Av Kapten i armén

Det är fler och fler som argumenterar för att skillnader mellan grund- och krigsorganisationen (GRO och KRO) försvårar verksamheten i vardagen. Min personliga uppfattning är att vi ibland gör en haltande analys utifrån det egna perspektivet som ofta rotar sig i den kontext man verkar i. I förekommande fall är detta lägre förbandsnivå där man hör att ”GRO måste se ut som KRO!”.

I min mening är det endast del av sanningen varvid jag vill försöka expandera tankehorisonten. Den bärande principen för verksamhet i grundorganisationen borde vara att så effektivt som möjligt skapa förutsättningar för verksamhet med krigsorganisationen. Observera att detta förhållningssätt inte utesluter att GRO och KRO överensstämmer i förhållande 1:1 – det kravställer dock att vi i GRO organiserar oss på sådant sätt att vi nytto-maximerar användandet av våra begränsade resurser.

Bataljoner i grundorganisationen 

Ett exempel från verkligheten är hur vi vid den organisationsenhet jag tjänstgör vid har organiserat flera bataljoner i GRO för att efterlikna organisationen i KRO. Samtidigt åligger produktionsuppdraget av värnpliktiga organisationsenheten och därmed delegeras det till de enheter som upprättats. Innebörden är att vi har flera centrala befattningshavare som behöver lägga sin tid på att analysera behovssättning, ändra inskrivningsbeslut, genomföra granskningsnämnder, planera utbildningsåret, etc. 

Slutsatsen blir att om vi i stället valt att organisera en grundutbildningsbataljon, som antalsmässigt med råge hade hanterat det antal soldater vi årligen grundutbildar, hade en utpekad chef i GRO löst dessa uppgifter och därmed friställt ett antal befattningshavare till att i större utsträckning arbeta med sina krigsförband. Motargumenten lyder i huvudsak ”värna om förbandsandan” eller ”det fungerar inte”. Det är en dogmatisk hållning som jag hävdar har uppstått just för att förbandsandan (eller organisationskulturen) har blivit så decentraliserat stark som den tillåtits att bli.

Resursfördelning

Jag påminner om att jag håller med om att GRO i vissa fall behöver se likadan ut som KRO. Det betyder dock att vi behöver dra ett annat plåster, som jag vet kommer bränna i självkänslan hos en stor del av oss yrkesstolta militärer. Det är nämligen ett problem att vi i vissa fall är felorganiserade från början. Försvarsmakten fattade nyligen beslut om nytt beredskapssystem som definierar förbandskategorier. I detta ingår disponering av personalkategorier, dvs. K/T/P, för att ett förband i en viss kategori ska kunna anses möta ett tillgänglighetskrav. 

Härvid behöver vi göra spårbarhetsmodellen great again – för vilket säkerhetspolitiskt eller produktionsrationellt motiv föranleder att vi har en stor summa kontinuerligt eller tidvis tjänstgörande skyttesoldater i Mälardalen när armén håller på att bli expeditionär (se FLF Lettland & Finland)? Den del av GRO som överensstämmer med KRO behöver möta ett säkerhetspolitiskt tillgänglighetskrav i det som kallats normalläge men i och med FM Beredskapssystem har ny beteckning. Vill vi på allvar optimera verksamheten är detta sant minst intill dess att tillgängliga resurser möter produktions- och förmågenyttjandekraven som föreligger i GRO. Exempel på förband man enkelt kan argumentera för har höga säkerhetspolitiska tillgänglighetskrav är regionala säkerhetsförband, specialförband (inkl. understödjande delar ur jägarförbanden) samt respektive förband som utgör bas för bemanning av respektive FLF.

Avslutningsvis

Det finns självklart utmaningar, till exempel nuvarande geografiska placering av befintlig infrastruktur. Med ett helhetsgrepp om produktionsapparaten är det dock åtminstone teoretiskt möjligt att omfördela uppdrag inom armén så att vi disponerar tillgängliga resurser på ett så effektivt sätt som möjligt. Vem vet, det kanske till och med skulle möjliggöra repetitionsutbildning i tillräcklig omfattning för att den mobiliserande delen av armén ska hållas uppdaterad avseende taktiskt uppträdande med integrerade stridstekniska drönare.

P.S.

De enda krigsförband som eventuellt har med grundutbildning av värnpliktiga att göra är militärbaserna. Om du inte tror mig behöver du läsa in dig på det RVT som reglerar gällande föremågekrav för ditt typförband.

D.S.