kompetens, förlorad motivation eller minskat förtroende. Det kan visa när en befattning blir fylld, men aldrig hur väl den fylls eller hur mycket erfarenhet som gått förlorad i processen.

Försvarsmakten behöver därför ett skifte: från att jaga siffror till att leda människor. Från att stirra sig blind på bemanningslistor till att se långsiktigt på utveckling, förtroende och lojalitet. En organisation som växer snabbt måste inte bara fylla platser, den måste också bygga en kultur där människor vill stanna.

Att släppa Excel-arket betyder inte att vi ignorerar statistik eller planering. Det betyder att vi använder dem som verktyg, inte som styrande principer. Den verkliga styrkan i Försvarsmakten kommer inte från att bemanningsmål är uppfyllda utan från att människor känner att deras kompetens, erfarenhet och engagemang tas tillvara.

Anställda i Sverige AB – inte i chefens privata stall

När man tar anställning i Försvarsmakten blir man inte anställd av sin kompanichef, sektionschef eller förbandschef. Man blir anställd av Sverige AB – hela myndigheten. Det är en grundläggande skillnad som tyvärr ofta glöms bort i vardagen.

Trots detta agerar många chefer som om deras medarbetare vore deras privata egendom. Den som vill byta befattning, utvecklas i en annan riktning eller söka sig till en ny organisatorisk enhet möts inte sällan av hinder, ifrågasättanden och förhalningar. I stället för att se flytten som en investering för hela Försvarsmakten, betraktas det som en förlust för den egna enheten.

Bakom Excelrad, prio-kuvert och uniform finns verkliga människor med egna drivkrafter, drömmar och framtidsplaner. Foto: Marinen.

Exempel 1 – Officeren som tröttnade

En officer med över tolv års erfarenhet ansökte om att byta befattning för att utvecklas vidare inom organisationen. Hans chef satte sig emot och menade att han ”inte kunde släppa” honom förrän ett år senare – trots att H Pers tydligt anger tre månader. Resultatet blev att officeren tappade motivationen och lämnade Försvarsmakten helt. Därmed förlorade Sverige inte bara en individ, utan över ett decennium av erfarenhet, utbildning och ledarskap – till en kostnad på många miljoner kronor.

Exempel 2 – Specialistofficeren som blev sittande

En specialistofficer som arbetat i åtta år ville byta befattning för att växa i en ny roll. Trots goda referenser och behov på mottagande enhet sattes processen på paus av nuvarande chef, som ansåg att han ”inte hade råd att släppa” medarbetaren. Resultatet blev en vakans som aldrig fylldes – eftersom medarbetaren till slut sade upp sig och gick till ett civilt jobb.

Exempel 3 – Den civila medarbetaren som gav upp

En civil handläggare sökte internt till en annan befattning på samma nivå. Trots att säkerhetsprövningen redan var uppdaterad via medarbetarsamtal tvingades hon genomgå ytterligare en tidskrävande process, inklusive en ny intervju på flera timmar. Handläggningen drog ut på tiden i nästan ett år, och under väntan valde hon istället att lämna myndigheten för en civil arbetsgivare.

Den här ”stallmentaliteten” är kortsiktig och skadlig. Försvarsmakten behöver rörlighet för att kunna växa, utvecklas och stärkas. Kompetens och erfarenhet som byggts upp under åratal blir inte mindre värdefull för att den flyttas från en avdelning till en annan – tvärtom. Den sprids, utvecklas och kan komma fler delar av organisationen till del.

Ett sunt synsätt är att en chef som släpper en medarbetare vidare bidrar till hela Försvarsmaktens styrka – och i många fall också får tillbaka personen längre fram, med större erfarenhet och nya perspektiv. Att hålla kvar någon med tvång eller genom administrativa hinder skapar däremot frustration, tappad motivation och i värsta fall att individen lämnar organisationen helt.

Vi måste påminna oss om att vi inte är anställda i enskilda förband eller underordnade enskilda chefer. Vi är anställda av Försvarsmakten – av Sverige AB. Och vår lojalitet är ytterst riktad mot försvaret av landet, inte mot ett excel-ark i en enskild chefs dator.

2 reaktioner på ”Personalen är inte din egendom

    1. Tack för en bra skrivelse…..

      jag känner igen mycket av det du nämner i din skrivelse . Men först lite välförtjänt ros.

      Jag gjorde min lump för 30 år sen på flygvapnet. En tid jag minns med stolthet . Fantastiska chefer och en bra utbildning , bra mat och boende . Det fanns en outstanding kompetens bland piloter flygledare , samt mark personal dvs jag med flera. Den solida gemenskapen och värmen mellan oss alla i denna verksamheten finns inte i de civila . Inget jag har upplevt sen jag muckade efter 11 månaders tjänst.

      Så till den delen som jag beskriver som ris. Jag gick med i frivillig verksamheten på gamla dagar i tro att de var som för 30 år sen . Men ack va besviken man blev . Efter en del år valde jag att lämna in min utrustning och tacka för mig. Den tiden jag var där var verkligen inte utvecklande . Ingen i ledningen tänker på att de är vår fritid vi spenderar där och vi kan vara slitna från civila jobb osv . Numera höjs kraven på fysik och diverse övriga kompetenser påtvingas . Men en viktig bit , avancerad skytte övningar finns inte . Inte ens basic skytte . Det gick vid några perioder 12 mån utan skjut övning . Jätte svårt att komma till förrådet för att byta / komplettera utrustning, många hade inga regnkläder ens . Usch , varför stannade jag så många år i de frivilliga . Det gav mig ingenting . Och jag kunde inte bidra till nån posetiv utveckling då soldaternas åsikter väger inte tungt .

      mvh

      GA

      mvh

Lämna ett svar till Thelin Avbryt svar