Av kapten Edvard Hübel Sjöström

Nedanstående artikel är baserad på en inlämningsuppgift vid Försvarshögskolan. Den är redigerad i syfte att i större utsträckning fungera som en replik gentemot tidigare artiklar.

Inledning
I över tio år har Ukraina varit i krig med Ryssland och än så länge har den mindre nationen stått emot den större. Kriget visar tydligt att militär förmåga ytterst prövas i strid och därför krävs både vetenskaplig analys och helhetssyn (Andersson, Lundberg & Stirna 2023, s. 9). Det finns många lärdomar att dra från detta krig. Utöver samhällets resiliens, som kan antas är den störst bidragande faktorn till Ukrainas framgångar, är en viktig lärdom deras flexibilitet att snabbt anpassa metoder och teknologi (Fedorchak 2024, s. 159 ff.). Ett exempel på det senare är användningen och modifieringen av civila system som köpts ”direkt från hyllan” (COTS) som nyttjats i krigsansträngningen (Kuzmuk & Scarazzat, The transformation of Ukraine’s arms industry amid war with Russia | SIPRI). Ett annat exempel är flytten av statsägda processer till lägre nivå för att möjliggöra snabba inköp av t.ex. drönare (Bondar, Ukraine’s Future Vision and Current Capabilities for Waging AI-Enabled Autonomous Warfare). Finkel (2011, s. 223) skriver att den teknologiska överraskningen är oundviklig men att det finns sätt att hantera denna, bland annat genom flexibilitet likt Ukraina gjort hittills i kriget mot Ryssland.

Syftet med artikeln är att diskutera vilka krav som i fredstid och i kommande krig ställs på våra (d.v.s. Försvarsmaktens) förmågor och våra anställda och officerare både gällande flexibilitet och förmåga till innovation. För att avhandla detta beskrivs en specifik förmåga varpå denna används som exempel. 

Framtiden

I artikeln ”Arméns sista TOLO” (Braw, Arméns sista TOLO – Militär Debatt) argumenterar Andreas Braw utifrån erfarenheter från Ukraina att den svenska metoden att genomföra TOLO (tanknings- och laddningsomgång) inte är genomförbar inom ramen för dagens komplexa slagfält. Det dras många korrekta slutsatser i artikeln men det finns också aspekter som redan eller inom kort kommer att behöva utvecklas eller revideras då ”medel- och motmedelsduellen” fortsatt driver utvecklingen framåt (Fedorchak 2024, s. 216). Oavsett hur man väljer att se på problemet som presenteras i Braws artikel så behöver åtgärder genomföras för att vi inte ska hamna i en efterhandssituation i morgondagens krig.

Det finns realiserbara lösningar för att skydda våra stationära och/eller semistationära verksamheter och enheter från drönarhotet. Med fortsatt TOLO som exempel och med koppling till den utveckling som sker i Ukraina hade en enhet med kombinerade system för att skydda mot drönare kunnat försvara TOLO-plutonen. Ukraina ligger just nu på framkant i utvecklingen av ”drone interceptors” eller ”jaktdrönare” (UK to produce Ukraine-designed interceptor drones, supply thousands). Sådan teknologi, nyttjad i ett system av system i kombination med telekrigförmåga, anti-drönarvapen (Ny antidrönarförmåga på rekordtid – Försvarsmakten), luftvärnskanonsvagnar med mera och under ledning av en chef är ett exempel på hur man hade kunnat bygga upp en sådan ”drönar-skydds-enhet” som kan lösa uppgiften skydd av TOLO-plats eller skydd av grupperingsplats.

Men oavsett om man väljer att investera i skydds-enheter bör det svenska TOLO-konceptet utvecklas för att det ska bli snabbare, smidigare och svårare att bekämpa och därmed också göra det mer framtidssäkert.

