Förord: Få har undgått förra årets stora rubriker om stridspiloter som söker tjänstledighet på grund av försämrade avtal och ett utbrett missnöje mot sin arbetsgivare. Att piloterna söker sig bort från Försvarsmakten i en tid när Europa befinner sig i sin mest kritiska period sedan andra världskriget kan uppfattas ytterst olägligt och skadligt. Däremot är tjänstledighetsansökningarna ingen tillfällighet. Försvarsmakten har varit medveten om piloternas frustration en längre tid utan att ha hanterat problemet. I denna intervju med en stridspilot förklarar vi på Militär Debatt problemet från sin början till hur läget ser ut nu.

I höstas påbörjade ett 30-tal stridspiloter tjänstledighet för studier i hopp om att byta till civila karriärer. Anledningen bakom tjänstledighetsansökningarna handlar om ett stort missnöje hos stridspiloter angående lönevillkor, karriärmöjligheter men framförallt ett förändrat pensionsavtal.

Vi fick tala med stridspiloten Magnus, som egentligen heter något annat, om hans syn på den senaste händelseutvecklingen i flygvapnet. Magnus är tillbaka på sin division som stridspilot efter en tid som tjänstledig. Vi fick också ta del av några värdefulla synpunkter från Per Martin Sternevi, ordförande för Piloternas Intresseorganisation (FPI).

För att bli stridspilot genomgår man en omfattande utbildning på sex och ett halvt år. Under de två första åren studeras de teoretiska grunderna för att bli officer på Militärhögskolan Karlberg. Året därpå spenderas på Flygskolan i Linköping där stridspilot-aspiranterna får en grundläggande flygutbildning. Därefter anställs aspiranterna som officerare och tillbringar ytterligare ett år i Linköping och genomför en grundläggande taktisk utbildning. Sedan följer en typinskolning på flygplanet JAS 39 Gripen (Jakt, Attack, Spaning) i sex månader i Såtenäs (F7) för att slutligen genomföra resten av flygslagsutbildningen på respektive division i Luleå (F21), Ronneby (F17) och Såtenäs (F7). Totalt sett är utbildningen drygt sex år och därefter påbörjar aspiranterna sin officiella anställning som stridspilot. 

Utbildningen till stridspilot kostar ungefär 90 miljoner kronor. Det är en stor summa för Försvarsmakten men väl investerade pengar om piloterna är operativa länge. Det ligger därför i Försvarsmaktens intresse att ge piloterna en tillfredsställande arbetsplats med förmånliga avtal och bra löner för att piloterna ska värdesätta sitt arbete och stanna på sitt jobb så länge som möjligt.

Stridspiloternas uppgifter är många och viktiga och de utgör en stor del av pusslet för att säkra Sveriges gränser. Dessutom har vi ett väl erkänt flygvapen som på många sätt är i framkant i synnerhet med Sveriges egentillverkade JAS39 Gripen. Magnus beskriver vad de löser för skarpa uppgifter: “Flygvapnet står för incidentberedskapen som över tid hävdar vår territoriella integritet, säkerställer luftoperativ kontroll och bedriver underrättelseinhämtning”. 

Pensionsavtalet

Varför tog ett 30-tal piloter tjänstledigt i höstas? Förutom låg lön handlade det främst om ett pensionsavtal, Pensionsavtal 2016 (även kallad PA16). PA16 kom under 2016 och avsåg att höja pensionsåldern för alla svenska medborgare till 67 år. Stridspiloter hade sedan lång tid tillbaka ett förmånligt pensionsavtal som innebar att piloterna kunde gå i pension vid 55 års ålder. Ett avtal som dels var framtaget som en allmän förmån för stridspiloter för att få pilotyrket att framstå mer attraktivt men också ur en arbetsbelastningssynpunkt eftersom yrket sliter väldigt mycket på kroppen. “Det finns inte många jag känner på arbetet som inte har känningar eller rent av besvär med nacke och rygg”. Det nya avtalet resulterade i att alla piloter födda innan 1988 fick behålla tidigare pensionsavtal med 55 år som gräns medan piloter födda efter 1988 fick pensionsåldern höjd från 55 till 67 år vilket skapade stor frustration bland dessa.

