Av major Wictor Phalén

Personal är ofta ett företags största kostnad – och det gäller även Försvarsmakten (FM). Men få organisationer har lagt ner så mycket resurser på att planera personal till förbanden, testa individer och hålla ordning på alla personalkategorier som FM. Det verkar inte spela någon roll om det handlar om att godkänna en soldat till grundutbildning (GU), ansökningar till chefskretsen för utnämning till överste/kommendör (OF 5), eller kraven för att bli flaggofficer.

Jag avser inte att kommentera i detalj de personalutredningar som tagits fram 2024 och 2025, utan begränsar mig till behovet och planeringen av reservister – ett finskt begrepp som omfattar värnpliktiga, underofficerare och reservofficerare (RO). Det är ett begrepp jag anser att vi ska anamma även juridiskt.

De utredningar jag har läst är:

• Försvarsmaktens Personal- och kompetensförsörjningsplan (FM2024-20173:2)
• Redo! En utredning om personalförsörjningen av det militära försvaret (SOU2025:86)
• Ett utvecklat reservofficerssystem för framtiden (FM2022-19207:24)

Om de tre underrättelseutredningarna från 1976, 1999 och 2025 är väl värda att läsa, kan jag definitivt inte säga samma sak om ovanstående – med ett undantag: Ett utvecklat reservofficerssystem för framtiden, som jag hädanefter kallar ”Zetterbergska utredningen”. Denna utredning togs fram av överste Fredrik Zetterberg, dåvarande chef för Militärhögskolan i Halmstad, under ett par år på deltid. Zetterberg tjänstgör för närvarande i Korea.

Försvarsmaktens rapport FM2024-20173:2 är skriven av yrkesofficerare (YO) för yrkesofficerare. SOU2025:78 är visserligen författad av en general, men jag får intrycket att hans kansli främst tillsatts för att bevaka att de ekonomiska resurserna – läs: lönenivåer för YO – inte föreslås skena iväg utanför det statliga lönesystemet.

Vi tycks ha trasslat in oss i ett regelverk så snårigt att Skatteverkets bestämmelser framstår som lättlästa. Du kan själv se det i FM:s utredning, där stora delar av sidorna upptas av fotnötter – 173 stycken på 51 sidor (!).

Vem har skapat denna soppa? För det är en soppa. En stor del av ansvaret faller på yrkesofficerarna och deras ATO, Officersförbundet. En annan del ligger hos Försvarsmakten själv, som samtidigt har kämpat med personalneddragningar och att hantera förtidsavgångar. Det är lätt att vara efterklok, men vad gäller FM:s personalförsörjning var det faktiskt bättre förr – troligtvis för alla personalkategorier. Även om det under andra halvan av 1900-talet fanns vattentäta skott mellan officerare, underofficerare och kompanibefäl, fanns det ändå struktur. Den politiskt styrda officersreformen 1983, där underofficerskåren som begrepp avskaffades och en fanjunkare blev löjtnant, följdes av införandet av ett trebefälssystem 2008 – som inte genomfördes fullt ut förrän 2023.

Officersförbundet skriver själva: 

”Huvudargumentet för flerbefälssystemet har skiftat genom åren, från besparingsåtgärd och internationell harmonisering till kunskapsdjup. Vacklandet har återspeglat sig genom en otydlighet i uppdrag, roller och utvecklingsvägar. Ännu i dag – 16 år efter att den förste sergeanten utexaminerades i det nya systemet – återstår många år innan reformens yttersta effekter kan bedömas.”

Texten dock skriven av en RO.

En känd militärforskare har myntat uttrycket:

SÅ LÄNGE YRKESOFFICERARE SKALL PLANERA UTBILDNING OCH KRIGSBEFATTNINGAR FÖR RESERVOFFICERARE KOMMER DET ALDRIG ATT BLI NÅGOT BRA – VARKEN FÖR RO ELLER FM.