Förmågan
Det som behöver utvecklas mot nutiden och framtidens stridsfält är TOLO-plutonen, detta utifrån lärdomar i Ukraina kopplat till risken att bli bekämpad av drönare (Bondar, Ukraine’s Future Vision and Current Capabilities for Waging AI-Enabled Autonomous Warfare). Plutonen bör bestå av ett ledningsfordon samt ett antal UGV (Uncrewed Ground Vehicles) och lastbilar. Vid framryckning är UGV lastade på lastbilarna tillsammans med förnödenhetsklasserna (ex. drivmedel och ammunition) som plutonen ska ha förmåga att återfylla.

Plutonen framrycker till förband med behov, avlastar och förbereder sina UGV:er som därefter återfyller kompaniet i dess stridsställning. Ledningsstödsystemet gör att de obemannade fordonen vet exakt var dess motpart är grupperade samt vilket drivmedels- och ammunitionsläge de har. UAV tillhörande TOLO-plutonen bekräftar positioner på enheten som ska återfyllas, kontrollerar terrängen för UGV samt övertar till del bevakningsområde från återfyllande enhet. Det mesta sker automatiserat med stöd av AI, exempelvis samverkan mellan drönarna i luften och de obemannade fordonen på marken.

Resultatet blir en snabb, rörlig och tunt bemannad pluton – vilket är avgörande då denna kan anses vara ett högvärdigt mål. UGV är redan ett beprövat koncept i andra länder och Ukraina har redan enheter som enbart nyttjar UGV (Loh, Ukraine Now Has Entire Unit Fighting Russia With Ground Assault Robots – Business Insider). Av vikt är dock, precis som med UAV, att dessa farkoster ses som mängdvaror, där reserver finns tillgängliga långt fram i organisationen och att de är modulära system som möjliggör adaptiv användning vilket medger flexibilitet (de Weck m.fl. 2012, s. 85).

Innovationssystem
Ovanstående förmåga är fullt möjlig att uppnå eftersom den i huvudsak bygger på redan befintlig materiel. Framtagandet behöver dock ske snabbt för att vi inte ska hamna i det som tidigare nämnd artikel av Braw påtalar; en strid där metoder anpassade efter gårdagens krig används. Tyvärr är hastighet inte något som Försvarsmakten och dess administrations- och regelstyrda förhållningssätt i nuläget är dimensionerad för och utvecklingsprocessen för att uppnå ett förslag likt ovan är MINST ett och ett halvt år.

Nyckeln till framgång är en kortare innovationskedja. Det finns flertalet goda exempel på hur organisationen har lyckats korta kedjan, ett exempel på detta är införandet av små drönare av quadrocoptertyp i hela Försvarsmakten. Det finns flera rimliga lösningar och förslag på förändringar från individer som är betydligt bättre insatta i innovationssystemet än undertecknad. Dock finns det koncept och metoder som utifrån pågående krig och historisk kontext verkar vara centrala i att få till ett fungerande innovationsledningssystem. Exempel på detta är projektgrupper med berörda aktörer såsom förbandsrepresentanter (brukare), MOA, FMV, m.fl. som integreras nära industrin för större framgång (Finkel 2011, s. 112).

Även COTS-produkters användning och modifiering utifrån tilltänkt kontext kan anses vara en accelerator till processen. Viktigt är dock att försöksverksamhet och upphandling centraliseras för att undvika inkompatibla system (Goncharuk 2025, Ukraine Isn’t the Model for Winning the Innovation War); försöken bör därav ledas av utvecklingsenhet vid exempelvis Arméstaben som samordnar samtliga projekt via respektive KFA. 