Missnöjet bland piloterna resulterade i att en hel del tjänstledighetsansökningar kom in under 2022 och trädde i kraft under följande höst. Runt 30 tjänstlediga stridspiloter kan innebära att flygvapnets operativa förmåga drastiskt försämras och personal som stannar på flygdivisionerna utsätts för ännu högre arbetsbelastning. “Redan innan det ramlade in massa tjänstledighetsansökningar fanns det vakanser på divisionerna som gick hårt redan då”. Under hösten 2022 var de nya förhandlingarna klara vilket resulterade i att det tidigare pensionsavtalet (Pensionsavtal 2003) om pension vid 55 års ålder kom tillbaka för de stridspiloter som redan var antagna när PA16 kom. Pensionsavtal 16 gäller däremot fortfarande för de stridspiloter som påbörjade utbildningen efter 2016. 

Att det tidigare pensionsavtalet åter trädde i kraft medförde att endast en pilot avbröt sin tjänstledighet och kom tillbaka till flygdivisionen inför 2023. Per Martin Sternevi beskriver läget i början på 2023: “Endast ett fåtal [piloter är tjänstlediga] just nu. Många är tillbaka på grund av det nya ekonomiska läget. Men det är minst 20 stycken tjänstledighetsansökningar som ligger i röret varav en del faller ut i april och en del i augusti. Fler ansökningar är att vänta inom kort”. Det Martin förmedlade blev verklighet. Idag är det dryga 60 piloter från samtliga flygslag som aviserat att de kommer påbörja en ny karriär utanför Försvarsmakten. Problemet med tjänstledighetsansökningarna kvarstår trots “framgångsrika” pensionsförhandlingar. Men det är inte enbart pensionen som upprör piloterna, lönen för en stridspilot behöver ses över ordentligt.

Lön

Under tiden som pensionsförhandlingarna fortgick ändrades också ingångslönen för stridspiloter från 38 000 kronor till 42 000 kronor. Det var en löneökning som till synes verkade ha ett samband med flygvapenchefens senaste satsning på 600 miljoner kronor men som i verkligheten inte hade något att göra med varken flygvapenchefens satsning eller pensionsförhandlingarna. Löneökningen hade förhandlats under en längre tid mellan facket och arbetsgivaren för piloterna.

Lite har gjorts i arbetet kring piloters lön inom Försvarsmakten. Magnus beskriver deras situation: “Senast de höjde ingångslönen var under millennieskiftet och det var då den blev 38 000 kronor och det har den varit sedan dess fram tills förra året när den blev höjd till 42 000 kronor”. Sedan 1999 har grundlönen på 38 000 kronor varit densamma fram till något år tillbaka. “Att ingångslönen inte har förändrats sedan millennieskiftet är för dåligt och man kan förstå hur mycket lönen har urholkats sedan dess”. Vi räknade på hur mycket pengar 38 000 kronor år 1999 motsvarar dagens pengar genom sajten “Ekonomifakta”. 38 000 kronor i januari 1999 motsvarar 51 900 kronor i januari 2022. Medan i nådens år, januari 2023, motsvarar det hela 57 923 kronor tack vare inflationen. Den nya ingångslönen på 42 000 kronor är inte konkurrenskraftig överhuvudtaget och når inte ens upp till inflationsnivåerna för i år. Att nästa löneökning ska motsvara inflationen de senaste 23 åren kommer vara ytterst osannolikt. I klartext betyder det att piloterna gått miste om stora summor pengar tack vare att deras arbetsgivare inte sett över lönerna oftare. 

Jämfört med piloter i våra grannländer och inom andra myndigheter i Sverige tjänar de svenska stridspiloterna sämst. Det är svårt att begripa med tanke på utbildningstiden och vilka uppgifter piloterna förväntas lösa. Just nu ligger lönen för en stridspilot i snitt 20 000 kronor under snittlönen för piloter i andra myndigheter. Det är oroväckande och chockerande hur Försvarsmakten misslyckats med att se över sina egna löner när man jämför med löner i andra myndigheter.

Men det är inte nödvändigtvis ingångslönen som är det största problemet för dagens stridspiloter. “Ingångslönen ser jag inte som det största problemet utan det är den platta utvecklingen därefter”. Försvarsmaktens system för löneökning kallas RALS. En gång om året “RALS:as” anställda i Försvarsmakten beroende på ansvar, befattning och hur bra ens arbete utförs. Magnus har haft en löneökning mellan 600-900 kronor om året. “Ralsen brukar inte ens nå upp till inflationsnivåerna”. Jag som skriver artikeln är inne på mitt andra år som anställd soldat och har haft högre RALS än Magnus trots sin sex och ett halvt år långa utbildning till stridspilot. Rent krasst betyder det att Magnus lön minskar i värde ju längre han arbetar trots löneökning.

