Av signaturen S1

Vi som skriver detta jobbar med personal- och rekryteringsfrågorna inom en hemvärnsbataljon och har också i olika sammanhang under många år haft detta som civil profession. Mot denna bakgrund och med starkt engagemang för stridskraftens tillväxt och vidmakthållande av personal vill vi belysa en mörk del av rekryteringsuppdragets slagfält där byråkratins suboptimeringen bjuder aktivt motstånd.

Byggt för att misslyckas

Ibland känns det som om någon har gjort sitt yttersta för att försvåra Hemvärnets tillväxt. Rekryteringsprocessen är uppbyggd på ett närmast absurt sätt och står i direkt konflikt med ambitionen att växa. 

Men först lite sifferexercis. Nyrekryteringen till hemvärnet under 2024 uppgick till 2 532 soldater, vilket var en ökning med 215 individer jämfört året innan, men samtidigt avslutade 2 403 soldater sina avtal. Nettoökningen för stridskraften i detta allvarliga omvärldsläge var alltså bara 129 hemvärnssoldater. Hur ser då den historiska trenden ut? Tittar vi fem år bakåt i tiden är numerären statisk, trots anstormningen av ansökningar under 2022. Det genomsnittliga rekryteringsnettot per år är cirka 190 personer. 

Stridskraften har som mål att växa till 26 000 soldater 2030. Om vi antar att avgångarna ligger kvar på en konstant nivå om cirka 2500 avrustade soldater per år innebär det att vi måste nettorekrytera över 16 000 soldater under denna period. Lite snabbt omräknat innebär detta att vi måste skruva upp gasregulatorn på rekryteringsprocessen med 400% för att kunna leverera verkan i rekryteringsmålet 2030. Nedan beskriver vi utmaningarna som rör rekryteringsprocessen och inflödet. Personalvårdande åtgärder som kan minska utflödet saknas knappast, men får kanske bli ämnet för en annan artikel.
(källa FM årsredovisningar 2019–2024). 

Ordonnansrally

Så hur går det då till i praktiken? Efter att en person har sökt till HV ska denne placeras i ett kompani. Därefter ska en intervju bokas med den tilltänkta soldaten. Intervjun ska enligt processen genomföras på ett säkert sätt, vilket i praktiken innebär att vi fysiskt besöker personen i hemmet, ser till att vara ensamma utan mobiltelefoner i närheten. All dokumentation sker med penna och papper. Totalt ska fem olika blanketter fyllas i.

När intervjun är genomförd ska handlingarna skrivas under av kompanichefen med arkivsäkert bläck. Denne kan dock bo flera mil bort, vilket gör att intervjuer ofta blir liggande tills man har samlat ihop flera intervjuer. När underskriften väl är på plats ska samtliga fem dokument medelst frivillig ordonnans fysiskt lämnas in på närmaste regemente. Även det ligger oftast ett antal mil bort från den som har hämtat underlagen hos kompanichefen i föregående steg.

Därefter följer en oviss väntan på säkerhets- och registerkontroll. I dagsläget har vi flera ärenden som har legat till sig i väntan på detta i över fyra månader. Är sen soldaterna redo för förbandet efter att denna kontroll slutligen kvitterats av behörig myndighet? Nej, nästa steg är inväntandet av inbokning på introduktionsutbildning. Sammantaget kan det ta över ett år innan en soldat faktiskt är på plats i förbandet. Jämför detta med en civil rekryteringsprocess.

Engagemang slösas bort

Det som beskrivs ovan är inte bara ett hinder för faktisk tillväxt – processen sliter även hårt på den befintliga organisationen. Allt flängande, all väntan och all obegriplig överadministration är ren byråkrati utan reellt mervärde.

Vi som arbetar med dessa tungrodda processer gör det vid sidan av våra civila jobb och familjeliv, oftast vida utöver kontraktstid. I flera år har vi hört att processerna ska förenklas. Samma sak som har sagts om möjligheten att köra PB8 direkt – något som fortfarande tydligen kräver åtta dagars utbildning för ett fordon som i praktiken motsvarar en hyrbil från OK/Q8, vilken vi i skarpt läge ändå kommer att köra, förarbevis eller ej.

Vi har hört från Hemvärnschefen om förändring och förbättring, men varför händer ingenting?

Varför går det inte att digitalisera processerna när det är gjort sedan länge i näringslivet?

Varför måste högre chef skriva under varje rapport när digitala signeringstjänster finns att tillgå?

Varför måste dokument fortfarande lämnas in fysiskt (se tipset om digitala lösningar ovan)?

Dags att växa?

Vi arbetar civilt bland annat med rekrytering mot säkerhetsklassade bolag och dokumentation omgärdad av stark sekretess, där hela processen är digital. Det fungerar utmärkt. Därför är det svårt att förstå varför detta skulle vara omöjligt inom Hemvärnet.

Med rätt och moderna processer hade vi sannolikt nått ÖB:s mål om 26 000 hemvärnssoldater långt före 2030.

Det är dags gå från ord till handling!