Innovation i organisationen
Historiskt sett implementeras innovationer uppifrån-och-ner men utvecklingen och förslagen i en välfungerande organisation ska kunna utgå från lägsta nivå (Horowitz 2023, s. 101-102). Drivande bör vara de som handhar materielen och använder metoderna; ofta yngre officerare på trupp men också MOA (materielområdesansvarig) eller motsvarande. De är bäst lämpade att kombinera tekniska system med taktik och metoder (Explaining Ukraine, 2025), i likhet med det Horowitz (2023, s. 107–108) argumenterar för är tekniken bara början, organisatorisk och doktrinär integration avgör om det blir verklig innovation. Detta går också i linje med systemperspektivet där människan (i detta fall den yngre officeren som ska använda systemet) är central (Andersson, Lundberg & Stirna 2023, s. 3 ff.).

Kopplat till TOLO-förmåga kan det innebära att en erfaren TOLO-plutonchef identifierar begränsningar och föreslår lösningar. Det måste därav, även efter implementering, finnas ett nära samarbete mellan MOA, KFA och förbanden. Ovanstående står inte i motsats till idén om ett centralt styrt innovationssystem. Som Goncharuk (Ukraine Isn’t the Model for Winning the Innovation War) framhåller, innebär ett decentraliserat innovationsledningssystem betydande risker. 

Lära av pågående krig
För att göra en korrekt erfarenhetsanalys behöver officeren lära av historien och dåtida såväl som nutida konflikter (Kiszely 2006, s. 26). Den uppenbara risken om man ser till Ukrainakriget är att tro att det är tekniken (drönarna) i sig som är innovationen eller t.o.m. revolutionen när det egentligen är en kombination som även inkluderar organisatoriska förändringar och kontextuella faktorer. I ovanstående fall kan dock närheten till Ukrainakriget vara både en fördel, då det är en tidsaktuell kontext, och en nackdel då historien kan vara enklare att studera på avstånd; samtidskällorna är ofta partiska, selektiva och ofullständiga, med risk för propaganda och vilseledning och analytikerns egna sympatier kan dessutom bidra till en vinklad bild. Den korrekta erfarenhetsanalysen innebär inte bara att identifiera förbättringsområden (LI) från exempelvis kriget i Ukraina utan att faktiskt komma fram till lärdomar (LL) varpå dessa behöver utvecklas utifrån egen kontext; exempelvis genom att öva TOLO med nya medel och metoder i egen terräng och med svenska system. 

Slutsats
Det är uppenbart att Sverige har att lära av kriget i Ukraina (Mannerfeldt 2023, s. 8). En åtgärd som behöver genomföras är att korta Försvarsmaktens innovationskedja genom att förändra processerna och genom att köpa ändamålsenlig materiel kommersiellt. Därmed ökas den militära förmågeutvecklingen genom att påverka både teknik, organisation och taktik och detta inom rimliga tidsramar som bättre kan ta höjd för utvecklingar inom teknikområdet och därmed inte utsättas för teknologisk överraskning. Att göra på detta sätt är inte att likställa med det vissa i debatten argumenterar för; ”Låt förbanden köpa COTS!”; det finns tydliga problem med ett decentraliserat system som inte samordnas. Vi har kanske inte mycket tid men om vi förändrar våra processer så kommer tiden att vara tillräcklig utan att vi hamnar i den ofördelaktiga situationen med ett decentraliserat innovationsledningssystem som Ukraina just nu tvingas hantera.

Vi i Försvarsmakten måste fortsatt vara kritiska och studera pågående krig för att kunna vara delaktiga i organisationens innovationsprocess. Vi måste förstå både teknikens möjligheter och dess begränsningar (Axberg m.fl. 201, s. 40) för att kunna använda våra idéer och kunskap och på så sätt skapa nytt realiserat värde. Detta innebär att vi måste kunna genomföra kritiska analyser som tar hänsyn till både historiska erfarenheter och tekniska förutsättningar. Vår egen reflektion, flexibilitet och kritiska analys är centrala delar i framtidens innovationsförmåga; Slutsatser måste dras men på rätt grunder!

---

Referenslista

Andersson, K., Lundberg, J. & Stirna, J. (2023). Emerging technology calls for a systemic view on military capability. https://ceur-ws.org/Vol-3645/facete2.pdf (Hämtad 2025-09-02).