Familj och privatliv

En annan anledning till att många funderar på eller väljer att lämna organisationen har med familje- och privatlivet att göra. I stora drag menar Magnus att de flesta av hans kollegor får familjelivet att fungera bra. Däremot finns det ett problem som uppstår i kombinationen mellan antal möjliga arbetsplatser, den låga lönen tillsammans med många veckor borta varje år. “Att vara borta från hemmet på grund av utbildningar och övningar är något som ingår i jobbet och det var jag väl medveten om när jag valde detta yrke. Likaså med de arbetsplatser som finns att välja på. Men det är klart att ur ett ekonomiskt perspektiv blir det svårare att motivera varför hushållet ska förhålla sig till dessa platser om ens respektive får jobb på en annan plats och tjänar betydligt mer. Då landar det väl tyvärr i pendling eller ett skifte av karriär”. 

Ur en stridspilots synvinkel

Något Magnus ville trycka på extra hårt var arbetsbelastningen på de redan hårt gående divisionerna. “Trenden just nu är expansion och förmågeutveckling vilket leder till ett ökat antal arbetsuppgifter. Divisionerna går hårt och det gjorde de redan innan tjänstledigheterna. Att så mycket folk lämnar på så kort tid innebär att färre individer ska lösa samma eller fler uppgifter. Det riskerar att bli en ond spiral där arbetsbelastningen för de som är kvar blir så hög att fler väljer att lämna”. Magnus nämner även riskerna kopplade till flygningarna: “För hög arbetsbelastning och stress rimmar inte bra ihop med flygsäkerhet”. 

Vi frågade Magnus hur det kändes att lämna Flygvapnet just i en tid när det inte kunde varit sämre tajming. “Det är tveeggat med tanke på det säkerhetspolitiska läget såklart. Jag tror inte att någon är mer än ett telefonsamtal bort om situationen skulle kräva det samtidigt som jag tycker att alla har rätt att sätta sin egen familjesituation först och växla karriär om man vill det. Har man utbildat sig till stridspilot och lagt tio till 15 år av sitt liv på att leda och ledas i strid med de bestående besvären på kroppen som det har så tycker jag att man har tagit sitt ansvar även om man väljer att karriärväxla”.

En annan intressant synvinkel angående vilka typer av individer som söker sig till tjänsten säger Magnus: “Jag upplever att stridspiloter generellt sett är ganska ambitiösa och högpresterande individer. Om man tittar på den typen av människor i den privata sektorn, hur många av dessa individer jobbar kvar i samma företag livet ut? Om de individerna finns så har de garanterat väldigt förmånliga avtal. Bevisligen erbjuder Försvarsmakten inte det i dagsläget”. 

På frågan om vad som var det bästa med yrket svarade Magnus hängivet: “Att få framföra ett av världens mest högteknologiska flygplan är få förunnat och något jag försöker njuta av så fort jag har tid över för reflektion. Gemenskapen med kollegorna och att få samarbeta med alla de parter som krävs för att lösa ett uppdrag från start till landning är väldigt utvecklande och givande. Man blir aldrig fullärd och utmanas kontinuerligt att bli bättre individuellt och som lag”. Däremot känns det lite extra jobbigt för många piloter angående hur Försvarsmakten har hanterat hela situationen. “Likaväl som man ser till sig själv så ser man till sin organisation som man tycker om och känner ett stort ansvar för och det är fruktansvärt frustrerande att se åt vilket håll det är på väg. Speciellt när man vet att att de som lämnar enbart gör det för att Försvarsmakten väljer att inte erbjuda konkurrenskraftig ersättning”.

Konsekvenser

Enligt Per Martin, ordförande för FPI, tar det tio år att bygga upp den kompetens en genomsnittlig tjänstledighetssökande pilot har. Kring frågan om hur lång tid det kommer ta att ersätta alla piloter som sökt sig bort från Flygvapnet skriver han: “Med tanke på att vi de närmaste 10-15 åren kommer ha cirka 75% uppfyllnadsgrad på stridspiloter mot beslutad ram så vet jag inte om man ens har förmåga att ersätta dem under en överskådlig framtid. Risken är att man kommer under den kritiska massan som behövs för att ha en fungerande erfarenhetsöverföring och behålla kompetensdjupet”. En stor del av de piloter som ansökt om tjänstledighet är gruppcheferna. De är en otroligt viktig del i flygverksamheten som är vital för att organisationen ska fungera.

