Av Fv Mikael Tedenstad Svebring, FM LOPE

Det vapensystem jag tänker på kommer vara en del av manöverkrigföringen och bidra till hur ett land med färre antal invånare kan besegra ett land med flertalet invånare. För att uppnå detta krävs bland annat ett högre tempo i det vi gör i relation till motståndaren och i samarbete med andra nationer. Med dagens höga tempo i teknikutveckling är det snarare människans kognitiva förmåga som kommer bli det gränssättande i framtiden.

Vad är det då för vapensystem jag tänker på som vi bara införskaffat ammunition till?

Vapensystemet heter TLA (Total Learning Architectur eller Ekosystem för lärande på svenska) och ammunitionen är data. Låt mig utveckla tankegången.

Ukraina har visat på hur tempo i omhändertagande av LL (Lessons Learned) har påverkat utbildningen och träning i deras försvarsmakt. Det är inte ovanligt att en kurs ändras flertalet gånger medan den genomförs. Detta för att kunna ta del av de senaste lärdomarna och erfarenheterna på slagfältet för att implementera i träning och utbildning direkt.

I Försvarsmakten idag skulle jag — lite provocerande — vilja påstå att vi jobbar med individuell utveckling framför den organisatoriska. Våra LL ifrån övningar, simulatorer, utbildningar och träningstillfällen stannar allt för ofta bara hos dem som genomfört ovanstående. Kunskapen följer sedan med individerna när de senare byter befattning och kvar lämnas ett förband som behöver uppfinna hjulet igen och dra samma LL. Detta betyder att för individen blir det LL medan för förbandet och organisationen blir det bara LO (Lessons Observed). Inte långt senare glömmer organisation bort varför man gör som man gör och nya befattningshavare vill testa något nytt och går in i en förändring eller ”utveckling” som tidigare prövats och kanske förkastats.

Vad lär vi oss egentligen?

Oavsett vilket nivå du sitter på och oavsett befattning — vilka är de senaste fem årens största erfarenheter du dragit för att bli farligare för fienden och hur kan vi se den progressionen i ert dagliga arbete på förbandet och under övningarna?

Komplettera frågan med: varför gör ni som ni gör och inte på ett annat sätt?

Det är två frågor jag är övertygad om att många har svårt att svara på och tiden det skulle ta att kolla upp och analysera vågar jag inte ens gissa mig till.

Den data som i form av erfarenheter, reserapporter, C-uppsatser, LL mm som finns i Försvarsmakten nyttjas inte till fullo. I vissa fall fylls de på en disk och när den är full flyttas disken till krigsarkivet och en ny disk sätts in. I andra fall kan det vara så att soldaten själv får datan på en USB-sticka. De LL som vi antecknat efter övningarna, var finns de och hur arbetar vi med dem över tiden, mellan övningarna och inför planering av nästa övningstillfälle? Hur sprider vi ett förbands erfarenheter till andra förband?

Det var lite om ammunitionen (eller datan) vi har, nu över till vapensystemet TLA — som vi saknar. Genom att skapa en digital struktur så att all ovan beskrivna data är tillgängliga (för rätt personer och befattning) och kompatibla i en robust och resilient anläggning eller flera, så kommer vi få ett kognitivt övertag gentemot motståndaren. Detta kommer bidra till en mer strukturerad utveckling av krigsförbanden, organisationen, individen och den innovationskraft som efterfrågas inom myndigheten i samarbete med industrin. Vi kommer också framtidssäkra kommande behov och datainsamling vilket bara blir mer och mer.

AI som verktyg

AI är väldigt relevant och intressant just nu men AI behöver tränas på bra och rätt data för att kunna leverera och sortera det vi vill få ut av AI — en minskad kognitiv belastning. Ett TLA med en AI skulle kunna hjälpa till att skapa den lärande organisationen vi behöver vara och i ett högre tempo än motståndaren. För att sedan kunna dela LL med våra allierade behöver TLA även vara interoperabelt med NATO.

För mig är inte TLA att se som ett ledningssystem utan för mig är TLA den innovationen som jag skulle vilja jämföra med införandet av t.ex stridsvagnen, kulsprutan, drönaren eller radarn. Alltså helt avgörande för hur vi bedriver krig i framtiden. Det är gamechangern som gör att vi kan nyttja tekniken till vår fördel med minskad kognitiv belastning med större precision och resultat — det kommer även vara bidragande till ett högre tempo och flexibilitet än vi någonsin tidigare har haft.

Är detta någon ny tanke — nej. Många av våra allierade kollar på precis samma sak just nu, där vi kommit olika långt. Men om det inte är något nytt varför skriver jag då om det.

Som amerikanerna skulle sagt ”it´s a call to action”.

Jag upplever inte att denna fråga tas på tillräckligt stort allvar och blir nedprioriterat gång efter gång. Jag ser framför mig hur vi mer och mer går mot början av 1900-talet där de nationerna som inte implementerar TLA kommer slåss med kavalleri och de som har TLA kommer med stridsvagnar.

För mig bör detta vara av högsta prioritet då det kommer bidra till vår förmåga att jobba med multidomäna operationer. Detta genom att binda samma Försvarsmakten och markant öka vår krigföringsförmåga som myndighet, såväl som hos våra officerare, soldater och den tekniska utvecklingen i samarbete med industrin —  något FMLOPE (Försvarsmaktens Ledarskaps- och Pedagogikenhet) påpekar år efter år.

Även om vi säger att vi ska ”träna som vi slåss” så är det ofrånkomligt att inse att vi kommer ”slåss som vi tränar”.

Så låt oss träna bättre med högre tempo, större precision och mer flexibelt än tidigare. Låt oss införa en ny förmåga som jag tror skulle påverka vårt sätt att se träning och utbildning på i grunden. Låt oss inte heller glömma bort att det riktiga tempot kommer visa sig först när vi tränar och utbildar parallellt med kriget. Vi behöver bygga basen idag och bli bekväma med att använda TLA. Den digitala transformationen begränsas inte av tekniken, den begränsas av verksamhetsledningen.

På min militära önskelista inför jul står införande av FM TLA som högst prioriterat.