Av kadett Wilmer Svensson  

Vad spelar det för roll om en fotbollsspelare alltid sätter bollen i krysset på träningen, om han aldrig får chansen att sparka på bollen när matchen går av stapeln? Riskerar drönarhotet att neutralisera oss innan matchen ens börjat? 

Drönare är redan en avgörande del av modern krigföring. För att kunna möta det samtida drönarhotet behöver Försvarsmakten omedelbart väva in det i övningar och utbildning i betydligt högre grad än idag, något som är fullt möjligt med den materiel och kunskap som redan finns.

Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har drönare blivit en central del av båda parternas krigföring. ISR-drönare är ständigt närvarande längs stora delar av fronten, vilket har bidragit till att artilleribekämpningens tid från upptäckt till bekämpning har minskat från cirka 30 till 3-5 minuter. Enskilda soldater utgör realistiska mål för precisionsbekämpning från luften då FPV-UCAVs (Unmanned Combat Aerial Vehicles) kan produceras för under 4 000 kronor. UCAVs uppskattas stå för 60–80 % av de ryska förlusterna på slagfältet. Endast en minoritet av flygföretagen är framgångsrika och till viss del agerar UCAVs substitut för bristen av artillerigranater. Oavsett drönarnas tillförlitlighet visar erfarenheter från Ukraina att hotet är tillräckligt stort för att kräva aktiva motåtgärder.

Enligt den tyska generalen Carsten Breuer bedöms Ryssland kunna anfalla ett NATO-land före 2029. Trots detta har Sverige just nu inga egna UCAVs på krigsförbanden. Att öva realistiskt blir svårt utan adekvat materiel, men lärdomar kan ändå dras från Ukraina som är implementerbara redan idag. Både andra debattartiklar och min egen erfarenhet från drygt två år som kadett på officersprogrammet tyder på att Försvarsmakten behöver genomgå ett mentalt skifte för att fullt ut kunna hantera det samtida drönarhotet. 

Riskaptit 

I Försvarsmaktens podcast Gå på marsch diskuterar försvarsmaktsförvaltaren Rickard ‘Bronco’ Wilhelmsson begreppet Riskaptit. Han beskriver behovet av en organisation som accepterar kalkylerade risker och uppmuntrar till innovation och lärande. Då kan vi balansera framåtlutad utveckling med effektiv riskhantering, menar han.

”Vi har under nedskärningen av försvaret bland annat fostrat en kultur där man till del kan göra karriär på att inte fatta fel beslut, eller enbart väldigt säkra beslut”.

Införandet av FPV-UAVs är ett tydligt exempel på hur lång tid materielanskaffning och införande kan ta idag. I maj 2025 hade inte ett enda fordon ur P4 pansarbataljon bekämpats av FPVs under förbandsövningar, trots att dessa system använts i Ukraina sedan 2022.

I juni invigdes K3 UAS-centrum och efter sommaren ska prov och försök med FPV-drönare påbörjas vid jägarförbanden inom armén och flygvapnet. Chefen för K3 UAS-centrum menar att det kan ta uppemot tre månader att utbilda en FPV-pilot. Med simulatorträning kan man komma i gång med manövreringsträning på mindre än en vecka. 

Anskaffningen och implementeringen av ny teknik inom Försvarsmakten tar 2025 väldigt lång tid. Därav är det ännu viktigare att fokusera på vilka åtgärder som kan göras redan nu tills tekniken kommer i kapp. Vi kan inte låta ett kulturarv från nedläggningens tid hålla oss tillbaka nu när förändring krävs akut. 

Handböcker, reglementen och mjukvara

Flertalet av våra markstridshandböcker publicerades 2016, långt före den fullskaliga invasionen av Ukraina. I den senaste utgåvan av Handbok Motståndaren från 2021 beskrivs förvisso UAS-förmågan med fokus på ISR, men UCAV nämns endast en gång. FPV nämns inte alls. 

Gripen E påvisar också hur snabbt teknik kan utvecklas. Systemet är framtaget för att kunna uppdateras mjukvarumässigt på daglig basis, något som tidigare tog uppemot ett år. Försvarsmakten behöver därmed omvärdera sin normerande hotbild löpande, särskilt i utbildning och övningsverksamhet. Med ny teknik kommer ny taktik. 

Lärdomar från nuvarande konflikter måste anpassas till vår kontext och omsättas i praktiken snabbare. I handböckerna framgår det att de bör följas om inte särskilda skäl föreligger att genomföra verksamheten på annat sätt. Behöver även NATO-blod flyta innan särskilda skäl föreligger att anpassa en utdaterad utbildning?