Som Magnus tidigare nämnde kommer arbetsbelastningen på de kvarvarande piloterna att öka vilket i sin tur kan leda till att fler piloter säger upp sig. En högre arbetsbelastning leder också till större risk inför varje flygning vilket äventyrar flygsäkerheten som kan orsaka olyckor. Dessutom kan flygvapnets operativa förmåga begränsas och avsevärt försämras med färre stridspiloter och fler anställda med hög arbetsbelastning. 

Lösning?

Just nu pågår ett arbete inom Försvarsmakten att se över lönen för myndighetens piloter kontra andra myndigheter. Ett arbete Magnus stödjer. Men utöver det är det många anställda inom Försvarsmakten som uttrycker en frustration kring de långsamma, invecklade och byråkratiska löneförhandlingarna som pågår jämt och ständigt.“Hade man sett över avtalen tidigare och inte lagt locket på vid millennieskiftet och utvecklat lönevillkoren med tiden, så tror jag inte att vi haft detta problemet idag”. 

Per Martin har konkreta lösningar på problemet för att locka tillbaka piloterna. “Jag tror att den snabbaste och enklaste vägen är att inom de avtal och former som redan finns skapa ett flygtillägg som balanserar lönerna gentemot andra myndigheter som bedriver flygtjänst”. Kostnaderna för att få tillbaka piloterna är stora men jämfört med vad det kostar att utbilda endast en stridspilot är det inga stora summor. “Det är min övertygelse att med rätt nivåer kommer man inte bara att locka tillbaka alla individer, utan dessutom behålla den dyrbara personal man har och förmodligen locka tillbaka de två till tre individer som under de närmsta åren slutat i Försvarsmakten. Genom ett rimligt överslag så bör kostnaderna inte överstiga 100 miljoner kronor årligen.

Avslutande reflektioner

Försvarsmakten är en växande organisation som aldrig varit lika prioriterad som den är nu. För att kunna växa och nå målet två procent av BNP till 2026 behöver Försvarsmakten behålla sin personal likaväl som att rekrytera ny. För att vi ska bli fler behöver Försvarsmaktens befintliga personal, som förvaltar erfarenhet och kunskap, sprida den till ny personal genom utbildning. I tillägg måste Försvarsmakten vara en attraktiv arbetsplats som kan konkurrera med den civila arbetsmarknaden genom förmånliga avtal och löner. 

Alla ovannämnda punkter vet alla i Försvarsmakten om. Både ledning såväl som soldater. Vad som kan vara svårt att begripa är hur ineffektiv och långsam organisationen kan vara när det handlar om att se över avtal och löner, lyssna på sina anställda och värna om den information och synpunkter som finns ute på förbanden. Stridspilot är ett av de häftigaste och mest attraktiva yrken Försvarsmakten kan erbjuda, tillika ett av de viktigaste. Att inte se över ingångslönen för stridspiloter på 38 000 kronor sedan millennieskiftet tyder dessvärre inte på en lyhörd och modern organisation. Det bådar heller inte gott att ändra pensionsavtalet utan att ge något vidare gehör åt de drabbades synpunkter och varningar. 

Personligen upplever jag att det är otroligt svårt att utröna vems fel det är, om det ens går att beskylla någon. En känsla jag däremot har är att Försvarsmakten har lyckats fastna i sitt egna spindelnät fylld av byråkrati och omständliga lösningar. Vi alla är övertygade om att Försvarsmakten vill bli bättre och kommer med tiden också bli det. Problemet är att i dagsläget har vi inte råd att bli av med den personal som redan förvaltar organisationen. För att Försvarsmakten ska växa och anses som en framtida attraktiv arbetsplats behöver vi ta hand om den redan befintliga personalen. Den här artikeln kanske inte har de bästa eller mest konkreta lösningarna på arbetsmiljöfrågor. Däremot ger den ett tydligt exempel på hur man INTE ska hantera sin personal.

Oskar Hildman