Av kapten Fredrik Landberg, reservofficer vid Högkvarteret

På en rysk drönarfabrik i Tula läggs en kaka i varje försändelse till fronten. Inte för att mätta mottagaren, utan som en klocka: Är kakan möglig har det gått mer än tre veckor – och programvaran i drönaren är troligen föråldrad.

I Norden finns knappt någon försörjningskedja som kan utveckla, skicka och implementera militärteknologi på så kort tid. Ändå är detta tempo nu nödvändigt. År 2025 är 80 % av de ukrainska anfallen drönarbaserade, och programvaruuppdateringar har blivit lika kritiska som ammunition.

Den moderna slagfältet

Vi har analyserat och förstått de krig vi har sett, men hur mycket har vi egentligen ändrat? Palmer Luckey, grundare av Anduril, sa nyligen:
«Din Tesla har bättre artificiell intelligens än något amerikanskt militärflygplan. Din robotdammsugare är mer autonom än de flesta vapensystemen i Pentagon. Och dina Snapchat-filter har bättre bildigenkänning än våra mest avancerade militärsensorer.»

Slagfältet är inte längre bara en plats, utan ett digitalt-fysiskt nätverk. Det ”genomskinliga slagfältet” är redan här – där realtidsdata från sensorer, drönare och satelliter analyseras av AI och ger omedelbart beslutsstöd till förband i fält.

Krig förs nu över fem dimensioner: cyber, rymd, elektronisk krigföring, informationsoperationer och klassisk eldkraft. Dessa smälter samman till en enda operation. Fysiskt skydd hjälper fortfarande, men digitala motåtgärder som störning och vilseledning ger ofta bättre skydd.

Ukraina påminner oss också om att det gamla fortfarande gäller: artilleriet dominerar, infanteriet håller marken, skyttegravarna är tillbaka. Men stora förband har fått ge plats för små, flexibla enheter där teknik och personal arbetar tätt tillsammans.

Är vi redo om det smäller i morgon?

Norden består av små nationer med begränsade resurser. Vi har inte råd med lösningar som inte fungerar med våra allierade – eller med byråkrati som fördröjer leveranser. Vi måste våga fråga:

• Tål vår infrastruktur en kombinerad fysisk och digital attack?
• Är vi förberedda om mobilnät eller internet slås ut?
• Har vi mekanismer som låter civila aktörer (stora och små) bidra snabbt i en kris?

För att lyckas måste vi dela data, standardisera lösningar och bygga upphandlingssystem som matchar slagfältets tempo.

AI och krigets nya logik

Artificiell intelligens finns inte längre bara i laboratorier. Den har flyttat ut i fält – till ”edgen” – där besluten tas och slagen avgörs. Edge AI analyserar video i realtid, identifierar hot, tolkar elektroniskt brus och upptäcker mönster som varnar för attacker – på sekunder.

I Ukraina tränar små teknikföretag AI med militära dataset mitt i konflikten. De uppdaterar sina lösningar varje vecka. Men var finns de nordiska datasetten? Vem äger dem, och vem gör dem tillgängliga för våra teknologimiljöer?

Cybersäkerhet vid frontlinjen

Framtidens slagfält är både fysiskt och digitalt. Allt med en sensor, chip eller uppkoppling – från fordon till hjälmar – kan angripas. En soldat bär idag mer datorkraft än en hel brigad gjorde för tjugo år sedan.

Reaktionstiderna krymper: Där man förr hade månader, handlar det nu om timmar. Motståndare angriper taktiska system för att slå ut kommunikation, logistik och målinriktning. Cyber- och elektronisk krigföring flyter samman.

Lyckligtvis ser vi framsteg:

• ZeroTrust-arkitektur i fält – ingen komponent litas på utan verifiering.
• Lokala AI-system upptäcker onormalt beteende utan central uppkoppling.
• Hårdvara med inbyggd kryptering och sabotageskydd som standard.

Men detta går för långsamt. Implementeringen måste ske snabbare, och cybersäkerhet måste byggas in från början. Inga system är helt säkra, därför måste vi även planera för robusthet och snabb återhämtning. Våra styrkor måste kunna lösa uppdrag – även när systemen fallerar.

Framtiden byggs nu

När nästa krig kommer kämpar vi med det vi faktiskt har gjort klart – inte det som ligger i planerna. Frågan är: Använder vi det vi har, och bygger vi det vi verkligen behöver?