Är vi jämställda nu?

Av en officer

Jag är kvinna, har tjänstgjort i Försvarsmakten i många år och är officer på högre nivå. Jag har alltid trott att uniformen och graden skulle tala för sig själv, att kompetens och prestation skulle räcka. Men verkligheten är en annan. Jag har aldrig använt ”kvinnokortet” – det här är mina känslor och jag är trött på att slåss ensam.

Jag har förstått att jag som kvinna måste överprestera för att bli tagen på allvar.

Jag har förstått att det finns en manlig jargong som man som kvinna förväntas acceptera.

Jag trodde att jag kunde vara som vilken officer som helst. Det är trots allt år 2025.

Att tillsätta någon på grund av kön i stället för erfarenhet och kompetens är ett problem, inte en lösning.

Uppgift efter kön

Den senaste tiden har jag fått uppgifter som uttryckligen tilldelats mig för att jag är kvinna – ja, det har sagts. Till exempel har jag fått representera vid internationella och nationella möten enbart för att jag är kvinna, bland annat med motiveringen att ”det är så få kvinnor på den här nivån och att jag ska följa med för att jämna ut gubbnivån”. FOI visar att just detta är vanligt – att kvinnor får könsbundna arbetsuppgifter som inte är kopplade till kompetens eller erfarenhet (FOI, 2018). Det är frustrerande och demoraliserande – både för mig och för organisationen. Att tillsätta någon på grund av kön i stället för erfarenhet och kompetens är ett problem, inte en lösning. Det underminerar både individ och verksamhet. Trots att det är 2025.

Bemötande efter kön

Som kvinna i ledande position möts jag av förväntningar som mina manliga kollegor aldrig behöver hantera. Jag har vid flera tillfällen noterat att när en manlig chef fattar ett beslut respekteras det. När jag som kvinna i samma situation fattar ett beslut blir det ett diskussionsforum. 

Tänk dig ett möte. Alla sitter runt bordet, papper prasslar, agendan är framtagen. En manlig kollega lyfter fram ett behov. Jag vet en lösning och presenterar den. Då blir det tyst. Blickarna växlar. Någon invänder, en annan vill ”reda ut saken lite mer”. Diskussionen tar fart. När en annan man får uppgiften att kontrollera behovet – då går det visst att lösa, exakt utifrån det jag redan förklarat. Det här är ingen engångshändelse. Det är vardag. FOI:s rapport Karriärhinder för militära kvinnor visar samma mönster – att kvinnor ofta ifrågasätts eller bedöms annorlunda än män (FOI, 2018).

Ja, mycket har blivit bättre i Försvarsmakten de senaste åren – men att som kvinna fortfarande utsättas för härskartekniker, subtila kommentarer och ifrågasättanden från manliga kollegor, i ett rum där den enda som står upp för en är en själv, är tungt. 

Jag har andra kvinnliga kollegor som likt mig vid flera tillfällen EFTER möten blivit tillfrågade om vi är okej. Det skämtas på vår bekostnad. Kvinnor ifrågasätts under möten. Kvinnor som påtalar sin åsikt ska ”lugna ner sig”. Kvinnor avbryts i diskussioner – men inte de manliga kollegorna.

Kvinnorna i försvaret

Tystnaden från kollegor som ser och deltar men inte agerar gör ont. Och det här är inte bara min upplevelse – FOI visar att över 60 % av kvinnliga officersaspiranter och officerare har upplevt kränkningar och nedlåtande kommentarer från befäl, och 75 % från kollegor (FOI, 2018).

Problemet är både individer och kultur. Försvarsmakten talar ofta om sin värdegrund och sitt arbete med jämställdhet. Verkligheten visar att kvinnor fortfarande måste prestera mer och tåla mer än män för att få samma respekt. FOI visar också att kvinnor lämnar organisationen tidigare än män, ofta för studier eller civila karriärer (FOI, 2025). När kompetenta kvinnor lämnar förlorar Försvarsmakten inte bara erfarenhet utan också den mångfald som behövs för ett modernt och effektivt försvar.

Officerare på lika villkor

Jag vill inte längre vara kvinnan i uniform. Jag vill vara officer – på samma villkor som mina manliga kollegor. Och jag vill att nästa generation ska kunna göra det utan att behöva kämpa mot kultur och attityder som borde höra hemma i historien, inte i nutiden.

Du som chef på olika nivåer – vill du ha fler kvinnor på din arbetsplats? Kolla då varför ingen söker sig naturligt till din arbetsplats.

Du som förbandschef – har du dessa problem på ditt förband? Förmodligen får du ett nej. Men sanningen är att denna kultur finns – ofta under ytan, i kommentarerna, i förväntningarna och i uppgifterna som tilldelas. Att bara säga att problemen inte existerar förändrar ingenting.


Källor

• FOI (2018). Karriärhinder för militära kvinnor. Totalförsvarets forskningsinstitut.

• FOI (2025). Unga kvinnor lämnar Försvarsmakten för studier. Totalförsvarets forskningsinstitut.

3 reaktioner på ”Är vi jämställda nu?

  1. Kvinna, chef och CVAT. Trodde mina kvinnliga officerskollegor var ”fredade” från de erfarenheter jag har. Skriver under på allt som skribenten skriver om. Jag behöver vara dubbelt så duktig, prestera på en mycket högre nivå än mina manliga chefskollegor. Jag blir oftare avbruten och ifrågasatt, trots att jag pratar i min profession. Trodde att det är för att jag är CVAT, men det beror nog mer på att jag är kvinna…

Lämna ett svar till JK Avbryt svar