Jag tror att vi måste tänka till och påminna oss om grunderna för ett svenskt försvar. Det är ju folket – vi alla – som ska försvara Sverige och våra värderingar. Vi kan mycket väl göra det tillsammans med andra, men för att förstå vad det civila och militära kravet på försvar kräver i bemanning, får behovet inte försvinna i ett okontrollerbart regelverk – delvis skapat av en yrkeskår med särintressen. Den Zetterbergska utredningen har en källförteckning på fyra A4-sidor som direkt påverkar (läs kan förhindra) utnyttjandet av RO.

Ett exempel från en halv sida:

FFS 1987:8 Förordning om frivillig tjänstgöring vid Försvarsmakten

FFS 2017:4 ersatt av FFS 2019:6, FFS 2019:6 samt FFS 2019:7

FFS 2019:3 FM föreskrifter grundläggande officersutbildning och tjänstegrader

FFS 2019:6 FM föreskrifter om personaltjänst

FFS 2019:7 Försvarsmaktens föreskrifter om befordran och konstituering

och

H PERS 2018 (upphävd), 2018-11-26 FM2015-12911:7

H PERS 2022 (upphävd), 2022-09-01, FM2022-14798:1

H PERS 2024, 2022-09-01, FM2022-14798:1

H PERS T 2020, 2020-02-19 FM2020-3498:2

HKV LEDS A24 – Ro med nollavtal, 2021-06-23 ej fastställt PM

Högkvarteret 2008-04-09, 16 100.66576 Missiv Införande tvåbefälssystem samt

Högkvarteret 2008-10-24, 16 100.78064 Missiv Utveckling av tvåbefälssystem

Högkvarteret 2010-01-28, 19 100.52165 Underlag avseende grundutbildning till reservofficer 2010

Högkvarteret 2014-11-24, FM2013-2724:17 FM PersI (2014, upphävd)

Högkvarteret 2016-08-23, FM2016-6839:4 Ändring av FM PersI (upphävd)

Högkvarteret 2018-04-06, FM2018-7744:1 Trebefälssystemet i Försvarsmaktens organisation

Högkvarteret 2018-12-07, FM2017-24733:2FM PersI (2018-2, upphävd)

Högkvarteret 2019-06-28, FM2019-6282:5 Ä 1 till H PERS 2019 (upphävd)

Politik och volymer

Här behövs inte administrativ skottfältsröjning – utan substantiella förändringsförslag från Försvarsdepartementet, gärna förankrade i Försvarsutskottet och över partigränserna. Mycket görs just nu för att utveckla och bemanna Totalförsvaret – men det gäller främst det civila försvaret, där det militära regelverksträsket inte existerar i samma utsträckning. Sverige hade en gång en stor värnpliktsarmé och kunde mobilisera 800 000 man. Idag har vi ett tekniskt avancerat försvar med fyra planerade brigader inom armén. Men kriget i Ukraina visar att volym och tillgång på personal kan vara avgörande. Det krävdes fem ukrainska brigader för att ta delar av det ryska området i Kursk. Som mest kontrollerade Ukraina 1 250 kvadratkilometer – vilket motsvarar en tiondel av Uppland eller halva Blekinge. Sverige består av 445 295 kvadratkilometer.

När det nya rörliga kustartilleriet togs fram blev krigsbefattningarna snabbt heta stolar – inte minst för YO som hade sina karriärer att värna om. Flera befattningar ansågs för ”komplicerade” för RO, men det dröjde inte länge förrän det inte fanns några lämpliga YO att tillgå. Då bemannade man istället med RO – bland annat stabschefbefattningen på 1. amfibiebataljonen (Amfbat). Det finns flera exempel. När det bara återstod en (1) amfibiebataljon år 2004, med endast tre RO-befattningar, slaktades det gamla RO-systemet. Samma sak skedde i de andra försvarsgrenarna. Kvar i amfibiekåren blev en vilsen RO-skara på cirka 600 man – som marinen inte ville ha, eller snarare inte kunde krigsplacera. Orsaken sades vara att amfibietrupperna skulle vara ett insatt förband (2. amfibiebataljonen), och RO ansågs inte kunna tjänstgöra i den omfattning som krävdes. Försvarsmakten skulle ha sju insatta bataljoner. Jag undrar hur bemanningen ser ut på dessa bataljoner idag. Vad gäller amfibiekåren tjänstgör idag cirka 20–30 % av det krigsplacerade befälet på andra platser – typ staber och skolor. Deras inställelsetid vid krigsförbandet skiljer sig inte från en RO. I vilken given situation som helst kan ett företag eller en bataljon bara räkna med att cirka 90 % av personalen faktiskt ställer upp. De övriga 10 % är på semester, sjuka, VAB:ar med mera. Redundans var inget som bekymrade många. När det föreslogs att RO skulle kunna bemanna denna redundans blev standardsvaret: ”Det finns inga rader i PRIO.” Nu finns dock ett nytänk inom marinen.