Motmedel 

En vanlig invändning mot att uppmärksamma drönarhotet är att det snart är passé, allt eftersom motmedlen blir bättre kommer krigföringens karaktär återgå till hur det länge var. En värnpliktsutbildning kan redan upplevas fullproppad, varför då lägga fokus på något som är en fluga? Utöver det kan inte lärdomar dras direkt från Ukraina och implementeras på hur ett storkrig mellan NATO och Ryssland hade sett ut i norra Finland och Baltikum. Att snabbt förändra vårt sätt att öva kan medföra att vi springer snabbt, men åt fel håll. Sverige har länge ansetts som väldigt kompetenta rent militärt, vad är det för vits med att förkasta det vi redan gör bra för att följa det senaste rönet? 

Luftvärnssystem kan både mättas och störas ut. Troligen kommer kvalificerade system behöva omfördelas till prioriterade förband och platser liksom det redan görs idag. Historiskt sett har motmedel fött nya medel. Det finns inga garantier för att morgondagens drönare inte kan undgå dagens motmedel. Liksom kroppsskydd inte gör en soldat osårbar, gör inte luftvärn eller C-UAS-system ett förband oåtkomligt. Hotet från ovan är för stort för att fortsatt prioriteras bort. Att träna soldater nästan uteslutande mot markhot är att förbereda dem för gårdagens strid. Visst finns risken att vi springer till viss del åt fel håll, men om vi kollar på kriget i Ukraina är risken än större om vi står still. Oavsett om drönarnas natur förändras pekar mycket mot att vi går mot ett alltmer transparant slagfält. Risken för att utökad träning av maskering och ett anpassat taktiskt uppträdande skulle vara förgäves kan därför anses vara mycket liten. Vi behöver inte glömma det vi redan gör bra, utan endast anpassa det efter en förändrad hotbild. 

Skyddslöken 

Lärdomarna från Ukraina är tydliga: spridning, rörlighet, vilseledning och signaturanpassning är avgörande för överlevnad. Mycket av detta finns redan beskrivet i våra egna reglementen, det som saknas är tillämpning i praktiken.

Med utgångspunkt i skyddslöken kan förband tillämpa ytterligare fem nivåer av skydd för att mildra effekten av fiendens drönare.  

• Förhindra upptäckt: nyttja terrängen, skuggor, väder och multispektral kamouflage
• Aktiv hotinformation: nyttja luftbevakningspost
• Förhindra träff: öka rörligheten, sprid enheter och använd skenmål
• Förhindra verkan: bygg fortifikatoriska skydd
• Reducera restverkan: öva soldatens och förbandets sjukvårdskompetens  

I det transparanta slagfältet ökar behovet av signaturanpassning och ett fältmässigt uppträdande markant. SoldF 2001 och FältarbR Maskering 1980 nämner rörlighet, signaturanpassning, fördelaktiga väderförhållanden och skenmål. Även om inte alla samtida lärdomar finns med i nuvarande publikationer kan vi oavsett i högre grad dra nytta av gamla sanningar och implementera dem i övningar. 

Slutsatser och uppmaningar 

Drönarhotet kräver inte bara ny materiel, utan ett nytt sätt att tänka. Vi har redan delar av kunskapen, erfarenheterna och de taktiska principerna som krävs. Det som verkar saknas är viljan och modet att agera. Sverige behöver inte vänta på att blöda för att anpassa sig. De värnpliktiga som snart kan behöva utkämpa Sveriges första reguljära krig på över 200 år förtjänar en så aktuell utbildning som möjligt. Vi kan ge dem möjligheten att sparka på bollen under matchen redan nu. Sluta sitta på händerna!

1. Försvarsmakten: Delge aktuella underrättelser löpande, annars övar vi mot gårdagens krig. Teknikutvecklingen går snabbare än någonsin tidigare, taktiken behöver göra detsamma. 
2. Chefer och beslutshavare: Främja en kultur där riskaptit belönas och fortsätt (om inte annat, börja!) med den uppenbarligen välbehövliga administrativa skottfältsröjningen för att snabba på anskaffningsprocessen.   
3. Övningsledare: Väv in drönarhotet i övningar och fiendeorienteringar. Precis som Reglemente Maskering slår fast: ”Maskering är ej slutförd förrän kontroll är utförd.” UAV 06 finns på förbanden, tillse att nyttja dem!