Axberg, S., Andersson, K., Martin Bang, M., Bruzelius, N., Bull, P., Eliasson, P., Ericson, M., Hagenbo, M., Hult, G., Jensen, E., Liwång, H., Löfgren, L., Norsell, M., Sivertun, Å., Svantesson, C-G. & Vretblad, B. (2013). Lärobok i Militärteknik, vol. 9 : Teori och metod. Försvarshögskolan, Militärtekniska avdelningen (MTA).

Bondar, K. (2025). Ukraine’s Future Vision and Current Capabilities for Waging AI-Enabled Autonomous Warfare. https://www.csis.org/analysis/ukraines-future-vision-and-current-capabilities-waging-ai-enabled-autonomous-warfare (Hämtad 2025-09-07).

Braw, A. (2025). Arméns sista TOLO. https://militardebatt.com/2025/08/26/armens-sista-tolo/ (Hämtad 2025-09-09).

Defense News (2025). UK to produce Ukraine-designed interceptor drones, supply thousands. https://www.defensenews.com/global/europe/2025/09/11/uk-to-produce-ukraine-designed-interceptor-drones-supply-thousands/ (Hämtad 2025-09-21)

De Weck, O. L. et al. (2011). Engineering systems : meeting human needs in a complex technological world. MIT Press.

Explaining Ukraine (2025). Ukraine vs Russia: Who leads the tech battle? – with Glib Voloskyi. UkraineWorld. 22 augusti. https://open.spotify.com/episode/4YkRU3XrtTf0gD5Rxx7ZOj?si=DT_z9gppTw2kL7E-WWdUXA (Hämtad 2025-09-10).

Fedorchak, V. (2024). The Russia-Ukraine War: Towards Resilient Fighting Power. Routledge.

Finkel, M. (2011). On Flexibility: Recovery from Technological and Doctrinal Surprise on the Battlefield. Stanford University Press.

Försvarsmakten (2025). Ny antidrönarförmåga på rekordtid. https://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2025/07/ny-antidronarformaga-pa-rekordtid/ (Hämtad 2025-09-20).

Goncharuk, V. (2025). Ukraine Isn’t the Model for Winning the Innovation War. https://warontherocks.com/2025/08/ukraine-isnt-the-model-for-winning-the-innovation-war/ (Hämtad 2025-09-03).

Horowitz, M. C. & Pindyck, S. (2023). What is a military innovation and why it matters. Journal of Strategic Studies 46(1): 85-114. doi:10.1080/01402390.2022.2038572

Howard, M. (1962). The Use and Abuse of Military History. Journal of the Royal United Service Institution 107(625): s. 4–10. doi:10.1080/03071846209423478

Kiszely, J. P. (2006). The relevance of history to the military profession: a British view. I Williamson, M. &. Sinnreich, R. H. (red.). The Past as Prologue. Cambridge University Press, s. 23-33.

Kuzmuk, K. & Scarazzato, L. (2025). The transformation of Ukraine’s arms industry amid war with Russia. https://www.sipri.org/commentary/topical-backgrounder/2025/transformation-ukraines-arms-industry-amid-war-russia (Hämtad 2025-09-10).

Loh, M. (2025). Ukraine Now Has Entire Unit Fighting Russia With Ground Assault Robots. https://www.businessinsider.com/ukraine-unit-dedicated-fighting-russia-ground-assault-robots-ugvs-nc13-2025-9 (Hämtad 2025-09-11). 

Mannerfeldt, M. (2023). The Positive Organizational Culture of the Ukrainian Armed Forces and the Use of Civilian Drones in the War Against Russia. https://www.ui.se/globalassets/ui.se-eng/publications/sceeus/the-positive-organizational-culture-of-the-ukrainian-armed-forces-and-the-use-of-civilian-drones-in-the-war-against-russia.pdf (Hämtad 2025-09-09).