Folkförankring och frågeformulär

Tyvärr tror jag att personalförsörjningssystemet för RO kommer att bli sämre innan det blir bättre. Jag får intrycket av att Högkvarteret envist motsätter sig att pröva förslag – både från olika reservofficersföreningar och från Zetterbergska utredningen. Nu ska FM ”inventera” de förmodade 7 139 RO som man tror sig ha. (Siffran har varierat de senaste åren mellan 4 700 och 6 200.) De ska nu få en enkät att fylla i, och deras kompetenser ska registreras i PRIO – igen? Detta har FM redan gjort fem till sju gånger tidigare. Det finns exempel på att förband slängde de oöppnade svaren – det var för dyrt att lägga in dem i PRIO eller ens i Excel.

De amerikanska trupperna i Irak bestod av förband där bemanningen med RO varierade mellan 20–60 %. Förlusterna inom denna kategori var högre än bland motsvarande YO. Men det accepterades – huvudorsaken till att förbanden bemannades med RO var att det amerikanska försvaret fruktade att tappa folkförankringen för sin försvarsmakt och sina utlandsmissioner. Det är en av bakgrunderna till att president Trump idag inte vill att USA ska involveras utomlands. Att sätta in National Guard i amerikanska städer för att hjälpa polisen kommer inte att öka den militära folkförankringen.

Friska tag i ett sjukt system

Är det verkligen så nattsvart vad gäller personalförsörjningen av reservister – främst taktiska reservofficerare (OF/T) och specialistofficerare (SO/T)?

Nja, det görs omtag. Men Försvarsmakten prövar bara lösningar som inte har gett något positivt resultat de senaste 15–20 åren.Under mitten av 2000-talet var det nära att reservofficerssystemet lades ner – mot bakgrund av alla YO som måste avskedas. Dåvarande ÖB, Håkan Syrén, beslutade att tillsätta en central chef för reservofficerssystemet. En erfaren RO med flera utlandstjänstgöringar anställdes och fick en liten stab, bland annat med en YO. Planen var att befattningen skulle vara på nivå 6 (brigadgeneral), men ”bruset i korridoren” kring att utnämna en major till brigadgeneral bedömdes vara till last för det arbete som skulle utföras.

Det visade sig snart finnas ett betydande, dolt motstånd mot denna avdelning. Den YO som var placerad i staben insåg att det var bäst för karriären att byta tjänst. RO-avdelningen lyckades, trots motvinden, genom det byråkratiska regelverket skapa vissa möjligheter för RO – bland annat att genomföra befordringshöjande kurser till OF 3 (major). Dessutom: om en RO bestred en befattning som var klassad som OF 5 (överste) eller OF 6 (brigadgeneral), skulle personen valideras och – om inga hinder förelåg – kunna utnämnas till den högre graden. Enstaka fall finns där RO faktiskt blivit utnämnd till OF 5 (överste/kommendör). Vad FM:s YO tyckte – och fortfarande tycker – om detta, lär du knappast få se i skrift.

I de nya personalförsörjningsplanerna har FM (läs: YO) föreslagit att RO endast ska bemanna krigsbefattningar på löjtnants- och kaptensnivå. Endast undantagsvis ska en RO kunna bestrida en högre befattning. Observera att för att bli RO (OF/T) krävs samma akademiska examen som för YO – en kandidatexamen (180 högskolepoäng). Ett högt krav för att bli plutonchef. FM lyfter ofta fram den gedigna ledarskapsutbildningen som en fördel med att bli RO. Det stämmer delvis, MEN jag vill hävda att den ledarskapsutbildning och de erfarenheter av problemlösning som en 35-årig RO har är en mycket större tillgång för FM. Jämfört med tiden före 2000 finns det idag relativt få YO som har erfarenhet av att tjänstgöra med RO – vilket kan vara en orsak till alla konstigheter och förslag om hur reservister ska användas i FM:s och Försvarsdepartementets utredningar.

Att kritisera utan att komma med konstruktiva förslag brukar inte uppfattas positivt. Därför vill jag lyfta fram tre positiva exempel på nytänkande inom Försvarsmakten.

Logistikkompetens i Marinen

Marinen kommer redan idag att behöva bemanna flera marina basbataljoner samt marindistrikt. De förstnämnda har ett stort behov av logistikkunnig personal. Det finns ett större antal RO med gedigen logistikkunskap – men som är 50+ och inte har tjänstgjort på över 15 år. För att se om denna kategori ändå kan uppdateras och krigsplaceras, inkallades ett tiotal RO i den åldersgruppen till höstens slutövning. Resultatet utvärderas för närvarande – och svaret verkar bli positivt.

Teknisk kompetens och utbildning

Den tidigare tekniska utbildningen för taktiska officerare på akademisk nivå har lagts ner, trots att behovet av tekniker är skriande inom hela FM – snudd på systemkritiskt. Att få en akademisk teknisk examen som YO var tidigare en stark rekryteringsmagnet. Idag finns flera ledande officerare på högre nivåer med civilingenjörsexamen, bland annat chefen för Stockholms amfibieregemente. Det är mycket positivt – förståelsen för behovet och besluten om att återstarta tekniska utbildningar blir då lättare att driva igenom. Förslag har därför tagits fram inom Försvarsmaktens Tekniska Skola (FMTS) att eftersom FHS inte har kapacitet att utbilda tekniska officerare, skulle utbildningen kunna förläggas till civila tekniska högskolor – exempelvis Blekinge Tekniska Högskola, Luleå Tekniska Universitet och Chalmers kunde vara lämpliga platser för denna typ av utbildning – inte helt olikt det amerikanska systemet ROTC. Den nya utbildningen skulle bedrivas där under höst- och vårtermin, med militär utbildning under sommaren. Ärendet är berett och klart att beslutas – men har nu fastnat i sex månader eftersom FM inte kunnat enas om vilka förmåner dessa personer ska få, så att det inte upplevs som ”orättvist” jämfört med kadetterna på FHS. FHS motsätter sig dessutom officersutbildning utanför FHS egen organisation.

Framtidsplanering och flexibilitet

FM uppger att det år 2030 kommer att finnas för många RO enligt krigsförbandens behov – och då syftar man på RO under 35 år. Men att planera för framtiden är inte lätt. För tre år sedan var Sverige inte med i NATO. Vad vet vi idag om officersbehovet om fem år? Och då har vi inte ens tagit höjd för redundans och reservkapacitet. 

Att en specialiserad personalkår som yrkesofficerarna öppet och dolt försvarar sitt revir är inte unikt – det finns civila motsvarigheter, som läkarkåren. Men frågan om hur reservofficerare ska användas i Försvarsmakten är sönderutrett. Samtalen på kafferaster om hur RO bör användas är ofta mer insiktsfulla än de formella utredningarna. De flesta YO vet vad som krävs. Deras standardsvar – ”Jag vet att FM inte hanterat RO på rätt sätt” – håller inte längre.

Om du som beslutsfattare vill förstärka försvaret med de personalresurser som reservisterna faktiskt erbjuder, råder jag dig att läsa den Zetterbergska utredningen: Ett utvecklat reservofficerssystem för framtiden – FM2022-19207:24 Den finns att ladda ner från Reservofficerarnas hemsida.

Den är över ett år gammal – men väldigt lite har hänt. Framtiden är här – idag.